Förbannade fariséer!

Det är många år sedan jag hade något närmare samröre med Pingstkyrkan nu. Ja, om man bortser ifrån det faktum att halva släkten ju är medlemmar då. Å andra sidan var det rätt länge sedan jag hade något närmare samröre med dem också.

Trots det gör de sig påminda ibland, de bekanta från den eran. Förra året damp det t.ex. ner ett brev. Ett par handskrivna sidor från en av handstilen och innehållet att döma äldre kvinna som helt uppenbarligen mycket väl vet vem jag är. Hon skrev att hon har nöd för mig och att jag måste förstå att jag är på väg mot helvetet. Hon argumenterade utifrån de bibelord hennes likar brukar använda emot homosexualitet. Romarbrevet 1:26-27 och 1 Korintierbrevet 6:9-10 i synnerhet. Det enda utrymme hennes brev gav till försoning var att jag återgick till "den rätta vägen". Hon avslutade helveteshoten med att jag alltid finns i hennes böner och signaturen En församlingssyster. Jodå, brevet var anonymt.

Igår hände det igen. På hallmattan låg ett gult madrasserat kuvert med min adress handskriven på. Jag blev så klart nyfiken och undrade vad det var. Jag väntade inget paket. Så jag öppnade.

Inuti låg en bok. Ingen hälsning, ingen förklaring alls. Bara en bok. Med titeln Glimtar av nästa liv och undertiteln 25 personer berättar om sina näradödenupplevelser. Que..? Varför har jag fått den boken..? Jag kollade på baksidan. Och då föll poletten ner. Utgiven av Gospel Media stod det. My God(!)... att de aldrig ger sig.

Jag behöver inte läsa en rad av boken för att veta exakt vad den innehåller. Folk som varit nära döden berättar om hur de antingen mött Jesus och alla hans änglar eller fan själv och alla hans småjävlar. Alltsammans med ett stort mässande Vänd om till den rätta vägen medan tid ännu är ekande i bakgrunden. Det är ta mig fan så man nästan spyr på fläcken!

Är jag otacksam över deras omtanke nu? Glöm det! Det stör mig enormt att folk jag inte känner tror sig veta hur det är ställt med min själ och vart min kompass är inställd och ovanpå det tycker sig ha rätt att delge mig den åsikten utan att ens klara av att stå för att de har den.

Jag diskuterar gärna, men anonyma fördömanden förklädda till omtanke betackar jag mig för.

//Fred - som dessutom har lite noja och undrar om bokens titel anspelar på bloggens namn

Shopping som Prozac

Jo, jag vet. Det har varit lite taskigt med uppdateringen av bloggen den här veckan, men jag har haft häcken full (i den trista meningen) hela veckan. En fantastisk massa jobb. Vilket gjorde att jag när fredagen igår äntligen kom, och dessutom sammanföll med lönedag kände att jag var tvungen att tröstshoppa lite. När nu veckan varit som den varit så behövdes det rätt rejält mycket tröst, så jag kom hem med en ny vårgarderob och en ny mobil.

Satt och lekte med den senare hela kvällen igår. Eller rättare sagt, så länge jag lyckades hålla mig vaken. En Sony Ericsson K800i. Har en känsla av att vi kommer att bli riktigt goda vänner, vilket jag inte riktigt blev med företrädaren, en Samsung. Kameran är riktigt schysst. Får se om det kommer att märkas här på bloggen. Det är i alla fall helt klart roligare att fota när det finns chans att se vad bilderna föreställer, vilket inte var en självklarhet med bilderna från förra mobben. Dessutom är den snygg och ser nästan ut som ett syskon till min iPod där de ligger bredvid varandra.

Nåja, efter 14 timmars sömn i natt känner jag mig ganska fit igen. Förvänta er lite högre bloggaktivitet i helgen. Har en hel massa schlager att ta igen t.ex. Först på tur är Makedonien.

//Fred - prylbög. Också.

