Kärlek eller våldtäkt, skit samma

Under slutpläderingarna i hovrättsförhandlingarna i det s.k. Stureplansmålet vände visst försvarsadvokat Peter Mutvei ut och in på sig för att försvara sin klient, en av "stureplansprofilerna":

Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik, gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya referensramarna.

*ironi* Jamen vad fint, Mutvei, där fick du till det! Vilken klockren parallell! Om nu bögjävlarna ska få gå och gifta sig så är det väl inte mer än rätt att din klient ska få våldta brudar! Ett homoförhållande eller en våldtäkt, skit samma! How very openminded of you, nu måste väl alla förstå att din klient bör frias! */ironi*

//Fred - i full fart i uppförsbacken

Andra bloggar om: Peter Mutvei, Stureplansmålet, homosexualitet, samkönade äktenskap

Trams, sade Björklund om HBT-politiken

På Folkpartiets landsmöte för tre veckor sedan togs bl.a. beslut om att ta avstånd från heteronormativitet och att arbeta för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

I en intervju i tidningen Dagen avfärdar nu partiledaren Jan Björklund med ett skratt beslutet som trams:

"...det är ju bara trams, att avskaffa det som norm."

Jag skulle mycket gärna höra Björklund utveckla vad han egentligen menar med det uttalandet. Vet han inte vilket beslut man tagit? Eller har han inte förstått vad det handlar om? Eller menar han, trots att han förstått, att det är trams? Liberalt? My ass.

Om han nu inte förstått så är det läge för en liten lektion. Begreppet heteronormativitet innebär, förenklat, ett antagande att alla är heterosexuella eftersom de flesta är det, och att det därmed är det naturliga sättet att leva. Att man förväntar sig att människor man möter är heterosexuella. Följden blir att det som avviker från normen blir osynliggjort, och om det trots allt kommer i ljuset uppfattas det som avvikande och fel, vilket ofta ses om en bakomliggande orsak till våldshandlingar och diskriminering mot HBT-personer. För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om saken, visserligen i affekt, men jag tror det illustrerar saken både enkelt och tydligt.

Är det under en regim som beskriver detta som trams Folkpartiet ska genomföra sin på pappret sunda HBT-politik känns det rätt ordentligt tveksamt att de får min röst fortsättningsvis.

//Fred - lite ledsen i ögat

Andra bloggar om: Jan Björklund, Folkpartiet, heteronormativitet, homosexualitet

Även hycklande biskopar kan hitta ett korn

Trenne biskopar skriver nu en replik på Sören Juvas och Martin Linds debattinlägg Det är inte kön utan kärlek det hänger på i SvD.

Inlägget innehåller en hel del gibberish med utgångspunkt i en viss skapelseordning och att äktenskapet är knutet till skapelsens fortbestånd. De väljer att helt bortse helt ifrån att man på löpande band viger folk som redan avlat barn, som ibland gjort det till både höger och vänster, och dessutom folk som inte har minsta intresse av, eller ens möjlighet, att överhuvudtaget skaffa barn. Ännu mindre tar man hänsyn till att homo- och bisexuella faktiskt också kan göra barn.

De tycker dessutom att det är helt rimligt att hellre avstå vigselrätten, visserligen inte mig emot, än att jämställa samkönade pars med olikkönade pars status - samtidigt som de på samma bibels grund tycker sig kunna bejaka ett partnerskap mellan samkönade par. Det går tydligen bra att kompromissa med Bibeln, men bara så länge kompromissen diskriminerar till den egna fördelen. Ovanpå det sitter de och spelar snyftande över att förslaget skulle innebära att de tvingas ge upp partnerskapet! Varför inte säga det rakt ut, att tanken på ett äktenskap på lika villkor för alla är motbjudande, istället för att krångla in sig i motsägelser och långsökta omvägar? Hyckleri är ett ord som osökt dyker upp.

Diskriminering förresten. De anser inte att argument av känslo- och symbolkaraktär kan ses som grund för diskriminering. Vilken definition har egentligen kyrkan av ordet diskriminering?

Trots detta kommer de alltså ändå fram till en riktigt vettig slutsats. Man bör införa ett civiläktenskap för alla. Alla par ska först genomgå en borgerlig vigsel eller registrering av sitt äktenskap. Sedan kan den som vill genomgå en ceremoni efter eget val. Då kan kyrkan köra sitt race med fortsatt godtyckligt tolkande av sin heliga skrift tillsammans med de som vill delta i det och vi som inte köper detta har rätt att viga oss på samma villkor oavsett om den vi väljer att leva med är av samma kön eller inte.

Det är den enda rimliga vägen.

