Jag överlevde! Del X

Sommaren 1997

Jag tyckte att jag hade förberett mig. Jag visste ju att reaktionen ifrån mina föräldrar, min släkt, församlingen inte skulle komma att bli positiv. Det fanns inte på kartan. Trots det var jag inte det minsta förberedd på vad som hände. Jag blev helt tagen på sängen.

En kväll ringde telefonen. Det skulle komma att bli ett sådant ögonblick som fryser till is och för alltid etsas fast i minnet. Ungefär som när folk brukar kunna beskriva exakt var de var och vad de gjorde när Olof Palme/JFK/Anna Lindh mördades.

I andra änden skrek och grät någon hejdlöst. Det tog ett tag innan jag förstod att det var min syster. Hon fick inte fram ett ord på vad som måste ha varit minuter, hon bara grät. Jag tänkte att någon form av katastrof måste ha inträffat. Någon nära måste ha dött.

Till slut fick hon fram det: Stämmer det att du är homosexuell? I så fall ska mamma ta livet av sig. Så brast hon i gråt igen.

Jag var chockad. Min mamma, som jag talade med flera gånger i veckan, som ofta uttryckt hur stolt hon var över mig, tänkte ta livet av sig för att... jag är jag..?

Jag svarade ja på frågan, sedan var jag tvungen att avsluta samtalet. Jag var livrädd för att hon skulle göra allvar av sina planer och jag var många långa mil därifrån. Jag ringde runt och larmade pappa och andra släktingar.

Sedan blev det knäpptyst. I dagar. Ingen hörde av sig, ingen svarade i telefon. Tills det kom ett brev.

Det var mamma som skrev. Hon vräkte ur sig sorg, ilska och bitterhet. Jag hade förstört allt genom mitt svek mot henne, mot familjen, mot församlingen och emot Gud. Jag hade släppt in djävulen i mitt liv och var oundvikligen på väg mot helvetet. Hon försökte på alla sätt, med Bibeln, med hot, med känslomässig utpressning.

Jag svarade på brevet, det kom fler. Jag svarade igen. Jag försökte förklara. Klart hon skulle lugna sig och förstå, hon var ju min mor..?

Men nej. Det spelade ingen roll vad jag sade. Hon menade att jag hade ju släppt in Djävulen i mitt liv. Alltså var det han som talade genom mig. Med andra ord behövde man inte ta minsta hänsyn till vad jag sade, det var ju den störste Lögnaren, Manipuleraren och Förledaren som talade genom mig.

Ett mycket effektivt att vinna en argumentation. Jag hade lika gärna kunnat dunka huvudet i en vägg.

Övriga delar hittar du ute i högerspalten ->