Prideångest - eller Bögkultur, vad är det?

Idag är det exakt en månad kvar innan startskottet för årets Stockholm Pride och jag börjar så smått få en släng av prideångest. Det verkar nämligen som om polarna kommer att dissa en vecka i grusgropen i år. Det flyttas, åks till Barcelona, gås på bröllop och vaktas höns(!). Vilket ser ut att ge mig alternativen att åka själv (ehh nej) eller lägga ner helt i år. Vilket känns riktigt surt. För jag hör nämligen till dem som fortfarande ser Pride som en av årets absoluta höjdpunkter. Till och med till dem som faktiskt tycker att det var kanon när Samantha Fox dök upp, att tanken på om Lena Ph dyker upp i år eller inte kittlar och till dem som förmodligen skulle välja bort julafton till förmån för schlagerkvällen om jag blev tvungen att göra det valet.

Ingen som har minsta koll på HBTQ-hörnet av bloggosfären lär ha missat de senaste veckornas debatt i svallvågorna efter releasen av Bögjävlar (Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson (red), Petter Wallenberg, Roger Wilson). Jag har inte hunnit läsa den ännu (men den dimper ner i brevinkastet vilken dag som helst), så jag gör inte anspråk på att bemöta den. Dock är diskussionerna om dess innehåll väldigt intressanta och har gjort mig riktigt sugen på boken. Jag fastnar särskilt vid resonemangen omkring begreppet bögkultur. Det är knappast första gången det är på tapeten, men så gott som varje gång reagerar jag på samma sätt. Jag förstår helt enkelt inte.

Ofta angrips begreppet utifrån, med perspektivet att det har ett mycket specifikt innehåll som man inte riktigt vill kännas vid eller åtminstone inte känner sig delaktig i. Antingen stolt eller bittert - aldrig neutralt konstaterande. Angrips, för jag kan faktiskt inte påminna mig att jag någonsin läst en hyllningstext tillägnad svensk bögkultur. Redan här är jag borttappad. Är jag bög så måtte jag väl vara en del av bögkulturen, om det nu finns en sådan? Vare sig jag är det som den delvis konstruerade schablonen som festar loss till schlager med bar vaxad överkropp alternativt tajt topp och lågt skurna jeans eller om jag gör helt andra val en lördag kväll eller för all del, under en vecka i månadsskiftet juli/augusti, om vi nu ska ta just den delen av tillvaron som en indikator på kulturell tillhörighet.

Jag ser fortfarande en lördagkväll på Lino som en potentiell höjdpunkt på veckan (även om jag snabbt skulle kunna peka ut ett antal baksidor där också) - hade jag inte gjort det hade jag inte gått dit. Det finns andra arenor. Skulle jag trots det inte hitta någon hade jag väl fått göra något åt saken. Och hade jag hellre passivt sörjt utanförskapet på Lino än letat rätt på, eller motat in, ett eget hörn hade just det valet varit mitt bidrag till bögkulturen.

Man kan säkert med utgångspunkt i detta härmed betrakta mig, eller rent av avfärda mig, som mainstream - lättroad och lättköpt. Eller kanske bara lyckligt lottad som till stor del kan finna tillfredsställelse i befintligt kulturutbud. Eller också lägger man ner försöken att stoppa ned folk i trånga fack, skiter helt i att förminska dem till förutsägbara stereotyper och åtminstone försöker se dem som de individer de är i en oändlig variation av positioner mellan olika strukturer (om än som delar av ett större sammanhang) - och framförallt; slutar se sig själv som ett maktlöst offer.

