Visar inlägg med etikett rubriker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rubriker. Visa alla inlägg

fredag 16 mars 2007

Stubbad mutta spräcker kådisen

Den 7:e februari vållade en rubrik i gratistidningen Extra Östergötland, en slags östgötsk Metro, debatt bland deras läsare, och den uppmärksammades även i riksmedia. Den löd Åkte fast med knark uppstoppat i muttan. Det blev debatt på insändarsidan där Anna-Karin Thorstensson, redaktionschef och ansvarig utgivare, blev tvungen att försvara sig inför läsare som upprörts över det vulgära könsordet. Hon menade att ordet mutta inte är dramatiskt, och att man försöker använda sig av ett vardagligt språk i tidningen. De driver verkligen den linjen genomgående och jag har upptäckt att jag uppskattar det!

Man fortsätter på muttlinjen, för idag används ordet i en ny rubrik:

Stubbad mutta spräcker kådisen

Artikeln handlar om det faktum att svenska ungdomar slarvar med användandet av kondom. En orsak är att somliga killar inte vill använda kondom med motivet att de har för stor kuk vilket gör att kondomen spricker. Mouhaha... återigen, heterokillar och deras egon! Ett argument som plockas ned med att det finns kondomer för de flesta storlekar och att den vanligaste orsaken till ett sprucket gummi istället är att det gått hål på den, till följd av att den är för gammal - eller av att den gnotts mot en stubbad mutta.

Med jämna mellanrum återkommer debatten om vad man ska kalla det kvinnliga könsorganet i dagligt tal och Extra Östergötland har tydligen bestämt sig för en kampanj för användandet av ordet mutta. Ett ord jag sällan använder, kanske mycket för att mitt intresse för kvinnliga könsorgan överhuvudtaget är rätt ordentligt begränsat. Jag tycker i alla fall att ordet känns helt ok. Det känns inte vulgärt som fitta, inte kliniskt som vagina eller konstruerat som snippa. Det manliga könsorganet benämns för övrigt som kuk i samma artikel.

Årets mest otippade topic i Närabögenupplevelser?

//Fred - som definitivt föredrar kuk framför mutta

måndag 18 december 2006

Passfotoångest

And now... something completely different! Tänkte skriva ned några fantastiskt ytliga tankar om ångesten jag känner varenda gång jag tvingas vifta med körkortet. Eller passet för den delen.

För reaktionen blir alltid densamma: Kassörskan (för det är oftast hon som får se det) fladdrar osäkert med blicken och försöker bestämma sig för om this strikingly handsome young man verkligen KAN vara samma person som den februaribleka killen på fotot, med det lätt efterblivna leendet, den förskrämda blicken och navysnagget.

Och ännu värre: Det vore illa nog att gå och bli seriemördad, men att ovanpå det behöva hamna på Aftonbladets löpsedel med det fotot! Jag kan riktigt höra hur folk frossar i det och ojar sig:

Inte nog med att gå ett så tragiskt öde till mötes, han såg ut som en trafikolycka dessutom, den stackaren!

Det vore i och för sig förmodligen ännu värre att hamna på samma löpsedel och tvingas överleva det. Jag skulle till exempel kunna leva med rubriken 33-åring fast för homosexfildelning. (Inte för att jag fildelar särskilt homosexuellt, men rubrikmakarna brukar ju kunna få till det.) Men vetskapen om att hela Sveriges befolkning sett mig ur ett perspektiv på nivån strax under badrumsspegeln-dagen-efter-fett-party vore nästan anledning nog att ansöka om omgående nödslakt. Fan, måste helt enkelt fixa nytt körkort innan det är för sent.

//Fred - fantastiskt ytlig?