Martin Lind - en schysst snubbe

Jag har ju skrivit en hel del tidigare om min ståndpunkt i äktenskapsfrågan; att man borde införa civiläktenskap för alla. Den linjen följde ju nu inte Hans Regner i sitt förslag till en ny äktenskapslag, även om den ju föreslår ett könsneutralt äktenskap. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalade att Svenska Kyrkan visserligen kan tänka sig att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men just ett partnerskap. Äktenskapet ska vara reserverat för relationen kvinna/man. Han visar sig dock inte vara den talesman för hela Svenska kyrkan som artikeln framställde honom som.

Idag får han en replik från Martin Lind, biskop i Linköping. Han menar att det inte finns några teologiska skäl mot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Bibeltexterna känner inte till samkönade äktenskap av det enkla skälet att sådana ej förekom när texterna skrevs. ... Ordningar får färg och form utifrån den faktiska verkligheten. Men allt skall ses med kärleken som överordnat riktmärke. ... Kan kyrkan välsigna partnerskap, kan kyrkan också kalla partnerskap äktenskap.

Nej, jag tycker fortfarande att det mest rimliga är att skilja kyrkan ifrån juridiken, men lite häftigt är det allt med en biskop som talar mitt språk. Det här är ju precis samma argument jag försökt använda i diskussioner med frikyrkobekanta med rena väggen som resultat. Det ska bli mycket intressant att följa den fortsatta debatten, för det här lär ju knappast få vara sista ordet.

//Fred - som fortfarande undrar varför media framhärdar med att kalla könsneutrala äktenskap för homoäktenskap

Det var bara vita lögner

Vilken dag! Det är verkligen vår på riktigt. Eller till och med nästan sommar på en gång. Efter jobbet satt jag och några kollegor kvar i solen ett tag innan det var dags att dra hemåt. Vi småpratade lite och bara njöt efter en hel dag inom fyra väggar.

Plötsligt ringde en av kollegornas mobil. Hon svarade. Det framgick tydligt att det var hennes pojkvän i andra änden. Hon sade:

Du, jag sitter fast i ett möte just nu, jag ringer tillbaka när vi är klara, det tar väl nån halvtimme.

Så fort hon lagt på undrade en annan kollega om varför hon ljugit. Den tilltalade småskrattade lite roat och förklarade att hon visste vad pojkvännen ville prata om, och att hon inte tyckte att det var läge att göra det just nu inför oss. Särskilt inte som det var så skönt i solen. Den förklaringen köpte inte kollegan som frågat. En lögn är en lögn menade han, och sådana är aldrig ok, i synnerhet inte i ett förhållande. Tur inte Berit var där. Det hade kunnat bli riktigt hett. Jag tyckte det började kännas som läge att njuta av solen någon annanstans, och dessutom hade jag en tid att passa. På väg därifrån funderade jag över hur ok en vit lögn egentligen är. Jag fick ganska snart möjlighet att ta ställning i praktiken.

En dryg timme senare gick jag genom centrum på väg hem. Helt plötsligt stod han bara där. Killen jag var på dejt med för en dryg vecka sedan. Vi har snackat ett par gånger sedan dess, men inte setts. Kul! Tills han frågade om jag kom direkt från jobbet. Ett sanningsenligt svar hade kunnat lyda ungefär så här:

Ehh... nej. Jag gick ett brev dagen efter att vi setts om att en tidigare partner tydligen har klamydia. Har precis varit på könsmottagningen och kollat mitt testresultat.

Men nej, det kändes inte riktigt som ett smart drag att komma med det andra gången jag träffar Mr Potentiell Vårförälskelse. Även om testet var helt grönt. Så jo, jag kom visst direkt från jobbet trots allt.

Jodå, vita lögner är heeelt ok ibland.

//Fred - helt grön

Oj! Glömde...

En ny undersökning gjord vid Kinsey-institutet visar att kvinnor tittar mer på mäns nedre regioner än vad männen tittar på kvinnors kroppar.

Man lät män och kvinnor titta på avklädda bilder av det motsatta könet och följde sedan deras blickar för att se var det hamnade. Det visade sig att män i huvudsak studerade ansikten, medan kvinnors kollade in de nedre regionerna. Slutsatsen är att kvinnor tittar på könsorgan i större utsträckning än vad män gör.

Eller också glömde man att kolla om killarna överhuvudtaget var intresserade av att kolla in en naken brud..? Mouhaha... vilken miss det vore. Hade jag satts att kolla in bilder på nakna brudar hade jag helt klart gjort mitt allra bästa för att undvika att låta blicken falla på muttan. Euww euww euww...