Någonstans just här närmar vi oss dock det som faktiskt verkligen kan ses som ett problem: Att vi inte är herre över vilken bild som ges av oss. Som individer, och som bögar, om vi nu tvunget måste buntas ihop till en sådan grupp. Bilden av vem jag förväntas vara formas stenhårt av media och dess genomslagskraft ger avtryck överallt, om det så handlar om politisk debatt eller om det vardagliga mötet med människor i min närmiljö - och den bilden är allt annat än mångfacetterad. Om det nu finns en bögkultur består den av summan av alla bögars bidrag till den, vare sig man vill eller inte. Att tillkännage sin del i den måtte väl stärka möjligheterna att själv få definiera bilden av sig själv snarare än om man fruktlöst försöker ställa sig utanför den och peka på delarna av den man inte identifierar sig med?

Till sist; tillbaka till Pride. Det är inte möjligt att göra ett arrangemang som tillfredsställer alla, men jag tycker att Pride utvecklats till ett riktigt schysst smörgåsbord. Visst står mainstream i fokus, men man kan trots det i hög grad göra veckan till vad man vill att den ska vara. Räcker inte det ser jag gärna andra mer nischade arrangemang - men som alternativ och komplement till Pride, inte som en ersättning.

Röster om Bögjävlar:
Dexo - Bögsörjan - The trilogy; Henrik Tornberg - Är bögjävlarna the only gays in the village?; Antigayretorik - Recension av Bögjävlar; Anders Wallner - Stockholm Pride är mer än era fördomar, Bögjävlar.

Andra bloggar om: Bögjävlar, Stockholm Pride, bögkultur, homosexualitet

//Fred - vars bidrag till bögkulturen ikväll består av en sexpack Heineken och Marvel Ultimate Alliance

Garderobsinnevånare - de finns ännu överallt

Läste i SvD idag om kinesiskan Angela som berättar om livet som lesbisk i Shanghai, Kina. Kina som enligt artikeln anses vara ett relativt tolerant land gentemot homosexuella, trots att det ännu bara är sex år sedan homosexualitet där ströks från listan över psykiska sjukdomar.

Angela beskriver en tuff verklighet av självförnekelse, utanförskap och marginalisering, där hon bland annat ser det som otänkbart att leva öppet och berätta för sin familj om sin läggning - de skulle inte acceptera.

Det är gott att SvD belyser homosexuellas situation i andra delar av världen, det är absolut nödvändigt för att på sikt kunna förändra den, men glöm inte bort hur många angelor vi ännu har här på hemmaplan. Det är lätt att man slår sig för bröstet om man lever i ett land som faktiskt står i framkant när det till exempel gäller lagstiftning som ger homosexuella lika villkor som andra. Samtidigt har vi långt kvar när det gäller fördomar och attitydförändringar. Angelas röst skulle faktiskt kunna vara svensk.

Vilken effekt har till exempel de röster som i äktenskapsfrågan i förtäckta ordalag säger att homosexuella inte är ok på en homosexuell individ i garderoben? Annars räcker det att läsa kommentarerna till artikeln för att inse orsaken till att många fortfarande aldrig kommer ut ur garderoben ens här i Sverige. Hon har ju faktiskt inte ens kysst en man eller pojke utan har alltid bara varit bland flickor. Hon kan omöjligt veta om hon är lesbisk eller inte. Som om homosexualitet är ett tillstånd av förvirring. Eller måste heterosexuella också kyssa någon av sitt eget kön för att säkert veta att de är hetero?

Åtta av tio mail jag får hit till bloggen handlar om precis samma sak. Antingen kommer de från osäkra och undrande homosexuella i garderoben - eller från individer med allt från lättare fördomar till rent hat. Jag skulle vilja tillägna artikeln hela världens angelor.

Andra bloggar om: homosexualitet, garderoben, Kina

Källa: Svd

//Fred - ute ur sin garderob i alla fall

Pojkvänsåtervinning all over again

I Aftonbladet idag ger dejtingkonsulten (värsta titeln huh) Marie Hagberg supertipsen om hur man raggar som ett proffs och får drömprinsen på fall. Wee liksom... äntligen!

