Bögen gör comeback i frikyrkan

Igår var jag på julkonsert i Pingstkyrkan. Låter det som en trevlig bagatell? Det var det inte. Inte för mig. Trevligt, kanske, men knappast en bagatell. Efter att ha levt en stor del av mitt liv i en frikyrka var det nu mycket länge sedan jag överhuvudtaget satte min fot i en sådan. Vi snackar 8-10 år sedan.

Så när en kompis, också bög och med bakgrund i en frikyrka för övrigt, tyckte vi skulle gå dit på julkonsert tog det en stund att tacka ja. Jag är inte helt säker på mina motiv, men de var flera. Till att börja med är jag en sucker för julen, och julkonserten brukade vara fin. Sedan tror jag på att möta sina demoner, och absolut inte minst; jag var nyfiken. På om jag fortfarande skulle få möta samma människor som då. På hur de skulle reagera över att se mig där. På hur jag skulle reagera. Det fanns bara ett sätt att ta reda på det.

Vi kom i god tid, vilket var tur, för kyrkan började redan bli fullsatt. Vi hann inte mer än innanför dörren innan jag snabbt kunde konstatera att jag skulle få möta många bekanta ansikten. En tjej jag umgicks mycket med när det begav sig hejade förvirrat och försvann. Flera kom fram och hälsade med glada miner. Några ville småprata lite, som man gör med människor man inte träffat på länge, men egentligen inte vet vad man ska prata om med. Ytterligare många nöjde sig med att på avstånd konstatera att jag var där.

Det kändes mycket underligt. Lite som en scen i en skum sciencefictionfilm. Till att börja med bor jag i samma stad som dessa människor, men jag kan inte påminna mig att jag överhuvudtaget sett någon av dem under tiden som gått. Som om de bara existerar just i kyrkan.

Sedan känslan av en lucka i tiden och utraderade minnen. Som om de glömt varför de efter att vi umgåtts så nära så länge bara helt slutade att höra av sig när jag kommit ut som bög och efter ett tag inte längre gick dit.

Jag har i alla fall definitivt inte glömt. Det känns till och med bra att ha varit där igen och blivit påmind. Missförstå inte, jag är övertygad om de är goda och välvilliga människor, men på en mycket underlig grund. För det är underligt att ett sammanhang som skryter om kärlek känns som det ytligaste man kan finna.

//Fred - som trots allt njöt av en fin konsert