Oavsett... det verkar vara en ruskigt heteronormativ undersökning det där. Hur kollar homosexuella män in andra män i jämförelse..? Eller dito kvinnor? Och det kanske vore väl djärvt, men hur kollar heterosexuella män på andra nakna män..? Nej, jag tänker inte antyda något om deras läggning, men inte fan är det ögonkontakt man får i duschen på gymmet precis. Det vore liiite intressant att se vilket utslag mäns kukmätarinstinkter skulle ge i en sådan undersökning. Det hade kunnat bli en chic rubrik i SvD det.

//Fred - färdig för sängen

Chattexperimentet avslutat!

Så där, chattexperimentet är alltså avslutat! Wow... det var riktigt lyckat! Är helt slut i händerna och huvudet efter att ha suttit i ett par timmar och skrivit så att fingrarna nästan tagit eld. Det var helt klart en utmaning för simultanförmågan!

26 personer addade sig till min MSN-adress och ett drygt tiotal dök upp för att snacka. Jättekul att få möjlighet att möta er som jag annars bara möter här på bloggen (och några som jag inte alls mött förut) på ett lite annat sätt!

Tack till alla er som dök upp! Nu blir det gyrospizza här!

//Fred - nöjd och hungrig

Kändischat med Fred!

Jodå, jag förstår att ni har undrat. Varför får Erik Segerstedt och Salem al Fakir ha en alldeles egen kändischatt, när inte ens Fred haft någon?

Men goda nyheter, snart är ordningen återställd och er saknad och längtan kan äntligen få nå sitt slut!

Jag bjuder nämligen härmed in alla mina fans, läsare och övrigt löst folk till chattmingel på MSN nu på söndag den 15e april med start kl. 17.00!

En handfull läsare kommenterar varje eller vartannat av mina inlägg, ytterligare ett tiotal gör det regelbundet men mer sällan. Men min besökslogg säger att uppåt ett hundratal läsare läser min blogg flera gånger i veckan eller åtminstone regelbundet - uppenbarligen utan att göra minsta väsen av sig. Dags att ändra på det nu tycker jag! Jag vill veta vilka ni är, så kika in på söndag!

Hur? Adda först rightsaidfred@bredband.net på MSN. Försök sedan bita ihop tills på söndag framåt 17-hugget. Då är det nämligen dags att logga in!

Sedan är det bara att chatta loss, i det stora gruppsamtalet eller privat. Ställ frågorna du aldrig vågat ställa eller kom bara in och hälsa och chattmingla om högt och lågt.

Har du inte MSN? Ladda ner gratis här.

Det här blir intressant.

//Fred - som kanske borde skaffa sig ett liv, men istället odlar myten om sig själv

10 to 1

Blev utmanad av Boobs, och som den viljelöse stackare till blogghora jag är släppte jag glatt och villigt genast allt arbete för att göra honom till viljes. Here it goes:

Tio första

1. Första bästa kompis: Christian. Vi bodde på samma gata och gjorde allt tillsammans till vi blev gamla nog att upptäcka att vi bara umgicks för att vi alltid gjort det.
2. Första bil: En röd Lincoln cab med vit suflett. En riktig goding i storleksordningen 7-8 cm.
3. Första kärlek: Nja, men första spanet får ni: Pär på lekis. Jag tyckte om att klappa hans hår och tyckte han hade fina ögon. Mormor har berättat att jag sagt att han var fin. Inte snäll eller schysst som man brukar säga om kompisar när man är i den åldern. Det är lite coolt.
4. Första husdjur: Katten Tusse. Jag minns honom inte särskilt bra, men jag minns hur syrran tjöt i veckor när han sprungit bort och sedan förblev spårlöst borta.
5. Första semester: Oj... den första minns jag faktiskt inte.
6. Första jobb: Jag städade på sjukhuset på sommarloven under högstadiet. Minns att jag vägrade ha städpersonalens kläder och istället gick runt och moppade i läkarrock.
7. Första köpta skiva: Some great reward - Depeche Mode
8. Första riktiga kärlek: Min första pojkvän. Vi var ett par från första stund vi sågs och fyra år framöver.
9. Första piercing: Det närmaste jag kommit, och kommer att komma, en piercing var när jag rejsade symaskinens nål rakt igenom pekfingret på syslöjden på högstadiet.
10. Första konsert: Bröderna Herrey på Bäckaskogs slott 1984. Richard var såå het!