Det mesta är dock rätt förutsägbart - en massa föga revolutionerande och ofta inte så lite heteronormativt yada yada om hur glada kvinnor är som magneter på män, att män, no shit, gillar att bli uppskattade och att en rejäl urringning minsann gör susen. Ända fram till det sista lite degrading, eller vad säger ni kvinns, om allt annat misslyckas... – ta själv initiativet till att kontakta de som fångar din blick. Vi har hört det förut och det mesta går ganska enkelt allt överföra till en kärlekstörstande bögs agenda.

Applicerandet på bögvärlden tar dock tvärstopp redan när man kommer till hennes näst sista tips, som får bli dagens citat;

Återvinn pojkvänner
Ordna en fest, frukost eller vad som helst och be alla singeltjejer du känner att ta med en före detta pojkvän som du inte längre är hemligt förälskad i.

Och skillnaden mot vilken fest som helst med bögpolarna skulle bli att..? Hmm... och den motsatta regeln, att bara få ta med någon som varken jag eller de andra singelgrabbarna har varit ihop med, dejtat eller knullat, vore den ens genomförbar? Dagens i-landsproblem?

Anm: Dejtingtipsen finns bara tillgängliga för PLUS-medlemmar, här.

//Fred - som guppar runt i ankdammen med sina och andras ex, gamla dejter och avlagda knull

He ain't heavy - he's my brother

Det blev en sedvanligt blöt midsommarafton. Kanske till och med blötare än vanligt om man i begreppet plockar in både spriten, badet och allt jefla regn. I år kändes det dessutom som om det fanns större anledning än vanligt att gå hårt på nubbarna. All cred till festfolket, de gjorde vad de kunde med hopplöst bortregnade förutsättningar, men mina tankar var till stora delar ändå någon helt annanstans.

Dagen innan knöt nämligen min lillbrorsas bästa kompis fast badrocksskärpet i dörrhandtaget till badrumsdörren, slängde det över dörren och hängde sig i det. 18 bast. Game over. Inga förklaringar - och frågorna är hur många som helst. Det går knappt att ta till sig. Ännu mindre att förstå. Hur kan en kille på 18 bast, som dessutom gav intryck av att vara mer levande än de flesta, se framtiden så svart?

Fan vad tankarna går runt. Jag har ju själv varit där. Tänk om jag hade gått hela vägen den där gången? Jag tror inte någon hade förstått något. Vad vet man egentligen om sina närmaste? Hur de egentligen mår, när dörren är stängd och lampan är släckt?

Det funkar fint som en påminnelse om hur viktigt det är att krama sin syster och sin bror medan man fortfarande kan. Att visa hur viktiga de är. Det är så otäckt lätt att ta saker för givet.

Jag tror på att den där kramen, de där uppskattande orden eller den där lilla kärlekshandlingen kan ha helt avgörande betydelse. Samtidigt ger just den tanken dåligt samvete. Den gör riktigt förbannat jävla ont idag. Vi, jag, måste bli bättre på att visa vad vi känner för de vi verkligen håller av.

Min stora starka lillebror är liten idag och jag känner mig förbannat för många mil ifrån honom. Tur det finns telefoner. Ring din brorsa, du också.

//Fred - lite låg

Homosexualitet är synd

För ett tag sedan såg jag via en blogg en reklamspot för boken Homosexualitet är synd, skriven av pastor Maria Hallman. Till en glad poplåt försöker Maria sälja sin bok genom att gång på gång avfyra ett påklistrat leende, glatt slå ut med armarna, slänga med håret och sommaridylliskt stappla runt i högklackat på en stenig strand. Jag har sett den flera gånger sedan dess - den är nämligen underhållning på hög nivå. Missa den inte! Mer parodi blir det inte utan att vara parodi.

Vad är det egentligen hon säger med det bildspråket? Wee... homosexualitet är synd! Vad kul! eller Tjoho, ääntligen kan vi stämpla bögjävlarna! eller kanske Jag är en stolt sociopat och har ingen aaaning om vad ordet empati innebär! Tanken på att det hela skulle kunna röra sig om ett skämt fanns där - åtminstone tills igår, för då låg den där på hallmattan. I ännu ett anonymt vitt kuvert. Ännu ett sånt där litet spöke från min frikyrkobakgrund.

