onsdag 31 januari 2007

Nedräkning melodifestivalen - 3 dagar kvar

Bara tre dagar kvar till första deltävlingen nu! För de flesta är det en merit att ha varit med i Melodifestivalen. Men inte för alla. Suss von Ahn nämner t.ex. inte sitt deltagande med ett ord på sin MySpaceprofil. Och Henrik Wikström, som deltagit som låtskrivare till bl.a. Efharisto, Min kärlek och Etymon säger att Jag pratar helst inte om när jag var med år 2000.

Vadan detta..? Det KAN ha att göra med att de före sitt deltagande år 2000 som Avengers med låten När filmen är slut talade vitt och brett om Melodifestivalen som ett avstamp för deras karriär som duo, om skivsläpp och utlandslansering. Det är väl i och för sig en kanonidé - om man inte använder sina tre minuter åt konstant falsksång och att se allmänt vilsen ut. Dessutom lärde min sångpedagog mig att man absolut inte får klättra på flygeln redan när jag var åtta. Noll poäng och sista plats matchar låtens engelska titel perfekt: When a movie's got a sad end. Nåja, Wikström har väl fått en del återupprättelse sedan dess trots allt, och vi hade riktigt kul hemma i tvsoffan. Men årets deltagare kanske kan se det som ett gott råd; en lagom låg profil kanske inte är dumt?

Känns liiite trist att bara bjuda på falsksång, så det får bli en låt till idag. Men en låt som har en röd tråd till Avengers. Von Ahn har precis som Wikström också annan melloanknytning; hon har körat på flera melodifestivallåtar på skiva. Ovan nämnda Wikströmbidrag t.ex. Hon är dessutom ena halvan av duon KaZu, vars andra halva deltog i melodifestivalen 1986.

Ett riktigt guldår. Konkurrensen med Lena Philipsson, Style, Sound of Music och Anna Book var hård, vilket ledde till att Karin Risberg hamnade utanför finalen trots en riktigt bra låt, Stopp stopp stanna, skriven av Kee Marcello och Peo Thyrén. Den är alldeles för bra för att glömmas:

//Fred - som laddat med bubbel inför lördagen

Schlagerutmaning

Antar att det är lika bra att rida vidare på schlagervågen och anta R1 & R2's schlagerutmaning. Den verkar i det närmaste ohejdbar och kommer säkert att fortsätta dominera bloggen ett bra tag. Here it goes:

Fem favoritlåtar: Ruskigt svårt att välja, men ok, fem: Hela världen för mig/Sanna Nielsen, Okey okey/Lili & Sussie, Juliette och Jonathan/Lotta Engberg, Om natten/Arja Saijonmaa, Handen på hjärtat/Sofia Källgren.

Favoritartister: Alcazar, Lena Philipsson

Första minnet: När jag med familjen besökte min faster i Malmö och såg Carola ta hem segern med Bibeln i hand 1983.

Största minnet: Finalen i Globen 2002. Stämningen precis nedanför scen var grym - allsång och lyckorus finalen igenom.

Antal finaler/delfinaler på plats: 4

Mest underskattad låt: Underskattad av vem? Men ok, det finns flera, ett exempel bland sådana jag inte redan nämnt i veckan: Still believe/Jocke Bergström.

Mest överskattad låt: Jag har väldigt svårt för Carola, även om jag jobbade hårt för att gilla I evighet. Så, svaret får bli samtliga hennes låtar, och i synnerhet Fångad av en stormvind.

Bästa vinnaren: Cliché, men utan tvekan Det gör ont/Lena Philipsson

Värsta vinnaren: Fyra bugg och en cocacola/Lotta Engberg Så många bra låtar och ändå lyckas man välja den!

Tre favoritår: 1986, 1989, 1999. 1989 är klar etta. Nästan hela startfältet är favvos som håller än.

Sämsta året: Som "alla" andra, 1994. Inte en enda bra låt!

Låt jag skäms för att jag gillar: Haha... nä, det finns ingen sådan låt. För de som bryr sig är credförlusten tillräckligt stor om man överhuvudtaget nämner att man gillar schlager.

Låt alla gillar utom jag: Ok, med risk för att svära i kyrkan; ALLA verkar gilla Jag ljuger så bra/Linda Bengtzing. Jag är såå trött på den!

Så laddar man bäst för en final: Genom att se till att ha stenkoll och helst ha hunnit lära sig låtarna utantill. Skivsläppet på StatOil börjar bli tradition.

Så ser man bäst en final: Man måste se till sig att omge sig med folk som verkligen vill se finalen, helst med lika stort intresse, även om det inte är lätt att hitta sådana. Lägg till söta drinkar, partyhumör, glitter, schlagerquiz och obligatorisk röstning och resultatet blir garanterat guld så länge inte Martin Stenmarck vinner.

Inför Årets Melodifestival

Fem favoritartister i år: The Ark, Måns Zelmerlöv, The Attic feat. Therese, Jessica Andersson, Magnus Carlsson

Störst förhoppning: Ahh... jag gillar Måns. Det vore kul om ett nytt namn som dessutom har en bra låt lyckas bra. En pudel eller en Caroline W duger alltså inte.

Minst förhoppning: Att folk plockar bort Magnus Uggla tidigt. Jag kommer dock att hoppas in i det sista.

Förmodad bästa delfinal: Delfinal 3 i Örnsköldsvik.

Skrällvarning: Elin Lanto.

Vem vinner till slut? Helt omöjligt att gissa, men det vore kul att skicka the Ark.

//Fred - som skickar med en mellofavvo i egen kategori

tisdag 30 januari 2007

Nedräkning melodifestivalen - 4 dagar kvar

Torbjörn EkAftonbladets schlagerblogg hoppades att jag ska skriva om Annica Burmans I en ding ding värld under veckan. Men nae... den fanns med på listan över sådant jag skulle vilja ha med, men det föll på att den inte finns utlagd på YouTube. Så, ett upprop till alla er mellofans där ute; ni har en del jobb kvar att göra innan melodifestivalen är komplett på YouTube! Börja gärna med Annica!

Det fanns mer jag blev tvungen att hoppa över av den orsaken. Nöjet med Melodifestivalen ligger långtifrån bara i bra låtar, duktiga artister, nya stjärnor som tänds, kul kläder, glitter och glamour. En minst lika stor del av nöjet är felsteg, falsksång och magplask.

När det 1997 annonserades att Ace of Bases motor Jonas Joker Berggren skulle bidra med en låt till årets festival var förväntningarna skyhöga. Att kunna skicka ett The sign-syskon till Eurovision Song Contest kändes som en garanti för en bra placering. Ända tills dagen var inne och de båda killarna i Photogenique framförde Jokers Nattens änglar. Låtens första rader lydde...

