Dagens i-landsproblem: Blossa 06 är slutsåld och slutlevererad! Inte en flaska kvar i hela stan, inte får de in mer heller och december har inte ens börjat. Någon som kan rekommendera någon annan glögg..?
//Fred - förtvivlad
Enligt Aftonbladet, som citerar Daily Mirror, kommer agent 007 att spela på andra planhalvan i uppföljaren till bioaktuella Casino Royale. I Bond 22 kommer han nämligen att "vara intim" med en man. Inte vilken man som helst heller, utan med agent Felix Leiter, ni vet(?) han som fick ett ben uppkäkat av en haj i License to kill och dykt upp i flera av filmerna.
– Det kommer fortfarande att finnas sexiga Bondbrudar, men den moderne Bond är mer känslig, säger en källa i filmteamet till brittiska Female First.
Mouhaha... det här låter onekligen lite kul. Bond har så här långt varit något av själva sinnebilden av stereotypen kvinnokarl, en del av hela grejen med filmerna om honom är ju bondbrudarna som han lägger ned på löpande band.
Och som om det inte räcker: David Craig utesluter inte nakenscener, snarare tvärtom, han lovar att visa allt om det behövs:
- Vi utgår från att kvinnor ska göra nakenscener så varför skulle inte män göra det? Jag är inte blyg och det ska Bond inte heller vara.
Skvaller? Visst, risken är väl hygglig, men tanken är rätt kul att leka med.
//Fred - som tillåter sig smådregla
Så! Äntligen är jag med i matchen; första julklappen är inhandlad! Och jävligt otippat är den till min kääära mor. Men men, det sägs ju att julen är fridens högtid, då man ska glömma gammalt groll så...
Julefrid från mej till dej
prisbelönt och ganska gay
Nej, jag tror inte att en Oscar
hindrar att du på den loskar
men kanske Gyllenhaal, det är han den hete
kan gnaga ett hål på ditt samvete.
//Fred - som för julfridens skull kanske bör slipa på rimmet
Oh! Upptäckte precis att min blogg fyller sex månader idag! Det var nämligen den 29 maj i våras som jag en kväll när jag satt uppe sent och tråkade lyckades irra mig in här, fick infallet att testa och ja... the rest is history som man säger. Haha... nåja, jag fastnade uppenbarligen här i alla fall.
Vilket fortfarande känns skumt när jag tänker på det. Jag har aldrig skrivit mer än nödvändigt förut, ni vet inköpslistor, the occasional mail och halvpatetiska kontaktförsök på diverse communities. Trots det har jag hunnit med att skriva 255 inlägg under det här halvåret, varav jag faktiskt är riktigt mallig över åtminstone somliga. Den siffran känns nästan lite overklig. Ännu overkligare att så många läser. Somliga kommer till och med tillbaka haha... Häftigt! Stort tack till er - utan er hade jag lagt ner för länge sen.
Störst och viktigast av det jag skrivit så här långt, och det blir nog svårslaget, är min komma-ut-historia. Trots att det var väldigt skönt att få ut den lärde det skrivandet mig vad det innebär att värka fram något. Annars har jag hunnit avhandla en hel massa av varierande slag. Alltifrån mer (eller riktigt) seriösa debattinlägg med HBT-anknytning och diskussioner om homosexualitet vs kyrkan till handplockade vardagsguldkorn och fullständigt meningslöst ordbajs.
Till sist, avslutar jubileumssammanfattandet med lite statistik, så statistiknörd man är:
Du har skrivit 254 inlägg
Närabögenupplevelser har fått 3424 kommentarer
Närabögenupplevelser har fått 29 trackbacks
81280 sidvisningar totalt
//Fred - som firar med lite ehh... mer glögg
Det är mörkt när jag ger mig av till jobbet - och lika mörkt när jag kommer hem. Är inne i en period när det känns som om jag inte gör annat än jobbar och sover. Visst, det är inte riktigt så illa, det finns väl några timmar över när jag kommer hem. Åtminstone om jag drar ner på sömnen. Vilket jag inte har råd med. I vilket fall som helst räcker inte orken mycket längre än till att manövrera fjärrkontrollen.
Dessutom börjar julklappsångesten komma smygande. Som vanligt har jag inte köpt en enda ännu, samtidigt som kollegor och polare en efter en börjar triumfera över att allt är klart. Var får folk all energi ifrån?
Tröstar mig med att det snart är helg igen i alla fall. En helg som på pappret faktiskt ser helt öppen ut. Om jag, som förmodat, däckar av utmattning per omgående efter Idol på fredag och tar en rejäl sovmorgon så får jag sikta på en stimulansjakt utan dess like resten av helgen. För jag måste skaffa inspiration, lite belöning, för att fixa ännu en mörk, tung arbetsvecka. Givetvis på bekostnad av alla förbannade hushållssysslor som jag inte pallat göra på alldeles för länge. De kanske kan bli ett projekt för mellandagarna. *suck*
Vad göra? Satsa på ljusterapi? Skaffa mig en liten hushållerska? Eller en hushållare kanske. Med rätt person kunde man kanske slå en hel hög flugor i en smäll haha... Ikväll lär det bli sparlåga igen i alla fall. Lite glögg, pepparkakor och några avsnitt Grey's Anatomy får funka som livsuppehållande åtgärd, men faaan vad tråkig jag känner mig!
//Fred - bored beyond belief
Så, då är vi framme vid ännu en av milstolparnas inför vårens årliga schlagerbatalj. Idag tillkännagavs nämligen det definitiva startfältet för melodifestivalen 2007, artisterna som ska framföra de tidigare offentliggjorda låtarna.
Det visar sig att spekulationerna som gjordes redan när låttitlarna släpptes stämde väl in. Det bjuds inte många överraskningar, eller ja, det finns faktiskt inte tillstymmelse till överraskning i fältet, åtminstone inte för den som skaffade sig koll när låtarna släpptes. Dessutom blir det en väldig massa idel i sammanhanget bekanta namn. Eller vad sägs om Magnus Carlsson, Andreas Lundstedt, Sanna Nielsen, Anne-Lie Rydé, Jessica Andersson, Anna Book, Jimmy Jansson för att inte tala om fröken Eurovision, Nanne Grönvall. Kul i alla fall att/om hon kan vara med efter ett tufft år.
Hoppas de kan hitta några riktigt schyssta jokrar i år, inte några avdankade artister som bara de riktigta listnördarna minns, eller namn som man ändå hade förväntat sig skulle vara med.
Ett par namn känns det trots allt lite extra intressant att följa; The Attic feat. Therese, Regina Lund och faktiskt idol-let's dance-pralinen Måns Zelmerlöw. Riktigt kul att the Attic får chansen att hitta en större publik. Om du lyckats missa dem kan du ju börja med att leta upp It's beautiful, en av årets bästa och mest förbisedda poppärlor.
//Fred - som fortsätter räkna nerm
Hoppsan, helgen är så gott som över och jag har hunnit blogga precis nada. Dags att försöka ta igen skadan, så här kommer en liten summering av helgen i punktform;
- Var och såg nya Bondfilmen, Casino Royale. Var rädd att jag skulle ha svårt att köpa Daniel Craig i rollen som Bond, men de tvivlen glömdes snabbt. Killen gör jobbet kanon och måtte bokstavligen ha balls of steel. Ok, det senare var faktiskt lite svårsmält. Liksom att kontexten i en prequel utspelas i nutidsmiljö. Que? Nåja, det kan jag bortse ifrån, Casino Royale är faktiskt inget mindre än ett par timmars riktigt schysst actionunderhållning. Och JO, Chris Cornells bondtema You know my name är visst det ett av de bättre på senare år.
