Om bögar, män och aliens

I juninumret av QX påstår Ronny Larsson att vår crush på englandsettorna Maroon5's sångare Adam Levine intensifieras efter att han sagt att han önskar att han vore bög eftersom förhållanden mellan män verkar mer okomplicerade och att det inte uppstår kommunikationskrockar som i heteroförhållanden.

Ehh... Jag börjar snarare klökas när en heterograbb häver ur sig att Det kanske inte vore så dumt att vara bög, kombinerat med en drömmande blick som säger allt om hans föreställning av en tillvaro där man slipper fundera över toalettringar, PMS eller över var pizzakartonger och smutsiga underkläder bör hamna, tillsammans med en snubbe att dricka bärs framför Tipsextra med, som man kan knulla på när man... eller nä förresten, han kommer inte så långt som till det sista.

Men resonemanget bygger på en fet jävla myt. Man har inte relationer med kön, man har i första hand relationer med individer. Det är i det mötet krockar kan uppstå. Att man sedan attraheras av individer av ett visst kön är en helt annan sak. Killar är aliens. Var och en på sitt sätt. Somliga är riktigt heta och ganska fantastiska, men fortfarande - aliens. Obegripliga och oemotståndliga på samma gång.

Jag hade inte blivit ledsen alls om Levine verkligen vore bög - han är en rätt het alien. Men det skulle inte göra någon skillnad. Han vore fortfarande en alien.

//Fred - vars crush inte intensifierats

De bögeriframkallande barnprogrammen

Nu verkar den polska barnombudsmannen Ewa Sowinska ha tagit sitt förnuft tillfånga sansat sig något. En ledande sexolog har nämligen bedömt att Tinky Winky och hans handväska inte har någon negativ psykisk inverkan på barn, vilket fått henne att backa från sina farhågor om att hans handväska skulle göra polska barn till bögar.

Men stackars Ewa är ju långtifrån hemma ännu! Det finns ju fler barnprogram att ta en närmare titt på, så varför inte hjälpa henne lite på traven med att spåra misstänkta företeelser och deras tänkbara inverkan på oskyldiga barnasinnen?

Barbapapa - Jo, jag nämnde ju honom redan i det förra inlägget. Han är ju rosa, och alla veeet ju att rosa är en färg för brudar och bögar. För att inte tala om det faktum att han kan ta vilken form som helst.

Smurfarna - Hur funkar det egentligen där borta i Svampbyn i det Glömda Landet? Är den en enda stor och go polyamorös familj runt den enda kvinnan, Smurfina? Eller har hon ett monogamt förhållande med Heterosmurfen medan de övriga knullar varandra blå(!)?

Bananer i pyjamas - Två rejält tilltagna fallossymboler i nattkläder. Behöver jag säga mer?

Och hur är det nu egentligen med Batman och Robin? Dessutom lär Dr Snuggles, professor Balthazar och björnen Paddington också vara bögar, om jag nu blev det genom barnprogrammen.

Media: DN, SvD

//Fred - lite barnprogramsnostalgisk

Ny logga!

Har hållit på och funderat bra länge nu på hur en schysst logga för bloggen skulle kunna se ut. Den förra kändes inte helt rätt och lite trist dessutom. Men projektet har gått trögt. Idéerna har inte regnat precis... Dessutom är det ett handikapp att inte riktigt ha kompetensen att omsätta lysande logoidéer till en motsvarande logoverklighet. Nu har jag dock pillat lite och äntligen lyckats fått till en logga jag tror kan funka!

En tatuering sitter så nära bögen den kan komma, och snubben på bilden fick säkert en rejäl upplevelse när han insåg att handbojorna bara var till för att hålla honom på plats medan nålen jobbade. Eller nåt.
Så, vad tycks?

//Fred

Polacker på krigsstigen

Den polska regeringens iver att motarbeta homosexualitet börjar ta sig riiiktigt intressanta yttringar. Att de motarbetar pridefirande och som nyligen, uttalat att man tänker sparka lärare som "marknadsför" homosexualitet är visserligen vidrigt så det räcker och blir över - men samtidigt ganska väntade aktioner med tanke den hållning man deklararerade redan från början. Men nu jävlar tar de i med hårdhandskarna ordentligt... och sätter Teletubbies i skottgluggen!

Barnombudsmannen Ewa Sowinska har nämligen uppmärksammat det faktum att Tinky Winky är längre än de andra teletubbiesarna - och trots det bär han/hon/den handväska! Vilket hon kommenterar med orden Jag har hört att det kan vara en dold homosexuell insinuation.