Nio senaste

1. Senaste alkoholdrycken: Hmm... löjligt svår fråga. Påskaftonskvällen var blöt, så den senaste alkoholdrycken jag drack lär ha varit den kvällens sista drink, men vilken var det? Sorry, kanske hade fixat det under hypnos, men nu, nae...
2. Senaste bilfärd: När jag åkte med brorsan och hämtade pizza häromkvällen.
3. Senaste filmen du såg: Såg om Daredevil häromkvällen. En blind Ben Affleck i rött läder är inte alls lika illa som det kan låta.
4. Senaste ringda telefonsamtal: Alldeles nyss, ett kort jobbsamtal.
5. Senaste bubbelbadet: I januari. Utomhus på Hasseludden Yasuragi.
6. Senaste kyss: Hmm.... Jag var faktiskt på min första dejt på en halv evighet igår. Den var... lyckad. *sade han nöjt leende*
7. Senaste gången du grät: När jag sympatigrät med en mycket olycklig vän nyligen.
8. Senaste måltiden: Mikrad fiskgratäng nyss på lunchen. Helt ok, men ingen höjdare.
9. Senaste spelade cd: Shock value - Timbaland

Åtta har du nånsin

1. Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej. Polarna finns liksom inte på marknaden för potentiella ragg eller pojkvänsmaterial.
2. Blivit kär vid första ögonkastet? En gång. Se Första riktiga kärlek.
3. Fastnat med blicken i någons urringning? Om något hos en brud fångar min blick är det en schysst klyfta. Jag älskar bröst in a very gay way.
4. Fått ditt hjärta krossat? Njee... det är att ta i, men rejält trampat på i alla fall.
5. Sagt att du älskar någon utan att mena det? För mig är Jag älskar dig väldigt starka ord. Nej, jag har aldrig sagt dem utan att mena dem.
6. Haft ett one night stand? Men hallå... vad är det för fråga? Vilken blir nästa? Om jag andats? Ge mig en enda bra anledning till att en snygg man i sina bästa år skulle nöja sig med högerhanden! Inte? Tänkte väl det.
7. Busringt till någon? Hmm... njee... inte i den klassiska meningen i alla fall.
8. Stulit något? Jo, som en del i tonårsprylen när gränser skulle testas och grupptrycket var rättesnöret.

Sju spårlöst försvunna

1. Mina svarta läderhandskar - förmodligen kvarglömda på bussen
2. Min dialekt - lika bra det skulle några säga, men jag saknar den faktiskt.
3. Min Energiejeansjacka - letade runt hela lägenheten när det var schysst väder förra veckan, men icke...
4. Senaste lönen - pengar rullar ruskigt fort en ledig vecka.
5. Den söta lilla flickan - ja vart fan tog hon vägen?
6. Kd - vore spårlöst borta om det var riksdagsval idag. Riktigt synd! (Vilket borde få ett helt eget blogginlägg).
7. Kebabpizzan - från favvopizzerian på hörnets meny. Stor sorg tills jag insåg att gyrospizzan är ännu bättre.

Sex saker du gjort idag

1. Pimplat kaffe. Var ruskigt svårtstartad idag.
2. Sprungit till bussen.
3. Satt igång larmet på jobbet. Precis vad man inte behöver på morgonen.
4. Funderat över hur på det är ok att vara efter första dejten.
5. Filat på några kommande blogginlägg.
6. Jobbat lite, med betoning på lite.

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Min iPod - alltid.
2. Kuken - ursäkta min franska.
3. Sovmorgnar - jag hatar inte mycket, men morgonmänniskornas tyranni är en sådan sak.
4. Min skivsamling
5. Min blogg - har hunnit bli riktigt fäst vid den.

Fyra personer du kan berätta allt för

Den frågan funkar inte riktigt med min bloggpolicy; att utelämna namn. Men det finns ganska exakt fyra personer jag kan berätta precis allt för. Ni vet vilka ni är och jag är väldigt glad att ni finns.