Den här gången var jag dock, efter den ehh... säljande reklamspoten, tillräckligt nyfiken för att sätta mig och läsa. Men alltså... det var inte lätt. Jag har med stort intresse läst andra böcker som med utgångspunkt i kristen tro argumenterar om homosexualitet, men det här är mer eller mindre bara rappakalja. Ett hopkok av vetenskapliga belägg utan referens, personliga åsikter som läggs fram som om de vore sanningar, bibelcitat och rena fördomar. Det vimlar av lösa trådar som läggs ut utan att argumenteras för eller ens följas upp.

Hon drar sig till exempel inte för att utan minsta tvekan konstatera att onani ger ångest och kan leda till homosexualitet, eller att mänskligheten bara existerat i 6000 år - och därmed avfärda allt vad vetenskap heter - samtidigt som hon låter en vetenskap hon väljer att inte ge referens till bevisa att homosexualitet inte har något med arv att göra.

Nej, jag pallade faktiskt knappt att läsa hela boken rakt igenom, men anledningen till att hon tvingades ge ut den på eget förlag är solklar. Det har inget att göra med vad hon i reklamspoten martyriskt framhåller som ett kontroversiellt innehåll. Den är helt enkelt för kass, både innehållsmässigt och språkligt.

De stora frågorna efter att ha läst boken har inte med hennes argumentation att göra utan om varför hon överhuvudtaget har skrivit den, och för vem. Och vad hände med kärleken, som ska vara störst? Med guden som älskar syndaren? De skymtar inte ens i boken. Jag trodde nog att jag skulle bli upprörd av boken, men trots hennes kategoriska dragande av homosexualitet i dynga är jag det faktiskt nästan mest å kristnas vägnar.

Tack förresten till min anonyma biblioteksbidragare! Det är tveksamt om dina små paket har avsedd effekt, men de är helt klart underhållande - på sitt sätt.

Andra bloggar om: Maria Hallman, homosexualitet

//Fred - som kollar reklamspoten en gång till

Nobels fredspris till Pentagon

Enligt SvD har man vid Pentagon diskuterat möjligheten att tillverka en hormonbomb som skulle göra män homosexuella - en bögbomb.

Hmm... om vi bortser från problemen i att överhuvudtaget tillverka en sådan bomb; hur tänkte man där egentligen? När man sökte anslag för utvecklandet av bomben menade man att disciplin och stridsmoral i fiendens förband skulle försvagas med hjälp av ett sådant vapen. Typ släpper vi den kommer fienden att gå under av ringmuskelförslitningar? Inte underligt att debatten om homosexuella i försvaret varit het om det är så man resonerar...

Förslaget är visserligen ett idiotiskt hopkok av fördomar, men om man leker med tanken att de skulle ha rätt vore ett globalt massutsläpp vägen till världsfred! Jobba på killar - lyckas ni är Nobels fredspris garanterat ert!

//Fred - med ett leende

Dagens varför man inte ska vara med i Roomservice om man planerar att visa dasen på Qruiser

På skvallersajten Skandalextra kan man just nu för ynka 15 spänn få se Artistens penisragg på nätet:

Artisten, som är omkring 35 år gammal, har länge varit en av landets mer kända och har setts i schlagerfestivaler och i andra offentliga sammanhang. Han lever i Stockholm där han utåt sätt lever i ett lyckligt förhållande sedan en tid men relationen hindrar inte artisten att vara otrogen och bedraga. På nätet försöker han på olika nätsidor ragga genom att skicka nakenbilder på sig och fräcka förslag om sexträffar. Vidare får man veta att artisten tidigare var med i en välkänd grupp men nu uppträder solo.