Oscar Wilde här och nu i Utopia
leker gömma nyckeln
överkörning på Holiday Inn
luften vibrerar

...och fortsatte i samma stil. Hittills är den helt ohotad i klassen Kvalificerad Rappakalja. Kan man annat än älska sådant? Eller jo, det kunde man. 0 poäng och en sista plats kan väl knappast kallas kärlek. (Youtuba in den snarast, någon!) Update! Jag blev bönhörd! Eurofivestar lade in klippet, så här är trots allt Photogenique:

Men den har konkurrenter. Bland 1992 års låtar fanns en med titeln Venus butterfly. Vad fan var Venus butterfly? En travhäst? Det här, ungdomar, var långt innan alla svar enkelt kunde hittas via Google, och gymnasiets bibliotek gav ingen ledtråd. Låten skulle framföras av Angel, tjejgruppen från Degerfors vars bidrag till musikhistorien annars består i textraden Sommaren i city 1990, kommer du ihåg mig? Texten sades vara skriven av Nick Borgen, men eftersom han var norrman fick Bert Karlsson himself stå som upphovsman till texten.

Kvällspressen beskrev snart diffust Venus butterfly som en sexteknik, vilket inte sade en hyggligt oskuldsfull 18-åring någonting. Mer än möjligen att ordet "venus" gjorde det mindre intressant att rota vidare i.

Om Angels fiasko i festivalen berodde på att ingen förstod någonting eller på precis raka motsatsen låter jag vara osagt, men liiiite roligt är det faktiskt att man lät tjejerna sabba sin karriär på tre minuter genom att på bästa sändningstid sjunga om hur de längtar efter avancerad underredsbehandling Venus butterflystyle. Visste de vad de sjöng..?

//Fred - som glatt sjunger med

måndag 29 januari 2007

Nedräkning melodifestivalen - 5 dagar kvar

När jag suttit och funderat över vad jag ska skriva om under pågående nedräkning har jag tvingats inse att jag nog är betydligt mer schlagerfjolla än jag velat inse. Minnena är många och det har varit riktigt svårt att sålla. Bara en sådan sak som att jag inte missat en enda melodifestival sedan den första jag såg 1983 säger väl en del.

1991 var det dock nära. Jag var ute på körturné på västkusten. Kånkande runt i buss, konserter varje kväll och nätter på liggunderlag i gymnastiksalar. När lördagkvällen kom började läget bli desperat. Vad som helst för en TV! Så, efter avslutad konsert gav jag och några till ur kören oss ut i publiken för att hitta någon att bjuda in oss till för att få vår årliga dos Melodifestival. Jodå, vi lyckades få napp hos ett gäng i vår ålder som också tänkte kolla och smet därför iväg från turnéledare och övriga körmedlemmar i gängets bil. 10-12 personer i en personbil är trångt som fan, men vad gör man inte i det läget?

Gänget vi kom till var frikyrkliga och i de kretsarna var 1991 års melodifestival ett riktigt guldår. Flera artister med frikyrklig anknytning deltog; Carola, Jim Jidhed och Laila Dahl och därtill låttitlar som Låt mig se ett under och Änglar. Dessa lade dessutom beslag på fyra av de fem finalplatserna. Av lika delar princip och god smak gillade jag ingen av dem.

Jag hade två favoriter. Den ena var Towe Jaarneks Ett liv med dig, som hade vunnit och förtjänat att vinna i stort sett vilket annat år som helst. Nu var det nästan givet att det var Carolas år efter andraplatsen året innan och Towe blev därmed bara tvåa. Den andra favoriten är dagens nedräkningslåt.

För bortglömd har den blivit, Tvillingsjäl, som skrevs av Lena Philipsson och framfördes av en kanariegul och förkyld Pernilla Wahlgren tillsammans med körsångerskor i öhh... dalmatinertights..? Ett säkert kort till finalomgången trodde jag, men den åkte istället ut direkt och föll i glömska. Så, dags för lite återupprättelse, tre minuter till i rampljuset:

//Fred - som tackar mellogänget från '91 i Älvängen för en kanonkväll såhär lite i efterhand.

söndag 28 januari 2007

Nedräkning melodifestivalen - 6 dagar kvar

Nedräkningen fortsätter! 1985 gick jag på mellanstadiet men var redan ett ganska hardcore melodifestivalfan, alltsedan jag var med familjen och hälsade på min faster i Malmö och vi tillsammans sett Carola ro hem kalaset två år tidigare.

Snacket i plugget efter festivalen 85 handlade om ifall Pernilla Wahlgren med Piccadilly Circus eller Dan Tillbergs låt Ta min hand varit bäst och om ifall Ta min hand kunde räknas som synth(!) och i så fall gillas av syntharna utan alltför stor credförlust. För er som glömt; man var antingen synthare, hårdrockare eller fanns inte på kartan. Att Kikki vunnit med Bra vibrationer var bara pinsamt.

Vuxna diskuterade tydligen mest huruvuda Pernillas strassmycken var nazistsymboler eller inte, något som gått mig spårlöst förbi eftersom jag varit fullt upptagen med att dregla över bröderna Ingrosso som dansade bakom henne.

Min favorit, åtminstone officiellt, var Dan Tillberg. Jag gillade låten, och dessutom sjöng han på skånska. Det var coolt. Innerst inne gnagde dock det faktum att den ALLRA bästa låten inte ens kommit med bland de fem som gått vidare till andra omgången. Jag hade nämligen fastnat för en låt som följde den klassiska schlagerlåtens ABC till punkt och pricka. Den hade allt; en ruskigt banal text, en refräng som sitter som en padda i asfalten efter första lyssningen, synkdans (har alltid varit en sucker för det), en höjning och matchande scenoutfits. Texten var självklart skriven av Pling och den framfördes av tre systrar(?) från Åtvidaberg som kallade sig Bel Air, som ingen hört talas om före festivalen. Ja, ingen hörde väl talas om dem efter den heller förresten.

Lyckan var därför i det närmaste total när de uppträdde i ett köpcentra nära mig snart efter festivalen. Jag lyckades tjata mig till att få köpa singeln som jag till och med fick signerad av dem alla tre. Med silverpenna. Silverpennor var höjden av glamour 1985. Förstå min lycka! Mitt plåtpennskrin med Dundermusen (som chockerande nog inte tagits upp som nick på Qruiser), var översållat med mina idolers namn skrivna med silverpenna. Singeln vårdar jag fortfarande ömt - Dundermusen har dock försvunnit någonstans på vägen.

Så, dagens mellonostalgi: Bel Air med 1 + 1 = 2!

//Fred - som hamnade i fullständig extas när Bel Air dök upp på Prides schlagerkväll 2004

lördag 27 januari 2007

Nedräkning melodifestivalen - 7 dagar kvar

Om en vecka är det dags för Melodifestivalens första deltävling. Jag tänkte därför räkna ned dagarna dit genom att varje dag frossa i mellominnen och nördfakta kopplade till melodifestivallåtar de flesta förutom de närmast sörjande glömde redan veckan efter de deltog.

Först ut: Anna Book, som ju gör comeback i år med låten Samba sambero. De flesta minns ju att hon deltog 1986 med ABC, men hur många minns att hon gjorde ett nytt försök året efter med Det finns en morgondag, med text av Ingela "Pling" Forsman? Well, det finns skäl till att det har glömts.