Tre val

1. Blått eller rött? Definitivt blått. Jag klär bäst i blått och tycker att blått känns cleant och fräscht.
2. Sommar eller vinter? Sommar! Vintern är bara en passersträcka mot nästa sommar
3. Choklad eller chips? Choklad! Helst lite mörkare. I forntiden hade jag svarat chips, men jag har svullat bort suget efter dem sedan dess.

Två saker att göra innan du dör

1. Att lära mig spela ett instrument ordentligt. Sörjer att det inte blivit av hittills.
2. Att se betydligt mer av världen. Den är stor.

En sak du ångrar

1. Nej, jag tror på att lära sig av sina misstag, men inte på att ångra sig.

Skickar vidare till Cara Mia, Kim den skamlöse, Snopptastic Hanna och Stan som behöver få lite fart på sin blogg.

//Fred - måndagsseg en tisdag

Ibland är överarmar precis som bröst

Fick en retorisk fråga i en kommentar på mitt förra inlägg om ifall jag möjligen fascineras av överarmar. Visst har han rätt. Jag tror visserligen inte att drömkillen har en rad fysiska egenskaper som måste prickas av, men ett par schyssta överarmar måste onekligen räknas som en bonus.

Hans kommentar fick mig lätt rodnande att minnas en händelse från när jag var alldeles nyutkommen. Så kära läsare, bara för er, lite offentlig förnedring:

Jag hade varit ute och festat och träffat en kille. Vi bestämde oss för att ses på en fika dagen därpå. Han var en stor kille. Byggartypen, vilket egentligen inte är riktigt min kopp the. Lite too much liksom. Men han var snygg, trevlig och en schysst merit tyckte jag, nyutkommen och överväldigad av allting som jag var då. Det var en varm sommardag när vi slog oss ner på en uteservering för att fika och han var klädd i en mörkblå t-shirt som satt som en kroppsmålning. Han var lättpratad och vi hade riktigt trevligt, men jag hade väääldigt svårt att slita blicken och tanken ifrån det där stället där t-shirtens ärm övergick i hud. Shit vilka överarmar!

Till slut kände jag mig tvungen att kommentera dem. Han tackade för komplimangen, skrattade lite och sa:

Jag satt just och tänkte att nu vet jag hur brudar menar när de säger att det ibland känns som om killar pratar med deras bröst.

Jag bara dog. Jag tyckte det var fruktansvärt pinsamt, och insåg inte där och då, grön som jag var, att han förmodligen fått mig precis dit han ville. Jag repade mig dock snabbt och vi fortsatte att ses ett tag tills han visade sig vara en skitstövel av rang. Jag hade dock insett att man med lite god illvilja skulle kunna se storleken på hans överarmar som kompensation för annat, som i lika hög grad som hans överarmar var stora, inte var det.

Jag veeet, det är elakt, men det gör det liiite lättare att leva med mitt stirrande debacle och hans egotripp första gången vi sågs.

//Fred - som numera (oftast) spanar mer subtilt

Kongressrapport

Inte helt otippat blev det inget bloggat från Skövde. Det fanns liksom ingen tid att leta rätt på en dator och i ärlighetens namn kändes det väl inte såå högprioriterat heller. Förhandlingarna var intensiva och den lilla tid som fanns över var inte särskilt svår att fylla.

Det har varit en bra helg! Besluten togs, med något litet undantag, i enligt mitt tycke helt rätt riktning efter goda men förvånansvärt få diskussioner. Besluten innebär bland annat att RFSL inte längre utläses Riksförbundet för sexuellt likaberättigande utan istället Riksförbundet för homo-, bisexuellas och transpersoners rättigheter, att kongress från och med nästa år kommer att hållas vartannat år och att vi har infört normalstadgar för lokalavdelningarna. De prioriterade områdena under det kommande året blir könsneutralt äktenskap, HIV och hälsa, asylfrågan och internationellt arbete.