- Blossa 06, årgångsglöggen i den iPodsnygga flarran och som i år har smak av lingon och enbär, tar sig. I helgen inmundigades flaska tre och fyra. Förutom att det går att skaffa sig en riktigt schysst fylla på den mängden är den riktigt riktigt god. Köp!
- Det är INTE den första advent idag. Men det tog en stund innan jag insåg det. Bakisfrulle käkades i halvliggande i soffan med första ljuset tänt. Reprisen av MGP Nordic fick stå för underhållningen. Tävlingen vanns av någon outgrundlig anledning av danska killtrion SEB. Visst var det fullt av duktiga ungar, men den stora behållningen fick istället Darins pausframträdande stå för. NÄR ska han sluta lanseras och betraktas som fjortisidol? Shit, killen har en grym talang och i sina bästa stunder är han en Justin Timberlake Light, och då har han ändå 20 år kvar innan det blir dags att leda Allsång på Skansen.
- På tal om Justin, helgens låt är utan tvekan My love. Men inte i hans version. Den hann jag spela slut på *host* redan innan albumet släpptes. Den fick sedan en revival när jag upptäckte att den fanns i en version utan TI's rap, som jag tycker sänker en schysst låt alldeles i onödan. Men nej, jag snackar om Marit Bergmans sköna akustiska balladversion till ett ensamt piano som ligger som andraspår på hennes nya singel Eyes were blue. Köp!
Så, nu känner jag mig lite mer i bloggfas igen, dags för nattmacka!
//Fred - som hinner till femte advent i år
Nu drar det ihop sig på riktigt! Stärkt över att förra veckans förhandsanalys var nära nog mitt i prick vågar jag mig nog på ett försök den här veckan också. Eller vad fan, det hade jag förmodligen gjort i vilket fall som helst. Så, här är de, veckans låtar och mina kommentarer efter att ha sett klippen från repen:
Johan Larsson In the shadows (The Rasmus), Beautiful (Christina Aguilera)
Börjar kännas tjatigt, men In the shadows låter rejält sur och Beautiful inte mycket bättre. Börjar fundera på om inte jag själv skulle kunna ha rätt schysst chans att ta mig till final i Idol.
Erik Segerstedt Right here waiting (Richard Marx), Crazy (Gnarls Barkley)
Blir kanske inte läge för samma urladdning som i Bed of roses förra veckan, men Right here waiting fixar han säkert stabilt. Crazy känns som veckans mest spännande framträdande. Lyckas han ro den i land lär han vara solklar. Låter helt ok på repklippet även om han ser lite lost ut.
Markus Fagervall Come undone (Robbie Williams), Bridge over troubled water (Simon & Garfunkel)
Nae, repklippen övertygar åtminstone inte. Robbielåtar ska framföras med stora gester och en utstrålning som går igenom väggar. Fixar han det? Jag tvivlar. Bridge är en rejäl utmaning för vem som helst. Han behöver säkert inte skämmas, men kommer han att glänsa?
Så, hur blir det nu? Till att börja med, när tävlingen har kommit så här långt handlar det en hel del om att redan ha hittat sin publik. AB's Idoltoppen visar att det är solklart: Markus vinner, Johan åker ikväll. Men jag sticker ut hakan och betvivlar att den är en lika klar bild av hur kvällen kommer att sluta.
Visst, jag hoppas som fan att Johan får dra ikväll. Så länge man bara räknar talang och vad som presterats hittills är det solklart. Men Johan verkar på något obegriplig sätt ha nästlat sig in hos många. (Om han nu inte kommit på värsta sättet att manipulera rösterna). Jag tror dock inte det räcker riktigt ikväll. När det gäller den slutgiltige vinnaren har jag också en teori, men jag ska inte förstöra spänningen för er, ni får snällt hålla ut till nästa vecka!
Ikväll åker alltså Johan äääntligen ut! Även det långtifrån känns säkert. Jag tänker inte ens spekulera i alternativ, för skulle jag ha fel känns finalen väldigt ointressant. Tidigare finalfält hade sopat mattan med detta, även om räknar bort Johan.
//Fred - som knaprar pepparkakor och korkar upp Blossa 06
Hade en långfika igår med av mina tjejkompisar som är flata. Hon berättade bland annat om hur hon och hennes flickvän förra helgen hade varit på krogen tillsammans med hennes arbetskamrater.
En stor del av kvällen hade tillbringats på dansgolvet, och så som det gör med alla par hade det säkert framgått för folk som sett dem att de är just det, ett par. Lite senare, när de satt i baren för att svalka sig kom en kille fram till dem. Han undrade om de inte skulle vara intresserade av hans ehh... intima sällskap för natten.
Hon förklarade vänligt men bestämt att det inte var intressant, dels eftersom de båda är lesbiska, och dels eftersom de uteslutligen håller sig till varandra. Han lät sig dock inte nedslås av detta. Han menade att hans bidrag till förlustelserna utan tvekan skulle lyfta dem till oanade höjder. Enligt min väns berättelse dock förmedlat i betydligt mer hmm... låt oss kallade det målande ordalag.
Om de nu inte insåg att det han sade var sant berodde det säkert på att de helt enkelt inte fått smaka tillräckligt med kuk förut, och i synnerhet inte en som hans.
Min vän är inte den som låter sig sättas på i första taget, och hon har dessutom en både snabb och vass tunga, så hon fann sig snabbt:
- Men du, jag har en bögkompis där borta som kanske skulle vara intresserad av sällskap i natt, prova med honom!
Han svarade, inte helt otippat, att han inte var intresserad, han är ju inte bög! Vilket öppnade upp för den förväntade dräpande smashen och the end of discussion:
- Inte? Du har säkert bara inte fått tillräckligt med kuk än!
//Fred - som fortfarande garvar
En låt som gått på repeat på sistone har fått mig att tänka en hel del på en händelse jag var med om för ett par år sedan. Jag har nämnt den förut här i bloggen, som punkt 88 på min 100-lista, så nog är det en händelse som gjort intryck och dyker upp i tanken emellanåt.
Jag har aldrig trott på spådomar och astrologi. Jag läser aldrig tidningarnas horoskop ens. Och även om det skulle ligga någon sanning i dem är jag inte så säker på att jag alls vill veta något om framtiden.
Men en av mina bästa vänner är väldigt inne på astrologi, det övernaturliga och det som ligger bortom det ögat kan se och man rationellt kan förstå. Han hade nu hört talas om en spåkvinna som sades vara tillförlitlig, bokat tid med henne och tyckte att jag åtminstone kunde göra honom sällskap dit.
Varför inte? Det kunde bli intressant, åtminstone för möjligheten att kunna genomskåda hennes mumbo yumbo. Vi kom dit, till en alldeles vanlig lägenhet och möttes av en kvinna som inte alls matchade min fördomsfulla spåkvinnebild. Ni vet den man får om man bara sett dem på tivolin och i serietidningar.
Min polare fick sitta ned mitt emot henne vid köksbordet och hon började ställa frågor och sammanställa någon slags stjärndiagram(?). Det handlade om zodiaker, planeter och andra himlakroppars förhållanden till varandra som omvandlades till förutsägelser om kärlek, lycka, pengar, fritid och yrkesliv i hyggligt konkreta ordalag.
När de var klara undrade både hon och min polare om inte jag också ville bli spådd. Jag förklarade att jag inget ville veta om framtiden, men också att jag inte tror på "sådant". Jag tänkte efter och undrade om hon inte i stället kunde se om jag levt ett tidigare liv. Den tanken kändes intressantare. Hon sade att det var svårt, men att hon gärna försökte. Yeah right tänkte jag. Det skulle bli intressant att höra vad hon tänkte dikta ihop.
