Årssammanställning - årets låtar

Har precis lyssnat på Tracks årssammanställning av årets låtar och störde mig tillräckligt mycket på resultatet för att sätta mig och plita ihop några egna årslistor. Inte helt lätt, men med god hjälp av iTunes statistik över vad jag faktiskt spelat mest och några underkategorier fick jag ihop några listor. Intressant förresten; statistiken över vad jag spelat mest var ganska överraskande läsning. Låtar jag egentligen tycker är bättre har inte spelats såå mycket, och tvärtom.

Ok, vi börjar med några eurovisionkategorier. Ossie började med de låtarna idag, och det är bara att konstatera; de låtarna tar stor plats men lever liksom sitt eget liv parallellt med annat musiklyssnande och måste därmed få egna kategorier.

Årets pre-Eurovisionlåtar
Låtar som var med i de nationella uttagningarna utan att vinna.

1. Saša Lendero - Mandoline (2:a i Slovenien)
Gjorde en Nanne i Slovenien - blev folkets favorit, men föll med en hårsmån tack vare juryns röster. Etniskt färgad men klassisk schlager med alla ingredienser en sådan behöver. Ännu bättre i remixversionen.

2. Queentastic - Absolutely fabulous (3:a i Norge)
Norska drugor som förmodligen hade sopat mattan på hemmaplan om de bara hade kunnat sjunga live, för det kan de uppenbarligen inte. Studioversionen är däremot ganska oemotståndlig. Nu fick de nöja sig med att turnera runt Europas pridefestivaler och bli en av mina iPodfavvos under ett halvår.

3. Annika Eklund - Shanghain valot (3:a i Finland)
En bondlåt på finska. Behöver man säga mer?

4. Kaye Styles - Profile (6:a i Belgien)
Schysst r'n'b-pop som hängde med över hela sommaren i min iPod.

Årets melodifestivallåtar

1. Andreas Johnson - Sing for me
Andreas sades sätta sin karriär på spel med mellomedverkan. Jag har dock en känsla av att vi får dras med honom i festivalen i många år framöver. Inte min favorit från början, men helt klart den som hållit bäst i längden. Fick sedan dessutom nytt liv tack vare Soundfactorymixen.

2. Jessica Andersson - Kalla nätter
Jo, jag skrattade åt hennes tafatta åmande med en stol i uttagningen i Karlskrona, men jag kan inte bortse från faktum; det här är mellolåten som framför andra om och om igen igen fått mig att cosmoyr ge mig ut på dansgolvet i år.

3. Evan - Under your spell
Kom sist i Scandinavium med låten som fick längst liv i min iPod. Hans senaste album spelas fortfarande mycket här, men det känns som om jag är ganska ensam om att tycka att Evan är kanon och förtjänar bra mycket mer uppmärksamhet än han hittills fått.

4. BWO - Temple of love
Favoriten från början, som framför allt hade ett framförande som kunnat få Europa att gå i spinn. Tröttnade dock snabbt, så det får räcka med plats fyra här.

Årets Eurovisionlåtar

1. Dima Bilan - Never let you go (Ryssland)
Nog för att jag tycker att det var kul att Lordi vann, men det här var min vinnare. En låt som fortfarande håller, och där jag fortfarande tycker att hans halvtaskiga engelska till och med lyfter låten. Bruden som kliver upp ur flygeln är så mycket Eurovision det kan bli. Sist men inte minst; det gör inte precis ont att han är snygg också.

2. Kate Ryan - Je t'adore (Belgien)
Sabbade som bekant en given finalplats med ett riktigt surt framförande i semin. Jag skonar er från en repris och länkar istället till videon.

3. Anna Vissi - Everything (Grekland)
Hamnar främst här på merit av en riktigt schysst remix, Valentino & Christodoulos Siganos Remix, som var något av ett anthem för sommaren 2006 för mig. Den fanns visst på YouTube i vad som bara måste vara en hemmaihopklippning av remixen lagd på liveframträdandet och videon.

4. Mihai Traistariu - Tornero (Rumänien)
Inte minst för det klimax han gav schlagerkvällen på Stockholm Pride då han som final på kvällen fick Sveriges samlade homos att för full hals improvisera rumänska låten igenom med ett ylande Tooorneeeero som crescendo.

Årets låtar
Tänkte först ha en kategori för svenska låtar, men insåg att jag tvärtemot tracksröstarna (54% av låtarna där var svenska), tycker att det varit ett ganska trist svenskt år. Så, jag hoppar över den och gör en kategori med årets låtar oavsett nationalitet. Löjligt svårt att göra listan rimligt lång, den hade lätt rymt 20 låtar till, men i alla fall, här följer topp 10!

1. Justin Timberlake - SexyBack
Egentligen hade flera av låtarna från FutureSex/LoveSounds kunnat platsa på den här listan, men förstasingeln träffade som en rak höger från första sekund. Sex i musikalisk form, omöjlig att sitta stilla till, omisskännligen Timbaland, men nytt, fräscht och tilltalar både hjärnan, dansfötterna och kuken. Årets låt - alla kategorier.

2. Snow Patrol - Chasing cars
En brutal påminnelse om vad jag inte har, och som den självspäkare man är därmed helt oemotståndlig. Verkar ha gått de flesta svenskar förbi, ta chansen att reparera skadan nu. Får inte missas. Diffusionmixen gör för övrigt att den funkar på dansgolvet också.

3. Jamelia - Beware of the dog
Årets smartaste sampling, av Depeche Modes Personal Jesus, ligger som grund för en av årets absoluta dansgolvsfavvisar. Har fått Depechefans världen över att rasa. Jag älskar också DM, men väljer att se lånet som en hyllning till de allra bästa.

4. Scissor Sisters - I don't feel like dancing
Vid det här laget är väl kommentarer överflödiga här? INGEN kan väl ha missat låten som gjorde SS till ett namn i alla svenska hem. Älska eller hata, jag hör definitivt till de förra, I definately feel like dancing. Ta-Dah är dessutom ett av årets bästa album.

5. Robbie Williams - Lovelight
Men vad är det med folk? Rudebox är Robbies bästa album hittills, det kryllar av kanonlåtar, om än av väldigt olika slag. Capiche! Lovelight har spelats mest här, men flera andra bubblar utanför den här listan.

6. Rihanna - Unfaithful
På ytan en klassisk ballad av ett snitt Whitney och de andra lärt mig att älska. Den här har dock ett annorlunda tema och precis som med Chasing cars här ovan gjorde en remix för dansgolvet låten än större och bredare i min iPod.

7. James Morrison - You give me something
Årets debut i min bok. Albumet Undiscovered har gått varmt här under hela året och YGMS är bara en av flera kanonlåtar därifrån.

8. Mika - Relax (Take it easy)
Mika hade förmodligen kunnat sno titeln årets debutant om han hade hunnit släppa sitt första album. De första singlarna lovar nämligen mycket gott. Ser väldigt mycket fram emot det släppet. Senaste singeln, Grace Kelly, är låten nummer ett just nu men känns därför svår att jämföra med övriga och får därför, möjligen orättvist, hamna utanför listan. Någon video hittade jag inte, men väl ett liveklipp.

9. Shakira feat. Wyclef Jean - Hips don't lie
Låten jag älskade ända tills den nådde punkten när den var så stor att det kändes som om folk verkligen gick in för att döda den genom att spela sönder den. Överallt. Hela tiden. Malpåse nu ett halvår så kanske den kan kännas lika stor igen som den gjorde i våras.

10. Martin Stenmarck - 7milakliv
Nu kommer somliga att fnysa föraktfullt, men jag hör till dem som tycker att Martin med 7milakliv fick en välförtjänt och rättvis revansch efter eurovisionfiaskot med Las Vegas förra året. Har dock mest spelat Bassflowmixen.

Avslutningsvis, som sig bör, årets låt:

//Fred - som ägnat eftermiddagen åt hämningslöst listnörderi

Jag och mina look-a-likes

Jag har ju bestämt mig för att blogga ansiktslöst, på gott och ont. Men så hittade jag den här prylen på Mats Strandbergs blogg. Med hjälp av ett foto kan man kolla vilka kändisar man är mest lik. Så, just for you, mina kära läsare, mina kändis-look-a-likes och en liten kittlare om hur jag (kanske) ser ut:

http://www.myheritage.com

Det KAN ju diskuteras hur väl det verkligen stämmer, men jo, några små likheter kan man nog faktiskt se mellan mig och kändissnubbarna. Åtminstone med hjälp av lite god vilja, softat ljus, vaselin på linsen och lagom kisande ögon.

//Fred - eller om det var Zidane

Melodifestival med onani och Ernst

På annandagen presenterades ju årets jokrar till Melodifestivalen. Det blev inga överraskningar alls. Redan för två veckor sedan kunde ju kvällspressen avslöja namnen; Magnus Uggla, the Ark, Sebastian Karlsson och Uno Svenningsson i duett med Irma Schultz Keller. SVT har helt uppenbarligen problem med en lite väl pratglad medarbetare.

Riktigt nice att man lyckats övertala the Ark att ställa upp! De gör sig utan tvekan bäst på en scen, och glitter och glam saknas knappast heller. Ett lyft! Uggla däremot... visst, han är folkkär av någon skum anledning, men jag har väääldigt svårt att tåla en snubbe på dryga 50 som fortfarande försöker hålla en tonårsrebellimage vid liv. Risk att han går till final, men för mig är fenomenet Uggla obegripligt. Oavsett om det skulle ligga något i skvallret om en duett med Charlotte Perelli. Men inte kan hon väl vara så korkad att hon ställer upp på det? Eller jo förresten. Det finns väl risk för det.

