Kvinnor vill ha - men män väljer?
Jag har flera tjejbekanta som ofta och gärna använder begrepp som patriarkatets förtryck och könsmaktsordning. Ärligt talat har det inte, åtminstone inte hittills, känts helt enkelt att fullt ut ta till sig vad de talar om. Kanske för att jag är man och inte behövt ta konsekvenserna. Kanske för att jag dessutom är bög och varit fullt upptagen med att ducka för och mota tillbaka försök att sätta sig på "min" grupp. Förstått har jag nog inte gjort i alla fall, inte mer än det mest uppenbara:
Att lönenivåerna fortfarande inte är jämlika. Att kvinnor ofta framställs som objekt i t.ex. reklam. Att kvinnor i skrämmande hög grad utsätts för våld av män. Saker som vi självklart måste göra något åt. Men sedan, när det talats om att en könsmaktsordning genomsyrar hela samhället och uppmuntrar ovanstående förtryck in i sublimaste detalj, har jag varit ganska lost.
Men jag har fått flera tankeställare på sistone, och idag fick jag en till. I Metros pappersupplaga kommenterar sexrådgivaren och författaren Katerina Janouch idag en undersökning som visar att kvinnor vill ha män som andra kvinnor också finner attraktiva med orden Kvinnor vill ha de män som andra kvinnor vill ha och kvinnor vill ha de män som väljer snygga kvinnor.
Undersökningens resultat lämnar jag därhän just nu, men jag reagerar på att en välkänd och etablerad sexrådgivare år 2007 omnämner kvinnor som passiva objekt som vill ha, och män som aktiva subjekt som väljer vad de vill ha. Jag hoppas hon är felciterad, eller möjligen, bara uttryckt sig klumpigt.
//Fred - som kanske börjar vakna
7 kommentarer:
Nämen... Det börjar vakna en feminist tror jag...
Nja, jag tror att hon är helt rättciterad. Det som är skönt med Katerina Janouch är att hon inte väljer en PK-approach.
Även om man skulle vilja att det inte vore så, så är det så vi är i vår kultur idag. Kvinnor är objekt, män är subjekt. Det är inget som ändras på så kort tid.
Det finns en mycket intressant rapport, "Bland horor, bockar och bögar" på RFSU:s sajt, som bygger på samtal med högstadieelever och som visar på att könsrollerna med subjekt/objekt-rollerna gäller även för dem som kring millenieskiftet gick på högstadiet (alltså folk som idag är kring 20).
Vad man benämner det hela är en annan sak, men det finns attribut som följer med könet och minskar vår frihet som individer. Det gäller dock inte enbart kvinnor, det gäller även män.
Som sagt, jag får erkänna att jag inte har hundra koll på hur relationen kvinna/man ser ut i allmänhet. Kvinnorna jag står närmast är säkert förmodligen dessutom starkare än de flesta.
Det må så vara att Janouch är både rätt citerad och dessutom uttrycker sanningen, att rollerna man/subjekt och kvinna/objekt fortfarande finns och är starka. Men dock, ett onyanserat uttalande i den vägen kan inte fungera på något annat sätt än cementerande av bilden. Det känns onödigt.
Tackar för tipset om rapporten, den vill jag läsa!
Fred, jag är inte säker jag förstår dig här. Det jag läser av din kommentar är att man inte ska säga sanningen för att man då riskerar att göra verkligheten svårare att ändra? Det låter ju lite galet.
Elefanten i rummet finns ju där oavsett om man pekar på den eller inte - men om någon börjar peka på den så kan man i alla fall börja putta ut den.
micke: Nej, då missförstod du nog mig lite. Jag tycker absolut inte man ska låta bli att säga sanningen.
Hennes uttalande hade varit helt ok om det var mer nyanserat, i form av ord som "många" eller "ofta" istället för ett helt kategoriskt svar, gärna med ett "dessvärre" inlagt också.
Det hade visat på hopp och en vilja att förändra, båda är lika viktiga, och skulle väl inte heller sänka sanningshalten i påståendet?
Ah, då fattar jag. Katerina är en vettig sexualupplysare, så jag tror att om man hört hela sammanhanget så hade det låtit bättre.
micke: Har också fått intrycket att hon är vettig tidigare. Känns lite trist när det skrivs så här. Ord är makt, utan tvekan.
Skicka en kommentar