//Fred - som firar in helgen

Tidigare blogginlägg i äktenskapsfrågan

Andra bloggar om: samkönade äktenskap, homosexualitet, könsneutralt äktenskap, civiläktenskap, äktenskapslagstiftningen

Happy Pride!

Dags för avfärd mot Stockholm! 16.30 drar invigningsgalan igång och sedan kör vi på tills på söndag! Satt och filade på ett inlägg om vad Pride egentligen är efter att ha läst somliga reaktioner i bloggosfären, som t.ex. Alex Schulmans ovanligt korkade och skrämmande ivrigt påhejade inlägg, men får konstatera att jag inte hinner fila det till publicerbar form innan avresa.

Jag nöjer mig med en mer kortfattad version; han med flera har fantastiskt fel på ett helt gäng sätt. Att påstå att bögar (och flator, flator vänner, glöm dem inte) inte är en utsatt grupp i samhället är insiktslöst och ett rent hån mot alla de som utsätts för brott på grund av sin läggning, mot de som ser sig tvingade att fly sin landsortshåla för Schulmans skyddade storstad på grund av intolerans och mot alla de som sitter i sin garderob eftersom de hör och ser sin omgivnings attityder.

Den andra stora gruppen av kritiker finns även hos andra bögar; de som menar att Pride är ett skott i foten om man vill vinna respekt och ses som en av alla andra. De som säger att Pride framställer bögar som översexuella modeikoner som skriker ut sin bögighet. Jag säger att de kritikerna antingen a) tycker de ser ett tillfälle att trycka till bögjävlarna i största allmänhet, eller b) har fallit för mediabilden av Pride, som ALLTID illustrerar sina rapporter med bilder av de som utmärker sig mest. Mest hud, störst fjäderplymer, mest glitter - *klick*. And who can blame them, hur kul är en vanlig snubbe i jeans och t-shirt på bild, oavsett om han är mer representativ för en pridebesökare? Visst, det vore nice med en mer nyanserad bild, men allvarligt... Om man nu känner att man kan få vara sig själv under en enda vecka om året, känner man sig inte lite... glad under den veckan då?

Här kommer vi till c) Lite självanalys tack. Varför skrämmer det att han klämmer i lite extra för att visa sin glädje? Om det får dig att skämmas och ta avstånd så skäms jag å dina vägnar. Det finns plats för dig också, även om du uttrycker dig annorlunda, Svensson eller glitterfjolla. Det är liksom där hela kärnan av tanken med Pride ligger. Räta på ryggen. Min respekt hos mina medmänniskor, mitt likaberättigande, vinns inte på bekostnad av andra. Det ska fan i mig finnas plats för alla.

Hoppas kunna rapportera på plats, men jag vet hur det brukar bli, och intensivt är bara förnamnet. Ses vi inte i Tanto så hörs vi efter Pride om det inte blir något bloggande! Happy Pride!

Andra bloggar om: homosexualitet, Stockholm Pride

//Fred - taggad, i dubbel bemärkelse

Hyséns spännande resa

Prideveckan har börjat! Jag har vaknat och äntligen insett att jag behöver fixa en tvättid innan det är dags att dra mot Stockholm och Tantolunden på onsdag. Media verkar också ha vaknat, för det skrivs en hel del idag.

Till att börja med blossar debatten om valet av Glenn Hysén som invigningstalare upp igen. Petter Wallenberg skriver en debattartikel i Aftonbladet och Anders Selin gör detsamma på DN Debatt.

Det handlar om en händelse för sex år sedan när Hysén slog ned en man som tog honom på kuken på en offentlig toalett i Frankfurt. Expressen skrev enligt Sylvester om saken då:

Mannen tafsade på Hysén inne på flygplatstoaletten, och enligt Hysén fick han ett knytnävsslag mitt i ansiktet så han flög in i ett toalettbås. På frågan om hur det gick för den homosexuelle mannen säger Glenn Hysén till Expressen:
- Jag gick ju inte in och kollade direkt [i båset där han låg, Sylvester anm.]. Men han rörde sig i alla fall.
Vidare säger fotbollsstjärnan att han anser att mannen måste vara helt sjuk.

Nej, det är inte ok att antasta någon på en offentlig toalett. Alldeles oavsett kön eller läggning. Det är HELT ok att reagera om man blir utsatt för något sådant. Säg ifrån. Polisanmäl. Men det är INTE ok att slå ner någon och sedan utan att bry sig gå därifrån. Inte ens om man tycker att man kan ursäkta sig med att personen är sjuk i huvudet.

Stockholm Prides ordförande Sofia Sjöö har försvarat valet av Hysén med att han gjort en spännande resa i synen på HBT-personer och presstalesmannen Anders Wallnér menar att man inte betraktar det han gjort som ett homofobt dåd. I hans värld är det så här man reagerar, och det får stå för honom.