Visst är det liiite synd om stackaren, att bli uthängd på det sättet för att han roat sig med att visa snoppen på nätet. Men man undrar ju hur snubben tänkte när han först skaffade sig ett alldeles unikt vardagsrum i Kanal 5's Roomservice på bästa sändningstid och sedan satte sig just där när han skulle till att fota dasen. Antingen skiter han fullständigt i att hans kukbilder snurrar runt på nätets alla skvallerforum eller också är han bara jäääävligt klumpig. Ett snyggt vardagsrum har han i alla fall!

//Fred - som ibland föredrar en neutral bakgrund vid fotografering

Sen stockholmsrapport

Ooops... insåg just att tystnaden efter stockholmstrippen kan tolkas som att den blev alltför smarrig för att rapporteras om. Är ledsen över att behöva göra er besvikna - den blev visserligen himla nice, men inte särskilt smarrig. Frånvaron av rapport beror snarare på att jag bakisseg och med alldeles för lite sömn i kroppen ramlade rakt ned i värsta tuffa jobbveckan, och har liksom inte riktigt fått tillfälle att komma ikapp. Förrän nu. Så, en liten rapport är kanske på sin plats?

Efter förfest med grillning på en soldränkt balkong i Stadshagen drog fyra glada bögar till Lino i lördags kväll. Där var det hett... och inte såå mycket folk. Inte inne i alla fall. Ute på gården var det däremot trångt värre. Stötte på en hel del kul folk i form av kompisar från förr, ett ex och några andra ytligare bekantskaper. Det räckte fint för att göra kvällen lyckad - trots att jag lyckades slå någon slags rekord i att bli fetdissad.

Scenario: Jag och ett par polare står i baren och snackar med tre killar jag inte känner eftersom en av mina polare känner en i sällskapet. Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå ut och svalka mig och ta en cigg. En av killarna jag inte känner hänger på. Ett riktigt snyggo dessutom. 174 cm Abercrombie & Fitch-modell typ. Han verkade trevlig dessutom. Vi dösnackade lite om värmen och han kläcker något om att det är så varmt att han oroar sig för hur vattenfast hans smink är. Mest i brist på en bättre replik kontrade jag med att ge en halvlam komplimang om att det väl inte vore så farligt när man ser så bra ut som han. Varpå killen snabbt synar mig uppifrån och ned och säger att Sånt beror ju alltid på vad man jämför med och tittar sedan demonstrativt bort. Jesus... vad är det med stockholmsbögarna? Och hur full av sig själv är det tillåtet att vara? Landsortsbögars fördomar om stockholmsditona kanske får ett eget inlägg en dag, men for now får ni nöja er med ett exempel på hur de ibland besannas.

Well well... långt ifrån alla är sådana och händelsen drunknade i kvällens positivare upplevelser. Söndagen blev minst lika het och tillbringades med sol och bad hela dagen med följden att det var en pina att sitta ned på tåget på väg hemåt på kvällen.

//Fred - utvilad, men fortfarande solbränd som fan

Lägesrapport

Kanske dags för en liten lägesrapport? Vad har hänt sedan sist? Skattepengarna har dimpt ner. Fred har skaffat nytt nick på QX. Det har varit en grymt tuff jobbvecka, men nu börjar semester torna upp sig vid horisonten. Inte långt kvar nu! Hoppas bara sommarvädret håller i sig. Även om det inte måste vara fullt så varmt, 30 grader är nästan lite att ta i. Efter ett par dagar av wokning på balkongen har jag hunnit inta en intressant gyllenbrun ton med en liten hint av rosa. Snyggt som fan.

Sitter just nu på tåget på väg mot Stockholm. Ikväll blir det Lino och i morgon väntar med största sannolikhet bakissolande på Kärsön. Beware... Om helgen inte blir alltför smarrig så återkommer jag med rapport när jag är hemma igen!

