Jag överlevde! Del VI

Hittills har min historia varit mer eller mindre svart rakt igenom, och det kommer svärta så det räcker och blir över även i kommande delar. Den här delen blir dock inte lika svart, även om slutet kanske inte blev precis som man hade önskat.

Först måste jag backa tillbaka något i tiden. Som för alla var det en stor sak för mig att börja gymnasiet. Ny skola, nya klasskamrater och nya ämnen. Framförallt uppskattade jag nog att det fanns fler med samma inriktning och motivation för skolarbetet. Jag kom snabbt in i klassen och trivdes bra, även om jag av ganska förklarliga skäl nog uppfattades som lite "hemlig". Jag drog en väldigt tydlig gräns mellan skola, fritid och privatliv.

I min lilla krets, de där som alltid hänger ihop på rasterna fanns en kille som det var något speciellt med. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var, men där fanns liksom... en laddning i vår kontakt som kändes helt ny. Jag tittade gärna åt hans håll. Och emellanåt kändes det som om han gjorde samma sak. Du vet så där en tiondels sekund för länge. Såhär i efterhand låter det kanske helt knäppt, men jag förstod verkligen ingenting. Inte ens när samma sak hände i omklädningrummet och duscharna på idrotten. Inte ens när blickarna då oftast landade under hakhöjd. Jag ville ju faktiskt inte riktigt förstå heller, men det här spelet gick liksom ändå inte att låta bli.

Så höll det på... det blev aldrig mer... förrän i tredje ring, efter min självmordsincident, när jag blev lite mer wild. Då trappades det lååångsamt upp. Det kunde vara en hand i den andres bakficka i kön till caféet. Lite avslappnat, coolt, sådär som man kan göra om man är riktiga polare... och har en status som gör att det inte ifrågasätts. Dessutom hade båda vattentäta alibin i form av flickvänner. Vi kunde stå onödigt nära varandra i matkön... Ja alltsammans var så små saker att de egentligen inte behöver betyda någonting. Saker som man kan tolka till sin fördel om man vill, men lika gärna vifta bort som ingenting om det skulle behövas.

Ända tills en riktigt blöt klassfest inför studenten på vårterminen. Större delen av klassen var hemma hos en klasskamrat och festade loss. Musiken dunkade och alkoholen flödade. Hur det nu gick till så blev Han utmanad att hångla upp en kille. Och det kan man säga att han gjorde. Ordentligt.

För att inte gå in på detaljer gjorde vi sedan det mesta man knappt vågat drömma om den natten, bland blixtar, dunder, stjärnor och planeter.

Nu lossnade det äntligen kanske du tänker. Men nej, ibland fungerar man bra underligt. Trots att jag haft en av mitt livs häftigaste upplevelser tryckte jag ned det så långt ner det gick i mitt medvetande. Vi nämnde det aldrig med ett ord för varandra efteråt och snart var det studentdags och våra vägar skiljdes åt.

Om tanken på studenten innebär frihet för många så innebar den FRIHET för mig. Mer om det i nästa del...

Övriga delar hittar du ute i högerspalten ->