Det luktar illa hur man än vänder på det. Selin & co vill göra det till en fråga om homofobi eller hatbrott. Men egentligen - alldeles oavsett homofobiska motiv - övervåld är aldrig rätt, och ett sådant beteende ÄR inte något som får stå för Hysén. Jag vill inte se den tallande snubben som invigningstalare - och jag vill inte se Hysén. Jesus, det måste finnas bättre val.

Andra snubbar som ger en rak höger utan att bry sig om följderna åker dit. Men inte Hysén. Han gör istället en spännande resa och belönas med att få invigningstala på Sveriges största tillställning för HBT-personer. Pinsamt.

Andra bloggar om: Glenn Hysén, Stockholm Pride

//Fred - som skäms för det blinda krypandet

Gör något flatigt!

Idag skriver DN om hur gaykunder blir bemötta som konsumenter. Enligt rapporten Våningssäng på bröllopsresan, skriven av Kristina Börjeson, informatör för Fritt fram, är många homo- och bisexuella osäkra på hur de kommer att bli bemötta på grund av sin läggning. Bland annat berättar ett killpar om hur personalen flydde ut på lagret när de skulle shoppa barnvagn.

Det är inte särskilt ofta jag haft anledning att klargöra min läggning i egenskap av kund, men de gånger det behövts har det oftast gått smidigt. Det har till exempel aldrig varit några problem när man påtalat att man faktiskt vill ha en dubbelsäng på hotellrummet trots att båda är killar. Däremot laggar hotellens intern-tv på HBT-fronten. Det har hänt mer än en gång att man mötts av ett meddelande på skärmen som säger Välkomna herr och fru... Mouhaha...

Jag kan faktiskt bara påminna mig ett enda tillfälle då min läggning verkligen påverkat mig negativt som konsument. Jag fick ett presentkort på att man fick åka finlandsfärja med sin partner till reducerat pris. Det lät schysst, så jag och min dåvarande pojkvän nappade. När jag ringde för att boka biljetter gick allt fint. Tills jag skulle uppge våra namn. Då tog det tvärstopp. Först blev det tyst i luren. Sedan började tjejen i andra änden njaeaeae jomen alltså... det gäller ju bara riktiga par.

Jag blev tvärförbannad och bad att få tala med någon överordnad. Jag kopplades vidare och fick tala med en man som menade att det tydligt framgick av annonsen att erbjudandet gällde en kvinna och en man. Vilket ju inte ALLS var tänkt att vara diskriminerande, men gjorde man inte på det sättet så skulle ju vilka polare som helst kunna åka billigt. Är inte det förresten ett riktigt puckat argument? Är det helt otänkbart att en tjej och en kille är polare? I det läget lade jag i alla fall ner - det blev ingen resa. Vill dock minnas att företaget faktiskt blev anmält för den kampanjen.

Nyligen var jag med om en annan händelse som får funka som en liten solskensmotvikt. Jag och några polare skulle på inflyttningsfest hos ett tjejpar och ville köpa med oss en blomma. Vi visste inte riktigt vad vi ville ha för blomma, men berättade för expediten att den skulle vara till just en inflyttningsfest. Hon fortsatte fråga vad festens värdar tycker om och har för stil hemma. Det hade vi lite dålig koll på och så jag svarade lite på skoj att De är flator, så gör något flatigt. Varpå hon utan att blinka med ett leende svarade att hon nog skulle kunna fixa det - och skred till verket alltmedan vi stod som fågelholkar och såg på. Way to go florister!

//Fred - som nu vet att ett arrangemang av suckulenter och stenar är vad florister menar är flatigt

Om rövfittor och de där heterosnubbarna

Snackade med en polare på Qruiser idag. Bland annat avhandlades senaste tidens framgångar, eller snarare bristen på sådana, på dejt- och raggfronten i allmänhet och i synnerhet på nämnda community. Han ondgjorde sig bland annat över en heterosnubbe som skrivit och velat ge honom en omgång i rövfittan. Nope, han var inte upprörd varken över erbjudandet, som i sak lät åtminstone hyggligt lockande, eller över att killen var hmm... hetero. Hans gallaspyende gällde ordet rövfitta, som enligt honom är fantastiskt avtändande eftersom en stor del av grejen med killar är just att de inte har nån. Fitta alltså.

Visst, ordet används inte bara av straighta snubbar, men de ÄR för söta, heterograbbsen. För dig som inte har hundra qruiserkoll är communityt enligt dess policy en mötesplats för bögar, flator, bisexuella, transpersoner, queer och deras vänner. En stor del av medlemmarna definierar sig som hetero, till somligas förtret och till de flestas liknöje. Många av dem är säkert hetero enligt en för de flesta acceptabel definition, men sen har vi de där andra...