//Fred - on the move

Om transor i barnprogram

Läste en himla öhh... intressant insändare i Metro på väg hem från jobbet idag. Eftersom lusten att besvara den hunnit bli alldeles obetvinglig kommer den här i sin helhet tillsammans med mitt svar:

Transvestiter ska inte leda barnprogram

Vad är det som händer egentligen? Jag satt tillsammans med min son Emil och tittade på barnprogram i lördags morse när Sveriges mest kända transvestit Babsan (Lars-Åke Wilhelmsson) helt plötsligt och olämpligt, enligt min mening dyker upp som programledare för ett underprogram till Blubb.

Hur lämpligt är det egentligen att ha "henom" som programledare? Visst, barn tänker inte på samma sätt som vi vuxna, men det betyder väl inte att de ska tvingas sitta och se på sådant. Barn (killar) är unga och kan lätt få för sig att de själva ska springa runt i högklackat och rosa peruk och vifta med en trollstav, och jag tror inte att jag är ensam om just den åsikten.

Personligen tycker jag hellre att barn ska se på Björnes magasin och de andra klassiska programmen. Visst, det sägs att it's ok to be gay, men inte i barnprogram! När ska TV4 agera? Skäms på er!

D Kimmegren, Södertälje

Bästa D Kimmegren i Södertälje!

Det enda som egentligen hänt är att du tydligen fått ett helt gäng saker om bakfoten och sedan bestämt dig för att riva upp himmel och jord för deras skull.

Nej, du är inte alls ensam om åsikten att barn, både killar och tjejer faktiskt, är unga och skulle kunna få för sig att vilja springa omkring med en rosa peruk och vifta med en trollstav efter att ha sett Babsan på tv. Det kan ju faktiskt, precis som du säger, verka rätt lattjo för ett barn! Att leka är en central del av att-vara-barn-prylen - och ett viktigt led i upptäckandet av omvärlden och sig själv.

Även om det nu skulle vara så att lille Emil också i högre ålder visar ett lite större intresse för de högklackade än vad pojkar i allmänhet gör, på vilket sätt skulle det vara mer olämpligt än om han får för sig att dra runt en snigel i ett snöre? Inte för att det skulle vara särskilt illa det heller, om det nu vore något som fick honom att må bra.

Sedan är det ju faktiskt så att världen är full av företeelser som trots att de kan fascinera och inspirera faktiskt inte är smittbärande. Enligt ditt resonemang skulle man till exempel inte kunna ta med barnen på cirkus eller låta dem se Lars Adaktusson flimra förbi i tvrutan utan att riskera att se dem för tid och evighet förvandlas till clowner med taskiga frillor.

Eller kände du kanske själv suget att plocka fram de lårhöga sylvassa tillsammans med de små silkiga där framför tvn i lördags morse? Det är visserligen inte riktigt samma sak som barns nyfikenhet, lekfullhet och upptäckarlusta, men hey, slappna av och släpp loss ändå! Om du tillåtit dig själv att i lite större utsträckning lyssna på vad du själv vill och inte bara på vad andras onödiga konventioner säger att man bör vilja så kanske både du och Metros läsare sluppit hetsa upp sig alldeles i onödan?

Vad som än ligger bakom din reaktion så ser dock barnen förmodligen Babsan som en kul barnprogramledare i rosa peruk. Punkt. Vilken tur att barn inte tänker på samma sätt som "vi" vuxna!

//Fred - öppensinnad

Fuck fejkade biologiska faktum!

Där kom den äntligen, repliken på äktenskaputredningen ifrån de mer konservativa tyckarna i frågan, i form av ett debattinlägg hos DN under rubriken Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel. Bakom det står Yvonne Andersson, Alf Svensson och Ingegerd Troedsson med flera borgerliga politiker.

Deras argumentation är till stora stycken ganska förväntad. Som väntat innehåller det till exempel en hel del prat om barnens bästa - men som vanligt från ett mycket märkligt perspektiv. De väljer nämligen att helt bortse från det faktum att ett stort antal barn lever i familjer med föräldrar av samma kön. Barnens bästa gäller bara på villkor att barnet har heterosexuella föräldrar. Ett samkönat äktenskap kan aldrig säkerställa barnets intresse säger de, men motiverar aldrig på vilket sätt de menar att det inte skulle ske.