Hon drog fram kort och ville läsa min hand, även om det kändes som om hon mest höll i den medan hon såg mig intensivt i ögonen. Efter ett tag började hon berätta. Först lösryckta ord om krig, frihet och död i unga år. Sedan att jag hade levt i USA under 1800-talets mitt och kämpat på sydstaternas sida i Amerikanska inbördeskriget. Om min starka känsla för rättvisa och frihet som hon menade att jag också har med mig i detta livet. Och om hur jag hade dött under ett slag av "en kula som genomborrade mitt hjärta för att sedan åter lämna min kropp".
Jag log roat och lät nog mer än lite sarkastisk när jag tackade för hennes underhållande historia. Hon hade ju kunnat säga precis vad som helst utan att jag hade minsta chans att kontrollera. Så jag frågade: Finns det någonting som skulle kunna övertyga mig om att detta är sant och inte bara ett utslag av livlig fantasi? Hon blev tyst ett par sekunder och svarade sedan:
Det är inte svårt. Kulhålen har du ju fortfarande kvar!
Det... var häftigt! Jag har nämligen summa två pigmentfria ständigt vita fläckar på kroppen, båda i storlek av en guldtia. Den ena på vänster sida av bröstkorgen i trakten av hjärtat, den andra på ryggen i samma höjd. Drar man en linje dem emellan går den tveklöst genom hjärtat.
Har funderat en hel del på det där sedan dess. Hon kunde ju omöjligtvis ha känt till hur jag ser ut under tröjan. Och det var väl en lite väl modig gissning för att bara vara tagen ur luften? Har jag levt ett liv förut?
//Fred - som trots allt fortfarande är skeptisk
Skrev i förra inlägget om Starbucks alldeles alldeles fantastiskt smarriga Gingerbread Latte och om hur surt det är att den inte går att få tag på här eftersom Starbucks inte förstått vilken marknad jag skulle vara.
Men it ain't over 'til it's over och den feta kärringen hann inte ens börja nynna förrän jag hittade receptet på världsvida nätet. Så... en snabbsväng till stormarknaden och en stunds bökande i köket senare sitter jag nu med en alldeles hemgjord Gingerbread latte som faktiskt är hyggligt lik originalet!
Eftersom jag nu varit så pass pepparkakslattedesperat att jag omvandlat receptet till svenska mått och Fredförutsättningar med lyckat resultat är det väl inte mer än rätt att jag delar med mig av receptet. Syrupen ska räcka till sju pepparkakslattar, men det är nog lite optimistiskt räknat.
Så... hemma igen! Eller ja, jag kom ju redan igår, men det är först nu jag börjar bli i stånd att blogga igen. Så, här kommer några små kortisar för att ta igen helgen;
- Sömn prioriteras inte när man har tre futtiga dygn i en Europas absolut skönaste städer. Och åtta timmar sömn på tre dagar känns. Efteråt.
- Det är fascinerande att man på tre timmar kan ta sig från ett långkalsongskrävande, frostbitet Sverige till en soldränkt strand. Och ändå fortfarande vara kvar i Europa. Å andra sidan är det nog lite otippat för barcelonaborna också att Barceloneta ännu sent i november är lika inbjudande.
- Det är också fascinerande att man på en halvtimmes promenad på La Rambla hinner spotta fler gaypar (dock bara manliga av någon anledning) än man gör på en vecka i Stockholm. Jag erkänner, jag har inte hundra koll på Spanien, men jag vet ju att det är ett katolskt land, samtidigt som jag vet att det är ett av en handfull länder som infört könsneutralt äktenskap. Motsägelsefullt i mina öron, men skönt när ens förutfattade meningar sätts på skam.
- En klar bonus att upptäcka att Starbucks finns i Barcelona! Deras Gingerbread Latte förtjänar nästan ett alldeles eget inlägg. NÄR kommer Starbucks till Sverige?? Fick dessutom med mig ett par av deras snygga julkaffemuggar hem.
- För varje gång jag besöker ett land som fortfarande firar sin siesta blir jag alltmer säker på att den dygnsrytmen skulle passa mig utmärkt; mjukstart på morgonen, några slöa timmar på eftermiddagen för att sedan öka takten framåt kvällen. I Barcelona existerar tydligen ingen shoppingrusning förrän efter 18.
- Det kanske säger mer om min smak än om Spanien, men nog kändes det som om det går fler snyggon på dussinet i Barcelona än i random svensk stad. De är dessutom bättre klädda. Shape up, svenska grabbar!
- Går man dessutom till en gayklubb är det rätt nice att för ett kort tag få känna sig åtminstone liiite som en exotisk sockerbit i en myrstack haha...
Jag hoppas jag snart kan komma tillbaka - Barcelona är helt klart min stad nummer ett i Europa.
//Fred - som redan saknar
Så... väskan är packad och huvudet är fullt! Det innebär att jag (förmodligen) inte kommer att synas här igen förrän nästa vecka, så bit ihop och håll ut! För att få lite mer innehåll än lite se-nu-till-att-sakna-mig-ordentligt-ömkan tänkte jag ge lite musiktips, det var ett bra tag sedan sist. För självklart är iPoden nyuppdaterad för att klara resan!
Tung rotationslistan rymmer t.ex.:
Måndag-Fredag och Sjung halleluja (och prisa Gud) - Orup
Förstasingel + albumspår från hans nya album Faktiskt som jag faktiskt gillar, trots att det låter exakt som Orup alltid gjort.
Gigolo och The game of love - Helena Paparizou
Två av de få bra spåren på nya albumet, som förutom dessa och tidigare singeln Mambo mest känns överproducerat och ljummet. De är dessbättre riktigt bra.
You know my name - Chris Cornell
Temat till kommande Bondfilmen Casino Royale med den förre Soundgardensången. Lite tuffare än tidigare teman, men med omisskännlig Bondfeeling.
Oh Father (Ali Payami Club Version) och Who (Q-boy) - Linda Sundblad
Kanonmix på singeln som väl ingen missat + albumspår som skamlöst men lyckat rippar Madonnas Into the groove och nästan, men bara nästan, lyckas låta Madonna.
Not over yet - Carnival
Steel drums (vad fan heter det på svenska?) och visselpipor i skön instrumentallåt med The Knifessampling. Sommarkänsla, det borde passa fint i helgen! Ska visst finnas i en vokal version som jag inte lyckats hitta.
Something kinda oooh och I think we're alone now - Girls Aloud
Nya spår på de högljudda tjejernas nya best of-album. Den förra en av årets absoluta partylåtar, den senare en milt uppdaterad version av Tiffanys 80-talshit.
Nobody else like you (Soundfactory Radio Edit) och Calling for you - Evan
Evan gör snygga ballader - men jag gillar dem alltid bäst när de gått ett varv i Soundfactorys mixer och fått ett beat. När ska han få slå igenom på riktigt? Ganska oemotståndligt för ett popsnöre.
Go West - West End Girls
Jag vet. Som obotligt PSB-fan borde jag spy på detta, men jag tycker det är helt oemotståndligt. Dessvärre bara släppt som bonusspår på den japanska utgåvan av deras album. Obegripligt.
Lovelight, Kiss me och She's Madonna - Robbie Williams
I mitt tycke de tre bästa från hans senaste album. Två covers som han lyckas göra helt och hållet till sina, samt ett spår producerat av ovan nämnda PSB.
Nog med recensioner, gillar du ovanstående har du förmodligen också utbyte av:
Faith (Lenny B.'s Faithful Radio Edit) - Leana
Perfect girl - Kim Wilde
Pull shapes - The Pipettes
Land of a thousand words - Scissor Sisters
This is not real love - George Michael feat. Mutya Buena
Rock Steady (Junkyard Mix) - All Saints
My love (No Rap Version) - Justin Timberlake
Chasing cars (Diffusion Radio Edit) - Snow Patrol
I don't know why (I love you) - Brand New Heavies
Ahh... det där får räcka en stund, ut och jaga, dags att sova en stund innan det är dags att dra!