Sebastian känns som ett lite trist jokerval. Tvåa i Idol och ett par schyssta singlar är inga meriter som väger särskilt tungt. Men jag gillar honom, med rätt låt kan han funka. Uno och Irma hör man ingen annanstans än på P4 nuförtiden, men där spelas åtminstone Uno desto mer. På pappret låter upplägget dock som ett riktigt sömnpiller.

Mera skvaller: Idag avslöjar Expressen att Sveriges favvodrugor After Dark tänker ta hjälp av Sveriges gör-det-själv-elit i sin onanihyllning (Åhh) när ni tar saken i egna händer. Med andra ord Mat-Tina, Ernst Kirchsteiger, Bosse Bildoktorn och Martin Timell. Oh. My. God. Där ligger Nick Borgens friidrottstjejjippo rejält i lä. DET vore nåt att skicka till Helsingfors! Eller kanske inte.

//Fred - som plockar fram handarbetet

Bloggvärldsbloggens bloggenkät 2006

Aftonbladets bloggmaster (finns det ordet?), Sigge, vill att vi svarar på hans enkät; Bloggvärldsbloggens bloggenkät 2006. Den kändes intressant, så ok Sigge, här kommer mina svar;

1. Hur länge har du bloggat?
Jag har bloggat sedan i maj i år.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag tror inte jag hade någon bild alls. Hela bloggrejen hade gått mig ganska spålöst förbi innan jag av en ren slump själv började.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Den första jag verkligen fastnade för var faktiskt Flamingons blogg. Jag var och är grymt impad över hennes intill nördighet gränsande stenkoll på kändisvärlden.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Blir förundrad över att det verkligen var full fart på bloggandet redan från början. Att jag faktiskt fastnade från dag ett.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Har ett 20-tal bokmärkta, en handfull av dem kollar jag dagligen.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
De flesta är nischade på ett eller annat sätt, men ofta med en dagboksram.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Trollhares blogg En parasits bekännelser. Vi är nog fantastiskt olika, men hennes brutalärliga sätt att skriva om sig själv och sitt liv fångar mig.

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Oswald som skriver Läget just nu. Har aldrig träffat någon IRL med så pass samma musiksmak och -intresse. Även när det gäller andra referenspunkter verkar vi ha mycket gemensamt.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Flera läser nyfiket, andra är helt likgiltiga.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja, men de brukar pika om att jag utelämnar alltför mycket. :-)

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Från början bestämde jag mig för att vara helt anonym. Det är jag inte längre, den som är bekant med mig, kan ganska lätt räkna ut vem jag är, vilket känns helt ok. Men jag bloggar fortfarande utan namn och ansikte och det tänker jag nog fortsätta med. Somligt av det jag skriver provocerar tydligen fantastiskt mycket.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Oj, det är ganska mycket. Jag bloggar inte om ren vardag som i disk, väder och lunchmenyn eftersom jag själv tycker sådant är stentrist att läsa om. Jag sållar stenhårt bland sådant som är väldigt privat, även om det är motsägelsefullt; somligt jag skrivit om är väldigt privat.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Förmodligen ganska stor utsträckning. Jag är t.ex. helt säker på att jag aldrig hade skrivit om det skrivna bara hade hamnat i byrålådan. Jag tänker dessutom mycket medan jag skriver på hur det kommer att tas och tolkas av den som läser.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Jag tror man kan få en hygglig bild av hur personen bakom en blogg är, om man följer den under en längre tid. Men nej, det är nog svårt att lära känna någon bara genom en blogg. Få bloggar är skrivna så att de ger en så hel bild av personen bakom den.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej, faktiskt inte någon, även om det varit på g ett par gånger, och förmodligen kommer att hända snart.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Haha... förmodligen. Det finns faktiskt folk till allt, det finns säkert bloggmissbrukare också.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Nej, inte så att jag har tagit något direkt personligt. På min blogg skriver Fred, mitt bloggalterego. Han är de delar av mig jag väljer att skriva om. Då går det inte att ta eventuella påhopp personligt. Däremot har sådant skrivits som provocerat ordentligt och väckt heta känslor. Man förvånas över att somliga inte drar sig för något. Jag försöker hantera sådant med saklig argumentation så långt det är möjligt, men ibland har det gått över lagens gräns och då har jag gått vidare och anmält. Vilket bara sporrar mig än mer att skriva vidare. I vissa läger provocerar det faktum att homosexuella faktiskt finns fortfarande mycket.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Jajamen! Efterlyser fortfarande alkolås för datorer. Det är livfarligt att sätta sig vid datorn efter en fest. :-) Ibland har jag lyckats nykter också. Då har det oftast handlat om att jag tyckt att jag berättat för mycket, för personligt, i ett inlägg, vilket har redigerats i efterhand.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Att det är lätt att fastna... det tar ju faktiskt sin lilla tid.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Om jag verkligen fortfarande håller på om två år är jag helt säker på att mitt bloggande förändrats. Jag känner att det långsamt glider hela tiden. Jag är nog sådan, jag vill utvecklas, gå framåt.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det skrivna ordet har i alla tider i alla sammanhang haft inflytande, jag tror inte att bloggarna är annorlunda. De är dessutom fantastiskt lättillgängliga, så svaret är tveklöst ja.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Framförallt har jag upptäckt att jag tycker om att skriva. Vilket varit och fortfarande är en stor överraskning. Hade någon sagt för ett år sedan att jag skulle komma att sitta och skriva blogg i den här utsträckningen hade jag skrattat.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Nya bekantskaper, vidgade vyer och nya perspektiv, inblickar i liv jag aldrig hade kommit i kontakt med annars.

Ta-dah!

Jomen titta! Närabögenupplevelser finns här också! Eller rättare sagt, än så länge bara väl valda delar av den.

Min "riktiga" blogg ligger kvar här tills vidare!

//Fred - mystisk

Förlåt älskling, jag var otrogen, men det var inte mitt fel!

My gawd... av alla sura ursäkter för att få knulla vid sidan om, den här tar nog fan hem priset!

Aftonbladet skriver idag om den nygifte Stephen Tames som råkade ut för ett arbetsplatsolycka varvid han slog i huvudet så illa att han nära döden låg i koma i två månader. Efter olyckan upptäckte han att hans sexdrift ökat dramatiskt. Så till den grad att han var tvungen att ha två otrohetsaffärer och gå till prostituerade. (Vilket förresten AB tydligen gör skillnad på. Räknas inte knull med prostituerade som otrohet?)

Detta förstörde hans äktenskap, så nu har den stackaren fått ett skadestånd på 42 mille av sin före detta arbetsgivare som plåster på såren för skadorna och lidandet de åstadkommit honom och hans familj.

Jesus... visst, hade han dessutom blivit helt viljelös av slaget mot skallen... Om inte; man gör val. Han hade dem också. En blåknullad fru och en jävligt vältränad högerhand vore väl inget orimligt alternativ?

Och nej, försök inte, jag är ingen moralkärring.

//Fred - som hade gett dig en fet huvudskada till om du kommit med den ursäkten

Vem är man - vem är kvinna?

Läste i Aftonbladet om den indiska medeldistanslöperskan Santhi Soundarajan som blir av med sin silvermedalj från de asiatiska mästerskapen efter ett könstest.

Intressant! Ett könstest?? Vad avgör om man är man eller kvinna? Innehav av kuk respektive fitta? "Rätt" kromosomer? Personnumret? Och vem har rätt att bestämma det? Jag vet åtskilliga killar som är riktiga kärringar och tjejer som är en hel karl, men det skulle aldrig få mig att ifrågasätta deras könstillhörighet. Den är liksom... deras.

För att återgå till det konkreta exemplet ovan. Visst, om det nu skulle vara så att han gett sken av att vara kvinna av det enda skälet att vilja skaffa sig eventuella fördelar i sin idrottsgren - fine, då har man gjort rätt. Men om hon (lite förvirrande, vilket epitet ska man ge?) är en post-op (opererad) transsexuell... blir det en annan sak. Då ÄR hon ju kvinna, om än med en historia som man, och borde då i mina ögon fullt ut accepteras som kvinna.

Jag har liiite svårt att tro att någon skulle göra ett könsbyte för att få idrottsliga framgångar. Skulle det ens ge några fördelar förresten, en hormonbehandling för att bli kvinna är väl att betrakta som ganska fett nedåttjack i dopningssammanhang? Är transsexuella per automatik diskvalificerade från elitidrott? Eller hade hon fått tävla om hon gjort det som man?

//Fred - som inte alls vill vara kvinna, men nästan får lite lust att börja kalla sig kvinna bara för att jävlas och se vad som händer

Passfotoångest

And now... something completely different! Tänkte skriva ned några fantastiskt ytliga tankar om ångesten jag känner varenda gång jag tvingas vifta med körkortet. Eller passet för den delen.

För reaktionen blir alltid densamma: Kassörskan (för det är oftast hon som får se det) fladdrar osäkert med blicken och försöker bestämma sig för om this strikingly handsome young man verkligen KAN vara samma person som den februaribleka killen på fotot, med det lätt efterblivna leendet, den förskrämda blicken och navysnagget.