Så nu har hon tillsatt en utredning för att ta reda på om detta hemska handväskbärande av en lång lila teletubby uppmuntrar barn att bli homosexuella. Om så skulle vara fallet kommer hon att rekommendera tv-kanalerna att sluta sända programmet.

Snälla, kan inte någon berätta för henne att Barbapappa är rosa och kan forma sig till precis. vad. som. helst. och om vilka associationer det kan tänkas ge en livlig fantasi?

Pinsamt Polen!

Media: DN, Expressen Aftonbladet

//Fred - som drämmer handväskan i bordet

Närabögenupplevelser fyller ett år!

Idag är det ett år sedan jag tråksurfade runt och hamnade på Aftonbladets hemsida där jag fick syn på att man kunde testa att blogga hos dem. Eftersom jag inte hade något bättre för mig reggade jag mig och började testa lite. Tolv inlägg på tre dagar - sedan var jag fast och det har bara rullat på.

Det var bra att börja på Aftonbladets blogg. Dess communityliknande upplägg gjorde att man fick mycket respons på det man skrev och det var lätt att skapa nya kontakter. Efter ett tag kändes dock bloggbyn lite för trång och sandlådetendenserna alltför uttalade vilket ledde till flytten hit till Blogger vid nyår (därav bristen på kommentarer i äldre inlägg - de ligger kvar hos AB). Ett lyckat val, såhär i backspegeln. Möjligheterna att utforma sin blogg som man vill är större, jag har större antal läsare, och fler av dem kommer verkligen hit för att de vill läsa det jag skrivit, inte för att de råkat snubbla in.

Från början hade bloggen ett annat namn, men blev Närabögenupplevelser framåt höstkanten. Det tog ett bra tag att hitta ett namn som kändes riktigt bra, men när det väl dök upp satt det som en smäck. Det lär inte bli fler namnbyten.

En annan utveckling under året har varit att jag skrev helt anonymt från början och var väldigt hemlig. Efter hand har jag dock kommit fram till policyn som gäller nu; jag skriver under pseudonym här i bloggen, men mina bekanta vet vem som ligger bakom den liksom mer betrodda trogna läsare. Hemlighetsmakandet blev bara jobbigt - det är roligare så här.

Precis som det står i rubriken har det blivit allt ifrån mer eller mindre meningslöst ordbajs, som t.ex. det här favvoinlägget, till allvarligaste allvar, som min komma-ut-historia som jag är särskilt nöjd med att äntligen ha skrivit ner.

Året har gått fantastiskt fort, samtidigt som det känns lite som om jag alltid bloggat. Tidigare skrev jag inte mer än nödvändigt. Det kändes trist när jag trots allt var tvungen, och jag tyckte inte att jag hade något att skriva när inköpslistorna var klara. Det kanske låter lite pretto, men att upptäcka skrivandet har varit lite av en minirevolution för mig. Som att upptäcka en ny dimension av mig själv. Det är kul att skriva och jag kan faktiskt.

Om året ska summeras måste jag också nämna den riktiga bonusvinsten; alla jag har lärt känna längs vägen. Har hittat några riktiga guldkorn som lett till kontakt utanför bloggvärlden, men lika viktiga är ni andra som återkommer hit, kommenterar regelbundet eller bara läser. Ni är guld!

Framtiden då? Jag lär ju tveklöst fortsätta skriva i alla fall och jag har en del planer i stort och smått. Tanken är dock att lägga större fokus på lustfyllt skrivande - vad jag vill, när och hur ofta jag vill, för att jag vill. Det är lätt att sätta press på sig själv att skriva om det eller det och så eller så ofta, men då försvinner grunden; att skriva för att det är kul.

Så, stor fanfar för året som har gått och för ett nytt år av nya närabögenupplevelser!

//Fred - som firar med ett glas rött efter jobbet

Hatbrott med yxa

En kvinnlig anställd på RFSLs kontor på Sveavägen i Stockholm överfölls idag oprovocerat och inför flera vittnen av en man med yxa. Han var tydligen där som besökare, men efter några frågor om verksamheten drog han alltså fram en yxa. Kvinnan rapporteras dock må efter omständigheterna bra. Hur bra nu det kan vara. Fy fan vad förbannad jag blir!

Förbundsordföranden Sören Andersson menar att det är svårt att se det som något annat än ett hatbrott:

...om man packar ner en yxa och beger sig hit är det ju svårt att utgå från något annat än att det är just ett hatbrott.