Flickstackaren, (hon var 16 bast då), drogs med flunsa innan tävlingen och fick därmed stå för årets ska-hon-ställa-in-rubriker. Ställde in gjorde hon dessvärre inte. På scenen tappade hon bort melodin i första versen, kom aldrig riktigt ikapp och fanns sedan inte med bland de fem låtar som gick vidare till andra omgången. Det ryktades att hon lämnade tillställningen storgråtande och efter det skulle det alltså dröja 20 år innan hon vågade sig på en comeback. Jag smyglånade syrrans Anna Book-LP Längtar när ingen var hemma, förmodligen ganska ofta, eftersom jag upptäckte när jag fick höra den igen häromåret att jag fortfarande kan alla texterna.

Här är hennes framträdande från 1987, med Anna stylad av mamma Marita, komplett med läppglans, tantklänning och den obligatoriska tuperade 80-talsfrillan. Lyssna och njut! Eller nåt.

//Fred - som fortsätter gräva mellominnen

Ge mig din adress och jag ger dig din livsstil

Hittade ett adresstest hos DexoA grand day out som jag självklart var tvungen att testa. Man knappar in sin adress och får sedan veta vilken livsstilstyp som präglar området. Fick följande svar:

Typ: C06 Minglande singlar

Utmärkande drag
  • Unga
  • Ganska välutbildade
  • Singlar
  • Medelinkomsttagare
  • Hyresrätt i medelstor stad
  • Nöjesintresserade
  • Förändringsbenägna individualister
Touché! Om man nu kan komma undan med att kalla sig ung vid dryga 30. Testresultatet kanske också vore något att sticka under näsan på grannkärringen nästa gång hon får tuppjuck över mitt dekadenta leverne - det är hon som är på fel plats, inte jag.

//Fred - lagom ung minglande singel

fredag 26 januari 2007

Drevet går igen...

Att de orkar! Nu pekas Leonardo DiCaprio ut som bög eftersom han vid upprepade tillfällen synts tillsammans med dito skådisen Lukas Haas. Nu har han dessutom haft fräckheten att ta med honom som sällskap på sin PR-turné till Tokyo utan att först komma ut, eller åtminstone förklara det fullständigt obegripliga tilltaget för pressen.

Som upplagt för nyhetstörstande skandaljournalister att spekulera och snaska. I täten går förstås skvallerkungen Perez Hilton, ni vet han som såg till att Britneys fitta nyligen valsade runt i kvällspress över hela världen, med hela kvällspressdrevet hängande på. I ett blogginlägg med rubriken "Leo takes it from behind" avbildar han den chubtastic Leo med MS-Paintad sagge i mungipan och Lukas i bakgrunden.

Får flashbacks från när morsan trodde jag blev upplockad i bil av en okänd man för att åka ut i skogen och knulla (ja, hon tyckte på fullaste allvar att den förklaringen låg närmast till hands)när jag i själva verket blev upplockad av en polare som gav mig skjuts in till stan. Man borde förmodligen vara väldigt glad att man inte är kändis.

//Fred - grå massa idag

En fortsatt diskriminerande äktenskapslag

Det har skrivits en del om förslaget från utredningen om könsneutralt äktenskap som kommer att läggas fram i mars. Bl.a. i K-online, RFSL's nättidning, idag, och på SVT Nyheter igår.

Precis som redan tidigare läckt ut kommer utredningen att föreslå att partnerskapet avskaffas till förmån för ett könsneutralt äktenskap. Men kyrkans vigselrätt föreslås finnas kvar och varje enskild präst kommer att ges möjlighet att välja om han/hon vill viga samkönade par eller inte. En kompromiss med de röster inom kyrkan som är starkt emot samkönade äktenskap med andra ord.

Förslaget förväntas få en majoritet i riksdagen då Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet ställer sig bakom det. Moderaterna avvaktar medan Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställer sig kritiska till kompromissen. Kristdemokraterna... ja, ni fattar.

Jag förstår inte hur det kan vara försvarbart att tillåta kyrkan fortsätta utöva myndighet, och i synnerhet inte när den är diskriminerande, som den är nu. Jag går helt på Vänsterpartiets linje (vilket förresten måste vara första gången någonsin). Man vill nämligen, exakt som jag tyckte i ett inlägg i höstas, att vigselrätten ska tas bort från de religiösa samfunden och ersättas med civiläktenskap som kan kompletteras med en religiös ceremoni.

Den vägen vore den enda rimliga, den enda som skulle innebära att äktenskapet i juridisk mening vore lika för alla så länge kyrkan inte fullt ut accepterar samkönade äktenskap. Kyrkans skulle fortfarande ha utrymme att hålla sina ceremonier för de som vill och får, men utan att ha stöd för fortsatt diskriminerande i svensk lag.

Tänk efter ett varv till beslutsfattare, det här är inte ok!

//Fred - vänsterpartist in denial?

onsdag 24 januari 2007

Skivan dör en ovärdig död

Metro skriver idag om GLF's sammanställning över 2006 års mest sålda album och singlar. De menar att trots att skivförsäljningen går ner kan vi trösta oss med att åtta av de mest sålda albumen är svenska. Jo men tjenare. Det är verkligen anledning att slå sig för bröstet när listan toppas av två album fyllda med skåpmat (Peter Jöback och Lars Winnerbäck). På plats tre kommer första albumet med nytt material - och det spelades in på mindre än en vecka och släpptes precis innan året tog slut (Markus Fagervall). Jo heja Sverige liksom.

Singellistan är inte mycket bättre. Mest sålda singel förra året var Elias Zlatanhyllning Who's da man. Visst, killen är charmig och låten var väl åtminstone lite kul veckorna innan Sverige ramlade ur VM. Men därifrån till årets mest sålda singel..? På topp fem finns också Cascadas ostiga Everytime we touch och Basshunters sommarspya Boten Anna. Samtliga tre tycker jag hör till förra årets absoluta lågvattenmärken.

Skivförsäljningen är utan tvivel döende och den dör dessutom en ovärdig död helt utan stil och klass.

Avslutningsvis, på tal om brist på stil och klass, årets sellout - Basshunter som brutalslaktar sin egen hit för att klämma fram några sista slantar och förstärka sin image som datanörd:

//Fred - som faktiskt inte köpte en enda fysisk skiva förra året

måndag 22 januari 2007

Gaypappor är bättre pappor?

Tänkte först hoppa över att skriva om DN's artikel igår om homosexualitet i djurvärlden eftersom jag för inte särskilt länge sedan skrev om samma sak i samband med öppnandet av utställningen Mot naturens orden i Oslo.

Sedan såg jag Expressens vinkel, om att gaysvanar är överlägset bättre på att ta hand om ungar än heterosexuella par. Barnen är 10 gånger så livskraftiga som barn till heterosexuella svanar! Det är för det första en riktigt skön och vältajmad passning till Annica Dahlström och hennes påstående om att män inte bör ha huvudansvaret för barn eftersom de inte är skapta för det.