Joodå... visst är det i många fall himla tragiskt att de sitter i den sits de gör, men det är också intressant och ofta rejält underhållande att iaktta deras små krumbukter. Som att på sin sida undanbe sig kontakt med killar, lägga upp en utfläkt donna i fotoalbumet, alternativt en bild på sig själv upphånglande en brud - för att sedan under cover ragga runt efter, the magic word, diskreta träffar. Med killar.

Innan de konkreta förslagen läggs fram övertalas man om att de är hetero med argumentation av typen jag är hetero... men tycker det är häftigt att suga kuk/men hål som hål/men det är enklare med killar/jag vill bara testa/eller min favorit; jag tänder bara på kukar, inte på killar. Definitioner och fack... de säger inte mycket, men i alla fall, vi snackar total denial.

Tillbaka till rövfittan. Samma killar snackar gärna om dem. Rövfittor. Det blir liksom liiite mer legitimt att bonka på en kille om han har en fitta, såna som man ska bonka på. När polaren gnällde på om att han minsann inte har nån fitta berättade jag en liten episod om ett personligt rekord i upplevd denial.

För länge sen hade jag en kk-relation med en sån där snubbe. Varenda gång vi skulle till kom först den där harangen. En liten disclaimer. Hans version av No animals were harmed during the production of this movie i form av Jo alltså jag är ju hetero men yada yada... Jag nickade och log. My ass. I dubbel bemärkelse.

Det märktes liksom ändå inte när det väl blev åka av - inte förrän han vid ett tillfälle under dirtysnackandet utbrast ett Nu gör jag dig med barn!

Vad säger man? Åh fan? Jag tror inte jag kommenterade det alls.

En story från bingen - första och möjligen sista gången här i bloggen. Enjoy! Det är rätt tacksamt att roa sig på bekostnad av de här snubbarna, så det gör vi så klart, men missa inte bonuspoängen. Sade du att det är grönt att vara icke-hetero idag? Att målen om jämlikhet och lika villkor är nådda? Så länge de här killarna finns är vi inte där.

Andra bloggar om: homosexualitet, Qruiser, garderoben

//Fred - som återgår till Harry Potter

Prideångest - eller Bögkultur, vad är det?

Idag är det exakt en månad kvar innan startskottet för årets Stockholm Pride och jag börjar så smått få en släng av prideångest. Det verkar nämligen som om polarna kommer att dissa en vecka i grusgropen i år. Det flyttas, åks till Barcelona, gås på bröllop och vaktas höns(!). Vilket ser ut att ge mig alternativen att åka själv (ehh nej) eller lägga ner helt i år. Vilket känns riktigt surt. För jag hör nämligen till dem som fortfarande ser Pride som en av årets absoluta höjdpunkter. Till och med till dem som faktiskt tycker att det var kanon när Samantha Fox dök upp, att tanken på om Lena Ph dyker upp i år eller inte kittlar och till dem som förmodligen skulle välja bort julafton till förmån för schlagerkvällen om jag blev tvungen att göra det valet.

Ingen som har minsta koll på HBTQ-hörnet av bloggosfären lär ha missat de senaste veckornas debatt i svallvågorna efter releasen av Bögjävlar (Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson (red), Petter Wallenberg, Roger Wilson). Jag har inte hunnit läsa den ännu (men den dimper ner i brevinkastet vilken dag som helst), så jag gör inte anspråk på att bemöta den. Dock är diskussionerna om dess innehåll väldigt intressanta och har gjort mig riktigt sugen på boken. Jag fastnar särskilt vid resonemangen omkring begreppet bögkultur. Det är knappast första gången det är på tapeten, men så gott som varje gång reagerar jag på samma sätt. Jag förstår helt enkelt inte.

Ofta angrips begreppet utifrån, med perspektivet att det har ett mycket specifikt innehåll som man inte riktigt vill kännas vid eller åtminstone inte känner sig delaktig i. Antingen stolt eller bittert - aldrig neutralt konstaterande. Angrips, för jag kan faktiskt inte påminna mig att jag någonsin läst en hyllningstext tillägnad svensk bögkultur. Redan här är jag borttappad. Är jag bög så måtte jag väl vara en del av bögkulturen, om det nu finns en sådan? Vare sig jag är det som den delvis konstruerade schablonen som festar loss till schlager med bar vaxad överkropp alternativt tajt topp och lågt skurna jeans eller om jag gör helt andra val en lördag kväll eller för all del, under en vecka i månadsskiftet juli/augusti, om vi nu ska ta just den delen av tillvaron som en indikator på kulturell tillhörighet.