//Fred - signing out
Damn... i morgon är det Idol igen och jag har ingen möjlighet att se det! Inte för att jag kommer att sörja i morgon kväll, jag lär ha roligare än vad någon kväll framför tvn kan erbjuda, men just nu svider det lite. Nåja, tippa och analysera tänker jag göra i alla fall. Temat för kvällen är kärlek. Inte en uptempolåt så långt örat når! Klippen från förhandsrepen kan du kolla här, nu till låtarna och mina omdömen:
1 Markus Fagervall The lady in red (Chris de Burgh) och Everybody hurts (R.E.M)
Oj oj... djupt vatten. Båda låtarna är klassiker, tätt förknippade med vars en karaktäristisk röst. Låter hyggligt på repklippen, men så älskade sånger är det minerad mark att ge sig på.
2 Felicia Brandström Kiss me (Sixpence none the richer) och I'm sorry (Dilba)
Kiss me är ingen höjdarlåt. Tråk tråk, men jag tror den kan funka för Flisan. Värre med I'm sorry... Repklippet låter inget vidare. Risken är att det blir just... tråkigt!
3 Johan Larsson Time after time (Cyndi Lauper) och Unfaithful (Rihanna)
Ballader! Perfekt för Johan eller? Nja, förstalåten låter riktigt skitnödig till att börja med. Och Unfaithful känns svår att bedöma; jag har levt med originalet ett halvår nu och älskar den! Men visst, han låter inte skitnödig här.
4 Erik Segerstedt If I used to love you (Daniel Lemma) och Bed of roses (Bon Jovi)
Låtar plockade från Karaokehits vol I. Men låt inte lura er, det låter riktigt schysst på repklippen, i synnerhet If I used to love you, som faktiskt låter mest lovande av samtliga klipp den här omgången.
Så... dags för slutsatser! Det känns faktiskt lite småsvårt. Erik känns som veckans etta. Och jag tycker nog att det borde ta slut för Johan i morgon. Allvarligt, han åkte ut tidigt i fjol och inte har han väl utvecklats såå mycket sedan dess? Dock är det uppenbart att han har många fans. Markus ger sig på tuffa låtar, men han borde fixa det på ren popularitet. Det finns risk att detta innebär att Felicia får gå om hon inte blixtrar till ordentligt och höjer sig från repet!
Mitt tips alltså; jag tycker Johan, men tror det finns risk att det blir Felicia!
//Fred - som packar vidare
Följande inlägg presenterades av bloggaren sofia W för en stund sedan:
jag tycker det är konstigt att bögar alltid måste presentera sig som bögar. sofia undrar varför?
jag menar jag säger inte hej, jag är hetrosexuell; för det är jag. men varför denna märkliga presentation, det förstår inte jag. I övrigt bryr jag mig inte om vem som ligger med vem: var och en har sin payback att göra på olika sätt en dag. Sofia
Inlägget kommer att läggas åt sidan senare.
Eftersom jag reagerade på innehållet, det stämmer inte alls med min verklighet, och sofia skriver i inlägget att det kommer att tas bort valde jag att göra en skärmdump.
Jag kommenterade det med att jag trots att jag känner en stor krets bögar, både som nära vänner och ytliga bekanta, och dessutom mött ett stort antal genom arbete aldrig mött någon bög som presenterat sig på det sättet, vilket besvarades med att ALLA hennes många bögbekanta gör så.
Så långt allt väl, jag känner inte hennes umgängeskrets och diskutera kan man väl alltid. Men sedan tas inlägget bort och jag får följande kommentar i ett av mina inlägg , vilket jag också besvarade där:
jag tänker klippa inlägget för nu, men jag återkommer. mvh sofia
..........................
...dubblar
kanske blir du bekymrad, men jag kanske finns närmare än du tror R S Fred, och visst är det som jag säger till stora delar. och det tror jag du också vet. Mvh sofia
Jag tycker detta luktar riktigt illa! VARFÖR skulle jag bli bekymrad? Vari ligger intresset i var sagda bloggare finns? Och ni andra, hur många bögar har ni träffat som presenterat sig som just bögar?
Fred - lite illa berörd
När listan över Sveriges 100 sexigaste män enligt tidningen Plaza Kvinna presenterades häromdagen var mitt största frågetecken att just Peter Swartling fanns med på den, om än på just plats 100. Han fick till och med tre frågetecken i inlägget.
Nu är stackars Peter upprörd! I sin blogg skriver han att Någon i tidningens jury måste hata mig… eller så behöver de också glasögon och att Jag förtjänar en plats bland topp tio - minst, allt ivrigt påhejat av hans fans i inläggets kommentarer.
I Expressen svarar Plaza Kvinnas chefredaktör, Frida Boisen, honom att han borde stolt över att överhuvudtaget finnas med på listan och att hon faktiskt redan använder kontaktlinser.
Mouhaha... att hon ens orkade svara! Men Swartling, allvarligt... självförtroende är attraktivt. Att runka till sin spegelbild är det inte. Jag hoppas du är ironisk.
De båda inledande avsnitten av SVT's Böglobbyn har fått ganska kritiska reaktioner, trots spridda ljusglimtar. Kritiken har dessutom spretat åt flera håll; Att reportagen bidrar till att sprida fördomar. Att smarta vinklar lämnas att självdö. Att syftet är otydligt. Att gränsen mellan humor och allvar är oklar.
En gallup på AB's hemsida visar dessutom att 26,6% tycker att Sverker har rätt, programmet är fördomsfullt, 6,4% att det är bra program om homosexualitet. Övriga har inte sett det. Någonstans verkar man ha misslyckats.
Idag kom ännu ett tydligt tecken i den riktningen: ena halvan av programledarduon, exdiplomaten Sverker Åström hoppar av. Han menar att programmet är smaklöst, vulgärt och humorfritt och att sammanhanget kommit honom att framstå i löjlig och förödmjukande dager.
Det där sista förstår jag. Han har mest framstått som ett lallande bihang utan en tydlig roll. Om de andra omdömena... ja det är väl en fråga om just smak, men programmet har åtminstone utan tvekan varit förbannat otydligt.
Kvarvarande programledarhalvan, Olle Palmlöf, vidhåller att avhoppet inte kommer att göra någon skillnad för fortsättningen av serien, trots att flera avsnitt återstår att spela in och förklarar avhoppet med att de tydligen har olika smak och att Åström är van att få bestämma.
Bah... undrar det jag. Killar, ni har ju schyssta förutsättningar trots allt, och jag är helt säker på att det kan bli bättre än hittills. Nedslag i enstaka bögars värld utan förklaringar bildar ingen helhet. Man måste inte vara övertydlig, men hittills har bara nya frågetecken bildats. Shape up!
//Fred - som kommer att fortsätta kolla alldeles oavsett, även om det vore roligare att få skriva upp än att såga
Inte för att jag är någon tv-människa på julafton. Sedan min lillebror hjärntvättade mig genom att köra Kalle Ankas julafton nonstop under ett år när jag var runt tolv håller jag mig i stort sett borta från tv den dagen. Det borde vara förbjudet att spela in det. Alls. Jag har blivit bestulen en timmes familjegemenskap på julafton!
