Insomnia

Att det ska vara så svårt att någon gång komma i säng på vettig tid. Trots att man vet hur tungt det är när klockan ringer kl 06.00 så, nae... nog fan sitter jag uppe och suddar. Inte för att ta hand om disk och städning heller precis, utan bara för att.

Morgonens tanke att "ikväll ska jag lägga mig tidigt" drunknar i kvällens ångest över att det skulle kännas som om man bara sover och jobbar, sover och jobbar, vilket vore värre än tröttheten på morgonen.

Kan bara sucka över mig själv. Eller möjligen, möjligen hoppa i säng.

Privata bilder i omloppsbana

Fick en ilning längs ryggraden och blossande kinder när jag läste om Amirs öde. När jag sålde min dator i vintras insåg jag efteråt att jag inte raderat allt på den, men viftade rätt snabbt bort det med en axelryckning. Allt på hårddisken var väl inte precis rumsrent och inte så lite privat, men det nöjet fick jag väl unna en okänd köpare i en annan stad. Tur datorn fungerade i alla fall haha...

Speedosinflation

Så där, lite lugn och ro igen! Hämtade VISA-kortet på väg hem från jobbet och tog sedan vägen förbi simhallen för att varva ner med några längder innan det blev dags att ta sig hemåt.

Såå skönt det är att simma och låta tankarna flyta runt medan man avverkar längd efter längd. Men visst, det ska väl erkännas att jag nog inte hade simmat alls om jag inte belönade mig själv efteråt med jacuzzi och bastu. Man känner sig så skönt ren inifrån och ut efteråt. För att inte tala om den behagliga dåsigheten.

En sak jag brukar störa mig på i simhallen är dock att trots alla skyltar som säger "Använd inte badkläder i dusch och bastu" så gör 9 av 10 det i alla fall. Ganska snuskigt och jag förstår inte heller riktigt varför den uppmaningen är så svår att följa. Jag har också snygga Speedos, men de hinner jag visa upp ändå. :-D

Hur kul är det förresten med Speedos nu? Det känns som om det bara finns två alternativ för klädsel i simhallen om man är kille: Antingen ett par slimmade minimala Speedos eller liknande, eller ett par, helst lite för stora, badshorts av surfarmodell, i värsta fall i exploderad-fruktsallad-mönster.

Hemma igen nu i alla fall... blir nog mest pill i naveln resten av kvällen. Vilket förmodligen betyder en soft kväll vid datorn.

Rätt kort om fel kort

Härlig vecka det här. Efter gårdagens försovning lyckades jag komma iväg i tid idag, om än seg och morgontrött som vanligt. Väl på bussen trycker jag ner busskortet i kortläsaren. Inget händer. Kortet sitter där det sitter. Då faller blicken på min korthållare, en sån där ihopfällbar plåthistoria, som ligger öppen i min hand. Där, överst, ligger busskortet! Jag har lyckats trycka ner VISA-kortet i kortläsaren och den vägrar släppa det i från sig. Fick lämna namn och nummer, så skulle de höra av sig när de lyckats få ut mitt kort.

Börjar snart ha underlag för en bok om alla idiotsaker jag lyckats göra i morgontrötthetsdimman!

Fredrik Ljungbergs huvud på ICA

Var och handlade på ICA ikväll. När jag kom till kassan och betalade frågade kassörskan om jag ville ha mina huvuden. Que? Funderade på om hon inte haft ett alltför långt arbetspass och konstaterade snabbt att båda mina huvuden satt där de skulle.

När jag inte svarade fick jag min växel tillsammans med två små kuvert. De visade sig innehålla Fredrik Ljungbergs respektive Mattias Jonssons huvuden på runda plastbitar i storlek av en femkrona.

ICA har tydligen bestämt sig för att slå mynt av fotbolls-VM i form av en kampanj där man kan samla på landslagets huvuden (ett per hundralapp man handlar), som sedan kan sättas ihop med taniga plastkroppar man får om man går på vissa erbjudanden.

De är ju inte ens fina! De platta oproportionerligt stora huvudena på pinnsmala tredimensionella kroppar ser bara så fula och billiga ut.