Jag ser fortfarande en lördagkväll på Lino som en potentiell höjdpunkt på veckan (även om jag snabbt skulle kunna peka ut ett antal baksidor där också) - hade jag inte gjort det hade jag inte gått dit. Det finns andra arenor. Skulle jag trots det inte hitta någon hade jag väl fått göra något åt saken. Och hade jag hellre passivt sörjt utanförskapet på Lino än letat rätt på, eller motat in, ett eget hörn hade just det valet varit mitt bidrag till bögkulturen.

Man kan säkert med utgångspunkt i detta härmed betrakta mig, eller rent av avfärda mig, som mainstream - lättroad och lättköpt. Eller kanske bara lyckligt lottad som till stor del kan finna tillfredsställelse i befintligt kulturutbud. Eller också lägger man ner försöken att stoppa ned folk i trånga fack, skiter helt i att förminska dem till förutsägbara stereotyper och åtminstone försöker se dem som de individer de är i en oändlig variation av positioner mellan olika strukturer (om än som delar av ett större sammanhang) - och framförallt; slutar se sig själv som ett maktlöst offer.

Någonstans just här närmar vi oss dock det som faktiskt verkligen kan ses som ett problem: Att vi inte är herre över vilken bild som ges av oss. Som individer, och som bögar, om vi nu tvunget måste buntas ihop till en sådan grupp. Bilden av vem jag förväntas vara formas stenhårt av media och dess genomslagskraft ger avtryck överallt, om det så handlar om politisk debatt eller om det vardagliga mötet med människor i min närmiljö - och den bilden är allt annat än mångfacetterad. Om det nu finns en bögkultur består den av summan av alla bögars bidrag till den, vare sig man vill eller inte. Att tillkännage sin del i den måtte väl stärka möjligheterna att själv få definiera bilden av sig själv snarare än om man fruktlöst försöker ställa sig utanför den och peka på delarna av den man inte identifierar sig med?

Till sist; tillbaka till Pride. Det är inte möjligt att göra ett arrangemang som tillfredsställer alla, men jag tycker att Pride utvecklats till ett riktigt schysst smörgåsbord. Visst står mainstream i fokus, men man kan trots det i hög grad göra veckan till vad man vill att den ska vara. Räcker inte det ser jag gärna andra mer nischade arrangemang - men som alternativ och komplement till Pride, inte som en ersättning.

Röster om Bögjävlar:
Dexo - Bögsörjan - The trilogy; Henrik Tornberg - Är bögjävlarna the only gays in the village?; Antigayretorik - Recension av Bögjävlar; Anders Wallner - Stockholm Pride är mer än era fördomar, Bögjävlar.

Andra bloggar om: Bögjävlar, Stockholm Pride, bögkultur, homosexualitet

//Fred - vars bidrag till bögkulturen ikväll består av en sexpack Heineken och Marvel Ultimate Alliance

Garderobsinnevånare - de finns ännu överallt

Läste i SvD idag om kinesiskan Angela som berättar om livet som lesbisk i Shanghai, Kina. Kina som enligt artikeln anses vara ett relativt tolerant land gentemot homosexuella, trots att det ännu bara är sex år sedan homosexualitet där ströks från listan över psykiska sjukdomar.

Angela beskriver en tuff verklighet av självförnekelse, utanförskap och marginalisering, där hon bland annat ser det som otänkbart att leva öppet och berätta för sin familj om sin läggning - de skulle inte acceptera.

Det är gott att SvD belyser homosexuellas situation i andra delar av världen, det är absolut nödvändigt för att på sikt kunna förändra den, men glöm inte bort hur många angelor vi ännu har här på hemmaplan. Det är lätt att man slår sig för bröstet om man lever i ett land som faktiskt står i framkant när det till exempel gäller lagstiftning som ger homosexuella lika villkor som andra. Samtidigt har vi långt kvar när det gäller fördomar och attitydförändringar. Angelas röst skulle faktiskt kunna vara svensk.

Vilken effekt har till exempel de röster som i äktenskapsfrågan i förtäckta ordalag säger att homosexuella inte är ok på en homosexuell individ i garderoben? Annars räcker det att läsa kommentarerna till artikeln för att inse orsaken till att många fortfarande aldrig kommer ut ur garderoben ens här i Sverige. Hon har ju faktiskt inte ens kysst en man eller pojke utan har alltid bara varit bland flickor. Hon kan omöjligt veta om hon är lesbisk eller inte. Som om homosexualitet är ett tillstånd av förvirring. Eller måste heterosexuella också kyssa någon av sitt eget kön för att säkert veta att de är hetero?