Lite mer otippat gör de också alla som fått barn via sperma- och äggdonatorer till bigamister! Finns en tredje part inblandad i barnalstrandet baseras inte längre äktenskapet på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt! Jesus... det kriminaliserandet var sannerligen ett nytt grepp!

Sedan har vi det där biologiska faktumet som åsyftas i rubriken. Man säger att äktenskapet i grunden är en institution för att säkerställa reproduktionen. Allvarligt talat? Jag skulle vilja se statistik över vilka motiv folk har för att gifta sig i Sverige år 2007. Jag har en känsla av att antalet som anger att de gör det för att kunna skaffa barn är... rätt låg. De talar om en pågående debatt om att ge äktenskapet ett nytt innehåll. Om utgångspunkten är att äktenskap finns till för barn alstrande så HAR det redan ett nytt innehåll! Folk i allmänhet ingår inte äktenskap för att få lov att alstra barn!

När de ändå håller på med exkluderandet passar de dessutom på att utesluta infertila par: Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Vilket ju också skulle omöjliggöra äktenskap på ålderns höst.

De talar också om ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och om att visa respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga. Det är helt sant att en konservativt kristen grupp erkänner den definitionen av ett äktenskap - liksom att de i möjligaste mån bör respekteras. Men exakt vad är det som säger att den respekten bäst ges genom att utesluta samkönade par och deras barn, och inte genom att införa ett juridiskt äktenskap som är lika för alla, som sedan kan kompletteras med önskad religiös ceremoni?

Sist i inlägget framför de en oro för att en könsneutral äktenskaplagstiftning ska leda till en polarisering mellan kulturella och religiösa grupper i vårt mångkulturella samhälle, vilket skulle kunna leda till motsättningar. Något som inte hindrade Spanien, ett land med 10% invandrare, att införa ett samkönat äktenskap 2005. Det är mycket underligt att argumentera med att "eftersom de är intoleranta måste vi förebygga genom att vara ännu mer intoleranta".

Deras argumentation bygger till stor del på en fransk undersökning. En undersökning som slår fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning. Fine! Låt äktenskapet ligga till grund för familjebildning. Oavsett om familjen består av olikkönade eller samkönade par.

Andra bloggar om: äktenskapsutredningen, äktenskapslagstiftningen, samkönade äktenskap

//Fred - som fortfarande väntar på ett enda vettigt argument från Yvonne & co

Tävla och vinn närabögenprylar!

Jepp, nu är de äntligen på här! De öhh... väldigt efterfrågade närabögenfanprylarna! Bara för er trogna fans har jag tagit fram ett gäng sketsnygga pins med nya loggan i en begränsad förstaupplaga!
Så, vad göra för att lägga beslag på en av en av dessa dyrgripar?

Hur enkelt som helst! Du svarar bara på de tre simpla frågorna (svaren kan du säkert om du hängt med här ett tag, annars finns de i bloggen), sedan motiverar du varför just du ska få den stora äran att få göra gratisreklam spankulera runt med bloggsveriges snyggaste logga - så är du med och tävlar om en av tio pins!

Svaren och adressen dit du vill ha din pin skickad mailar du till rightsaidfred@bredband.net och din smöriga motivering lämnar du som en kommentar här i inlägget!

1. Vad får min kvinnliga kollega med de många och konservativa åsikterna heta när hon omnämns i bloggen?

2. För en dryg månad sedan hade Fred närkontakt med ett gäng bloggläsare i form av... vad?

3. Från början låg Närabögenupplevelser inte hos Blogger, utan var då?

Sista tävlingsdatum? Hmm... framåt jul? Om jag lyckats skrapa ihop tio svar då vill säga. Eller ok, vi säger en vecka, senast den 8 juni!

//Fred - mannen, myten, legenden