Allvarligt talat. Vem kommer att vilja samla på dessa? Ungar. Om ens de vill ha dem. Hoppas ni får shoppa lugnt i sommar ni föräldrar, nu har ni blivit varnade!

The MSN-vibb from hell

Bakgrund: Igår kväll fick jag en ljudfil av extremt dålig kvalitet. För att lyssna på den var jag tvungen att höja volymen ordentligt på mitt annars riktigt feta 5.1-system. Sedan tog tvätten min uppmärksamhet tills det var läggdags.

Nutid: Efter en riktigt dålig start på dagen blev det en tuff arbetsdag. När jag äntligen kom hem var jag helt slut. På vägen hem hade jag fått tanken att vardagslyxa lite för att jämna ut eländet. Jag köpte en liter jordgubbar att käka tillsammans med ett glas vitt. Sagt och gjort, väl hemma slog jag på datorn, slog upp ett glas, tog jordgubbarna och vinet och slog mig ner raklång i soffan. Snart hade jag katten i knät och hann tänka att det är tur att det kan vända så fort. DÅ! Rummet exploderar i ett ljud som får mig att lyfta, katten att klösa och rusa iväg, jordgubbarna att spridas över rummet och vinet att göra mig helt dyngsur!

Någon hade bestämt sig för att skicka en vibb via MSN. De är irriterande i vanliga fall, men genom schyssta högtalare på högsta volym blir de till ett helvetesdön! Är fortfarande helt skakis här.

Snoozemissbruk

Min väckarklocka ringer 06.00. Första gången. Långt ner i dimman hittar handen snoozeknappen. Nio minuter senare går Rix FM igång igen. Snooze igen... och igen... sakta en bit till ut ur dimman. Tre kvart senare brukar jag ha nått ytan och kravlar mig upp ur sängen.

Inte idag. När jag var färdigsnoozad visade klockan 7.21. 7.21! Min buss till jobbet går 7.18! Adrenalinkick! Rusade upp, hoppade i kläderna, rakade ner halva badrumsskåpet i väskan och rusade iväg mot en annan busshållplats en bit längre bort, för att kunna ta en annan buss och kanske kanske hinna i tid till jobbet.

7.29 satt jag på bussen och försökte komma ifatt mig själv. De senaste minuterna hade gått på ren instinkt och jag hade svårt att fatta att jag satt där på bussen. Orkade inte ens irritera mig på att "min" plats på bussen var upptagen.

Slutsats: snooze är härligt med farligt! HUR klarade sig folk innan snooze fanns?

Det blev kväll och det blev morgon...

...det var den andra dagen. Snart i alla fall. Mitt första dygn som bloggare har snart gått. För inte så länge sedan snackade vi om bloggar på jobbet. Jag viftade bort det hela med ett "det där är inget för mig". Efter det här första dygnet blir jag nog tvungen att krypa till korset och erkänna att jag hade fel.

För här har jag suttit större delen av dagen, surfat runt och läst andras bloggar, kommenterat och släppt luft ur mina egna ventiler... och dessutom tyckt det varit toppen. Här kommer jag att stanna kvar, det är lika bra att ni vänjer er. :)

Smink för killar

På väg hem från jobbet idag blev jag stoppad på stan av en kille som ville göra en marknadsundersökning. Stor suck var min första reaktion. Men när han lockade med ett par trisslotter trillade jag dit. Jag gick med på att ta en kvart åt hans undersökning. Jeeez vad billig man är! Ibland.

Jag visste fortfarande inte vad undersökningen skulle handla om. I huvudet snurrade ett antal tänkbara alternativ. Skulle jag behöva bikta om mitt snabbmatsmissbruk? Min brist på pensionsförsäkring? Mina onani(o)vanor?

Väl på plats på kontoret strax intill fick jag slå mig ner i en flådig fåtölj, blev serverad kaffe och började sedan svara på allmänna frågor om ålder, utbildning, inkomst och så vidare.