Åtta av tio mail jag får hit till bloggen handlar om precis samma sak. Antingen kommer de från osäkra och undrande homosexuella i garderoben - eller från individer med allt från lättare fördomar till rent hat. Jag skulle vilja tillägna artikeln hela världens angelor.

Andra bloggar om: homosexualitet, garderoben, Kina

Källa: Svd

//Fred - ute ur sin garderob i alla fall

Homosexualitet är synd

För ett tag sedan såg jag via en blogg en reklamspot för boken Homosexualitet är synd, skriven av pastor Maria Hallman. Till en glad poplåt försöker Maria sälja sin bok genom att gång på gång avfyra ett påklistrat leende, glatt slå ut med armarna, slänga med håret och sommaridylliskt stappla runt i högklackat på en stenig strand. Jag har sett den flera gånger sedan dess - den är nämligen underhållning på hög nivå. Missa den inte! Mer parodi blir det inte utan att vara parodi.

Vad är det egentligen hon säger med det bildspråket? Wee... homosexualitet är synd! Vad kul! eller Tjoho, ääntligen kan vi stämpla bögjävlarna! eller kanske Jag är en stolt sociopat och har ingen aaaning om vad ordet empati innebär! Tanken på att det hela skulle kunna röra sig om ett skämt fanns där - åtminstone tills igår, för då låg den där på hallmattan. I ännu ett anonymt vitt kuvert. Ännu ett sånt där litet spöke från min frikyrkobakgrund.

Den här gången var jag dock, efter den ehh... säljande reklamspoten, tillräckligt nyfiken för att sätta mig och läsa. Men alltså... det var inte lätt. Jag har med stort intresse läst andra böcker som med utgångspunkt i kristen tro argumenterar om homosexualitet, men det här är mer eller mindre bara rappakalja. Ett hopkok av vetenskapliga belägg utan referens, personliga åsikter som läggs fram som om de vore sanningar, bibelcitat och rena fördomar. Det vimlar av lösa trådar som läggs ut utan att argumenteras för eller ens följas upp.

Hon drar sig till exempel inte för att utan minsta tvekan konstatera att onani ger ångest och kan leda till homosexualitet, eller att mänskligheten bara existerat i 6000 år - och därmed avfärda allt vad vetenskap heter - samtidigt som hon låter en vetenskap hon väljer att inte ge referens till bevisa att homosexualitet inte har något med arv att göra.

Nej, jag pallade faktiskt knappt att läsa hela boken rakt igenom, men anledningen till att hon tvingades ge ut den på eget förlag är solklar. Det har inget att göra med vad hon i reklamspoten martyriskt framhåller som ett kontroversiellt innehåll. Den är helt enkelt för kass, både innehållsmässigt och språkligt.

De stora frågorna efter att ha läst boken har inte med hennes argumentation att göra utan om varför hon överhuvudtaget har skrivit den, och för vem. Och vad hände med kärleken, som ska vara störst? Med guden som älskar syndaren? De skymtar inte ens i boken. Jag trodde nog att jag skulle bli upprörd av boken, men trots hennes kategoriska dragande av homosexualitet i dynga är jag det faktiskt nästan mest å kristnas vägnar.

Tack förresten till min anonyma biblioteksbidragare! Det är tveksamt om dina små paket har avsedd effekt, men de är helt klart underhållande - på sitt sätt.

Andra bloggar om: Maria Hallman, homosexualitet

//Fred - som kollar reklamspoten en gång till

Nobels fredspris till Pentagon

Enligt SvD har man vid Pentagon diskuterat möjligheten att tillverka en hormonbomb som skulle göra män homosexuella - en bögbomb.

Hmm... om vi bortser från problemen i att överhuvudtaget tillverka en sådan bomb; hur tänkte man där egentligen? När man sökte anslag för utvecklandet av bomben menade man att disciplin och stridsmoral i fiendens förband skulle försvagas med hjälp av ett sådant vapen. Typ släpper vi den kommer fienden att gå under av ringmuskelförslitningar? Inte underligt att debatten om homosexuella i försvaret varit het om det är så man resonerar...

Förslaget är visserligen ett idiotiskt hopkok av fördomar, men om man leker med tanken att de skulle ha rätt vore ett globalt massutsläpp vägen till världsfred! Jobba på killar - lyckas ni är Nobels fredspris garanterat ert!

//Fred - med ett leende

Fuck fejkade biologiska faktum!

Där kom den äntligen, repliken på äktenskaputredningen ifrån de mer konservativa tyckarna i frågan, i form av ett debattinlägg hos DN under rubriken Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel. Bakom det står Yvonne Andersson, Alf Svensson och Ingegerd Troedsson med flera borgerliga politiker.