Det känns faktiskt dessutom ganska frestande att efter århundraden av tjat från antihomosexuella om hur homosexualitet är emot naturen och dess lagar ha möjlighet att ge tillbaka med samma mynt och precis som de jämföra med djurvärlden och utifrån den dra långtgående slutsatser: Inte bara är homosexualitet i enlighet med naturen - gaypappor är till och med bättre pappor än heterosexuella dito!

//Fred - on a mission

Om Googles favoriserande och Lindas brösts dragningskraft

Upptäckte att besöksstatistiken på min blogg fått en rejäl boost över helgen. Lite underligt tyckte jag, eftersom jag varit bortrest och därmed varken skrivit något nytt eller promotat utöver det vanliga. I siffror var besökarna 43% fler, ca 300 st, från fredag till söndag jämfört med veckan innan. Blev självklart nyfiken på anledningen till detta och kollade besöksstatistikverktyget jag använder på bloggen för att få ledtrådar. Och jodå, de fanns där. Så här är det:

I torsdags råkade(?) Linda Rosing flasha brösten i samband med en spelning på FHM, vilket självklart uppmärksammades av flera kvällstidningar. Detta lockade tydligen ett stort antal att googla efter mer om detta, eller kanske mer exakt, efter ytterligare bilder på eländet.

Och just där finns förklaringen. Att googla på söksträngen linda rosing bröst (och liknande) ger 206'000 träffar. Som nummer två(!) bland dem hamnar ett blogginlägg jag skrev för en månad sedan. Man undrar ju liiiite över hur mitt inlägg hamnar så högt upp bland sökresultaten. KAN det ha något att göra med att jag använder Googles bloggverktyg..? Eller att jag dessutom använder AdSense..? Förmodligen spelar det in, men det känns lite sjukt att man tydligen blir så favoriserad av den anledningen och man kan ju undra hur mycket det påverkar besöksstatistiken på diverse bloggportaler.

Men i vilket fall, gratisreklam är det väl dumt att klaga över, så tack Google, och, jag trodde aldrig jag skulle ha anledning att säga det, tack Linda Rosing! En repris på nästa spelning..?

//Fred - som dock nöjt konstaterar att Linda och Google bara står för halva ökningen

söndag 21 januari 2007

After spa

Såå... hemma igen efter att ha tillbringat helgen svassande runt i yukata, badat mig dygnetruntrussinskrynklig, druckit sake och frossat i mat (så gott det nu går när man äter den med pinnar). Jepp, det är ungefär här du ska sitta och blir grön av avund!

Hann med en sväng förbi Huset, RFSLs huvudkontor på Sveavägen i Stockholm på vägen hemåt. Kunde inte låta bli att fnissa förtjust över den ödets ironi som placerat en Lidlbutik i forna gayklubben Tip Tops lokaler. Därmed förs ju en lång tradition vidare: Lokalen marknadsför fortfarande billigt kött och är alltjämt fylld med stapelvaror av diskutabel kvalitet.

//Fred - nöjd med att det finns folk som har vett att lägga konferenser på andra ställen än the average Scandic

fredag 19 januari 2007

Let's dance i soffan

Snart dags för Let's Dance! Förra säsongen brydde jag mig inte särskilt mycket alls, det blev mest något man såg när man inte orkade byta kanal på bakissöndagar, men i år är jag med från start. Av någon anledning känns det lite roligare nu.

Ikväll blir det rumba och quickstep för hela slanten och första deltagaren kommer att skickas hem. Jag tippar att han heter Martin Lidberg. Han imponerade inte förra veckan och är för blek för att få folk att ringa. Åtminstone med en massa kläder på.

En liten extrapoäng med Let's Dance är helt klart låtarna. Ofta mer eller mindre aktuella hits rejält omarrangerade för att matcha formatet. Ikväll blir det t.ex. intressant att se och höra hur Birgitte Söndergaard dansar quickstep till Boten Anna. På pappret en helt osannolik kombination.

//Fred - som laddar för svenssonkväll i soffan

Fulkuksfilter efterlyses!

Bästa Jan Dahlqvist, kommundirektör i Östra Göinge!

Läste idag i Expressen att du har spärrat möjligheten att surfa in på Sveriges största mötesplats på internet för homo- och bisexuella, Qruiser, från datorerna på biblioteket i Broby, eftersom biblioteksbesökare klagat över nakenbilder.

Jag kan förstå dig! Situationen på Qruiser är olidlig. Jämt och ständigt kastas skrynkliga pygmépittar i ansiktet på en, och det vet ju tydligen både du och jag hur oaptitliga och avtändande sådana kan vara. Det enda verktyget som står till buds just nu för att värja sig mot eländet är ju möjligheten de har lagt in på sajten att spärra ALLA bilder som visar mycket hud.

Problemet med den är ju dock att samtidigt som den effektivt filtrerar bort fulkukarna och ditomuttorna så sliter den ju i samma slag godiset ur händerna på en, vilket ju är oerhört frustrerande. I väntan på att de finkalibrerar verktyget föreslår jag dock att du öppnar upp möjligheten att surfa på sajten och använder den befintliga bildspärren trots allt. Det är ju ganska dumt att ta bort den enda möjligheten många har som homo- och bisexuell att få och ha kontakt med andra homo- och bisexuella, eller hur?

För att hjälpa dig på traven i kampen mot fulkuksexponerandet har jag dock spottat ett par andra sajter som du kan börja med att spärra: Aftonbladet och Expressen.

Med vänlig hälsning
Fred

Barbadoscykeln

Häromdagen tillkännagavs att Barbados blir av med sin tredje sångare på två år i och med att Chris Lindh lämnar bandet. I gårdagens Nöjesnytt berättade sedan den förre Barbadossångaren Mathias Holmgren att han nu helt lämnar schlagervärlden för en ny karriär som vissångare. Ny platta i samarbete med bl.a. Åsa Jinder är på gång.

Nu ska vi se... detta måste innebära att Barbados snart anlitar en ny sångare på ett halvårskontrakt samtidigt som de tar ännu ett steg längre ifrån rampljuset. Att Mathias svenskspråkiga platta med ny inriktning kommer att totalfloppa och slutligen att det är hög tid för Chris att komma ut. Jag inväntar sådär lite lagom spänt Magnus Carlssons nästa karriärsdrag.

//Fred - din sibylla i sajberspejs

He's Madonna!

Ossie gjorde mig uppmärksam på att Robbie Williams video till tredje singeln från Rudebox, She's Madonna, äntligen finns tillgänglig!

Förhandssnacket har berättat att den innehåller gräddan av Los Angeles dragqueens och inte minst - Robbie själv som dragqueen. Och jodå... här får vi se ännu en sida av Robbie. Den här är utrustad med pageperuk, klänning och lite väl hårig cleavage. I kombination med Madonna, Pet Shop Boys och dragqueens... Hur kan man inte älska honom?


//Fred - som förmodligen klär ännu sämre i page

torsdag 18 januari 2007

Kvinnor vill ha - men män väljer?