Men, eftersom tv'n visst ändå alltid står på i bakgrunden så brukar man inte kunna undgå att både se och höra SVT's julvärd. Nu är årets vald: Ingvar Oldsberg. Det är väl ett strålande val? Så folklig man kan bli efter år av På spåret, trots ständigt återkommande rykten om alkoholproblem. Så långt är jag med, men... och nu kommer det snart... fan vad jag kommer få skit för det här:
Göteborgska är inte juligt! Oldsberg för mig är alldeles för mycket tjo, tjim, de e la gôrgôtt och alla är vi goa gôbbar. Eller om det egentligen bara är dialekten som stör mig. Jul... ska vara stämningfullt och intimt... inlindad i sammet av Lotta Bromé. Eller till och med av Ernst. Så... nae... lite besviken är jag allt.
//Fred - julaftonskonservativ
Plaza Kvinna har visst publicerat årets lista över Sveriges 100 sexigaste män. Första platsen intas av Mando Diaos sångare Gustaf Norén. Ok, jag kan faktiskt köpa att han skulle inkassera några poäng på en sådan skala även om den långt ifrån skulle räcka till en förstaplats, om man nu skulle orka göra en sådan lista.
Men sedan... Magnus Betnér? Petter? Gustaf Fridolin?? Peter Swartling???
Ehh... listan får det att låta som om det är sexigt att överhuvudtaget exponeras i media. I Världen Utanför, ni vet den som finns bortom Blogg- och Medialand, räcker det ofta med att sticka näsan utanför dörren för att hitta någon sexigare än, säg Fridolin. Så ok heterokvinnor (om ni nu ställer upp på den listan), you can have 'em all! Vi har uppenbarligen inte mycket som kan liknas vid gemensam smak, och det kan väl knappast räknas som annat än good for me.
//Fred - som tydligen åtminstone kan få fortsätta drömma om en alldeles egen hunk
QX tipsar idag om ett videoklipp som sprids på världsvida nätet. Klippet är från en barngala i Nederländerna, Kinderen voor kinderen, år 2004 och visar hur elvaårige Terrence framför sin sång Twee vaders (två pappor).
Den handlar om hans liv som adopterad son till två pappor. Om vad de gör tillsammans och hans kärlek till dem. Men också om hur han ibland blir retad i skolan och hur han då rycker på axlarna "So what! I'm their son! It's not ordinary - but for me it's quite ok!"
Den amerikanska högern har tydligen reagerat på klippet: "Thank God we are not living in the Neatherlands" utropas det på sidan American Truth. Själv är jag rätt tacksam för klippet. Utan tvekan dagens måste-se! Gör det du också, här.
//Fred - som kollade klippet med ett stort leende och en glädjetår i ögat
Efter förra veckans premiäravsnitt av SVT's Böglobbyn var jag rätt besviken. Det kändes som ett rejält fett streck draget med neonfärgad överstrykningspenna över fördomar om bögar som konstant överkåta buskknullare. En mer välvillig tolkning är att den faktiskt gav en bild som är sann. Om än bara för några. Så... det var med viss skepsis jag kollade kvällens avsnitt med rubriken I schlagerbögars land.
Först fick vi möta Marco. En homosexuell man som ser ut som kvinna och som åtminstone har varit i det närmaste besatt av Carola. En Carola som sedan svek honom brutalt när de en gång möttes på ett café och hon yttrade att Om du inte kan bli fri kommer du att brinna i helvetet. Du är en styggelse inför Gud! Visserligen verkar Marco ha en välutvecklad dramatisk ådra, men jag ser ingen anledning att betvivla att orden är Carolas. Hon sägs på senare tid ha gjort någon form av avbön för tidigare uttalanden om homosexuella. Trots det; jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är, men jag tycker att hon är riktigt... obehaglig.
Nåja, nog om Carola. Marco må vara en udda fågel, jag hade svårt att förstå och känna igen mig i mycket av vad han hade att säga, men han satte i alla fall fingret på en intressant fråga: den om hur manligt och kvinnligt värderas i gayvärlden. En straightacting (God, vad jag inte gillar det ordet) karlakarl till kille har utan tvekan högre status än en glittrig fjolla med falsettröst. Att påstå att bögar är frigjorda från traditionella könsroller är i stor utsträckning inget annat än bull.
Sedan fick vi möta Tomas Thulin, relativt nykommen bög med alternativ musiksmak, som förgäves försöker hitta likasinnat ragg på Göteborgs klassiska gayhak Gretas. Jodå... han har en poäng. Det är inte konstigt att gayställens musik är ett rätt ständigt återkommande debattämne bland oss som då och då frekventerar dem. Vår gemensamma nämnare är ju inte precis i första hand musiksmaken. Vad ska man välja att spela om man driver stans enda gayhak? Egentligen är det underligt att så många tydligen faktiskt verkar känna sig helt hemma på ett sådant ställe. Sen Tomas, bara så du vet, det är faktiskt inte så jävla rätt att hitta mr Right, oavsett om man faktiskt både kan stå ut med och till och med digga Lena & Co emellanåt. Hade du varit ute i ett år? Bah... ;-)
Andra avsnittet var väl bättre än det första, men Böglobbyn fortsätter att göra mig förvirrad. Vad vill man? Hittills känns det mest som en viltsafari i snabb takt genom Annorlundaland. Är det meningen?
Så... nu har jag äntligen fått tummarna ur och gjort vad jag tänkt göra länge men inte orkat: Lagt ihop en liten lista över bloggar jag brukar läsa mer eller mindre ofta och som alla är mer eller mindre gay! De andra får kanske en alldeles egen lista en annan gång. ;-)
Jag har förmodligen tappat bort en eller annan i farten, så känner du dig bortglömd är det bara att skrika. Eller ännu hellre, skriv en kommentar! Det kan du ju göra om du har tips på någon jag inte alls haft förmånen att upptäcka ännu också.
Så, varsågoda bloggers, fler närabögen(och näraflatan/biet/whatever)upplevelser, just for you! Du hittar listan ute i högerspalten!
//Fred - som tycker det är liiite ego av AB att man bara kan lägga upp andra AB-bloggar i den "vanliga" favvolistan
Orden i rubriken är Elton Johns. När han intervjuades av Scissor Sisters sångare Jake Shears i brittiska Observer Music Monthly Magazines gayupplaga uttryckte han enligt Aftonbladet att:
"Religion borde förbjudas totalt, trots att det finns en del fantastiska saker med det."
Han menar att religionen alltid riktad sitt hat mot homosexuella och att den uppmuntrar folk att hata homosexuella. Att den organiserade religionen saknar medkänsla och förvandlar människor till "hatande lämlar". Han pekar t.ex. på att de homosexuellas utsatta situation i länder som Polen, Lettland och Ryssland beror på att kyrkan stödjer homofientliga rörelser.
Hans lösning på problemet är alltså den radikalast möjliga - att förbjuda organiserad religion. Hur han nu tänkt sig att ett sådant förbud skulle kunna genomföras. Jag väljer att se hans utspel som en brandfackla för att väcka debatt. För han kan väl inte mena allvar?
Den som har följt min blogg vet att jag har berört ämnet tidigare. Jag har en personlig negativ upplevelse av hur religion kan ta sig uttryck, vilket jag berättade om i min komma-ut-historia (som finns här ute i högerspalten -->). Ett par av raderna i den (i del XIII) ledde till att jag beskylldes av en annan bloggare för att hetsa mot religion, vilket ledde till debatt.
Jag står fortfarande för de raderna: "Religion är som jag ser det, något av det farligaste som överhuvudtaget kan tänkas när den hindrar människor från att tänka själva."
MEN steget från den åsikten till att vilja förbjuda religion är enormt. De "hatande lämlarna" ÄR livsfarliga och bör tas på största allvar som ett problem och hanteras därefter. Men de hatande lämlarna är ingen majoritet. De ÄR inte heller religion. De är individer under religiös flagg. Religionen är väldigt mycket mer än hat för väldigt många människor. Den ger visserligen inte mig mycket, men det ger inte mig någon rätt att ta den ifrån andra.