Deras argumentation är till stora stycken ganska förväntad. Som väntat innehåller det till exempel en hel del prat om barnens bästa - men som vanligt från ett mycket märkligt perspektiv. De väljer nämligen att helt bortse från det faktum att ett stort antal barn lever i familjer med föräldrar av samma kön. Barnens bästa gäller bara på villkor att barnet har heterosexuella föräldrar. Ett samkönat äktenskap kan aldrig säkerställa barnets intresse säger de, men motiverar aldrig på vilket sätt de menar att det inte skulle ske.

Lite mer otippat gör de också alla som fått barn via sperma- och äggdonatorer till bigamister! Finns en tredje part inblandad i barnalstrandet baseras inte längre äktenskapet på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt! Jesus... det kriminaliserandet var sannerligen ett nytt grepp!

Sedan har vi det där biologiska faktumet som åsyftas i rubriken. Man säger att äktenskapet i grunden är en institution för att säkerställa reproduktionen. Allvarligt talat? Jag skulle vilja se statistik över vilka motiv folk har för att gifta sig i Sverige år 2007. Jag har en känsla av att antalet som anger att de gör det för att kunna skaffa barn är... rätt låg. De talar om en pågående debatt om att ge äktenskapet ett nytt innehåll. Om utgångspunkten är att äktenskap finns till för barn alstrande så HAR det redan ett nytt innehåll! Folk i allmänhet ingår inte äktenskap för att få lov att alstra barn!

När de ändå håller på med exkluderandet passar de dessutom på att utesluta infertila par: Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Vilket ju också skulle omöjliggöra äktenskap på ålderns höst.

De talar också om ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och om att visa respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga. Det är helt sant att en konservativt kristen grupp erkänner den definitionen av ett äktenskap - liksom att de i möjligaste mån bör respekteras. Men exakt vad är det som säger att den respekten bäst ges genom att utesluta samkönade par och deras barn, och inte genom att införa ett juridiskt äktenskap som är lika för alla, som sedan kan kompletteras med önskad religiös ceremoni?

Sist i inlägget framför de en oro för att en könsneutral äktenskaplagstiftning ska leda till en polarisering mellan kulturella och religiösa grupper i vårt mångkulturella samhälle, vilket skulle kunna leda till motsättningar. Något som inte hindrade Spanien, ett land med 10% invandrare, att införa ett samkönat äktenskap 2005. Det är mycket underligt att argumentera med att "eftersom de är intoleranta måste vi förebygga genom att vara ännu mer intoleranta".

Deras argumentation bygger till stor del på en fransk undersökning. En undersökning som slår fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning. Fine! Låt äktenskapet ligga till grund för familjebildning. Oavsett om familjen består av olikkönade eller samkönade par.

Andra bloggar om: äktenskapsutredningen, äktenskapslagstiftningen, samkönade äktenskap

//Fred - som fortfarande väntar på ett enda vettigt argument från Yvonne & co

Om bögar, män och aliens

I juninumret av QX påstår Ronny Larsson att vår crush på englandsettorna Maroon5's sångare Adam Levine intensifieras efter att han sagt att han önskar att han vore bög eftersom förhållanden mellan män verkar mer okomplicerade och att det inte uppstår kommunikationskrockar som i heteroförhållanden.

Ehh... Jag börjar snarare klökas när en heterograbb häver ur sig att Det kanske inte vore så dumt att vara bög, kombinerat med en drömmande blick som säger allt om hans föreställning av en tillvaro där man slipper fundera över toalettringar, PMS eller över var pizzakartonger och smutsiga underkläder bör hamna, tillsammans med en snubbe att dricka bärs framför Tipsextra med, som man kan knulla på när man... eller nä förresten, han kommer inte så långt som till det sista.

Men resonemanget bygger på en fet jävla myt. Man har inte relationer med kön, man har i första hand relationer med individer. Det är i det mötet krockar kan uppstå. Att man sedan attraheras av individer av ett visst kön är en helt annan sak. Killar är aliens. Var och en på sitt sätt. Somliga är riktigt heta och ganska fantastiska, men fortfarande - aliens. Obegripliga och oemotståndliga på samma gång.

Jag hade inte blivit ledsen alls om Levine verkligen vore bög - han är en rätt het alien. Men det skulle inte göra någon skillnad. Han vore fortfarande en alien.

//Fred - vars crush inte intensifierats

Förbannade fariséer!

Det är många år sedan jag hade något närmare samröre med Pingstkyrkan nu. Ja, om man bortser ifrån det faktum att halva släkten ju är medlemmar då. Å andra sidan var det rätt länge sedan jag hade något närmare samröre med dem också.