Jag har flera tjejbekanta som ofta och gärna använder begrepp som patriarkatets förtryck och könsmaktsordning. Ärligt talat har det inte, åtminstone inte hittills, känts helt enkelt att fullt ut ta till sig vad de talar om. Kanske för att jag är man och inte behövt ta konsekvenserna. Kanske för att jag dessutom är bög och varit fullt upptagen med att ducka för och mota tillbaka försök att sätta sig på "min" grupp. Förstått har jag nog inte gjort i alla fall, inte mer än det mest uppenbara:

Att lönenivåerna fortfarande inte är jämlika. Att kvinnor ofta framställs som objekt i t.ex. reklam. Att kvinnor i skrämmande hög grad utsätts för våld av män. Saker som vi självklart måste göra något åt. Men sedan, när det talats om att en könsmaktsordning genomsyrar hela samhället och uppmuntrar ovanstående förtryck in i sublimaste detalj, har jag varit ganska lost.

Men jag har fått flera tankeställare på sistone, och idag fick jag en till. I Metros pappersupplaga kommenterar sexrådgivaren och författaren Katerina Janouch idag en undersökning som visar att kvinnor vill ha män som andra kvinnor också finner attraktiva med orden Kvinnor vill ha de män som andra kvinnor vill ha och kvinnor vill ha de män som väljer snygga kvinnor.

Undersökningens resultat lämnar jag därhän just nu, men jag reagerar på att en välkänd och etablerad sexrådgivare år 2007 omnämner kvinnor som passiva objekt som vill ha, och män som aktiva subjekt som väljer vad de vill ha. Jag hoppas hon är felciterad, eller möjligen, bara uttryckt sig klumpigt.

//Fred - som kanske börjar vakna

onsdag 17 januari 2007

Diskriminering - senaste modet?

Skrev ju redan igår om Annica Dahlströms uttalanden i samband med släppet av hennes nya bok, men det måste nog bli ett nytt inlägg idag om samma kärring. I Expressen uttalar hon idag nämligen bl.a. att bisexualitet är en modenyck och att mäns hjärnor inte är skapta att se dammtussar.

En testosteronskjuts på fosterstadiet avgör enligt henne om vi får en manlig eller kvinnlig hjärna, liksom vilken sexuell läggning vi får.

- En man som tänder på andra män, det är en kvinnlig typ av reaktion, för det är ju kvinnor som ska tända på män och vice versa.

Men så trött jag blir på detta eviga tvång att kategorisera egenskaper och handlingar i manliga och kvinnliga, bundna till ett könsorgan! Jag är man och tänder på män, alltså är det i mitt fall manligt att som man tända på män. Likaväl som det är kvinnligt att mecka med bilen eller kolla Tipsextra om en kvinna gör det, eller manligt att stå för städning och barnpassning(!) om en man gör det. Kategorierna fyller ingen funktion, så varför envisas med att använda dem?

Det må så vara att hjärnor skiljer sig åt, men låt för guds skull bli att sortera in konsekvenserna av skillnaderna i könsbundna stereotyper. Vi är individer, inte kuk- och fittmänniskor!

Att få bisexualitet att bli en modenyck känns knappt ens värt att kommentera. Om man som bisexuell i någon mån låter sin preferens styras av omgivningen beror det knappast på modet. Snarare av det faktum att det fortfarande inte betraktas som helt ok att attraheras av det egna könet. Det är inte ett mode - fenomenet kallas diskriminering.

//Fred

tisdag 16 januari 2007

När könet satt sig på hjärnan

Kvinnor med små bröst är bättre på matematik än kvinnor med stora bröst. Det är ett uttalande som Annica Dahlström, professor vid Göteborgs universitet, gjorde för ett par år sedan, vilket vållade debatt. Inte så underligt kanske..?

I dag skriver Metro om henne, eftersom hon återigen är aktuell, nu med boken Könet sitter i hjärnan. Hon menar att biologiska skillnader mellan kvinnor och män bland annat gör att kvinnor som lämnar sina barn på dagis för att arbeta dräneras mentalt. En man bör på motsvarande sätt inte vara direkt ansvarig för sitt barn, män är nämligen inte lämpade för barnpassning. Vilket inte på något sätt bör upplevas som kränkande.

Intressant. Vad vill hon egentligen? Fjättra kvinnor vid spisen och åstadkomma lagstiftning mot kvinnor i arbetslivet för att skydda de stackarna, som så brutalt tvingats dit? Per automatik ge vårdnaden om barnen till kvinnan vid skilsmässa? Sparka alla män som arbetar med barn? Förbjuda bögar att bli adoptivföräldrar (för att inte tala om alla de bögar som redan har barn), men uppmuntra flator att göra detsamma? Nja, det vore väl kanske liiiite kränkande ändå?

Samtidigt påstår hon också att det är fel att säga att kvinnor och män ska vara si eller så eftersom könet främst sitter i hjärnan.

Skönt! Då kan vi med andra ord helt skita i hennes bok.

//Fred - lite kränkt trots allt

måndag 15 januari 2007

Är du passiv eller aktiv?

Kön till kopiatorn var lång i förmiddags. Ett gäng kollegor stod och diskuterade något i väntan på att komma först. Jag ställde mig sist och var snart långt borta i tankarna. Tills någon plötsligt hade ställt mig en fråga. Jag ryckte till, inte bara för att jag inte var helt mentalt närvarande, utan för vad Berit hade frågat om:

- Fred, är du aktiv eller passiv?

Va..? Så fräckt! Inför alla kollegor har hon mage att fråga om jag glatt utforskar chokladgrottornas mysterier eller föredrar att hålla mig at köttpålens receiving end. Nog för att hon sagt skumma saker förut, men det här tog nog nästan priset. Inombords växte sig ett How very dare you mullrande allt starkare.

Jag insåg dock hyggligt snabbt att jag borde ställa mig ordentligt frågande till om hon verkligen är tillräckligt insatt i bögarnas grundläggande fuckterminologi för att ens ha underlag att ställa frågan. Så jag bad henne upprepa den.

Det var tur att jag inte spontant lämnade ett målande svar på vad jag trodde att hon frågat. De hade, återigen, diskuterat a-kassan, och frågan gällde om jag är aktiv eller passiv medlem i en viss, för min yrkesgrupp intressant, sammanslutning. Berit fick sitt svar, förmodligen helt ovetande om var jag trott hon trampat in medan jag med fortfarande hårt bultande hjärta lämnade kön. How very very dare you!

//Fred - återigen lugn och fin

Med passion för passion

Det händer nästan otäckt ofta att jag frågar mig om jag inte borde ta och skaffa mig ett liv. Eller åtminstone, om jag är nöjd med livet jag har. Måndagmorgnar runt åttahugget är bara ett att de tillfällena. Det går dock att finna viss tröst i att se att andra uppenbarligen har det värre.

AB skriver idag om hur idolvinnaren Markus Fagervall ger svenska kvinnor ett bättre sexliv. Sedan Markus uppenbarade sig är vårt liv fyllt av passion säger en kvinna till exempel.