Och ännu värre: Det vore illa nog att gå och bli seriemördad, men att ovanpå det behöva hamna på Aftonbladets löpsedel med det fotot! Jag kan riktigt höra hur folk frossar i det och ojar sig:

Inte nog med att gå ett så tragiskt öde till mötes, han såg ut som en trafikolycka dessutom, den stackaren!

Det vore i och för sig förmodligen ännu värre att hamna på samma löpsedel och tvingas överleva det. Jag skulle till exempel kunna leva med rubriken 33-åring fast för homosexfildelning. (Inte för att jag fildelar särskilt homosexuellt, men rubrikmakarna brukar ju kunna få till det.) Men vetskapen om att hela Sveriges befolkning sett mig ur ett perspektiv på nivån strax under badrumsspegeln-dagen-efter-fett-party vore nästan anledning nog att ansöka om omgående nödslakt. Fan, måste helt enkelt fixa nytt körkort innan det är för sent.

//Fred - fantastiskt ytlig?

Näragranenupplevelse

Så... det blev en gran till slut i alla fall! Jag bestämde mig tidigt för att hoppa över det i år. Jag skulle ju ändå knappt vara hemma i jul och förra årets oräkneliga antal gånger som katten klättrade i den och välte omkull kändes som mer än nog. Det ledde dessutom till barr i hela lägenheten fram till april.

Men det kändes alltför tomt. Julstämningen ville liksom inte infinna sig riktigt, och det hjälper ju knappast till att vädret (för övrigt första gången jag nämner vädret i bloggen!) känns som sen september.

För att lösa problemet frångick jag i lördags en helig princip och blev med plastgran. För det är ju inte riktigt på riktigt. Men nu står den där... och är riktigt vacker trots allt. Om man drar ned persiennerna börjar det faktiskt nästan till och med att kännas som jul på riktigt.

//Fred - som dock saknar grandoften och funderar på att hänga Wunderbaums i plastspektaklet

Julklappar & rimstuga del II

Vad köper man till killen som redan har allt?
Som känns rätt, är användbart och gärna ballt?
Nej, du får nöja dig med vad du redan har i ny version
Nästa år "en stake i fönstret" kan få en ny dimension








(Clone-a-willy hittar du här)

//Fred - glöggar och rimmar

Kändisens nakenbilder på internet

Igår skrev ju Aftonbladet om en anonym tv-kändis vars nakenbilder cirkulerar på internet under ovanstående rubrik. Kändes väl liiite deju vu efter Basshunters liknande story för ett tag sedan.

Visst det ääär lite snaskande, men det ÄR svårt att låta bli att försöka gissa vem det handlar om. Artikeln sade inte så mycket mer än att det handlar om en dokusåpastjärna som var en tongivande deltagare när han var med, och att han tror att det faktum att hans bilder cirkulerar skadar hans rykte enormt.

Återigen: En naken kropp på bild. På vilket sätt kan det skada hans rykte enormt? Det är möjligen pinsamt. Det är helt klart klumpigt i alla fall att, som han säger, "råka" lägga ut dem när han laddat ner musik. Men snälla, lägg ner tjafsadet om förstörda rykten så fort något liknande händer!

Nåååja. Jag behövde inte fundera särskilt länge innan jag råkade snubbla över svaret på frågan om hans identitet, i Ossies blogg och sedan dess i ytterligare ett par bloggar. Återigen, nyheterna finns alltså i bloggarna haha...

Frågan är väl dock om man verkligen kan räknas som TV-kändis efter att ha åkt ut relativt tidigt ur förra säsongens Idol? I vilket fall, om någon är nyfiken på hur Idol-Jonah ser ut i bara mässingen kan man kolla här. (Och var härmed varnad för att du får skärmen full med naken karl i all sin prakt om du klickar.)

Ok Jonah, har du spridit ut ett rykte om hur välutrustad du är så är det möjligt att det ryktet nu lider enorm skada, men annars: Slappna av! Ett par av bilderna är ju rätt schyssta till och med.

//Fred - som måste erkänna att han kollat in den där sidan mer än en gång sedan igår

Tidig morgon med stjärngosse i brottarlinne

Vad fan... det ringer på dörren..? Jag ansträngde mig febrilt för att väcka tillräckligt många hjärnceller för att koppla. Kisande mot väckarklockan konstaterade jag att den visade 6.34. Tiiidigt. Brinner det? Om inte, vad är det för pucko som ringer på så dags?

Med växande irritation masade jag mig upp. Klädd i kallingar, ögon som springor och håret på ända slog jag upp dörren för att mötas av... ja det har ni väl redan gissat? Ljusets drottning med följe i form av två tärnor, en tomte och en stjärngosse, samtliga i övre tonåren.

Mina grannar stod redan där i sina dörröppningar i den dunkla trappuppgången, endast upplyst av Lucias ljuskrona, tärnljus och tomtelykta. Påklädda, konstaterade jag snabbt, lika mycket ett konstaterande av att jag inte var det.

Följet började sjunga. Jag är åtminstone säker på att stjärt... stjärngossen sjöng. Iförd stjärngossestrut, vitt brottarlinne över vältränad överkropp och ett par vita jeans var han ett blickfång svårt att slita sig ifrån. Började oroa mig för hur väl ett par kallingar dolde min förtjusning och var vid det laget tillräckligt vaken för att inse att det är läge att smita in och grabba morgonrocken.

Det var vackert! Ja, hela paketet alltså, sång, luciastämning, stjärngosse och allt. När pepparkakorna delats ut, pengar till klassresa samlats in gick jag in för att sätta på kaffe och köra morgonrutinerna - med årets första riktiga känsla av julstämning.

//Fred - nylussad

Kan man omvända homosexuella?

Med jämna mellanrum poppar åsikten att det är möjligt att omvända homosexuella upp i olika, om än oftast ur bekännande kristna, sammanhang. Allas vår, eller ja, Carola i alla fall, hamnade ju t.ex. i blåsväder sedan hon hävdat detta, ett uttalande som hon senare bad om avbön för, och den numera riksbekante pastorn Åke Green hävdar så vitt jag vet fortfarande att man kan omvända homosexuella genom själasörjning. För att ta ett par välkända exempel. Min mor är ett annat, för allmänheten mindre känt.

Idag blev ämnet återigen aktuellt när jag fann en kommentar i en blogg som länkade till en sida full av länkar till vittnesmål från tidigare homosexuella män som hävdar att de nu blivit omvända. Jag har inte kollat dem alla, men i de jag läst (i de av få länkar som verkar funka) har det kunnat ske med någon form av gudaingripande.

Jag är väldigt skeptiskt till deras påstående. Eller rättare sagt - jag tror dem inte.

Till att börja med är jag skeptisk till att Gud skulle ha något intresse av ett sådant ingrepp, om man nu väljer att utgå ifrån hans existens. Min övertygelse är nämligen att vår sexuella läggning är en egenskap man bär med sig från början, och därmed något en eventuell skapare i så fall bistått med. Och ja, jag hävdar fortfarande att det inte finns något i Bibeln som talar emot detta.

Varför skulle någon då påstå att han faktiskt har blivit omvänd om det nu inte är så? Well, till att börja med väger förmodligen ett hot om en evighet i helvetet rejält tungt för den som tror. För det är ju den bilden som ofta förmedlas av kristna, att utlevd homosexualitet är en enkel biljett till hetast möjliga plats. Vad är man inte beredd att göra för att slippa den?

Om inte det räcker - vad är människan beredd att göra för att passa in i rätt mall? I synnerhet om man upplever att alla förväntar sig att du är och ska vara en del av mallen. Om du tror att du skulle stötas bort, diskrimineras eller rent av utsättas för våld om du inte gör det? Att påstå att svaret är allt som står i ens makt är knappast en överdrift.

Jag har, vilket jag ju skrivit om här tidigare, själv strulat runt med tjejer. Med uppbådandet av all styrka jag hade lyckades jag bryta, men inte förrän min dåvarande flickvän började snacka bröllop. Det enklaste hade utan tvekan varit att fortsätta på den inslagna spåret, precis som alla förväntade sig. Fru, barn, villa, vovve, ja ni vet hur det funkar. Ingen hade rynkat på ögonbrynen. Visst vore det höjden av förnedring och självförnekelse, för att inte tala om vilket bedrägeri det vore mot min omgivning, och inte vore jag mindre homosexuell heller. Men jag hade passat in.

Trots det vet jag att många har valt och väljer den vägen, för att det är SÅ mycket enklare att följa en så förhärskande norm än att våga bryta den. Så, sorry Green och ni andra som hävdar att det går - jag kan inget bevisa, men min övertygelse är fast om att ni har fel.

//Fred - icke omvändbar

Melodifestivaljokrar & sånt

Det spekuleras hejvilt om vilka de fyra sista melodifestivalartisterna, jokrarna, kommer att bli. Häromdagen skrev AB att Irma Schulz Keller, ni vet hon som sjöng om killen som syssnar precis som du, är klar för att sjunga duett med Uno Svenningsson och att de kan få sällskap av Helena Paparizou tillsammans med Dogge Doggelito och Thorleifs. Sistnämnda låter för övrigt som något av det mest krystade och kräkframkallande samarbetet jag hört talas om sedan just Thorleifs gjorde gemensam sak med Just D anno dazumal.

Förra veckan var Charlotte Perelli enligt Expressen högaktuell för en plats och i förrgår hävdade de att Jerry Williams var lika högaktuell.

