Passfotoångest

And now... something completely different! Tänkte skriva ned några fantastiskt ytliga tankar om ångesten jag känner varenda gång jag tvingas vifta med körkortet. Eller passet för den delen.

För reaktionen blir alltid densamma: Kassörskan (för det är oftast hon som får se det) fladdrar osäkert med blicken och försöker bestämma sig för om this strikingly handsome young man verkligen KAN vara samma person som den februaribleka killen på fotot, med det lätt efterblivna leendet, den förskrämda blicken och navysnagget.

Och ännu värre: Det vore illa nog att gå och bli seriemördad, men att ovanpå det behöva hamna på Aftonbladets löpsedel med det fotot! Jag kan riktigt höra hur folk frossar i det och ojar sig:

Inte nog med att gå ett så tragiskt öde till mötes, han såg ut som en trafikolycka dessutom, den stackaren!

Det vore i och för sig förmodligen ännu värre att hamna på samma löpsedel och tvingas överleva det. Jag skulle till exempel kunna leva med rubriken 33-åring fast för homosexfildelning. (Inte för att jag fildelar särskilt homosexuellt, men rubrikmakarna brukar ju kunna få till det.) Men vetskapen om att hela Sveriges befolkning sett mig ur ett perspektiv på nivån strax under badrumsspegeln-dagen-efter-fett-party vore nästan anledning nog att ansöka om omgående nödslakt. Fan, måste helt enkelt fixa nytt körkort innan det är för sent.

//Fred - fantastiskt ytlig?