Kongressrapport
Inte helt otippat blev det inget bloggat från Skövde. Det fanns liksom ingen tid att leta rätt på en dator och i ärlighetens namn kändes det väl inte såå högprioriterat heller. Förhandlingarna var intensiva och den lilla tid som fanns över var inte särskilt svår att fylla.
Det har varit en bra helg! Besluten togs, med något litet undantag, i enligt mitt tycke helt rätt riktning efter goda men förvånansvärt få diskussioner. Besluten innebär bland annat att RFSL inte längre utläses Riksförbundet för sexuellt likaberättigande utan istället Riksförbundet för homo-, bisexuellas och transpersoners rättigheter, att kongress från och med nästa år kommer att hållas vartannat år och att vi har infört normalstadgar för lokalavdelningarna. De prioriterade områdena under det kommande året blir könsneutralt äktenskap, HIV och hälsa, asylfrågan och internationellt arbete.
Ett stort antal politiker och andra gäster har talat under helgen. EU-minister Cecilia Malmström utlovade fortsatt arbete mot diskriminering, bland annat med orden Lagstiftning som ger grund för diskriminering får inte ske. Intressant med tanke på äktenskapsutredningen. Den tråden tog Vänsterpartiets Lars Ohly upp när han utlovade att hans parti inte ställer upp på en äktenskapslag som ger utrymme för diskriminering och som symbol för detta överlämnade en bröllopstårta (som för övrigt var riktigt smarrig). Till folkets jubel belönades han för detta med en kyss av förbundsordförande Sören Andersson.
Talet som gjorde mest intryck på mig var dock det från Karin Långström Vinge, präst i Svenska Kyrkan och tillika en av de bloggskribenter jag regelbundet läser. Med min bakgrund i Pingstkyrkan har jag länge varit minst sagt skeptisk till kristna. Jag delar inte hennes tro, men hon har åtminstone fått mig att se att alla kristna inte motsvarar bilden jag haft, och ännu viktigare; att tro att det faktiskt finns möjlighet att mötas.
RFSL fick också en ny styrelse under den för sjunde gången omvalde Sören. På pappret ser det riktigt bra ut tycker jag, även om den har en lite väl röd färg för att jag ska känna mig riktigt nöjd. Förbundssekreterare Hans Boskär är kommunfullmäktigeledamot för (s) i Örebro, Madelaine Vilgren landstingfullmäktigeledamot för desamma i Östergötland och Peter Frejhagen är politisk handläggare för den socialdemokratisa riksdagsgruppen. Lägg därtill den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis och summa fyra förbundsstyrelseledamöter är röda medan såvitt jag vet ingen av de övriga kan ges politisk färg utifrån aktivt arbete.
Den traditionsenliga kongressfesten som hölls på Bogrens salonger var riktigt nice bortsett från ett riktigt b karaokeliknande framträdande av Mathias Holmgren. Bland annat gjorde jag och stormumriken, Sören, under kvällen ett väldigt improviserat test av hur HBT-vänligt Skövde är. Efter att ha checkat möjliga flyktvägar placerade vi oss på väl synlig plats på Harrys och var typ väldigt gosiga. Folk höjde knappt på ögonbrynen. Där och då var vi nästan lite besvikna, men betyget är helt klart gott till Skövde.
För min egen del noterar jag också att jag nog kan glömma det där med att jag bloggar anonymt. Under helgen kom en handfull personer oberoende av varandra fram för att på ett eller annat sätt kommentera min blogg. Vet en så vet alla är ett nog så passande talessätt i sammanhanget. Men nåja, det känns faktiskt som om det spelar mindre roll.
//Fred - helt slut efter helgens arbete, eller om det efter är lördagens päronkonjak