Ett stort antal politiker och andra gäster har talat under helgen. EU-minister Cecilia Malmström utlovade fortsatt arbete mot diskriminering, bland annat med orden Lagstiftning som ger grund för diskriminering får inte ske. Intressant med tanke på äktenskapsutredningen. Den tråden tog Vänsterpartiets Lars Ohly upp när han utlovade att hans parti inte ställer upp på en äktenskapslag som ger utrymme för diskriminering och som symbol för detta överlämnade en bröllopstårta (som för övrigt var riktigt smarrig). Till folkets jubel belönades han för detta med en kyss av förbundsordförande Sören Andersson.

Talet som gjorde mest intryck på mig var dock det från Karin Långström Vinge, präst i Svenska Kyrkan och tillika en av de bloggskribenter jag regelbundet läser. Med min bakgrund i Pingstkyrkan har jag länge varit minst sagt skeptisk till kristna. Jag delar inte hennes tro, men hon har åtminstone fått mig att se att alla kristna inte motsvarar bilden jag haft, och ännu viktigare; att tro att det faktiskt finns möjlighet att mötas.

RFSL fick också en ny styrelse under den för sjunde gången omvalde Sören. På pappret ser det riktigt bra ut tycker jag, även om den har en lite väl röd färg för att jag ska känna mig riktigt nöjd. Förbundssekreterare Hans Boskär är kommunfullmäktigeledamot för (s) i Örebro, Madelaine Vilgren landstingfullmäktigeledamot för desamma i Östergötland och Peter Frejhagen är politisk handläggare för den socialdemokratisa riksdagsgruppen. Lägg därtill den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis och summa fyra förbundsstyrelseledamöter är röda medan såvitt jag vet ingen av de övriga kan ges politisk färg utifrån aktivt arbete.

Den traditionsenliga kongressfesten som hölls på Bogrens salonger var riktigt nice bortsett från ett riktigt b karaokeliknande framträdande av Mathias Holmgren. Bland annat gjorde jag och stormumriken, Sören, under kvällen ett väldigt improviserat test av hur HBT-vänligt Skövde är. Efter att ha checkat möjliga flyktvägar placerade vi oss på väl synlig plats på Harrys och var typ väldigt gosiga. Folk höjde knappt på ögonbrynen. Där och då var vi nästan lite besvikna, men betyget är helt klart gott till Skövde.

För min egen del noterar jag också att jag nog kan glömma det där med att jag bloggar anonymt. Under helgen kom en handfull personer oberoende av varandra fram för att på ett eller annat sätt kommentera min blogg. Vet en så vet alla är ett nog så passande talessätt i sammanhanget. Men nåja, det känns faktiskt som om det spelar mindre roll.

//Fred - helt slut efter helgens arbete, eller om det efter är lördagens päronkonjak

Blåst!

Har precis börjat kvickna till efter att intensivt ha försökt mota förvirrade och slitna hjärnceller på plats sedan jag kom hem från kongressandet i Skövde i går kväll. Det blev dunk ner i soffan så fort jag kom hem och där blev jag visst kvar tills i förmiddags.

Trodde jag klarat att kryssa mig oskadd förbi gårdagens aprilskämtande, ända tills jag lyssnade av mitt mobilsvar när jag vaknat till liv. Där skulle tydligen finnas åtta meddelanden sedan igår, men det visade sig vara sju klick i luren och det åttonde meddelandet började med ett gapskratt innan en polare sade att han tyckte jag skulle lyssna på mitt svarsmeddelande. Que..?

Jag gjorde det. En väldigt formell röst som definitivt inte är min och störande nog ingen jag känner igen säger:

Hej! Du har kommit till (mitt namn)! Jag kan tyvärr inte ta emot ditt samtal eftersom jag är upptagen med att plöja kött på bögkonferens i Skövde. Lämna ett meddelande efter pipet så hör jag av mig så fort jag kan!

Undrar en hel del över vem det är som ska hängas för det här men vill däremot helst inte tänka på vilka de tidigare sju som ringt är. Morsan? Mormor? Chefen? Eller en och samma person som velat försäkra sig om att de hört rätt?

Lärdomen är i alla fall att man inte lägger ifrån sig mobilen den första april (i synnerhet inte i en kongressal med 130 lagom rastlösa kongressombud) och jag borde nog överväga att använda PIN-kod trots att jag aldrig lyckas ta mig förbi den på fyllan.

//Fred - som skriver kongressrapport