Böglobbyn del II

Efter förra veckans premiäravsnitt av SVT's Böglobbyn var jag rätt besviken. Det kändes som ett rejält fett streck draget med neonfärgad överstrykningspenna över fördomar om bögar som konstant överkåta buskknullare. En mer välvillig tolkning är att den faktiskt gav en bild som är sann. Om än bara för några. Så... det var med viss skepsis jag kollade kvällens avsnitt med rubriken I schlagerbögars land.

Först fick vi möta Marco. En homosexuell man som ser ut som kvinna och som åtminstone har varit i det närmaste besatt av Carola. En Carola som sedan svek honom brutalt när de en gång möttes på ett café och hon yttrade att Om du inte kan bli fri kommer du att brinna i helvetet. Du är en styggelse inför Gud! Visserligen verkar Marco ha en välutvecklad dramatisk ådra, men jag ser ingen anledning att betvivla att orden är Carolas. Hon sägs på senare tid ha gjort någon form av avbön för tidigare uttalanden om homosexuella. Trots det; jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är, men jag tycker att hon är riktigt... obehaglig.

Nåja, nog om Carola. Marco må vara en udda fågel, jag hade svårt att förstå och känna igen mig i mycket av vad han hade att säga, men han satte i alla fall fingret på en intressant fråga: den om hur manligt och kvinnligt värderas i gayvärlden. En straightacting (God, vad jag inte gillar det ordet) karlakarl till kille har utan tvekan högre status än en glittrig fjolla med falsettröst. Att påstå att bögar är frigjorda från traditionella könsroller är i stor utsträckning inget annat än bull.

Sedan fick vi möta Tomas Thulin, relativt nykommen bög med alternativ musiksmak, som förgäves försöker hitta likasinnat ragg på Göteborgs klassiska gayhak Gretas. Jodå... han har en poäng. Det är inte konstigt att gayställens musik är ett rätt ständigt återkommande debattämne bland oss som då och då frekventerar dem. Vår gemensamma nämnare är ju inte precis i första hand musiksmaken. Vad ska man välja att spela om man driver stans enda gayhak? Egentligen är det underligt att så många tydligen faktiskt verkar känna sig helt hemma på ett sådant ställe. Sen Tomas, bara så du vet, det är faktiskt inte så jävla rätt att hitta mr Right, oavsett om man faktiskt både kan stå ut med och till och med digga Lena & Co emellanåt. Hade du varit ute i ett år? Bah... ;-)

Andra avsnittet var väl bättre än det första, men Böglobbyn fortsätter att göra mig förvirrad. Vad vill man? Hittills känns det mest som en viltsafari i snabb takt genom Annorlundaland. Är det meningen?