Karaokedjävulen
Jag lovar. Det var inte mitt fel. Jag hade inte ens tänkt gå ut. Jag försökte tappert kämpa emot medan jag satt där och bevittnade brutal slakt av Piccadilly Circus till hejdlös allsång.
Trots mina försök att dränka honom i Cosmo började jag känna hur han tog över min kropp. Jag kan inte förklara hur det gick till, men plötsligt stod jag där. Eller var det han? Jag är inte säker. Suspicious minds. Folkets jubel. För det var det väl..? Två timmar kvar och han höll mig i ett fast grepp, liksom min hand gjorde om mikrofonen. Det var inte mitt fel.
Karaokedjävulen är en hård herre att tjäna.
//Fred - i behov av exorcist. Ett skivkontrakt skulle också funka.
9 kommentarer:
*vinkar å vrålar* JAG KOM INNNNN!!!!!!! WOW MIN dator fungerar en liten stund!
*S* Vem är inte drabbad av K-Devil!?!
Kram
Helt plötsligt är jag oändligt tacksam över att jag 1. inte dricker och 2. inte har något socialt liv whatsoever...
Sjunga karaoke är ju skoj! :D Problemet är att man inte kan syssla med sådant själv och vänner är svårt att få och behålla då man bor i ett litet samhälle i Norrbotten där alla är fördomsfulla.
Usch, nu blev jag sugen på att ta fram Karaoke Stage men mikrofonen är trasig så... meh. ^^'
gsm: Wee grattis! ;-)
trollhare: Haha... jag har väldigt dubbla känslor inför karaoke. :)
tidus 91: Har inte testat Karaoke Stage, men Singstar är kul! Låter för övrigt som om du har det riktigt tufft där uppe i norr. :-S
Jo, ganska tufft är det. Har just sagt adjö åt min sista vän men det är lugnt, jag gör det bästa av situationen. Orsak? Tja, han ignorerar mig alltid då jag är helt ensam men jävlar då vi har lektion tillsammans, DÅ blir han überpratglad. Och så har jag aldrig fått något konkret svar om han kan tänka sig att vara min pojkvän eller inte... =P
Nåja, det här är din blogg, inte min. ;P
tidus: Jag känner med dig! Men det låter som om han faktiskt inte heller har det lätt. Och jo, jag har inget emot att du snackar av dig här om du har lust. :)
Jo, han har också varit mobbad... men vad är bättre, ha en nära vän eller försöka passa in i klassen då det bara är en termin kvar? Nåja, det gick inte så bra att säga upp den vänskapen hur som helst... kände mig för elak även om det är lite som "Agnes - Champion" det hela. Sitter där hela dagarna och hoppas att han ska skita i klassen och prata med stackars lilla mig som sitter helt själv med musik och .hack//AI Buster. ^^'
tidus: Förstår att det är tufft. I det här läget är det svårt att säga vad som är rätt och fel. Gör det som känns bäst och försök se framåt. Det kommer att bli bättre.
Yeah, jag vet. Det är så jag tar mig igenom skoldagarna, fantiserar om hur jag en dag är journalist och författare vid sidan om. Hur bra det kommer att gå är en annan femma, men jag vet då vad jag ska satsa på. =)
Skicka en kommentar