Att tro att ett förbud mot religion skulle gynna "vår sak" som homosexuella är naivt, för att inte säga korkat.
//Fred - som utser Elton John till dagens hatande lämmel
Jävlar! Stämmer det här så är jag i himlen!
//Fred - som nästan, men bara nästan, fick spontanorgasm på kuppen
Så... äääntligen lyckades jag tippa rätt. Men trägen vinner, det var nu tredje veckan i rad jag tippade att Cissi skulle få åka hem, och jag har tyckt att det känts lika klockrent och självklart varenda gång, men ändå, icke. Istället har hon de två senaste gångerna fått stanna kvar på bekostnad av mina favoriter, först Linda och sedan Danny.
Skrev i mitt förhandstips att det är farligt att vara min favorit, och det verkar fortfarande gälla! Erik hängde ju löst trots en schysst insats ikväll.
Nu när Cissi äntligen skickats hem känns det som om tävlingen kan börja på riktigt. Nu finns det ju ingen rakt igenom falsksjungande förlorare att rebellrösta på! Till och med Johan visade ju att han faktiskt kan ikväll, efter veckor av råsaggiga framträdanden.
Just nu känns Markus dock alltför överlägsen för att det ska vara riktigt spännande framöver, men allt kan hända... Undrar dock lite vilket tema som ska till för han skulle kunna knäckas. Hittills har han inte gjort bort sig alls en enda gång.
Ahh.... snart dags för Sveriges mesta storm i vattenglas för närvarande! Jag snackar självklart om Idol! Och eftersom jag de senaste veckorna har nördat ner mig i såpan å det grövsta är det väl lika bra att hålla ut biten som är kvar.
Ikväll går de kvarvarande fem idolerna lös på två motownklassiker vardera. Ett Motown som om man kollar hur diskussionerna går på diverse nätforum tydligen är ett fullständigt okänt begrepp för (nästan) alla under 25. Det kan ge intressanta effekter ikväll, men mer om det nedan. Här följer låtarna tillsammans med mina kommentarer, efter att jag kollat genrepsklippen på TV4's Idolsajt:
Erik Segerstedt - I wish (Stevie Wonder) och I heard it through the grapevine (Marvin Gaye)
Med tanke på att mina favoriter fått åka hem nu två veckor i rad vågar jag knappt säga att Erik får den äran idag. Tror inte att Wonder behövt vrida sig i plågor om han kunnat se hur Erik ikväll goes Gaye. Låter riktigt lovande på genrepsklippen!
Cissi Ramsby - You can't hurry love (The Supremes) och All night long (Lionel Richie)
Vilken är den minsta gemensamma nämnaren mellan Cissi och Diana Ross? Allvarligt, vad fick henne att välja den här låten? Det här kan bli kalkon, och Cissi lär ha ytterligare en fet chans att få kolla in Idol ifrån tvsoffan hemma i Järvsö nästa vecka. I rättvisans namn hade hon suttit där redan ikväll.
Markus Fagervall - What's going on (Marvin Gaye) och Ain't too proud to beg (The Temptations)
Han har definitivt rösten, men frågan är om han har soulen. I vilket fall lär han sitta stensäkert ikväll.
Johan Larsson - Yester-me, yester-you, yesterday (Stevie Wonder) och Do you love me (The Contours)
Här kommer en effekt av ovannämnda Motownokunnighet. För kvällens förmodligen bredast kända låt är det inte för att den är en Wonderklassiker - för Svensson lär den framför allt vara Sen kväll med Luuk-låten. Lägg därtill att Johans Do you love me låter riktigt lovande på repklippet - och han sitter förmodligen kvar en vecka till.
Felicia Brandström - This old heart of mine (The Isley Brothers) och Never can say goodbye (The Jackson 5, ni vet afroknullen)
Det här borde vara Felicias kväll. Motown lär vara så nära hennes hemmaplan vi kommer i serien. Och visst lär hon framföra sina låtar på riktigt hög nivå. Men frågan är om det hjälper? I mina öron är båda låtarna klassiska guldkorn. Men hör man dem för första gången ikväll tror jag det är risk att de uppfattas som midtempotråk.
Det vill till att Flisan lyser som fan ikväll!
Så... självklart borde Cissi få säga bye ikväll. Igen. Men om jag blir tvungen att peka ut någon annan får det nog bli Felicia, som i så fall gör precis som Snäckan gjorde - hon åker ut på det som borde ha varit tillfället att glänsa extra. Men... eftersom mina tips brukar bli som de blir så åker väl förmodligen Erik, Markus eller Johan hem ikväll.
//Fred - som korkar upp vinet och plockar fram pistagenötterna
Har haft tanken i huvudet ett tag, och nu tror jag att det är läge att släppa ut den på vädring. Varför blir alltid våldsutövande tonårspojkar beskrivna och refererade till som män eller unga män i medias nyhetsbevakning?
Blir samma personer istället offer i t.ex. en trafikolycka är de i stället pojkar eller möjligen bara ungdomar.
Nej, jag har inte gjort en vetenskaplig kvantitativ studie. Känns inte som om det behövs, slå upp vilken tidning som helst och kolla! Det stämmer jämt.
Metro skriver t.ex. idag om den 15-åriga flickan i Kristianstad som våldtogs i Tivoliparken av en man i samma ålder. Häromdagen skrevs det i alla media om minibussolyckan i Svalöv där bl.a. Lars Ferms son omkom. Bl.a. skrev Aftonbladet att två flickor och två pojkar miste livet i olyckan. Trots att offren var i samma ålder som tidigare nämnde våldtäkts"man".
Jag tycker det ger underliga signaler. Antingen att det är manligt att begå våldsbrott. Eller att barn, pojkar, inte kan begå dem. Varför gör de på detta viset?
En dag som den här så minns man, vare sig man vill eller inte. Jag var på ett studiebesök på SAAB under eftermiddagen. Vi satt i en stor hörsal där både jag och mina kollegor kämpade för att hålla intresset uppe för den inte alltför inspirerande föreläsaren. Plötsligt kommer någon inspringande mot föreläsaren, och strax därefter meddelar han att det hänt något. Storbildskärmen på väggen bakom honom tänds och på tvn startar CNN.
På bilden ser vi World Trade Center. Det ena tornet står i lågor. Plötsligt är alla väldigt vakna. Vad har hänt? Ingen förstår. Sekunden senare ser vi hur ett plan flyger rakt in i det andra tornet.
Långsamt börjar tankarna koppla. Det här är ingen olycka. Någon gör det med avsikt. Det är tyst i hörsalen, så när som på CNNs uppjagade reporter. Vi sitter kvar så länge. Någon gråter. En annan springer ut. Vi sitter kvar tills vi ser tornen rasa. Det är oerhört svårt att ta till sig det som händer. Att förstå vidden av händelserna. Så småningom tog vi oss därifrån och hem. Den ursprungliga anledningen till att vi befann oss på SAAB var som bortblåst.
Det var ett fruktansvärt attentat och en oerhörd tragedi. Bilden av de två rasande tornen är för alltid fastetsad i minnet. Kan dock inte låta bli att undra varför dagliga bombräder och attentat mot Irak och Afghanistan inte får samma uppmärksamhet och griper lika hårt. Tragedin är lika stor.
Idag släpptes den holländska designerduon Viktor och Rolfs HM-kollektion efter en massiv reklamkampanj. Självklart var jag tvungen att ta ledigt för ett ehh... tandläkarbesök för att kunna vara på plats.
