Garderobsinnevånare - de finns ännu överallt
Läste i SvD idag om kinesiskan Angela som berättar om livet som lesbisk i Shanghai, Kina. Kina som enligt artikeln anses vara ett relativt tolerant land gentemot homosexuella, trots att det ännu bara är sex år sedan homosexualitet där ströks från listan över psykiska sjukdomar.
Angela beskriver en tuff verklighet av självförnekelse, utanförskap och marginalisering, där hon bland annat ser det som otänkbart att leva öppet och berätta för sin familj om sin läggning - de skulle inte acceptera.
Det är gott att SvD belyser homosexuellas situation i andra delar av världen, det är absolut nödvändigt för att på sikt kunna förändra den, men glöm inte bort hur många angelor vi ännu har här på hemmaplan. Det är lätt att man slår sig för bröstet om man lever i ett land som faktiskt står i framkant när det till exempel gäller lagstiftning som ger homosexuella lika villkor som andra. Samtidigt har vi långt kvar när det gäller fördomar och attitydförändringar. Angelas röst skulle faktiskt kunna vara svensk.
Vilken effekt har till exempel de röster som i äktenskapsfrågan i förtäckta ordalag säger att homosexuella inte är ok på en homosexuell individ i garderoben? Annars räcker det att läsa kommentarerna till artikeln för att inse orsaken till att många fortfarande aldrig kommer ut ur garderoben ens här i Sverige. Hon har ju faktiskt inte ens kysst en man eller pojke utan har alltid bara varit bland flickor. Hon kan omöjligt veta om hon är lesbisk eller inte. Som om homosexualitet är ett tillstånd av förvirring. Eller måste heterosexuella också kyssa någon av sitt eget kön för att säkert veta att de är hetero?
Åtta av tio mail jag får hit till bloggen handlar om precis samma sak. Antingen kommer de från osäkra och undrande homosexuella i garderoben - eller från individer med allt från lättare fördomar till rent hat. Jag skulle vilja tillägna artikeln hela världens angelor.
Andra bloggar om: homosexualitet, garderoben, Kina
Källa: Svd
//Fred - ute ur sin garderob i alla fall
4 kommentarer:
Jag blir alltid lika förvånad jag träffar någon som faktiskt är homofob _på riktigt_. Som den faghag jag är lallar jag runt i min blommiga bubbla av acceptans och kärlek dagarna i ända, och när jag väl råkar träffa på någon som har fördomar mot homos så blir jag så chockad att jag nästan dånar. Att det finns såna människor?! Helt sanslöst..
Hm... Jag känner igen det där. Väldigt mycket.
En sak jag ofta grubblar på ur mitt eget lilla perspektiv är hur många ts som lever i en heterogarderob eftersom det är så mycket enklare att framstå som ex. en heterokille än en ts-flata (och tvärtom). Ickehetero är nämligen oerhört mycket vanligare i ts-världen har jag fått för mig. Det blir dubbla garderobsdörrar, dubbelt så jobbigt.
Gaaah, jag borde börja blogga igen och sluta skriva så långa kommentarer. Nu blev det väldigt förvirrat. Förlåt.
Ja, här i vår lilla lilla värld av blommor så är det ju lätt att bli lite snurrig och tro att resten av världen också är lite gött kärlekslulliga och resonerar likadant.
Tyvärr så lurar det onda alldeles runt knuten, för att inte säga säkert mitt ibland oss också.
Man måste "toughen up" och bli lite hård och världsvan. Och mindre blåögd. Tyvärr.
lintin: De finns... men det handlar inte bara om homofobi. Ofta är ren okunskap ett nog så stort problem.
trollhare: Intressant! Och jo, fortsätt skriva långa kommentarer, så vi får oss lite trollhare till livs i alla fall!
Skicka en kommentar