Och jo, det är svårt att inte ge honom rätt i det konstaterandet. Ger man sig av från Göteborg med en yxa till RFSLs lokal i Stockholm, med låst dörr flera våningar upp i huset, skaffar sig en ursäkt för att bli insläppt och slår yxan i skallen på den som står närmast så är det ingen slump att han har hamnat just där. Även om raljerande sådana spekulationer tydligen förekommer i bloggosfären. Skrämmande!

Inte minst i ljuset av beskedet häromdagen att hatbrottskursen inte längre kommer att vara en del av polisutbildningen från och med våren 2008. HUR kan det motiveras?

Uppdatering: De första förhören ger enligt SvD vid handen att det verkligen rör sig om ett hatbrott. Mannen ska ha sagt att han ansåg att RFSL sponsrade bögar och att det därför var rätt att ge sig på dem. Attacken var alltså riktad mot RFSL, inte den utsatta kvinnan personligen.

Andra bloggar om: hatbrott, RFSL

Media: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

//Fred - förbannad som fan

My life in Jeopardy

Den lilla timeouten gjorde att Åsiktstorped-Mickes jeopardydattning fick ligga på hyllan ett tag. Nu är den dock nedplockad, upputsad och redo att publiceras.

Den går ut på att likt karaktärerna i en av hans favoritböcker, Microserfs av Douglas Coupland, presentera sig med de sju Jeopardykategorier man skulle ha bäst utgångsläge att knäcka i. Det tog ett tag tag att klämma fram de sista, men jag tycker nog jag fick ihop det rätt bra till slut. Så här ser min spelplan ut:

1. Eurovision Song Contest Det är väl lika bra att avhandla det på en gång. Jag tror jag skulle fixa det ämnet bra mycket bättre än de flesta, och de senaste månadernas bloggande kanske kunde fått dig att ana att den här kategorin skulle finnas med här.

2. Tidsoptimism Jodå, jag kan varenda trick i boken. Hur man inbillar sig att man hinner med disken de där fem minuterna man har på sig innan man bör gå till bussen. Hur många snoozningar man hinner med utan att det går ut över frulle, dusch och övriga morgonbestyr. Hur man gör en effektiv krisplan om snoozedosen överskrids. Hur man får "det där ska vara klart om en vecka" att bli synonymt med "jag har en hel jävla evighet på mig". Det mest fantastiska är hur många gånger jag trots allt faktiskt hinner i tid.

3. B-skräck på film Jag älskar film och skulle kunna framhålla smakriktningar som skulle få mig att framstå som en finsmakare. Men... det finns inte mycket som får en att varva ner lika effektivt efter en hård vecka på jobbet som att se ett gäng snygga men korkade highschoolkids en efter en mer eller mindre schablonmässigt brutalslaktas i mörka källare under regniga nätter. Det där kan förmodligen låta rätt illa, och kan säkert sönderanalyseras hur mycket som helst - men låt bli. För min del är en dos underhållningsvåld just bara en skön dos eskapistiskt underhållningsvåld.

4. Trackslistan - de första tio åren Musikintresset är stort och brett och statistik i alla dess former har en fantastisk förmåga att fastna i mitt huvud. När de områdena kombineras kan resultatet bli nörderi på riktigt hög nivå. Under Tracks första tio år hade jag stenkoll. Listorna skrevs noggrant ned och jag gjorde egen statistik utifrån dem. Jag håller fortfarande rätt bra, men bredare listkoll, men det som fastnade under de åren sitter där det sitter. Jag kan t.ex. fortfarande rabbla vilka placeringar i stort sett vilken låt som helst hade på listan '87.

5. Rättstavning Johodå, jag är faktiskt en jävel på att stava. Skriver väl hyggligt överhuvudtaget, men jag stavar mer eller mindre aldrig fel - vilket lett till att jag jämt får korrekturläsa bekantskapskretsens litterära alster av olika slag.

6. Laktosinnehåll i livsmedel Det här är ett ganska nyvunnet kunskapsområde efter en diagnos på lite senare dagar. Inte för att jag tagit så väldigt stora intryck av den, det är svårt att lära gamla hundar att sitta och lidandet för ignorans av den uppnår inte alls dimensionerna av vad motsvarande försakande av livets goda skulle innebära. Trots det - koll har jag.

7. HBT i media 2006/07 Sedan jag började blogga har jag fått riktigt schysst koll på nyhetsflödet i det ämnet, allt från meningslöst skvaller om vem som är bög till politisk debatt. Visst hade jag av självklara skäl viss koll redan innan, men bloggandet har gett en chans att reagera på debatt och händelser och inte längre bara konstatera och se på - en drivkraft att ytterligare dammsuga efter stoff. Den stora lärdomen av det är väl faktiskt tyvärr att vi trots framsteg har långt kvar innan vår plats är given och självklar på samma villkor som andras.