Idag är Metro, som via info från en källa inom produktionen, lika säkra på att tre av jokrarna är the Ark, Magnus Uggla och Idol-Sebastian Karlsson. Samtidigt som de hävdar att AB's tips är blindspår.

Dessutom har visst Robert Wells fått med en låt i den lettiska uttagningen. Det är helt ok Lettland. Ni kan till och med få behålla honom.

Lite väl många namn för fyra platser, om de nu inte tänker köra någon slags Live Aidtema i år. Det vore ju öhh... nyskapande. The Ark är väl det enda av namnen som jag verkligen hoppas stämmer, men risken är väl att vi i slutändan ändå står där med Kikki, Lotta och något bortglömt one-hit-wonder. Vilka vill du ha?

//Fred - som hoppas på en skrällcomeback av Midi, Maxi & Efti

Bloggkrig - om när bajset träffar fläkten

Hoppsan! Jag har blivit omnämnd på Bloggkrig. Ett inlägg som tydligen skapat värsta debatten på AB-bloggen idag sedan bloggmaster himself, Sigge, länkat till det i sin blogg.

För min del är saken färdigdiskuterad, så jag har inte särskilt mycket mer att tillägga än att jag köper skildringen och att det här är vad som händer när bajset träffar fläkten. Som man bäddar får man ligga.


//Fred - som förmodligen somnar sött ikväll

Bögen gör comeback i frikyrkan

Igår var jag på julkonsert i Pingstkyrkan. Låter det som en trevlig bagatell? Det var det inte. Inte för mig. Trevligt, kanske, men knappast en bagatell. Efter att ha levt en stor del av mitt liv i en frikyrka var det nu mycket länge sedan jag överhuvudtaget satte min fot i en sådan. Vi snackar 8-10 år sedan.

Så när en kompis, också bög och med bakgrund i en frikyrka för övrigt, tyckte vi skulle gå dit på julkonsert tog det en stund att tacka ja. Jag är inte helt säker på mina motiv, men de var flera. Till att börja med är jag en sucker för julen, och julkonserten brukade vara fin. Sedan tror jag på att möta sina demoner, och absolut inte minst; jag var nyfiken. På om jag fortfarande skulle få möta samma människor som då. På hur de skulle reagera över att se mig där. På hur jag skulle reagera. Det fanns bara ett sätt att ta reda på det.

Vi kom i god tid, vilket var tur, för kyrkan började redan bli fullsatt. Vi hann inte mer än innanför dörren innan jag snabbt kunde konstatera att jag skulle få möta många bekanta ansikten. En tjej jag umgicks mycket med när det begav sig hejade förvirrat och försvann. Flera kom fram och hälsade med glada miner. Några ville småprata lite, som man gör med människor man inte träffat på länge, men egentligen inte vet vad man ska prata om med. Ytterligare många nöjde sig med att på avstånd konstatera att jag var där.

Det kändes mycket underligt. Lite som en scen i en skum sciencefictionfilm. Till att börja med bor jag i samma stad som dessa människor, men jag kan inte påminna mig att jag överhuvudtaget sett någon av dem under tiden som gått. Som om de bara existerar just i kyrkan.

Sedan känslan av en lucka i tiden och utraderade minnen. Som om de glömt varför de efter att vi umgåtts så nära så länge bara helt slutade att höra av sig när jag kommit ut som bög och efter ett tag inte längre gick dit.

Jag har i alla fall definitivt inte glömt. Det känns till och med bra att ha varit där igen och blivit påmind. Missförstå inte, jag är övertygad om de är goda och välvilliga människor, men på en mycket underlig grund. För det är underligt att ett sammanhang som skryter om kärlek känns som det ytligaste man kan finna.

//Fred - som trots allt njöt av en fin konsert

Sorry kvinnor, Beckham näckar bara för bögar!

En av Aftonbladets rubriker idag är att Beckham rasar mot gayutvik. Men nae... VAD har hänt nu? En stackars storgråtande David Beckham, vars oskuldsfulla kropp, som han ju aaaldrig skulle visa upp i media, har exponerats för porrsnaskande bögar att runka till i en gayporrblaska?

Bäst att kolla. Vad säger Beckham om att han skulle raaasa? Enligt hans talesperson så här:

– Det här finns inte ens på hans radar. David har humor.

Que? Såå upprörd var han alltså. Är det inte det här som kallas för antiklimax? Eller kanske ickenyhet? Ordet lögn känns väl kanske inte helt långt borta heller..?

Vad är det som gör utviket gay då? Jo... hans look-a-like poserar villigt och utmanande i ehh... klassiska homoerotiska poser i kalendern Celebrity Hunks Around the House 2007. Not. Han städar och hackar grönsaker endast iförd ett förkläde(!). Men tjenare! Homoerotik my ass.

Men ok, jag ska inte ljuga. Det vore inte otrevligt att ha Beckham spankulerande runt i mitt kök skalande grönsaker i nämnda outfit. Men hur länge hade man egentligen behövt leta för att hitta en kvinna som också kunnat tänkas gå igång på det..? Ett par minuter. Max.

I mina ögon låter det istället som ett pretty naff och ganska fördomsfullt försök att göra en kalender för... kvinnor. För det var väl inte bara så att journalisten fick för sig att det skulle låta liiite snaskigare om det var ett gayutvik..? Vad nu det är.

Om AB's reporter fick för sig att visa lilla muffen slår jag vad om att det inte hade kallats flatutvik. Får god lust att ge henne smisk på rumpan, men det är väl bäst att låta bli. Kan redan se rubrikerna om hur Aftonbladets reporter får bögstryk.

//Fred

Bög bög bög - mitt mantra?

Det droppar in en del mail till rightsaidfred@bredband.net, adressen jag bara använder här på bloggen. Ett tiotal i veckan ungefär. De flesta är riktigt trevliga. Några vill diskutera ett inlägg vidare, andra skickar några uppmuntrande ord och en annan stor grupp är smygbögar som vill prata av sig lite. De allra flesta mailen kommer dock faktiskt från grundskole- och gymnasieelever som vill ha hjälp med någon form av HBT-relaterat skolarbete de håller på med. Det hade jag inte räknat med, men det känns skitkul faktiskt. Jag är skolinformatör!

Men det finns fler som tydligen behöver skriva av sig. Somliga är inte värda att uppmärksammas alls, men följande var lite intressant. Väljer att publicera det och svara på det här, ifall det möjligen finns fler som har samma svåra bryderier.

Hej!
Har läst i din blogg och kan inte låta bli att undra över hur nån kan vara så in i helvete mycket bög rakt igenom!! Jag har aldrig förr träffat på nån som verkar vakna på morgonen varje dag för att konstatera att han är bög för att sedan upprepa det som ett manntra dagarna igenom!! Jag är bög bög bög. Fattar du inte vad det ger för bild till dom som läser?? Det är patetiskt och ser för jävla illa ut!!! Jag är också bög, men jag är det inte i varken första eller andra hand. Tänk efter!!!
Hälsningar Ingemar

Bästa Ingemar!
Tack! Det är lite smickrande att min i dina ögon värdelösa blogg kan irritera så pass mycket att du orkar lägga energi på att skriva ett mail för att påtala detta.

Med utgångspunkt i ditt mail skulle jag dock kunna få för mig att tolka det som att du i första hand är ett ärkepucko. Men det vore ju helgalet, så jag låter bli. Herregud, det är ju bara ett mail! På samma sätt verkar du ha förväxlat mig med min blogg. Jag är inte min blogg. Min blogg skildrar en liten del av mig. Jag har till och med valt att i bloggen fokusera på the gay parts of life. Det är liksom poängen med den. Tydligen verkar jag ha lyckats väldigt väl, eftersom du bara sett de delarna. Att du som varande bög själv tycker att de delarna av mitt och ditt liv är patetiska tycker JAG ser för jävla illa ut. Ha en bra dag!

//Fred - bög bög bög och irriterad men avreagerad

Ta bort TV-avgiften

I mål! 24 avsnitt Desperate Housewives avverkade på tre dagar är förmodligen personligt rekord i att avverka en styck säsong tv-serie på kortast möjliga tid. Men vad fan, något ska man väl roa sig med när man ligger hemma och är sjuuuuk och ömklig.

Sedan min hyresvärd i samband med övergången till digital-TV bestämde sig för att dra in allt utom basutbudet har jag levt med skogs-TV, dvs SVT1 och 2, TV4, SVT24 samt någon bedrövlig lokalkanal. Jag gjorde mig någon slags illusion om att jag nu hade värsta chansen att börja Ett Bättre Liv - ett liv med färre tvtimmar, så jag lade de frestande tankarna om att bli med boxer på hyllan.

Resultatet? Nja, de timmar jag kollar på det befintliga tvutbudet är lätt räknade, så ur det perspektivet lyckades målet. MEN jag klarade inte alls av att leva utan de tv-serier jag missade. Vet inte hur mycket pengar som istället lagts på dvd-boxar. Desperate Housewives. Grey's Anatomy. Prison Break. OC. osv osv.

Det har fått följdeffekter. Efter att ha sett tv-serier och film på det sättet i ett par år har jag svårt att stå ut med att följa dem på tv. Passa tider? Ett sketet avsnitt i veckan? Reklampauser? Programmera videon? Bah... För att inte tala om att man missar boxarnas oväntat ofta sevärda bonusmaterial.

Lägg sedan därtill att åtskilligt av övrigt utbud är tillgängligt att se alldeles gratis via nätet. När man vill.

OK, det finns nackdelar också, som att man tvingas se serier efter att de redan sänts på TV och sedan väja duktigt för att undvika spoilers. Men nackdelarna slutar ungefär där.

Vilket gör frågan om den förbannade obligatoriska tvavgiften aktuell. Igen. Varför ska jag tvingas betala en avgift för ett utbud jag inte vill se, bara för att jag av andra skäl vill vara tv-ägare? Med den utveckling som sker nu, för jag tror inte jag är ensam om mina vanor, MÅSTE det leda till en förändring i någon form.

Jag tänker mig t.ex. att man skulle kunna erbjuda flera abonnemangsformer. Från fasta till pay-per-view. Att sälja en kvalitetsprodukt borde inte behöva vara något problem. För nog tror väl SVT på sin produkt?

Jag betalar gärna - men bara för vad jag faktiskt vill se.

//Fred - som såg Grey's Anatomy säsong 2 i hyllan på Åhléns idag. *hintar till tomten*

Word is out - om virtuell våldtäkt

Ok, om du inte redan förstått att Microsoft suger och fortfarande använder t.ex. deras sunkiga ordbehandlingsprogram Word; Nu uppmanar de själva er att inte öppna dokument skrivna i Word om du inte vill riskera att få din dator våldtagen.

Bara en sådan sak; hur många företag kommer undan med att fortsätta sälja en produkt de själva rekommenderar sina kunder att inte använda?

Varför fortsätta gynna ett företag som i styrka av sitt namn om igen och hela tiden säljer undermåliga produkter fulla av buggar och säkerhetshål när det finns fullvärdiga, säkra och till och med gratis alternativ?

//Fred - som inte lider av problemet, min dator vägrar konsekvent ändå att öppna worddokument

Om Linda Rosing och det där med bögar och bröst

Jo. Jag tycker faktiskt det är ok att flasha tuttarna i valfri blaska. Det är din kropp, du har din fulla rätt att vara stolt över den och vill du dra fördel av den på sättet, fine with me. Att jag, om jag hade haft ett par schyssta rattar, förmodligen hellre hade suttit hemma och lekt med dem än låtit dem valsa i pressen är en helt annan femma. Missuppfatta nu inte, jag vill absolut inte ha ett par egna, och nej, jag vill inte ha en kvinna heller, inte på det sättet. Men jo, trots att jag är fantastiskt mycket bög, så är det där med bröst heh.... fascinerande.

En av mina tjejkompisar är av naturen utrustad med ett par riktigt stora sådana. Hon är med rätta stolt över dem och framhäver dem gärna lite extra. Ett tag skröt hon sådär lite lagom skämtsamt om hur fasta de är genom att påstå att hon lätt skulle kunna hålla fast en halvliters ölburk mellan dem. Vilket självklart ledde till att hon mer än en gång fick höra att det måste bevisas. Så... på en blöt förfest med bara bögar och faghags närvarande försvann hon plötsligt för att efter ett tag göra ny entré. Med bar överkropp och jo. Ett styck halvlitare stadigt på plats. Snacka om succé! Det var fler än en av oss som var väldigt roade.

Det där blev en lång parentes, jag hade ju tänkt skriva om Linda Rosing som ju ska visa tuttarna. Igen. I Bingo Rimérs FHM, som är "en väldigt kreddig tidning utomlands". Jo men tjenare. Det är inte länge sedan hon aaaaldrig skulle göra det igen. För nu skulle hon satsa på en mer "seriös" karriär som partiledare och marknadschef. Men here we go again; en ny singel, Forget me, forget me not, är släppt, och nu ska behagen återigen luftas. Och god knows att singeln behöver all marknadsföring den kan få. Är jag inte fantastiskt dubbelmoralisk nu, som reagerar på det här, efter vad jag skrev i inledningen? Linda säger:

Det sjuka är att jag får reaktioner på vad jag än gör. Jag känner mig otroligt kränkt av alla människor som bara hackar på mig. Jag vet att det kommer att bli kalabalik, men jag skiter i vad andra tycker ... Jag gör det för min karriär och mina barns framtid.

Jo, det ÄR sjukt att Linda får sådana reaktioner. Hetsbantningen och kollapsen, alla tvära kast åt alla håll tyder snarare på vilsenhet än stolthet, stark vilja och målmedvetenhet. För Lindas och hennes barns framtid hade jag önskat att tidningarna teg och att hon valde att satsa på sig själv och familjen, långt ifrån rampljuset, istället. Jag vill inte se hur media frossar i en uppenbarligen vilsen människas jakt på sig själv, oavsett om hon påstår att hon skiter i vad andra tycker.

//Fred - lite illa berörd

Om näradödenupplevelser och vit sås

Nej nej nej. Jag har inte övergivit bloggen. Alls. Men ni vet hur det är; när en man blir sjuk är det ALLTID en näradödenupplevelse.

Efter en hård natt på svenneheteroklubb i lördags trodde jag först mest att jag mådde dåligt av en överdos DJ Bobo. Eller om det var spriten? En bakfylla med extra allt. Men det höll inte som förklaring när söndagkvällen kom och jag fortfarande kallsvettades och huvudet kändes som en snorbomb trots att jag varit en duktig ponke och kurerat mig med Ipren, vila och en massa vätska i de båda adventsljusens sken hela dagen lång.

Hittade trots allt så pass mycket ork framåt kvällen att jag tog mig ner till pizzerian för att införskaffa en god och närande kebabpizza. Det var min favvobagare som jobbade. Han med leendet och överarmarna. När jag kom ner var pizzan nästan klar. Precis när jag kom fram till disken sträckte han sig nämligen efter såsflaskan för att sätta pricken över i. Men han var på väg att ta den där röda som jag inte gillar, så för att förhindra skadan utbrast jag:

-Nej! Jag vill ha vit sås!

Han verkade komma av sig för en sekund, men avfyrade sedan det där leendet och sade att jag visst ska få vit sås då. Ungefär samtidigt som jag insåg hur hans tankegång gått mellan den tappade hakan och leendet. Nåja, han verkade rätt road, så det var väl bara att bjuda på den.

Sedan dess har jag mest legat nedbäddad och tyckt synd om mig själv, med feber, hosta och magknip. Ensam. Sjuk. Missförstådd.

//Fred - som börjar komma i form igen

Grattis Markus - Idol 2006

Så, då är det klart; Markus Fagervall är Idol 2006 efter att ha fått 64% av tittarnas röster. På det hela taget är han den rättvise vinnaren. Ingen av de andra deltagarna har varit lika stabila igenom hela tävlingen, även jag inte har hållit honom som favorit.

Tråkigt bara att han ska tvingas släppa vinnarlåten, Everything changes, som sin första singel. Dels för att den är platt och trist, men främst för att den inte alls är han. Kan han inte få ge bort den till Erik och välja en annan? Öhh... eller nåt. Gissar/hoppas att hans kommande material ligger lååångt ifrån den.

Ge honom några lektioner i att röra sig på en scen utan att se ut som en lallare och ett knippe schyssta låtar så tror jag nog Markus kan gå långt, så mycket idolprodukt han är.

Till sist; ok, Erik är inte gay, så det är väl bara att ge upp, men är det nån som känner hans bror, Snygg-Knut(!)? :-P

//Fred - som säger skål och kör Everything changes ett varv till

Idol - den sista striden

Ikväll är det äntligen finaldags! Erik och Markus ska göra upp om ära, berömmelse och skivkontrakt. Enligt förhandsnacket blir det inte särskilt spännande. Sedan veckor tillbaka har Markus höjts till skyarna vecka efter vecka, och alla snackar om vilken promenadseger han kommer att ta ikväll.

Känns det igen? Förra året hette han Sebastian. Året innan dess hette han Darin. Och vi vet ju alla hur det slutade... Visst pekar allt mot att Markus vinner. Allt utom just att han är favoriten. Så, bli inte förvånade om kvällens och säsongens vinnare är sjukhusvaktmästare(!) och heter Erik. Jag hoppas till och med att det blir så. För jag har svårt att se Markus som popidol. Visst, han sjunger kanon, men är bara såå trist att se på. Erik är inte mitt förstahandsval heller, men om jag tvingas välja mellan de två är valet enkelt.

Veckans skriverier har handlat mycket om att Erik varit däckad av feber och influensa, vilket förmodligen betyder att han varit lite snorig haha...

Ikväll sjunger de tre låtar. Först ett eget val. Erik har valt Queens The show must go on och Markus Coldplays Fix you. Repklippen lovar gott, och de lär ju ha valt en låt de känner sig helt säkra på. Möjligt plus för Erik som valt en låt som är mer känd för en bred publik.

Den andra låten är publikens val bland dem som de redan tävlat med. Åt Erik valde man Bon Jovis Bed of roses och Markus fick Pride (In the name of love), U2's paradnummer. Även här känns det jämnt. Båda gjorde riktigt bra versioner i första rundan, även om jag själv tycker att det är svårt att göra en U2-låt rättvisa om man inte heter Bono.

Till sist sjunger de självklart vinnarlåten, den som ska bli vinnarens första singel. I år heter den Everything changes, som vanligt, efter vad man hittills fått höra, en svullen men rätt menlös powerballad signerad Jörgen Elofsson. Markus har själv sagt att det här inte är hans kopp te, men tror nog han kan göra den rättvisa. För Erik lär den passa som hand i handske.

Så, räkna inte med en promenadseger för Markus. Jag blir inte förvånad om vinnaren heter Erik även om det mesta pekar mot att Markus trots allt ror hem det.

//Fred - som förmodligen kommer att idolrösta för första gången i kväll

Det stavas K A T A S T R O F!

Dagens i-landsproblem: Blossa 06 är slutsåld och slutlevererad! Inte en flaska kvar i hela stan, inte får de in mer heller och december har inte ens börjat. Någon som kan rekommendera någon annan glögg..?

//Fred - förtvivlad

James Bond bögar loss

Enligt Aftonbladet, som citerar Daily Mirror, kommer agent 007 att spela på andra planhalvan i uppföljaren till bioaktuella Casino Royale. I Bond 22 kommer han nämligen att "vara intim" med en man. Inte vilken man som helst heller, utan med agent Felix Leiter, ni vet(?) han som fick ett ben uppkäkat av en haj i License to kill och dykt upp i flera av filmerna.

– Det kommer fortfarande att finnas sexiga Bondbrudar, men den moderne Bond är mer känslig, säger en källa i filmteamet till brittiska Female First.

Mouhaha... det här låter onekligen lite kul. Bond har så här långt varit något av själva sinnebilden av stereotypen kvinnokarl, en del av hela grejen med filmerna om honom är ju bondbrudarna som han lägger ned på löpande band.

Och som om det inte räcker: David Craig utesluter inte nakenscener, snarare tvärtom, han lovar att visa allt om det behövs:
- Vi utgår från att kvinnor ska göra nakenscener så varför skulle inte män göra det? Jag är inte blyg och det ska Bond inte heller vara.

Skvaller? Visst, risken är väl hygglig, men tanken är rätt kul att leka med.

//Fred - som tillåter sig smådregla

Julklappar & rimstuga del I

Så! Äntligen är jag med i matchen; första julklappen är inhandlad! Och jävligt otippat är den till min kääära mor. Men men, det sägs ju att julen är fridens högtid, då man ska glömma gammalt groll så...

Julefrid från mej till dej
prisbelönt och ganska gay
Nej, jag tror inte att en Oscar
hindrar att du på den loskar
men kanske Gyllenhaal, det är han den hete
kan gnaga ett hål på ditt samvete.

//Fred - som för julfridens skull kanske bör slipa på rimmet

Hipp hipp... Närabögenupplevelser fyller halvår!

Oh! Upptäckte precis att min blogg fyller sex månader idag! Det var nämligen den 29 maj i våras som jag en kväll när jag satt uppe sent och tråkade lyckades irra mig in här, fick infallet att testa och ja... the rest is history som man säger. Haha... nåja, jag fastnade uppenbarligen här i alla fall.

Vilket fortfarande känns skumt när jag tänker på det. Jag har aldrig skrivit mer än nödvändigt förut, ni vet inköpslistor, the occasional mail och halvpatetiska kontaktförsök på diverse communities. Trots det har jag hunnit med att skriva 255 inlägg under det här halvåret, varav jag faktiskt är riktigt mallig över åtminstone somliga. Den siffran känns nästan lite overklig. Ännu overkligare att så många läser. Somliga kommer till och med tillbaka haha... Häftigt! Stort tack till er - utan er hade jag lagt ner för länge sen.

Störst och viktigast av det jag skrivit så här långt, och det blir nog svårslaget, är min komma-ut-historia. Trots att det var väldigt skönt att få ut den lärde det skrivandet mig vad det innebär att värka fram något. Annars har jag hunnit avhandla en hel massa av varierande slag. Alltifrån mer (eller riktigt) seriösa debattinlägg med HBT-anknytning och diskussioner om homosexualitet vs kyrkan till handplockade vardagsguldkorn och fullständigt meningslöst ordbajs.

Till sist, avslutar jubileumssammanfattandet med lite statistik, så statistiknörd man är:

Du har skrivit 254 inlägg
Närabögenupplevelser har fått 3424 kommentarer
Närabögenupplevelser har fått 29 trackbacks
81280 sidvisningar totalt

//Fred - som firar med lite ehh... mer glögg

All work and no play makes Fred a dull boy

Det är mörkt när jag ger mig av till jobbet - och lika mörkt när jag kommer hem. Är inne i en period när det känns som om jag inte gör annat än jobbar och sover. Visst, det är inte riktigt så illa, det finns väl några timmar över när jag kommer hem. Åtminstone om jag drar ner på sömnen. Vilket jag inte har råd med. I vilket fall som helst räcker inte orken mycket längre än till att manövrera fjärrkontrollen.

Dessutom börjar julklappsångesten komma smygande. Som vanligt har jag inte köpt en enda ännu, samtidigt som kollegor och polare en efter en börjar triumfera över att allt är klart. Var får folk all energi ifrån?

Tröstar mig med att det snart är helg igen i alla fall. En helg som på pappret faktiskt ser helt öppen ut. Om jag, som förmodat, däckar av utmattning per omgående efter Idol på fredag och tar en rejäl sovmorgon så får jag sikta på en stimulansjakt utan dess like resten av helgen. För jag måste skaffa inspiration, lite belöning, för att fixa ännu en mörk, tung arbetsvecka. Givetvis på bekostnad av alla förbannade hushållssysslor som jag inte pallat göra på alldeles för länge. De kanske kan bli ett projekt för mellandagarna. *suck*

Vad göra? Satsa på ljusterapi? Skaffa mig en liten hushållerska? Eller en hushållare kanske. Med rätt person kunde man kanske slå en hel hög flugor i en smäll haha... Ikväll lär det bli sparlåga igen i alla fall. Lite glögg, pepparkakor och några avsnitt Grey's Anatomy får funka som livsuppehållande åtgärd, men faaan vad tråkig jag känner mig!

//Fred - bored beyond belief

Melodifestivalens startfält klart!

Så, då är vi framme vid ännu en av milstolparnas inför vårens årliga schlagerbatalj. Idag tillkännagavs nämligen det definitiva startfältet för melodifestivalen 2007, artisterna som ska framföra de tidigare offentliggjorda låtarna.

Det visar sig att spekulationerna som gjordes redan när låttitlarna släpptes stämde väl in. Det bjuds inte många överraskningar, eller ja, det finns faktiskt inte tillstymmelse till överraskning i fältet, åtminstone inte för den som skaffade sig koll när låtarna släpptes. Dessutom blir det en väldig massa idel i sammanhanget bekanta namn. Eller vad sägs om Magnus Carlsson, Andreas Lundstedt, Sanna Nielsen, Anne-Lie Rydé, Jessica Andersson, Anna Book, Jimmy Jansson för att inte tala om fröken Eurovision, Nanne Grönvall. Kul i alla fall att/om hon kan vara med efter ett tufft år.

Hoppas de kan hitta några riktigt schyssta jokrar i år, inte några avdankade artister som bara de riktigta listnördarna minns, eller namn som man ändå hade förväntat sig skulle vara med.

Ett par namn känns det trots allt lite extra intressant att följa; The Attic feat. Therese, Regina Lund och faktiskt idol-let's dance-pralinen Måns Zelmerlöw. Riktigt kul att the Attic får chansen att hitta en större publik. Om du lyckats missa dem kan du ju börja med att leta upp It's beautiful, en av årets bästa och mest förbisedda poppärlor.

//Fred - som fortsätter räkna nerm

Bond, Blossa, Darin & Justin

Hoppsan, helgen är så gott som över och jag har hunnit blogga precis nada. Dags att försöka ta igen skadan, så här kommer en liten summering av helgen i punktform;

- Var och såg nya Bondfilmen, Casino Royale. Var rädd att jag skulle ha svårt att köpa Daniel Craig i rollen som Bond, men de tvivlen glömdes snabbt. Killen gör jobbet kanon och måtte bokstavligen ha balls of steel. Ok, det senare var faktiskt lite svårsmält. Liksom att kontexten i en prequel utspelas i nutidsmiljö. Que? Nåja, det kan jag bortse ifrån, Casino Royale är faktiskt inget mindre än ett par timmars riktigt schysst actionunderhållning. Och JO, Chris Cornells bondtema You know my name är visst det ett av de bättre på senare år.

- Blossa 06, årgångsglöggen i den iPodsnygga flarran och som i år har smak av lingon och enbär, tar sig. I helgen inmundigades flaska tre och fyra. Förutom att det går att skaffa sig en riktigt schysst fylla på den mängden är den riktigt riktigt god. Köp!

- Det är INTE den första advent idag. Men det tog en stund innan jag insåg det. Bakisfrulle käkades i halvliggande i soffan med första ljuset tänt. Reprisen av MGP Nordic fick stå för underhållningen. Tävlingen vanns av någon outgrundlig anledning av danska killtrion SEB. Visst var det fullt av duktiga ungar, men den stora behållningen fick istället Darins pausframträdande stå för. NÄR ska han sluta lanseras och betraktas som fjortisidol? Shit, killen har en grym talang och i sina bästa stunder är han en Justin Timberlake Light, och då har han ändå 20 år kvar innan det blir dags att leda Allsång på Skansen.

- På tal om Justin, helgens låt är utan tvekan My love. Men inte i hans version. Den hann jag spela slut på *host* redan innan albumet släpptes. Den fick sedan en revival när jag upptäckte att den fanns i en version utan TI's rap, som jag tycker sänker en schysst låt alldeles i onödan. Men nej, jag snackar om Marit Bergmans sköna akustiska balladversion till ett ensamt piano som ligger som andraspår på hennes nya singel Eyes were blue. Köp!

Så, nu känner jag mig lite mer i bloggfas igen, dags för nattmacka!

//Fred - som hinner till femte advent i år

Idol - juryns val

Nu drar det ihop sig på riktigt! Stärkt över att förra veckans förhandsanalys var nära nog mitt i prick vågar jag mig nog på ett försök den här veckan också. Eller vad fan, det hade jag förmodligen gjort i vilket fall som helst. Så, här är de, veckans låtar och mina kommentarer efter att ha sett klippen från repen:

Johan Larsson In the shadows (The Rasmus), Beautiful (Christina Aguilera)
Börjar kännas tjatigt, men In the shadows låter rejält sur och Beautiful inte mycket bättre. Börjar fundera på om inte jag själv skulle kunna ha rätt schysst chans att ta mig till final i Idol.

Erik Segerstedt Right here waiting (Richard Marx), Crazy (Gnarls Barkley)
Blir kanske inte läge för samma urladdning som i Bed of roses förra veckan, men Right here waiting fixar han säkert stabilt. Crazy känns som veckans mest spännande framträdande. Lyckas han ro den i land lär han vara solklar. Låter helt ok på repklippet även om han ser lite lost ut.

Markus Fagervall Come undone (Robbie Williams), Bridge over troubled water (Simon & Garfunkel)
Nae, repklippen övertygar åtminstone inte. Robbielåtar ska framföras med stora gester och en utstrålning som går igenom väggar. Fixar han det? Jag tvivlar. Bridge är en rejäl utmaning för vem som helst. Han behöver säkert inte skämmas, men kommer han att glänsa?

Så, hur blir det nu? Till att börja med, när tävlingen har kommit så här långt handlar det en hel del om att redan ha hittat sin publik. AB's Idoltoppen visar att det är solklart: Markus vinner, Johan åker ikväll. Men jag sticker ut hakan och betvivlar att den är en lika klar bild av hur kvällen kommer att sluta.

Visst, jag hoppas som fan att Johan får dra ikväll. Så länge man bara räknar talang och vad som presterats hittills är det solklart. Men Johan verkar på något obegriplig sätt ha nästlat sig in hos många. (Om han nu inte kommit på värsta sättet att manipulera rösterna). Jag tror dock inte det räcker riktigt ikväll. När det gäller den slutgiltige vinnaren har jag också en teori, men jag ska inte förstöra spänningen för er, ni får snällt hålla ut till nästa vecka!

Ikväll åker alltså Johan äääntligen ut! Även det långtifrån känns säkert. Jag tänker inte ens spekulera i alternativ, för skulle jag ha fel känns finalen väldigt ointressant. Tidigare finalfält hade sopat mattan med detta, även om räknar bort Johan.

//Fred - som knaprar pepparkakor och korkar upp Blossa 06

Heterokillar har bara fått för lite kuk!

Hade en långfika igår med av mina tjejkompisar som är flata. Hon berättade bland annat om hur hon och hennes flickvän förra helgen hade varit på krogen tillsammans med hennes arbetskamrater.

En stor del av kvällen hade tillbringats på dansgolvet, och så som det gör med alla par hade det säkert framgått för folk som sett dem att de är just det, ett par. Lite senare, när de satt i baren för att svalka sig kom en kille fram till dem. Han undrade om de inte skulle vara intresserade av hans ehh... intima sällskap för natten.

Hon förklarade vänligt men bestämt att det inte var intressant, dels eftersom de båda är lesbiska, och dels eftersom de uteslutligen håller sig till varandra. Han lät sig dock inte nedslås av detta. Han menade att hans bidrag till förlustelserna utan tvekan skulle lyfta dem till oanade höjder. Enligt min väns berättelse dock förmedlat i betydligt mer hmm... låt oss kallade det målande ordalag.

Om de nu inte insåg att det han sade var sant berodde det säkert på att de helt enkelt inte fått smaka tillräckligt med kuk förut, och i synnerhet inte en som hans.

Min vän är inte den som låter sig sättas på i första taget, och hon har dessutom en både snabb och vass tunga, så hon fann sig snabbt:

- Men du, jag har en bögkompis där borta som kanske skulle vara intresserad av sällskap i natt, prova med honom!

Han svarade, inte helt otippat, att han inte var intresserad, han är ju inte bög! Vilket öppnade upp för den förväntade dräpande smashen och the end of discussion:

- Inte? Du har säkert bara inte fått tillräckligt med kuk än!

//Fred - som fortfarande garvar

Om spåkärringar och ett liv före detta

En låt som gått på repeat på sistone har fått mig att tänka en hel del på en händelse jag var med om för ett par år sedan. Jag har nämnt den förut här i bloggen, som punkt 88 på min 100-lista, så nog är det en händelse som gjort intryck och dyker upp i tanken emellanåt.

Jag har aldrig trott på spådomar och astrologi. Jag läser aldrig tidningarnas horoskop ens. Och även om det skulle ligga någon sanning i dem är jag inte så säker på att jag alls vill veta något om framtiden.

Men en av mina bästa vänner är väldigt inne på astrologi, det övernaturliga och det som ligger bortom det ögat kan se och man rationellt kan förstå. Han hade nu hört talas om en spåkvinna som sades vara tillförlitlig, bokat tid med henne och tyckte att jag åtminstone kunde göra honom sällskap dit.

Varför inte? Det kunde bli intressant, åtminstone för möjligheten att kunna genomskåda hennes mumbo yumbo. Vi kom dit, till en alldeles vanlig lägenhet och möttes av en kvinna som inte alls matchade min fördomsfulla spåkvinnebild. Ni vet den man får om man bara sett dem på tivolin och i serietidningar.

Min polare fick sitta ned mitt emot henne vid köksbordet och hon började ställa frågor och sammanställa någon slags stjärndiagram(?). Det handlade om zodiaker, planeter och andra himlakroppars förhållanden till varandra som omvandlades till förutsägelser om kärlek, lycka, pengar, fritid och yrkesliv i hyggligt konkreta ordalag.

När de var klara undrade både hon och min polare om inte jag också ville bli spådd. Jag förklarade att jag inget ville veta om framtiden, men också att jag inte tror på "sådant". Jag tänkte efter och undrade om hon inte i stället kunde se om jag levt ett tidigare liv. Den tanken kändes intressantare. Hon sade att det var svårt, men att hon gärna försökte. Yeah right tänkte jag. Det skulle bli intressant att höra vad hon tänkte dikta ihop.

Hon drog fram kort och ville läsa min hand, även om det kändes som om hon mest höll i den medan hon såg mig intensivt i ögonen. Efter ett tag började hon berätta. Först lösryckta ord om krig, frihet och död i unga år. Sedan att jag hade levt i USA under 1800-talets mitt och kämpat på sydstaternas sida i Amerikanska inbördeskriget. Om min starka känsla för rättvisa och frihet som hon menade att jag också har med mig i detta livet. Och om hur jag hade dött under ett slag av "en kula som genomborrade mitt hjärta för att sedan åter lämna min kropp".

Jag log roat och lät nog mer än lite sarkastisk när jag tackade för hennes underhållande historia. Hon hade ju kunnat säga precis vad som helst utan att jag hade minsta chans att kontrollera. Så jag frågade: Finns det någonting som skulle kunna övertyga mig om att detta är sant och inte bara ett utslag av livlig fantasi? Hon blev tyst ett par sekunder och svarade sedan:

Det är inte svårt. Kulhålen har du ju fortfarande kvar!

Det... var häftigt! Jag har nämligen summa två pigmentfria ständigt vita fläckar på kroppen, båda i storlek av en guldtia. Den ena på vänster sida av bröstkorgen i trakten av hjärtat, den andra på ryggen i samma höjd. Drar man en linje dem emellan går den tveklöst genom hjärtat.

Har funderat en hel del på det där sedan dess. Hon kunde ju omöjligtvis ha känt till hur jag ser ut under tröjan. Och det var väl en lite väl modig gissning för att bara vara tagen ur luften? Har jag levt ett liv förut?

//Fred - som trots allt fortfarande är skeptisk

Mer pepparkakslatte åt folket!

Skrev i förra inlägget om Starbucks alldeles alldeles fantastiskt smarriga Gingerbread Latte och om hur surt det är att den inte går att få tag på här eftersom Starbucks inte förstått vilken marknad jag skulle vara.

Men it ain't over 'til it's over och den feta kärringen hann inte ens börja nynna förrän jag hittade receptet på världsvida nätet. Så... en snabbsväng till stormarknaden och en stunds bökande i köket senare sitter jag nu med en alldeles hemgjord Gingerbread latte som faktiskt är hyggligt lik originalet!

Eftersom jag nu varit så pass pepparkakslattedesperat att jag omvandlat receptet till svenska mått och Fredförutsättningar med lyckat resultat är det väl inte mer än rätt att jag delar med mig av receptet. Syrupen ska räcka till sju pepparkakslattar, men det är nog lite optimistiskt räknat.

Ingredienser:

Gingerbread Syrup:
5 dl vatten
3 3/4 dl strösocker
2 1/2 tsk ingefära, mald
1/2 tsk kanel, mald
1/2 tsk vaniljextrakt (det hittade jag inte i butiken, så jag ersatte med 1 tsk vaniljsocker och tog lite mindre strösocker istället.)

1 3/4 dl nybryggd espresso per latte
knappt 2 1/2 dl ångad mjölk med lite skum per latte (men för oss som inte har espressobryggare med ångfunktion får det funka med uppvärmd mjölk och ett race med mjölkskummaren.)

Garnering:
vispgrädde
muskot, mald

Recept:

1. Blanda vatten, socker, ingefära, kanel och vanilj i en kastrull. Ta inte en för liten kastrull - det bubblar som fan!

2. Värm tills blandningen börjar koka och sänk sedan värmen och låt sjuda utan lock i 15 minuter. (Håll koll så att det inte bubblar över! //Min anmärkning). Låt sedan syrupen svalna med lock på.

3. Gör en dubbel espresso, ca 1 1/4 dl. Starkt kaffe kanske kan funka om man inte har en sån. :-) Ånga mjölken! (Eller mikra och skumma den om du inte har möjlighet att ånga den.)

4. Gör din latte genom att först hälla espresson i ett glas. Tillsätt knappt en halv dl syrup och sedan mjölken. Blanda.

5. Toppa med en rejäl klick vispgrädde och lite muskot.

Hepp! Du har nästan en Starbucks pepparkakslatte! Enjoy!

//Fred - som leker barrista eller vad det heter

Fred bloggar Barcelonakortisar

Så... hemma igen! Eller ja, jag kom ju redan igår, men det är först nu jag börjar bli i stånd att blogga igen. Så, här kommer några små kortisar för att ta igen helgen;

- Sömn prioriteras inte när man har tre futtiga dygn i en Europas absolut skönaste städer. Och åtta timmar sömn på tre dagar känns. Efteråt.

- Det är fascinerande att man på tre timmar kan ta sig från ett långkalsongskrävande, frostbitet Sverige till en soldränkt strand. Och ändå fortfarande vara kvar i Europa. Å andra sidan är det nog lite otippat för barcelonaborna också att Barceloneta ännu sent i november är lika inbjudande.

- Det är också fascinerande att man på en halvtimmes promenad på La Rambla hinner spotta fler gaypar (dock bara manliga av någon anledning) än man gör på en vecka i Stockholm. Jag erkänner, jag har inte hundra koll på Spanien, men jag vet ju att det är ett katolskt land, samtidigt som jag vet att det är ett av en handfull länder som infört könsneutralt äktenskap. Motsägelsefullt i mina öron, men skönt när ens förutfattade meningar sätts på skam.

- En klar bonus att upptäcka att Starbucks finns i Barcelona! Deras Gingerbread Latte förtjänar nästan ett alldeles eget inlägg. NÄR kommer Starbucks till Sverige?? Fick dessutom med mig ett par av deras snygga julkaffemuggar hem.

- För varje gång jag besöker ett land som fortfarande firar sin siesta blir jag alltmer säker på att den dygnsrytmen skulle passa mig utmärkt; mjukstart på morgonen, några slöa timmar på eftermiddagen för att sedan öka takten framåt kvällen. I Barcelona existerar tydligen ingen shoppingrusning förrän efter 18.

- Det kanske säger mer om min smak än om Spanien, men nog kändes det som om det går fler snyggon på dussinet i Barcelona än i random svensk stad. De är dessutom bättre klädda. Shape up, svenska grabbar!

- Går man dessutom till en gayklubb är det rätt nice att för ett kort tag få känna sig åtminstone liiite som en exotisk sockerbit i en myrstack haha...

Jag hoppas jag snart kan komma tillbaka - Barcelona är helt klart min stad nummer ett i Europa.

//Fred - som redan saknar

Fred säger bye for now och vädrar sin iPod

Så... väskan är packad och huvudet är fullt! Det innebär att jag (förmodligen) inte kommer att synas här igen förrän nästa vecka, så bit ihop och håll ut! För att få lite mer innehåll än lite se-nu-till-att-sakna-mig-ordentligt-ömkan tänkte jag ge lite musiktips, det var ett bra tag sedan sist. För självklart är iPoden nyuppdaterad för att klara resan!

Tung rotationslistan rymmer t.ex.:

Måndag-Fredag och Sjung halleluja (och prisa Gud) - Orup
Förstasingel + albumspår från hans nya album Faktiskt som jag faktiskt gillar, trots att det låter exakt som Orup alltid gjort.

Gigolo och The game of love - Helena Paparizou
Två av de få bra spåren på nya albumet, som förutom dessa och tidigare singeln Mambo mest känns överproducerat och ljummet. De är dessbättre riktigt bra.

You know my name - Chris Cornell
Temat till kommande Bondfilmen Casino Royale med den förre Soundgardensången. Lite tuffare än tidigare teman, men med omisskännlig Bondfeeling.

Oh Father (Ali Payami Club Version) och Who (Q-boy) - Linda Sundblad
Kanonmix på singeln som väl ingen missat + albumspår som skamlöst men lyckat rippar Madonnas Into the groove och nästan, men bara nästan, lyckas låta Madonna.

Not over yet - Carnival
Steel drums (vad fan heter det på svenska?) och visselpipor i skön instrumentallåt med The Knifessampling. Sommarkänsla, det borde passa fint i helgen! Ska visst finnas i en vokal version som jag inte lyckats hitta.

Something kinda oooh och I think we're alone now - Girls Aloud
Nya spår på de högljudda tjejernas nya best of-album. Den förra en av årets absoluta partylåtar, den senare en milt uppdaterad version av Tiffanys 80-talshit.

Nobody else like you (Soundfactory Radio Edit) och Calling for you - Evan
Evan gör snygga ballader - men jag gillar dem alltid bäst när de gått ett varv i Soundfactorys mixer och fått ett beat. När ska han få slå igenom på riktigt? Ganska oemotståndligt för ett popsnöre.

Go West - West End Girls
Jag vet. Som obotligt PSB-fan borde jag spy på detta, men jag tycker det är helt oemotståndligt. Dessvärre bara släppt som bonusspår på den japanska utgåvan av deras album. Obegripligt.

Lovelight, Kiss me och She's Madonna - Robbie Williams
I mitt tycke de tre bästa från hans senaste album. Två covers som han lyckas göra helt och hållet till sina, samt ett spår producerat av ovan nämnda PSB.

Nog med recensioner, gillar du ovanstående har du förmodligen också utbyte av:

Faith (Lenny B.'s Faithful Radio Edit) - Leana
Perfect girl - Kim Wilde
Pull shapes - The Pipettes
Land of a thousand words - Scissor Sisters
This is not real love - George Michael feat. Mutya Buena
Rock Steady (Junkyard Mix) - All Saints
My love (No Rap Version) - Justin Timberlake
Chasing cars (Diffusion Radio Edit) - Snow Patrol
I don't know why (I love you) - Brand New Heavies

Ahh... det där får räcka en stund, ut och jaga, dags att sova en stund innan det är dags att dra!

//Fred - signing out

Idol - with löööv

Damn... i morgon är det Idol igen och jag har ingen möjlighet att se det! Inte för att jag kommer att sörja i morgon kväll, jag lär ha roligare än vad någon kväll framför tvn kan erbjuda, men just nu svider det lite. Nåja, tippa och analysera tänker jag göra i alla fall. Temat för kvällen är kärlek. Inte en uptempolåt så långt örat når! Klippen från förhandsrepen kan du kolla här, nu till låtarna och mina omdömen:

1 Markus Fagervall The lady in red (Chris de Burgh) och Everybody hurts (R.E.M)
Oj oj... djupt vatten. Båda låtarna är klassiker, tätt förknippade med vars en karaktäristisk röst. Låter hyggligt på repklippen, men så älskade sånger är det minerad mark att ge sig på.

2 Felicia Brandström Kiss me (Sixpence none the richer) och I'm sorry (Dilba)
Kiss me är ingen höjdarlåt. Tråk tråk, men jag tror den kan funka för Flisan. Värre med I'm sorry... Repklippet låter inget vidare. Risken är att det blir just... tråkigt!

3 Johan Larsson Time after time (Cyndi Lauper) och Unfaithful (Rihanna)
Ballader! Perfekt för Johan eller? Nja, förstalåten låter riktigt skitnödig till att börja med. Och Unfaithful känns svår att bedöma; jag har levt med originalet ett halvår nu och älskar den! Men visst, han låter inte skitnödig här.

4 Erik Segerstedt If I used to love you (Daniel Lemma) och Bed of roses (Bon Jovi)
Låtar plockade från Karaokehits vol I. Men låt inte lura er, det låter riktigt schysst på repklippen, i synnerhet If I used to love you, som faktiskt låter mest lovande av samtliga klipp den här omgången.

Så... dags för slutsatser! Det känns faktiskt lite småsvårt. Erik känns som veckans etta. Och jag tycker nog att det borde ta slut för Johan i morgon. Allvarligt, han åkte ut tidigt i fjol och inte har han väl utvecklats såå mycket sedan dess? Dock är det uppenbart att han har många fans. Markus ger sig på tuffa låtar, men han borde fixa det på ren popularitet. Det finns risk att detta innebär att Felicia får gå om hon inte blixtrar till ordentligt och höjer sig från repet!

Mitt tips alltså; jag tycker Johan, men tror det finns risk att det blir Felicia!

//Fred - som packar vidare