My gawd. Passion. Jag måste ha missat något. Exakt vad har snubben gjort för att framkalla kittel i muttan till den grad hos dessa kvinnor? Lallat runt tafatt på en scen under hösten, släppt en singel vi hört förut och ett album han spelat in på en vecka. Visst, killen är inte oattraktiv och sjunga kan han helt klart. Men därifrån till passion och ett bättre sexliv...

Jag är ledsen killar, men om någon ska rocka min värld (och jag hans) till den grad så förväntar jag mig lite mer än så, annars kan det faktiskt kvitta.

//Fred - som förmodligen borde vara ganska nöjd med tillvaron trots allt, oavsett brist på passion

söndag 14 januari 2007

Snygg-Erik - finns det liv efter Idol?


Har precis hört Erik Segerstedts debutsingel, Can't say I'm sorry, som släpps om en vecka. Insåg direkt att jag hade hört den förut, och det inte bara för att den låter som väldigt mycket annat radioanpassat lättlyssnat skval från valfri reklamradiostation.

Efter snabbt bläddrande i musikbiblioteket hittade jag den. Med danske Bryan Rice, som släppte den som tredje singel från sitt debutalbum Confessional i höstas. Den första att inte nå förstaplatsen på danska singellistan. Honom upptäckte jag förresten när jag blev nyfiken på vem den snygge snubben de tapetserat varenda skivbutik i Köpenhamn med var. Väl hemkommen letade jag rätt på hans singellåtar och upptäckte att de var precis lagom intetsägande behagliga för att funka i min iPod ett par veckor och sedan helt glömmas bort.

Det känns inte som särskilt lovande grund för Snygg-Eriks singelkarriär, särskilt inte i kombination med hans kommentar om kommande plattan som släpps om en månad: De låtarna jag har hört är kanonbra. Idoltempo i studion och noll inflytande över materialet med andra ord.

Så, Erik, jag ger dig max en bubblarplats på Trackslistan, och en månad vardera på Rix FMs spellista och i min iPod. OK?

Förresten; Bryan Rices debutsingel toppade Danmarkslistan hösten 2005. Här hörde ingen talas om den förrän det gjordes en cover på den av en annan Idolvinnare, vilken blev en hit över hela Europa. Den vinnaren hette Shayne Ward och låten No promises.

Till sist, ett klipp från Eriks video, där han sitter på ett släp och spelar piano på väg genom Barcelona, och som jämförelse, Bryan Rices original.

//Fred - som fortfarande tycker Snygg-Eriks brorsa är snyggare

lördag 13 januari 2007

Let's dance - till värsta schlagern

Jag tänkte faktiskt låta bli att skriva om det, det kändes som om jag var sista schlagerfjollan i sajberspejs att vakna, men det går inte att göra våld på sin natur. Eller våld på sitt nörderi. Jag måste helt enkelt nämna Markoolios och Linda Bengtzings hyllning till schlagerklyschor och tonartshöjningar, Värsta schlagern. Ett sjuttiotal spelningar på en knappt vecka talar sitt tydliga språk - någon vill ha Melodifestival! Tror för övrigt det är flest antal spelningar för en låt på en vecka på väääldigt länge.

Det är ännu tre veckor kvar till avspark, men i veckan slängdes ännu en liten godbit ut i alla fall; startordningen. Inte mycket att höja på ögonbrynen över där, jokrar och tippade favoriter fick startnumren 1 och 8, först och sist ut i heaten alltså. Möjligen att man i så fall ser Irma & Uno som favvos. Tråk. Men vad fan, om helvetet får för sig att frysa kanske kanske kanske de lyckas golva på samma skala Linda och Markoolio.

Missade förresten Let's dancepremiären i fredags, vilket är brukligt med det mesta som sänds de kvällarna. Tänker dock ta igen skadan(?) i morgon. Förra säsongen funkade nämligen Let's dance fint som bakistv. Verkar dock som upplagt för en repris, eller vad sägs om följande scenario: Folk stör sig fördärvade över att Lasse Brandeby envist håller sig fast fram till finalen, trots att han inte kan dansa eller ens gör framsteg. Det kan helt enkelt inte gå på något annat sätt. Grattis Lasse.

En sista iakttagelse innan jag hänger mig åt kvällens festande; Visst känns det ok att kalla Agnes för Idol-Agnes och de andra för Idol-Ola, Idol-Erik osv, men att samtliga deltagare i Let's Dance verkar få stå ut med epitetet Let's dance känns rätt fånigt. Let's dance-Malou, Let's Dance-Lasse och Let's dance-Patrik. Är deras tidigare karriärer utraderade?

//Fred - som kör Värsta schlagern. Igen.

onsdag 10 januari 2007

Kleggreklam


Är du en av alla kvinnor som besväras av irriterande och illaluktande flytningar?

Hon är tillbaka. Den kliniskt torra tanten som får nattmackan att fastna i halsen och obönhörligen tvingar tankarna till kleggiga kvinnokön. Euww euww euww!

Jag har inga problem med att förstå att Lactal säkert är jättebra om man har sådana problem, men måste produkten verkligen tjatas in, och på det sättet? Är antikleggproduktmarknaden verkligen så konkurrensutsatt? I min sinnevärld är dylika kleggproblem något man vill göra något åt och ser till att göra något åt, oavsett reklam.

Snälla! Ta bort! Jag. Vill. Inte. Se.

//Fred - som klöks

Homokombo

Jo, så är det, Fred ska bli kombo. En av mina bästa polare kommer nämligen att stå emellan två lägenheter under februari och kommer därför under den månaden att bo hos mig.

Det ska bli... intressant! Kommer vi att kräkas på varandra? Eller blir månaden en enda lång fest? Kan hans morgonhumör matcha mitt? Är badrummet stort nog för två? En månad av bortamatcher? Bör vi namnmärka våra hudvårdsserier? Bitchfights eller förbrödring?

Frågorna är många... jag lär få anledning att återkomma med rapporter.

//Fred - med skräckblandad förtjusning

En delsträcka är min!

Wee liksom, jag ska vara med i Blogstafetten! Tyckte det lät som en kul grej, och nu är en av platserna mina. Hoppas man får ett kul ämne bara... Håll utkik, snart kör vi!

//Fred - inväntar pinnen

måndag 8 januari 2007

Dagens citat - av Victoria Silvstedt


I kvällens Ett herrans liv med Filip och Fredrik fick Victoria Silvstedt frågan Har du någon gång funderat på att ta ditt liv? Hon svarade:

- Tyvärr inte...

Allvarligt... finns hon på riktigt..? Jag vill inte tro att hon är lika blåst som hon framställer sig själv, utan hoppas att hon, precis som i Christine Meltzers version från Hey Baberiba, faktiskt är en smart affärskvinna som spelar rollen som korkad nymfoman. Men det är kanske att hoppas på för mycket?



//Fred - som säger god natt! (Klippet från Ett herrans liv finns förresten här)

Karaokedjävulen

Jag lovar. Det var inte mitt fel. Jag hade inte ens tänkt gå ut. Jag försökte tappert kämpa emot medan jag satt där och bevittnade brutal slakt av Piccadilly Circus till hejdlös allsång.

