onsdag 21 juni 2006

Jag överlevde! Del IX

Hösten 1996

Jag tänkte ibland att det kanske gick lite väl fort. Det var som att surfa på en enorm våg som bara drev vidare framåt. Jag ville inte sakta ner, livet var underbart. Jag tror inte jag hade kunnat sakta ner heller, det ena gav det andra hela tiden.

Jag hade inte räknat med den sensation det var bland mina vänner, i klassen, på jobbet att jag kommit ut som bög. Ta det inte fel nu, responsen var faktiskt nästan bara positiv, men jag förstod att det var en snackis. Folk jag aldrig haft någon relation till kunde ta upp ämnet, på jobbet, på en fest eller i en busskö.

Vid ett tillfälle blev jag bjuden på en privat fest. Alla inbjudna var andra studenter. Trevligt värre. Värdinnan snodde runt och serverade snittar och presenterade folk för varandra. De flesta presenterades med sitt namn och några ord om vilken utbildning man gick. Men jag presenterades som "Det här är Fred, han är bög!". Jag tog det med ro. Jag var med vänner. Det kändes bra.

I november träffade jag killen som skulle bli min första pojkvän. Vi fick syn på varandra en kväll ute på krogen. Det var så häftigt! Som två pusselbitar som passade ihop, de bara föll på plats och allt kändes så rätt. Vi räknade vår årsdag från dagen vi sågs. Det skulle komma att bli fyra sådana.

Om jag var motiverad att komma ut för mina föräldrar förut så var det ingenting emot vad jag var nu. Jag var upp över öronen förälskad, det bubblade över åt alla håll. Jag försökte mjuka upp dem, hinta försiktigt och samtidigt leta efter rätt tillfälle att berätta. Allt för att försöka minska skadeverkningarna av explosionen som jag visste skulle komma. Till exempel talade jag mycket om min pojkvän med mina föräldrar. Jag sade inte att han var just det, men jag benämnde honom alltid med förnamn, han beskrevs inte som en "polare", "kompis" eller "vän".

Det började bli dags att ta också den tjuren vid hornen. Situationen började i bli ohållbar. I min nya stad visste "alla". I min gamla visste mer eller mindre ingen, och något jag absolut inte ville var att de skulle få veta på någon omväg.

Övriga delar hittar du ute i högerspalten ->

Inga kommentarer: