Jag överlevde! Del V

Jag var framme vid en första vändpunkt, men ännu hade jag långt kvar. Hittills hade mer eller mindre hela mitt liv kretsat runt familjen och vännerna i församlingen. Det är inget som går att ändra på en eftermiddag. Men jag hade ytterligare en liten grund att bygga på.

Har redan antytt att jag faktiskt var ganska populär på gymnasiet. Jag hörde till dem som hördes och syntes. Jag har alltid haft lätt för att skapa ytliga sociala kontakter och även om det är förbjudet att påstå det i jantesverige, jag hade utseendet på min sida.

Hittills hade jag inte utnyttjat den kontaktytan till mer än att fördriva tid på rasterna. De hörde ju till Världen Utanför. Till de som är inne på Fel Väg. Utanför skolan umgicks jag ALDRIG med andra än mina vänner i församlingen.

Jag började så smått att knyta starkare band med De Andra. Hänga på fik, spela innebandy, ja sånt som 18-åringar brukar göra efter skolan. Så småningom accepterade jag inbjudningar till fester. I tid är vi nu på höstterminen i tredje ring.

Där gick dock gränsen för vad min familj kunde acceptera. För att använda en (o)passande liknelse, det tog hus i helvete. Ett förtydligande först: min nya inriktning hade bara som mål att lätta ångesten. Min homosexualitet hade jag fortfarande väldigt svårt att acceptera, den trycktes undan så gott det gick. Mina föräldrar försökte förbjuda mig att umgås med mina nya vänner på alla sätt de kunde, till och med med hot om svavel och helvete.

Jag spelade dock stenhårt på det enda trumf jag hade: jag hade fyllt 18 och gjorde precis som jag ville. Jag hittade ständigt på ursäkter för att hålla mig hemifrån. När jag väl var hemma var det olidligt. Iskall tystnad blandat med sammandrabbningar av jordbävningsdimensioner.

Som en tonårsrevolt ska se ut tog jag ut svängarna ordentligt med t.ex. fest och fylla varje helg. Jag skaffade mig ett helgjobb, för pengar hemifrån kunde jag glömma nu. Jag hade ganska snart tagits upp i klicken alla ville synas tillsammans med i skolan.

Det förde med sig en intressant aspekt till. Tjejerna. Det passade mig bra, jag ville ju till varje pris dölja att jag är homosexuell. Flickvännerna avlöste varandra i snabb takt, vilket i vanlig grabbig anda uppmuntrades och beundrades av killpolarna. Mer status. En annan fördel med de korta "romanserna" var ju att det sällan hann komma till sex. Det hände dock det också, men det kan nog enklast sammanfattas med att det funkade, men handlade bara om prestation. I kanten av bilden fanns också en kille... honom får nästa del handla om.

Sammanfattningsvis hade jag rört mig från en ytterlighet till en annan, men jag mådde åtminstone för tillfället lite bättre. Kanske mest för att jag försökte låta bli att tänka.

Övriga delar hittar du ute i högerspalten ->