Trots mina försök att dränka honom i Cosmo började jag känna hur han tog över min kropp. Jag kan inte förklara hur det gick till, men plötsligt stod jag där. Eller var det han? Jag är inte säker. Suspicious minds. Folkets jubel. För det var det väl..? Två timmar kvar och han höll mig i ett fast grepp, liksom min hand gjorde om mikrofonen. Det var inte mitt fel.

Karaokedjävulen är en hård herre att tjäna.

//Fred - i behov av exorcist. Ett skivkontrakt skulle också funka.

söndag 7 januari 2007

Eragon - muppar på valium

Var på bio och såg Eragon igår. Jag var skeptisk redan i förväg, och nu med facit i hand visar det sig mer än väl berättigat, så jag ger mig på att skriva en liten sågning. Eller vad fan, jag tror jag sågar hela fantasygenren när jag ändå håller på.

För egentligen började det redan när jag somnade drygt halvvägs in i första försöket att se Sagan om ringen. Det var bara alltför mycket av mupparna på valium. När en polare efteråt var helt till sig i trasorna över hur tänd han var på en dvärgtomte med tydliga strumasymptom kändes det som droppen. Jag lyckas helt enkelt inte engagera mig i fantasivärldar där allt är svart eller vitt, där såväl hjältar som fiender ser ut som om deras förfäder utsatts för radioaktiv strålning och där alla problem har lösningar av typen spontant tungotal som utlöser jordbävningar alternativt plötslig insikt om att man besitter ett magiskt svärd/trolldryck/whatever, ett faktum som alltid är som bortblåst ur hjältens sinnevärld ända tills döden är nära förestående.

Eragon går i samma stil. Vår hjälte, Eragon (Ed Speleers), slåss mot onda komposthögar, killar med svår munherpes, psoriasis och taskig tandhygien och andra fragglar. Självklart vinner han fajterna enligt ovanstående standardmodeller. Kan sträcka mig till att ge ett litet plus för draken, Saphira, resten känns som en lång gäspning i sällskap av platta karaktärer iförda billiga maskeraddräkter.

Så, med risk för att stå ensam mot världen och utmåla mig själv som en fantasilös tråkmåns - don't believe the hype, vilken film som helst som inkluderar korkade highschoolelever och blodtörstiga snubbar i hockeymask engagerar mer och har högre identifikationsfaktor än Eragon och dess filmsläktingar.

//Fred - fantasifull som fan, när det behövs

lördag 6 januari 2007

Ännu en bloggutmaning - Jag mötte Lassiestyle

Dags för ännu en bloggutmaning. Den här hittade jag på först på Kulturbloggen och nu verkar den finnas typ överallt. Man ska göra fem påståenden om sig själv varav fyra är sanna och en är falsk. Jag kör en i vissa stycken mindre smickrande Jag mötte Lassie-variant. Så, vilken ska bort?

- Jag mötte Agnetha Sjödin och Niklas Strömstedt på Harrods i London och flinade fram ett Nämen är ni här? som Agnetha glatt besvarade med Jajamen, du också ser jag! Niklas hade vid det laget redan gått därifrån.

- Jag har på fyllan antastat Drömhus- Therese på McDonalds vid Slussen i tron att vi kände varandra eftersom hon såg så bekant ut där hon satt ensam vid ett bord. Hon var inte road och jag gav mig inte förrän polarna drog mig därifrån.

- Jag lade beslag på och har fortfarande kvar en colaburk Jon Bon Jovi just druckit ur. Han var ett tag min blötaste dröm och vi stalkade honom efter en konsert.

- Magnus Uggla har vänligen men bestämt avslagit min och mitt sällskaps förfrågan om att sjunga sin 4 sekunder i bistron på ett tåg. När han inte ville sjöng vi den för honom i stället.

- Jag har sett Lasse Berghagen köpa porr... eller nä förresten. Jag har fått Anna Books autograf skriven på magen.

//Fred - som tyckte det tog emot att bikta somligt

fredag 5 januari 2007

En grön dag

Idag damp den nya telefonkatalogen ned på hallmattan. Allvarligt, de skickar fortfarande år 2007 ut en telefonkatalog till samtliga svenska hushåll. 4,5 mille hushåll får vardera ett kg papper att bära ned till återvinningstationen. Är inte det höjden av resursslöseri när 85% av samma hushåll har internet hemma, och därmed tillgång till samma info via eminenta sajter som Eniro och Hitta? Funderar nästan på att skicka tillbaka den.

//Fred - som något överraskad inser att han rymmer miljömedvetande

torsdag 4 januari 2007

Julknäckerea


Dagens fynd är utan tvekan Wasa Julknäcke för fem spänn paketet i min lokala blattebutik! Tio paket rymdes i en av de kommunens soppåsar (med kommunens logga och allt på), vilka används som kundkassar i nämnda butik. Fick en skum blick av kassören på köpet.

//Fred - som har julknäcke så det räcker till nästa jul

H är ute


H aka Ian Watkins, före detta medlem i numera insomnade synkdansande ABBA-soundaliksen Steps kommer ut i en intervju i the Sun idag. För vem som helst med en hyggligt fungerande gaydar känns det väl inte direkt som en chock dock.

Han berättar om hur han var byns enda bög hemma i byn Cwmparc (en vokal!) i Wales och den långa resan därifrån ut ur garderoben. Trots att han hade ett långt förhållande med Steps manager under deras storhetstid dolde han sin läggning inför fansen, bl.a. genom att påstå att han dejtade Britney Spears som visste att han var gay och backade upp honom. Han vågade helt enkelt inte, och tyckte inte att han var färdig med sig själv. Lite underligt kan man tycka. Vill man dölja sin läggning kanske inte gayklubbsallsångsrefränger och supersynkroniserade dansnummer är ett förstahandsval av coverup att rekommendera?

Popjustice väljer att raljera över det faktum att han inte kom ut under tiden med Steps, "trots att det hade kunnat ge en känsla av att vara en förebild och inspiration för andra som är den ende bögen i sin walesiska by, men visst, det är ju sådant som popstjärnor inte gör nuförtiden".

Jag tycker snarare att hans historia är en påminnelse om att popstjärnor faktiskt också är människor. Ingen kan lägga ett ansvar på någon att vara en förebild och komma ut bara för att man är offentlig. Resan mot att hitta sig själv är knappast enklare om man gör den i en spotlight.

Avslutningsvis, min favvovideo med Steps, Deeper shade of blue, där medlemmarna under synkdansandet transformeras till öhh... gay superhjältar? Förutom kanske just H, som blir en mutation mellan C3PO och Plåtman. Här fick man dessutom för första gången möjlighet att se att gruppens andre snubbe, Lee, faktiskt är en riktig hunk under den fånflinande frikyrkopojkefasaden.



