De bögeriframkallande barnprogrammen
Nu verkar den polska barnombudsmannen Ewa Sowinska ha tagit sitt förnuft tillfånga sansat sig något. En ledande sexolog har nämligen bedömt att Tinky Winky och hans handväska inte har någon negativ psykisk inverkan på barn, vilket fått henne att backa från sina farhågor om att hans handväska skulle göra polska barn till bögar.
Men stackars Ewa är ju långtifrån hemma ännu! Det finns ju fler barnprogram att ta en närmare titt på, så varför inte hjälpa henne lite på traven med att spåra misstänkta företeelser och deras tänkbara inverkan på oskyldiga barnasinnen?
Barbapapa - Jo, jag nämnde ju honom redan i det förra inlägget. Han är ju rosa, och alla veeet ju att rosa är en färg för brudar och bögar. För att inte tala om det faktum att han kan ta vilken form som helst.
Smurfarna - Hur funkar det egentligen där borta i Svampbyn i det Glömda Landet? Är den en enda stor och go polyamorös familj runt den enda kvinnan, Smurfina? Eller har hon ett monogamt förhållande med Heterosmurfen medan de övriga knullar varandra blå(!)?
Bananer i pyjamas - Två rejält tilltagna fallossymboler i nattkläder. Behöver jag säga mer?
Och hur är det nu egentligen med Batman och Robin? Dessutom lär Dr Snuggles, professor Balthazar och björnen Paddington också vara bögar, om jag nu blev det genom barnprogrammen.
Media: DN, SvD
//Fred - lite barnprogramsnostalgisk
8 kommentarer:
Hahaha, jag kan spinna vidare på dina absurda exempel. Jag såg på mycket Disney då jag var liten, vilka undertoner de serierna måste ha! Och så diggade jag Pokemon och Digimon stenhårt, varav den senare serien än idag står sig pall. Och så har vi spelen, särskilt RPGn som Suikoden och Vandal Hearts måste vara bögframkallande. Sedan får vi inte glömma Mario och resten av 8 bits-gänget som följt med genom åren.
Nej, tycker det har gått för långt om folk börjar påstå att alla påverkas av saker som händer runt omkring en på ett negativt sätt. Alla bildar vi oss en egen uppfattning om världen allteftersom vi växer, att försöka skydda barn genom att granska saker onödigt mycket kan inte vara bra. En dag möter de verkligheten, och är de inte beredda så kan allt sluta i katastrof. Bättre att lära sig medan man växer istället för att leva i en illusion och sedan slungas ut i verkligheten. Om jag får säga mitt.
Och nej, jag säger inte att min åsikt är den rätta, men det är min syn på saken. ;P
Hej där, har läst din blogg ett bra tag men kommenterar för första gången: Du glömde en sak i barnprogramsskalan... Vilse i pankakan med den öppne bögen Staffan Westerberg och fallossymboler som huvudpersoner. Kan det bli farligare? Nej, allvarligt talat, moraltanterna kommer alltid att hitta något att klaga på. Jag hoppas bara att de dör ut snart.
Hur är det med Långben? Han borde inte vara tillåten att visa i Polen...
Bloggabstinensen är svåååår när man läser sånt här om vårt _underbara_ grannland:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=656400
Smurfarna är förresten vidrigt ur genussynpunkt, tycker jag. Killsmurfarna har en massa olika egenskaper (typ gammel- musik-, dum-, fixar-) medan det finns EN kvinnlig smurf som BARA är tjej.
Tinky Winky-debatten är ju helt absurd... Hur vet de ens att det är en HAN, är inte teletubbisarna könlösa? Nä, jag fattar som sagt ingenting.
tidus: Klart vi påverkas. Av allt. Men det ger ingen anledningen att jaga spöken.
susanne: Ja! Hur kunde jag glömma Staffan! Även om jag mer associerar honom med strumpor än med fallossymboler. :)
Ponte: Hmm.... Långben..?
trollhare: Just nu har jag svårt ett se något underbart med det grannlandet. Faktiskt.
ellen: Haha... ja smurfvärldens uppbyggnad är väldigt underlig på många sätt. Men egentligen tycker jag det är väldigt enkelt. Den är tänkt som en alldeles egen värld. Långt bortom genusperspektiv och könsroller. Kanske kan man bara låta den vara det?
Ja men strumporna är avlånga och utan armar. Lite böjda visst men det kan ju bara vara positivt ;)
Smurfarna var mina favoriter som lite, mest gillade jag ondingen. Kanske därför jag gillar att titta på killar i klänning?
Nalle Puh och hans vänner...
Finns bara en tjej där - den ensamstående kängurun Kängu och hennes baby Ru - fadern nämns aldrig någonsin.
Och ingen av grabbarna i Nalle Puh's värld verkar vara ett dugg intresserade av mamma Kängu - klart bögframkallande historia ;-)
...samt en fara för kärnfamiljen - en frånskild kvinna som uppenbarligen klarar sig själv både ekonomiskt och praktiskt!
(LenaK som övergett sin norska blogg och startat två nya på Wordpress)
Skicka en kommentar