Man är aldrig bättre än sitt senaste blogginlägg

Det är ganska intressant att se att minst 9 av 10 kommentarer man får kommenterar det senaste inlägget man skrivit. Bloggen är alltså en färskvara. Ja, för jag vägrar ju att tro att alla är så uppdaterade att de redan läst alla tidigare inlägg (även om jag hoppas att åtminstone några gjort det).

Gårdagens inlägg är redan glömt, även om man kanske tyckt det var det bästa man skrivit. Visst är det en sporre till att skriva mer och att fortsätta(?) skriva bra, men liiite tråkigt är det allt.

För jo, jag har kommit fram till att jag inte bara skriver för mig själv. Det vore ett grymt hyckleri att klämma fram en floskel om att jag bara skriver för min egen skull, som egenterapi, även om det självklart är en del av anledningen. Jag vill dela, jag vill bli läst.

Egentligen sabbar det här inlägget hela upplägget. Ett halvsunkigt navelskådande av min exhibitionistiska ådra och utan minsta bögeri dessutom. Nåja, låt vara. Nästa inlägg... vänta bara.