//Fred - som tar ett varv genom Steps backlist

onsdag 3 januari 2007

Mobil extas

Jag har varit ute och kollat efter ny mobiltelefon idag. Den gamla, som inte var särskilt gammal, försvann nämligen i mellandagsreavimlet häromdagen när jag var nere i Skåne. Det är helt sjukt hur en sådan sak faktiskt får proportioner av katastrofdimension. För så kändes det när jag kallsvettig ringde för att spärra. Jag var socialt stympad, en rejäl bit av mitt liv hade brutalt huggits bort.

Alla telefonnummer och adresser, som jag inte hade någon annanstans. Min kalender, med påminnelser, helt oumbärlig för en förvirrad tidsoptimist. Min väckarklocka. Mitt nödinternet. Alla mina bilder. Bilderna!! För att inte tala om hur ensamt och avslaget det kändes runt tolvslaget på nyårsafton när alla andra ringde runt, skickade och fick högvis med sms.

Därför kändes extasen minst lika stor som katastrofen nyss när syrran ringde upp nerifrån Skåne. Hon hade bäddat om sängen jag sovit i när jag var nere och hälsade på. Och där hittat... min mobil! Som visst inte alls försvunnit i reavimlet som jag antagit! Funderar nästan på att öppna nyårets överblivna skumpa och fira!

//Fred - nästan löjligt überhappy

Å så var det det här med sex...

Sexutmaningen sprider sig visst som en löpeld och dyker upp både här och där, och nu kommer jag visst inte heller undan längre. Trollhareblobben har utmanat, och var dessutom smart nog att vädja till min fåfänga sida. Så ok, det är väl öh... bara att foga sig.

Har du bloggat länge?
Mjukstart alltså... smart. Har bloggat sedan slutet av maj i år.

Vilken är din favvomat?
Kinkeeey question! Men jag är en sucker(!) för kycklingrätter.

Äger du någon sexleksak? (I så fall vilka)
Jag äger ett par handbojor med rosa fluff på, men har inte använt dem. Hittills. Har för övrigt aldrig riktigt fattat vitsen med sexleksaker. Eller hmm... förresten. Det kanske beror på hur man definierar ordet sexleksaker..?

Tycker du om porrfilm?
Ja, så länge no animals were harmed during the production of the movie.

Vilken är den bästa ställningen?
Jag vet att jag borde jobba på min hållning, men den här stolen uppmuntrar till en ganska slapp tillbakalutad ställning, men den bästa vore nog att sitta mer rak i ryggen.

Har du haft analsex?
Ehh... ja? Det händer att jag andas, käkar och sover också, duhh...

Har du något “konstigt” du tänder på?
Jag har berättat att jag är vampyrfetischist va? Det är något med tänder som tänder.

Tycker du om att suga/slicka?
Finns inte mycket som går upp emot en stor härlig snuskklubba. Men jag brukar fuska och bita för att komma åt det smarriga inuti.

Är du dominant i sängen?
Min katt skulle förmodligen påstå att jag är både dominant och brutal när han inte får sova där.

Äger du en sexgunga?
Här blev jag nästan tvungen att googla. Eller nä förresten, nu ljög jag. Men nej, jag har inte hittat någon som matchar inredningen.

Tycker du att de är okej att suga eller bli avsugen i bilen?
Finns det någonstans det inte är ok?

Skulle du kunna tänka dig att ha en trekant?
Sex is best when it's one on one som de sjunger i visan, men kategoriska nej är sällan kloka nej.

Är du bi- eller homosexuell?
Väljer etiketten som säger ganska gravt homosexuell.

Vad är snyggast, svarta eller vita underkläder?
Beror väl på hudfärgen de ska matchas till...?

String eller hipsters?
Konceptet kille i string platsar lätt på en topplista över major turnoffs.

Hur ofta har du sex?
Det är ingen slump att jag har en vältränad vänsterhand.

Har du fantiserat om att ha sex med det andra könet?
Nu blev jag förvirrad. Jag har bara ett. Eller menade du... Finns det bara två?

Så vad är bäst, helrakad, djungel eller streck?
Streck? Så konventionellt. Har hört att man kan göra riktiga små konstverk med hjälp av en pepparkaksform eller två.

Stora eller små bröst?
Ett par vältränade mantitties kan vara riiiktigt nice, men jag är nog ingen utpräglad bröstmänniska.

Vilka vill du ska svara på denna, tro?
Ja du.... Ossie brukar ju vara het på bloggutmaningar, eller hur var det nu..?

//Fred - som vågade

tisdag 2 januari 2007

En spruta - och världsproblemen är lösta

Aftonbladet rapporterar idag om att överbefolkning är ett växande problem för världen. Befolkningsiffrorna stiger med en rasande fart på grund av att de flesta av världens invånare är fertila heterosexuella, med trångboddhet och hungerkatastrofer som följd.

Nu har forskare vid Oregon State University utfört kontroversiella experiment för att omvända de heterosexuella.

Genom att studera deras hjärnor har forskarna lyckats precisera en mekanism som styr den sexuella läggningen. Heterosexuella får en spruta för att justera hormonerna i hjärnan. Flera av de före detta heterosexuella har nu helt lagt om sina liv, visar bara intresse för det egna könet och lever i homosexuella relationer. Forskningen får dock skarp kritik från djurvärlden som förolämpats av testerna och är oroliga över att forskningen ska tillämpas på får.

//Fred - som tror att somliga skulle må bra av lite nya perspektiv

måndag 1 januari 2007

Gott nytt år!

Att försöka sig på att skriva ett nyårsinlägg känns nästan synonymt med att delta i SM i klyschor. Tillbakablick, nystart, nyårslöften, framtid, hopp och lyckönskningar. Med ett värkande huvud är det inte direkt läge för nytänkande, så here we go:

För mig känns 2006 som ett mellanår med få riktiga höjdpunkter, men också få djupdykningar. Jämntjockt och därmed ganska trist faktiskt. 2007 - nytt år, och därmed förhoppningsvis nya möjligheter till lite mer drama in my life, i en positiv mening.

En liten nystart är det redan idag, efter en mjuk övergång är det idag dags för the official launch av Närabögenupplevelser här på Blogger - och därmed bye bye Aftonbladet, så välkomna hit, gamla och nya läsare! (För er som hör till de nya: att alla inlägg äldre än en vecka saknar kommentarer beror på att inläggen är hitflyttade från den gamla bloggen. Kommentarerna gick inte att flytta med, men ligger kvar där tills vidare om någon är nyfiken. Lite trist att lämna drygt 4000 kommentarer bakom sig, men det är bara att svälja.)

Nyårslöfte? Jag tror inte riktigt på dem. Kanske just det får bli mitt löfte; att försöka sluta ruta in och planera sönder, att därmed förhoppningsvis få större utrymme att leva NU.

2006 avslutades i stor stil med goda vänner, skumpa, en massa mat, skumpa, fyrverkerier, skumpa... och helt otippat, Josh Groban, i kvadrat och kubik, tack vare en i det närmaste besatt nyårsvärd. Dock, hans senaste låt funkar faktiskt fint som nyårshälsning, så varsågoda, och ha nu ett riktigt gott nytt år!



//Fred - som tar en Ipren till kaffet