Hade en del förväntningar, har gillat en hel del av vad de gjort förut. Stilrent och snyggt, med det lilla extra. Tydligen var det fler än jag som var nyfikna, för det var fruktansvärt mycket folk utanför entrén strax före öppning. I alla åldrar, storlekar och former. Har folk inga jobb att sköta? Eller är de också hos tandläkaren?
När dörrarna öppnades bröt helvetet lös. Folk var bokstavligen som galna och kastade sig över de få stackars ställen med de åtråvärda designerplaggen. Folk roffade åt sig precis utan urskillning! Det var bara att hänga på. Efter en vild batalj kom jag över en trenchcoat i storlek L, och ett par alldeles för stora manchesterbrallor som jag några meter bort från striden hetta lyckades byta bort mot en tröja i rätt storlek. Från en medelålders dam som ville ha trenchen till sin make som hade vägrat att ens följa med in. Klok man.
Undrar hur många som verkligen kom hem med ett plagg i rätt storlek! Man verkade köpa vad man kom över. Snacka om hysteri.
Ärligt talat, de flesta av plaggen var inte alls min kopp the, men jag lyckades hugga en godbit och lyckades sätta lite fart på en torsdagsförmiddag. Bara det är värt en hel del.
//Fred - nöjd och nyshoppad
Orden i rubriken är enligt AB den norske statsministern, Jens Stoltenbergs. När kulturministern, Trond Giske, fyllde 40 häromdagen försökte han få sig en kram av statsministern - men tji! Den gode Jens backade undan för att slippa.
Hans pressekreterare lät hälsa att "Statsministern bara kramar kvinnor" när tidningen Verdens Gang undrade över hans beteende. Chefen för ett norskt resurscenter för män förklarar att Norge inte har någon (manlig) kramtradition, men att det trots allt blir allt vanligare.
Jeez... själv är jag en sucker för kramar. Både att få dem och ge dem. Och definitivt oavsett kön. Självklart kramas det inte runt precis hur som helst. Något måste man allt ha gjort för att göra sig förtjänt av dem. Men polarna får dem jämt, och andra får dem vid behov. Eller om jag bara har lust. Ibland lite grabbigt i kombination med en ryggdunk. Ibland nära och innerligt. Oavsett vilken sorts kram det är tycker jag de är viktiga. Ett så väldigt enkelt sätt att visa närhet, samhörighet eller uppskattning vore det helkorkat att missa. De känns.... självklara.
Har själv aldrig upplevt att någon backat undan, även om responsen inte precis alltid är lika hjärtlig. Hur är det där ute, får du din share av kramar? Är du en runtkramare, eller sparar du dem till öhh... högtidliga tillfällen? Och ni grabbar, spelar mottagarens kön verkligen roll?
//Fred - som tycker att en kram för mycket är bättre än en för lite
Ok, jag önskade ut henne ur Idol häromveckan, men jag måste erkänna att Idol-Cissi Ramsby faktiskt verkar vara en riktigt skön brud. I vilket fall verkar hon vara rena julafton för kvällstidningarna. Först smarrade de i att hon är flata. Järvsös enda. Sedan gjorde de en himla grej av att hon haft en lättklädd bild av sig själv och flickvännen utlagd på Krusern.
Idag presenterar de hennes rikstäckande flatguide, eller som de beskriver den, hennes sexkarta, där man kan kolla in vilka samtliga av hennes sexpartners är.
Något som började som ett skämt mellan henne och en vän.-Främst var det för att kolla om vi kunde dra något streck mellan oss båda, om vi var buksystrar på långt håll. Och det blev vi självklart, på hur många sätt som helst, säger Cissi och skrattar.
Sedan skickade de kartan vidare till sina sexpartners som fyllde på den.... tills den innehöll över 400 namn och hamnade i händerna på Aftonbladet.
Trots den blurrade kartbilden här ovan verkar det vara en himla massa streck kors och tvärs. Flatvärlden verkar onekligen ungefär lika mycket inavlad som ehrm... bögvärlden.
För det ÄR så... om ämnet vem-som-varit-med-vem råkar komma upp en glad kväll i goda vänners lag (och det gör det med största sannolikhet emellanåt) är det mer eller mindre oundvikligt att man kommer fram till att man är buksvågrar allihop. Jag har varit med hans strul som varit med den andres ex och hans polare som varit med dens pojkvän som varit ihop med någons dejt och hans partner som varit med två av de andra. Eller nästan i alla fall. Det är bara att fejsa sanningen - utbudet är inte enormt. Bäst att göra som Cissi - och ta det med ett skratt.
//Fred - som tycker Cissis lilla sexsociogram var en rätt kul idé, så länge den fick vara ett internt skämt ifred
Ikväll kl 20.30 är det premiär för Böglobbyn på SVT2 med Olle Palmlöf och den forne diplomaten Sverker Åström som programledare. Det marknadsförs som ett samhällsprogram om män där svensk manlighet ska undersökas utifrån ett bögperspektiv.
Palmlöf utlovar ett program med tonvikt på granskande reportage varvat med humorinslag. Bland annat i form av Glenn Hysén som ska tolka Jonas Gardell genom att rakt upp och ned läsa några av Gardells "rätt trista bögskämt". Låter ju ehh... jättekul.
Lite kul att Palmlöf är tillbaka på banan är det allt i alla fall. Undrade ett tag om han skulle hämta sig efter sin rattfylleskandal häromåret, men det har han tydligen gjort. Efter succén med CP-magasinet ska det blir riktigt intressant att se vad han tänker göra med bögtemat!
Första avsnittet (av 8) har rubriken Kampen om parken - sista striden, och kommer att handla om Slottskogen i Göteborg där det visst cruisas efter homosexuella sexkontakter. Den aktiviteten har tydligen fått konkurrens av en frisbeegolfbana som nu tydligen slåss om utrymmet.
Well, bänka er kl 20, det kommer jag att göra! Fram till dess kan du ju alltid roa dig med att spela BögBingo eller jobba på din Bögparlör!
//Fred - som ska rengöra vidbränd kaffekanna nu
Måndagar.... visst är det underligt att det där lilla extra som rubbar cirklarna och ställer saker på ända JÄMT ska inträffa just på måndagar, och med fördel direkt på morgonen.
I morse ringde klockan 6.30. En halvtimmes snoozande senare hasade jag mig upp, laddade kaffebryggaren och slängde in frukostbullen i mikron. Precis som vanligt i ett zombieliknande tillstånd. Därför reagerade jag knappt alls när allt plötsligt slockande.
Jag bara stod där och glodde och fattade nada innan det klarnade lite. Strömmen hade gått. Eller om det bara var en propp. En snabbkoll visade att det var det senare. En propp hade gått. Jahaa... nu då? Proppar? Var finns de? Finns de alls? Rotade runt och hittade dem till slut. Längst in i en låda. Minns inte ens när jag bytte en propp senast.
Nåja, skruvade ner porslinshållaren från proppskåpet, plockade ur den trasiga proppen och satte i en ny. Ehh.... den passade inte. Åh fan, newsflash, proppar finns i flera storlekar! Vid det här laget var jag grymt glad att ingen såg mig. Pinsamt, kan inte ens byta en vanlig jävla propp. Men men, jag hittade rätt storlek, kliver upp på stolen igen för att nå upp att skruva i den... och tappar den jävla proppfittan som självklart går i tusen bitar.
Ok... nu går det inte att skruva i den längre, hållaren är så paj som en porslinshållare kan bli. Bussen till jobbet går om en halvtimme och jag står nyvaken i kallingarna i mörkret medan kyl och frys står avstängda. Damn.... det MÅSTE fixas. Nu!