Eftersom jag är så sent ute har väl redan de flesta hunnit utmanas, men om någon av mina läsare mot förmodan sluppit undan: consider yourself dattad!

//Fred - hemma igen

Han är tillbaka!

Sådär, nu får det vara nog med bloggvila! Abstinensen har börjat göra sig ordentligt påmind och jag har en del nya idéer. Dessutom är det ganska vältajmat med en comeback med tanke på att bloggen faktiskt fyller ett år i morgon! Mer om det i morgon...


Har precis tillbringat helgen nere i Skåne. Fantastiskt intensivt som vanligt. Har hunnit shoppa bort halva lönen, spana in bögutbudet på the local bögklubb, vara på utomhusbarndop i regn, igga Mors dag hemma hos mor, slentrianragga på Qruiser, spendera nätter i en för kort bäddsoffa och lite schizigt längta hem och samtidigt längta efter en fast tillvaro i Skåne. Mycket att sortera, men så har jag också ett par timmars hemresa på tåg att döda senare idag.

//Fred - tillbaka på banan

Förlåt mig, ty jag har försummat min blogg

Jo, jag vet. Jag har varit väldigt frånvarande här några dagar. Kände mig lite bloggsliten efter den senaste tidens projekt och insåg att jag behövde lite timeout för att hämta ny lust och inspiration, vilket tajmat fint med sommarens ingång och andra lockelser. Har dock inga som helst planer på att lägga ner bloggandet, därtill är jag alldeles för addicted. Känner redan att suget börjar komma tillbaka, så räkna med en återkomst med full kraft inom kort!

Ta det som ett hot eller ett löfte - vi ses här igen mer eller mindre snart! Att åtminstone några verkar ha hunnit sakna mig funkar fint som bränsle. Tack!

//Fred - som vill sakna liiite mer först

Tillbaka till rötterna

Så, efter en riktigt intensiv period, då min blogg lite oplanerat transformerades till en fabulös schlagerblogg är det hög tid att plocka ner eurovisionskylten för i år. Till mångas glädje kanske. Har ju insett att det nog inte riktigt har gått att känna igen sig här på sistone om man kommit hit för att läsa det vanliga allmänbögiga ordbajset och homodebatterandet.

För min del har jag haft riktigt kul och dessutom aldrig förut haft besökssiffror som ens liknar de jag haft den senaste veckan. Nu börjar dock en rätt ordentlig eurovisionmättnad infinna sig så på det stora hela känns det riktigt skönt att gå tillbaka till mina bloggrötter. Jag kan till och med sträcka mig till att både lova och svära att det kommer att bli minimalt av allt vad schlager heter här ett bra tag framöver. Åtminstone till framåt en viss torsdagkväll i början av augusti.

På kortare sikt ser jag fram emot fyra dagars långhelg, med som det verkar, en hel del bloggtid om ett par arbetstimmar. Resten av dagen tänker jag passa på att vara lite mallig över att jag åtminstone för en dag lyckats knipa förstaplatsen på Bloggportalens topplista över de mest besökta HBT-bloggarna. Grattis åt mig!
//Fred - som biter ihop inför de sista timmarna jobb innan helg

Fred - han med den stora

Måndagar är måndagar, och den här var inget undantag. Grymt segt att komma igång, och dessutom är det väldigt mycket jobb just nu. Kompenserade lite genom att gå ut och käka sushi på vägen hem. Där fick jag lite oväntat dagens bästa garv. Jag blev nämligen tvungen att besöka toaletten. Det var kö.

Bakom mig stod en kvinna och hennes son i fem- sexårsåldern. Sonen höll låda hela tiden och kommenterade och frågade om allt han såg och tänkte. Förmodligen hade han hållit på och tugga ganska länge, för mamman svarade honom bara kort och lite irriterat.

Snart blev det min tur. Genom dörren hörde jag pojken fortsätta prata. Jag var ordentligt nödig, så det skvalade på rätt bra. Då hör jag pojken som med inlevelse säger:

- Mamma, det hörs att han kissar med stor snopp!

Jag var som sagt trött och lite sliten och kunde inte låta bli att börja asgarva. Vilket förmodligen hördes ut, för där var det nu alldeles tyst.

När jag kom ut minuten senare var mamman och pojken borta. Men de kvarvarande i kön såg roade ut. Sushin smakade riktigt bra!

//Fred - som kissar med stor