Konsekvens bör leda till konsekvens

Idag skriver Erik Johansson, eller Prästerik, som han kallar sig som bloggare, ett debattinlägg i tidningen Dagen angående biskoparna Hagberg, Stigberg och Persenius inlägg i SvD förra veckan.

Till att börja med tar han fasta vid samma inkonsekvens som jag gjorde i min kommentar till den artikeln; att man tycker sig både kunna legitimera och försvara en välsignelse av samkönade par samtidigt som man med hjälp av samma argument i samma Bibel försöker säga att samkönade och icke samkönade relationer inte har samma status.

Johanssons förslag till lösning på det är att kyrkan bör erkänna sitt misstag och backa och inte längre välsigna samkönade par (även om han själv envisas med att bara tala om homosexuella par) för att på så sätt på ett trovärdigt sätt kunna driva sin linje i äktenskapsfrågan och därigenom också kunna ha en fortsatt trosgemenskap med fränder över världen.

Om det nu är så här man tolkar sin heliga skrift och samtidigt menar att det är den man bör följa - fine, då är det den vägen man bör gå för att vinna trovärdighet hos de sina.

Men sedan går våra åsikter isär när vi kommer till vigselrätten. För är det den här vägen kyrkan väljer att gå blir den rimliga konsekvensen att man inte heller ska få behålla vigselrätten. Hur man än vänder och vrider på det blir deras ståndpunkt då diskriminerande mot samkönade par vilket inte ska sanktioneras av svensk lag. Därmed bör det inte finnas någon fråga om vigselrätt att diskutera för kyrkan.

Enligt Dagen idag säger Strängnäs stift nej till en könsneutral äktenskapsbalk och menar att man bör avstå vigselrätten om den införs. Den diskussionen borde inte behöva existera alls.

Så återigen, remissförslaget är fel på det - inför civiläktenskap för alla. Låt kyrkan göra som de vill bland de sina, men ge dem inte patent på definitionen av ett äktenskap. För gemene man är inte äktenskapet ett förbund inför Gud - låt detta få rimliga konsekvenser i svensk lag.

//Fred - som tycker det börjar kännas som att prata självklarheter med en vägg

Andra bloggar om: civiläktenskap, hbt, könsneutralt äktenskap, samkönade äktenskap, äktenskapslagstiftningen, vigselrätt, äktenskap

Även hycklande biskopar kan hitta ett korn

Trenne biskopar skriver nu en replik på Sören Juvas och Martin Linds debattinlägg Det är inte kön utan kärlek det hänger på i SvD.

Inlägget innehåller en hel del gibberish med utgångspunkt i en viss skapelseordning och att äktenskapet är knutet till skapelsens fortbestånd. De väljer att helt bortse helt ifrån att man på löpande band viger folk som redan avlat barn, som ibland gjort det till både höger och vänster, och dessutom folk som inte har minsta intresse av, eller ens möjlighet, att överhuvudtaget skaffa barn. Ännu mindre tar man hänsyn till att homo- och bisexuella faktiskt också kan göra barn.

De tycker dessutom att det är helt rimligt att hellre avstå vigselrätten, visserligen inte mig emot, än att jämställa samkönade pars med olikkönade pars status - samtidigt som de på samma bibels grund tycker sig kunna bejaka ett partnerskap mellan samkönade par. Det går tydligen bra att kompromissa med Bibeln, men bara så länge kompromissen diskriminerar till den egna fördelen. Ovanpå det sitter de och spelar snyftande över att förslaget skulle innebära att de tvingas ge upp partnerskapet! Varför inte säga det rakt ut, att tanken på ett äktenskap på lika villkor för alla är motbjudande, istället för att krångla in sig i motsägelser och långsökta omvägar? Hyckleri är ett ord som osökt dyker upp.

Diskriminering förresten. De anser inte att argument av känslo- och symbolkaraktär kan ses som grund för diskriminering. Vilken definition har egentligen kyrkan av ordet diskriminering?

Trots detta kommer de alltså ändå fram till en riktigt vettig slutsats. Man bör införa ett civiläktenskap för alla. Alla par ska först genomgå en borgerlig vigsel eller registrering av sitt äktenskap. Sedan kan den som vill genomgå en ceremoni efter eget val. Då kan kyrkan köra sitt race med fortsatt godtyckligt tolkande av sin heliga skrift tillsammans med de som vill delta i det och vi som inte köper detta har rätt att viga oss på samma villkor oavsett om den vi väljer att leva med är av samma kön eller inte.

Det är den enda rimliga vägen.

//Fred - som firar in helgen

Tidigare blogginlägg i äktenskapsfrågan

Andra bloggar om: samkönade äktenskap, homosexualitet, könsneutralt äktenskap, civiläktenskap, äktenskapslagstiftningen

Ett äktenskap - lika för alla

Jag har alltid drömt om att en dag gifta mig. Eller ja, nästan alltid i alla fall. Ibland har drömmen känts alltför långt borta för att jag skulle kunna uppbåda modet att hålla den riktigt nära. Han med stort H har inte dykt upp ännu, men drömmen lever. Även om jag idag i vilket fall som helst inte hade haft möjligheten att gifta mig.

För jag underkänner partnerskapslagen. Jag tycker den är diskriminerande. Den innehåller visserligen samma paket av juridisk bindning och skydd som äktenskapslagen. Men det svider att det faktum att jag riktar min kärlek till en annan man gör att jag inte omfattas av samma lag som alla andra. Varför finns det två lagar med samma effekt om inte för att markera att det är skillnad på folk och folk? För att tydligt visa att det finns ett a- och ett b-äktenskap?

Kyrkan påstår att äktenskapet är ett av Gud instiftat förbund mellan man och kvinna, och mellan man och kvinna endast. Jag tycker inte att det argumentet håller. Idag är äktenskapet en självklar del av svensk och västerländsk kultur och tradition, på samma sätt som andemeningen av budorden är det. Få i min bekantskapskrets har gift sig för att ingå ett förbund inför Gud.

En äktenskapsutredning pågår som bäst för att bereda inför en ny äktenskapslagstiftning. Som jag förstått det är ett av utredningens fokus att utreda möjligheterna till en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det låter ju bra så långt!

Men nu kommer nästa problem. Vem ska ha rätt att viga? Som det är idag har ju religiösa samfund rätt att själva utse vigselförättare. Dessa har rätt att neka till att viga t.ex. homosexuella par. Är det rätt att en lag i Sverige, där lagen ska vara lika för alla, tillåter det? Jag kan inte se det.

Jag ställer mig till att börja frågande till att kyrkan, som ju idag är skild från staten, överhuvudtaget ska ha rätt till myndighetsutövande. Att deras myndighetsutövande dessutom är diskriminerande är riktigt illa. Svensk lag ska INTE ge mandat till diskriminerande myndighetsutövande.

Hur löser man detta? En könsneutral lagstiftning hindrar ju inte automatiskt kyrkan från att med lagens hjälp särbehandla bl.a. homosexuella. Jag har ett radikalt förslag:

Skulle man kunna tänka sig att införa civiläktenskap för alla, med offentligt utsedda vigselförättare? Den som ville kunde fortfarande ingå äktenskap i samband med valfri ceremoni, med den skillnaden att den juridiska biten skiljs från ceremonin och kyrkan. Ett förbund med Gud borde väl kunna ingås utan inblandning av staten och juridiken, om det nu är det man vill göra?

Enda riktigt stora skillnaden mot idag vore införandet av rättvisa, att lagen vore lika för alla.

Eller vad säger ni..?

//Fred - giftaslysten