Ringde fastighetsskötaren, som lovade att komma direkt. Det gjorde han. Väldigt direkt. Han måste ha varit i huset, för två minuter senare ringer det på dörren, medan jag fortfarande står där nära nog näck med håret på ända och de trasiga proppdelarna i handen. Självklart var han ovan på allt tvungen att vara både snygg, fräsch och ha ett roat leende på läpparna. Wee... precis vad jag behövde för att förnedras totalt. Han skruvade i proppen med ny hållare på två röda och lämnade mig sedan att plocka ihop det som fanns kvar av min manliga stolthet. Damn, jag hatar måndagar!
//Fred - som just insåg att han har ny(?)bryggt kaffe och en hård fralla väntande hemma efter jobbet
Än så länge verkar inte gränsen vara nådd för hur många gånger "nyheten" om Jonas "Basshunter" Altbergs intima bilder tål att tuggas om. Idag skriver Expressen om hur han nu står för de spridna sexbilderna.
Ok, ett visst snaskighetsvärde går väl att skönja i nyheten. Det är inte precis varje dag man får möjlighet att frossa i ocensurerade bilder på hur en offentlig person porrar loss. Även om det gäller en b-artist. Men vad hände sen?
Jonas ber om avbön och ursäkt. Han ger förklaringar. För att nu vända och "stå för bilderna", genom att säga:
- Jag säger så här: Jag är kille. Jag älskar att ha sex. Om någon sedan lyckades fånga detta ett av mina största intressen på bild på en fest för fyra år sedan... Ja, det var inte min kamera och jag skäms inte. Jag känner absolut ingen rädsla.
Stå för bilderna? Tjenare. Vem som helst kan se att de inte härrör från en och samma fest för fyra år sedan. Om den nu inte var jävligt wild och inkluderade klippning och frisering mellan tagningarna. Åtminstone en av bilderna ser dessutom ut att vara väldigt tagen av Jonas själv. Om nu inte någon kört upp en kamera i hans ansikte, vinklat ner den och fotat hur han får ett blåsjobb.
Men ok, vi bortser från det. Tycker det är intressantare att fråga sig vad det är han ska be om ursäkt för. Han uttrycker själv att han var rädd för att fansen skulle bli besvikna på honom. Besvikna på vad? Att han har sex? Att det har hamnat på bild? Självklart inte. Sex har väl (nästan) alla, och jag är rätt säker på att det knappast är ovanligt att Svensson emellanåt roar sig med att föreviga det på bild.
Att han varit klumpig nog att låta bilderna spridas? Visst, men det är väl i så fall något han bör be sig själv om ursäkt för. Du och jag kan lätta välja bort att se bilderna om vi inte vill. Världen går inte under för att Basshunter pippar brudar på bild. Om man nu har den dåliga smaken att gilla hans musik lär det väl knappast förändras på grund av att man "råkat" se bilder på hur han har sex?
Tidningarnas vinkling stinker. Det är helt ok att publicera bilderna. Men man är också tvungen att moralisera över dem, ställa mot väggen och kräva förklaringar och ursäkter. Är det verkligen så att svenska folket är besvikna på honom? Kräver en förklaring?
//Fred - som tycker att Basshunters musik är betydligt mer att be om ursäkt för än hans porrbilder
Haha... börjar bli riktigt intressant att analysera hur idolrösterna fördelas. Till att börja med är det inget mindre än bedrööööövligt att Danny blev tvungen att åka hem idag. Såå illa! Först Linda, och nu Danny. Men så här ligger det till:
Det måste konstateras att visserligen består startfältet nu av fem deltagare, MEN! Och detta MEN är viktigt. Är du allas tvåa så blir du också den som åker ut. Det blir nada röster, trots att "alla" håller resten av fältet bakom dig. Tror man dessutom att du redan sitter säkert är risken ännu större att du får packa väskan.
Lägg till detta att Cissi och Johan med allra största sannolikhet inkasserar pitypoäng. Det är dessutom väääldigt svenskt att ta alla chanser att få pipa till lite mot "etablissemanget", i det här fallet genom att hålla armen om en loser.
Så, viss logik finns det ändå i att Danny fick åka hem idag. Om än en alldeles fantastiskt orättvis logik.
Förmodligen och förhoppningsvis har vi dock snart kommit till punkten när pitypoängen inte hjälper Cissi och Johan. Mönstret är faktiskt precis det samma som tidigare år. Första säsongen åkte Stina ut ungefär i det här skedet, och förra året gjorde Jens samma sak.
//Fred - som hoppas på Nobelpris i idolröstningsanalys
Fredagkväll! Dags att kolla att man är redo! Fjärrkontrollen laddad och fit? Check! Drink och tilltugg fixat? Check, glögg- och pepparkakepremiär ikväll! Mysbyxorna på? Check, inklusive nog navelludd för en helkväll i soffan. Har till och med gått hardcore ikväll och kollat klippen från genrepen till kvällens unpluggedtema på idolsajten. Det ni... Flamingon är inte ensam på plan! Så här ser det ut;
1 Felicia Brandström - What can I do/The Corrs
Great, det börjar ju fint med en låt av ett av världens största ickeband. Men Felicia är stabil och lär nog fixa till en nivå lite mer spännande än the Corrs standard, färg-som-torkar-nivån.
2 Erik Segerstedt Knockin' on heaven's door/Bob Dylan
Ok, vi bortser ifrån det fantastiskt ospännande låtvalet, det är fucking VÄRLDSPREMIÄR! Erik blir först i idolhistorian med att kompa sig själv, på piano. Klart han går vidare, men allvarligt, hade han överhuvudtaget varit kvar i tävlingen om han såg ut som säg Sara Wedlund? Vart tog hon vägen förresten?
3 Danny Saucedo End of the road/Boyz II Men
Jag gillar verkligen Dannys mage röst. Nu när Linda inte får vara med och leka längre får han vara min favvo. Grattis Danny! Femtonsekundersklippet från repet lovar gott!
4 Markus Fagervall Don't look back in anger/Oasis
Det ser lite tomt ut på scenen, Don't look back in anger är ingen enmanslåt, den behöver fler snittblommestöd. Men guess what? Markus kompar sig själv. På gitarr. Och eftersom Sverige redan verkar ha bestämt sig för att Markus är en vinnare så sitter han så klart säkert.
5 Cissi Ramsby It must have been love/Roxette
Falsksjungande flata med attityd sjunger sönderspelad svensk hollywoodhit till minne av nyss avslutad relation. Nae... nu får det faktiskt räcka. Inga pitypoäng från mig, nu är det dags att skicka hem henne till Lillbabsland igen.
6 Johan Larsson To be with you/Mr Big
Men allvarligt? Mr Big? Om det inte vore för Cissis försök att få snyftpoäng hade Johan lätt fått min åkahemröst bara på låtvalet. Men ok Johan, du har tur. Vad blir det nästa vecka? En ballad?
Så alldeles utan kristallkula; Cissi och Johan hänger båda lösare än en mjölktand på sista versen, men ikväll blir det Cissi som ryker.
//Fred - som värmer glögg
Det är frustrerande som fan att sjunga med i en låttext och inse att man inte riktigt har koll på den. Ok, ibland är det iofs ännu värre när man tror att man har koll. Som när jag var ung och oskuldfull och var övertygad om att Bryan Adams Summer of '69 inleddes med orden I got my first real sexdream.
Den här gången gäller det Olas nya singel, Brothers. Ni vet han, smörpaketet från Idol förra året. Den hårdpluggas på radio, och jag sjunger gärna med, men vad FAN sjunger han i sticket innan refrängen?
With you I am strong I feel 10 feet tall If things go wrong you're there to break my thong
Eeh..? När det skiter sig finns du där och spräcker min string? I och för sig en ganska fantasieggande text, men förmodligen är den väl inte korrekt..?
//Fred - som mycket väl vet vad Freud hade sagt om felhörningen