Ganska snart styrdes dock samtalet in på allt smalare områden via frågor om hur viktigt jag tycker det är med mode, kläder, hårvård, ansiktsvård, hur lång tid varje dag jag ägnar åt mitt utseende (räknas speglingar i skyltfönster?), och vilken typ av produkter med anknytning till detta jag använder.

Nu var vi framme vid målet. Han radade upp ett helt gäng produkter. En provkollektion skönhetsprodukter för män. Där fanns allt och lite till kändes det som. Till att börja med fanns de produkter vi redan hunnit vänja oss vid finns i butikshyllan i versioner avsedda för män; schampo, tvål, deodorant, rengöringscremer.

Men här fanns också hela batteriet av produkter de flesta män associerar med smink för kvinnor; mascara, läppstift, puder, skuggor, ögon- och läppennor osv. Alltsammans ackompanjerat av en färgkarta med tänkbara färgnyanser. (Och ja, de hade utlämnat alla cerisa, lila och alltför röda nyanser, så sitt still och läs grabbar).

Min uppgift blev nu att bedöma hur stort mitt intresse var för att köpa dessa produkter om/när de skulle släppas på marknaden.

Jag som (nästan) tyckt jag varit upfront som vågar mig på att använda en tonad underlagscreme! Haha... men det här var kul faktiskt. Visst kändes det som lite väl mycket av det goda, men en del av det skulle jag nog kunna tänka mig att testa faktiskt. Är nog inte ensam som kille om att man faktiskt vill se så bra ut som möjligt, och jag är nog beredd att ta fler genvägar om de finns. Så vad säger ni killar, ska tjejerna få ha monopol på genvägarna? Och tjejer, vad säger ni?

Och nej... jag vann inget på trisslotterna.

Mäns namn på sin bäste vän

Ikväll visar Kanal 5 "Den perfekta penisen: Brittisk dokumentär från 2006. I sin strävan efter den perfekta penisen har vissa män drivits till extrema åtgärder. Här möter vi de ryska kirurger som kapade en mans penis och satte den på återväxt på hans arm, och vi träffar mannen som anser att alltför stor inte är tillräckligt stor."

Får nog erkänna att jag kommer att sitta bänkad framför tvn, även om jag aldrig skulle låta någon närma sig Junior med kniv. Inte för att det skulle behövas. *garvar sådär machograbbigt*

Rätt kul det där med vad killar kallar sin "polare" förresten. Min har hetat Junior så länge jag kan minnas, jag minns faktiskt inte ens var det kommer ifrån. En polare kallar sin för Ostbågen. Låter jävligt oaptitligt. För att inte tala om lukten. Ett gammalt knull kallade sin för Hannibal "eftersom den är en hård krigare". Nåja... men han var nöjd med namnet i alla fall.

Och ja, det ÄR larvigt, men inte desto mindre har många ett namn. :)

Så kom igen nu, bikta er! Vad heter din? Eller om du nu inte har någon, vilka namn har du stött på? :)

Jag - en bögjävel

Ahh... där kom det! Jag hann blogga i mindre än ett dygn innan någon med hjälp av mitt första inlägg, enkel matematik och en tredje okänd faktor räknade ut min stoooora hemlighet: Jag är en bögjävel, och enligt kommentaren borde jag dö på grund av det.

Jag är inte överraskad. Det är inte precis första gången jag möter sådant i en eller annan form. Särskilt inte när det kan framföras anonymt. Men frågan är vad det är som får någon att skriva så. Eller att ens tycka så. Hat? Okunskap? Brist på empati?

Jag vet vem jag är och är trygg i min identitet. Jag har faktiskt svårt att ta åt mig av dylika påhopp. Men ändå, det är lite intressant att fundera över den där tredje faktorn. Vad är det som gör någon beredd att lägga så mycket energi på att hata en grupp människor för att de riktar sin kärlek till någon av samma kön?

Någon säger att det äckligt. På vilket sätt undrar jag? Jag tycker att kärlek är vackert. Om du tänker på vad jag (eventuellt) gör i mitt sovrum så blir det än mer obegripligt. Jag skulle nämligen inte ens drömma om att klura över vad ett heterosexuelt par gör i sängen. Det är liksom inte intressant. Du har förresten säkert sett mig förut. På stan. I din skola. På ditt arbete. Jag såg din blick. Det fanns inget äckel i den. Du såg en vanlig kille. Kanske lite mer välklädd än de flesta. Kanske till och med attraktiv. Du visste det inte. Att jag är bög.

Du kanske menar att det är onaturligt. Hur kan något som kan beläggas till så långt tillbaka i mänsklighetens historia man kan komma betecknas som onaturligt? Ah... du tänkte på fortplantningen, att vi ska för människosläktet vidare. Upplysningsvis har jag till att börja med heterosexuella föräldrar. Heterosexuella orsakar att en viss andel hela tiden föds som homosexuella! Och visst, jag och andra homosexuella kommer förmodligen inte i någon större utsträckning kunna få biologiska barn med våra respektive partners. Men så vitt jag kan se är det inte ett faktum som verkar leda till mänsklighetens utplåning. Tvärtom, jordens befolkning ökar i raketfart.

Adam och Eva? Just ja, det sägs att Gud skapade dem först. Det utesluter inte att han också skapade homosexuella, eller hur? Bibeln beskriver också att homosexualitet är en synd. Det gör den bara om man inte orkar läsa grundtexterna. Faktiskt. I vilket fall, jag är som jag är eftersom jag är skapt sådan. Så om jag nu vore skapad av en Gud vore det väldigt underligt om han gett mig en egenskap som i sig skulle leda käpprätt åt helvete.

Hur man kan välja att bli bög? Det kan man inte. Man är det, eller inte. Fick du välja din sexuella inriktning? Inte? Nej, det fick inte jag heller. Det spelar ingen roll om det blir aldrig så modernt att vara bög; du kan inte bli det. Ledsen.

Eller är det något annat som gör att jag förtjänar att dö? Kan någon förklara, jag förstår inte. Jag är, och jag vill bara vara. Nästan som du.

Spräng ekorrhjulet

Så, nu har såväl koffeinet som nikotinet gjort sitt. Jag har sansat mig lite och gjort som varje god Svensson bör; fogat mig och tagit plats i ekorrhjulet igen.

På sistone har man kunnat följa en artikelserie på Aftonbladet om arbetslösa som inte lyckats skaffa jobb. Det är inte svårt att känna med frustrationen och hopplösheten hos personerna man skrivit om. Men förutom empatin för den utsatte har jag, åtminstone så här på måndagmorgonen, också ett annat, betydligt mindre politiskt korrekt perspektiv.

Jag hör till de lyckligt lottade som aldrig varit arbetslös. Jag har dessutom ett yrke som skulle kunna marknadsföras med ord som "stimulerande", "omväxlande" och "flexibelt" i en platsannons. Lönen är inte fantastisk, men den ger i alla fall tillräckligt för att jag ska slippa vända på slantarna hela tiden. Himlen på jorden, eller hur?

Och visst, jag vantrivs inte på jobbet. Det ÄR stimulerande. Omväxlande. Flexibelt. Trevligt. Tryggt. Men någonstans, ofta ganska långt bak, finns ändå känslan av att vara lurad. Ungefär som när man pådyvlade hela svenska folket en bakmaskin med hjälp av utsikten att kunna vakna till doften av nybakat bröd. Den utsikten fick alla att glömma att köksskåpen redan var fulla, att kondiset på hörnet har fantastiskt nybakat för en rimlig summa, och att fanskapet aldrig skulle gå ner i diskhon.

För ärligt talat, visst kan man känna tillfredsställelse över något man gjort på jobbet, men jag har aldrig vaknat på morgonen och med ett skutt hoppat ur sängen av längtan dit. I den bästa av världar hade jag hellre legat kvar och vaknat utan väckarklocka, fjärran från scheman, inrutad vardag och ekonomiskt beroende. Någon har lurat in mig i en ordning där det bästa, finaste och vackraste, höjden av tillfredställelse och självförverkligande är att skaffa sig en god Utbildning, som sedan leder till ett bra Jobb. Jag är lurad. DU är lurad!

Är det inte dags att vi sluter samman och gör revolution? En liten i alla fall? Någon..? Snälla!