Trots det gör de sig påminda ibland, de bekanta från den eran. Förra året damp det t.ex. ner ett brev. Ett par handskrivna sidor från en av handstilen och innehållet att döma äldre kvinna som helt uppenbarligen mycket väl vet vem jag är. Hon skrev att hon har nöd för mig och att jag måste förstå att jag är på väg mot helvetet. Hon argumenterade utifrån de bibelord hennes likar brukar använda emot homosexualitet. Romarbrevet 1:26-27 och 1 Korintierbrevet 6:9-10 i synnerhet. Det enda utrymme hennes brev gav till försoning var att jag återgick till "den rätta vägen". Hon avslutade helveteshoten med att jag alltid finns i hennes böner och signaturen En församlingssyster. Jodå, brevet var anonymt.

Igår hände det igen. På hallmattan låg ett gult madrasserat kuvert med min adress handskriven på. Jag blev så klart nyfiken och undrade vad det var. Jag väntade inget paket. Så jag öppnade.

Inuti låg en bok. Ingen hälsning, ingen förklaring alls. Bara en bok. Med titeln Glimtar av nästa liv och undertiteln 25 personer berättar om sina näradödenupplevelser. Que..? Varför har jag fått den boken..? Jag kollade på baksidan. Och då föll poletten ner. Utgiven av Gospel Media stod det. My God(!)... att de aldrig ger sig.

Jag behöver inte läsa en rad av boken för att veta exakt vad den innehåller. Folk som varit nära döden berättar om hur de antingen mött Jesus och alla hans änglar eller fan själv och alla hans småjävlar. Alltsammans med ett stort mässande Vänd om till den rätta vägen medan tid ännu är ekande i bakgrunden. Det är ta mig fan så man nästan spyr på fläcken!

Är jag otacksam över deras omtanke nu? Glöm det! Det stör mig enormt att folk jag inte känner tror sig veta hur det är ställt med min själ och vart min kompass är inställd och ovanpå det tycker sig ha rätt att delge mig den åsikten utan att ens klara av att stå för att de har den.

Jag diskuterar gärna, men anonyma fördömanden förklädda till omtanke betackar jag mig för.

//Fred - som dessutom har lite noja och undrar om bokens titel anspelar på bloggens namn

Martin Lind - en schysst snubbe

Jag har ju skrivit en hel del tidigare om min ståndpunkt i äktenskapsfrågan; att man borde införa civiläktenskap för alla. Den linjen följde ju nu inte Hans Regner i sitt förslag till en ny äktenskapslag, även om den ju föreslår ett könsneutralt äktenskap. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalade att Svenska Kyrkan visserligen kan tänka sig att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men just ett partnerskap. Äktenskapet ska vara reserverat för relationen kvinna/man. Han visar sig dock inte vara den talesman för hela Svenska kyrkan som artikeln framställde honom som.

Idag får han en replik från Martin Lind, biskop i Linköping. Han menar att det inte finns några teologiska skäl mot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Bibeltexterna känner inte till samkönade äktenskap av det enkla skälet att sådana ej förekom när texterna skrevs. ... Ordningar får färg och form utifrån den faktiska verkligheten. Men allt skall ses med kärleken som överordnat riktmärke. ... Kan kyrkan välsigna partnerskap, kan kyrkan också kalla partnerskap äktenskap.

Nej, jag tycker fortfarande att det mest rimliga är att skilja kyrkan ifrån juridiken, men lite häftigt är det allt med en biskop som talar mitt språk. Det här är ju precis samma argument jag försökt använda i diskussioner med frikyrkobekanta med rena väggen som resultat. Det ska bli mycket intressant att följa den fortsatta debatten, för det här lär ju knappast få vara sista ordet.

//Fred - som fortfarande undrar varför media framhärdar med att kalla könsneutrala äktenskap för homoäktenskap

Oj! Glömde...

En ny undersökning gjord vid Kinsey-institutet visar att kvinnor tittar mer på mäns nedre regioner än vad männen tittar på kvinnors kroppar.

Man lät män och kvinnor titta på avklädda bilder av det motsatta könet och följde sedan deras blickar för att se var det hamnade. Det visade sig att män i huvudsak studerade ansikten, medan kvinnors kollade in de nedre regionerna. Slutsatsen är att kvinnor tittar på könsorgan i större utsträckning än vad män gör.

Eller också glömde man att kolla om killarna överhuvudtaget var intresserade av att kolla in en naken brud..? Mouhaha... vilken miss det vore. Hade jag satts att kolla in bilder på nakna brudar hade jag helt klart gjort mitt allra bästa för att undvika att låta blicken falla på muttan. Euww euww euww...

Oavsett... det verkar vara en ruskigt heteronormativ undersökning det där. Hur kollar homosexuella män in andra män i jämförelse..? Eller dito kvinnor? Och det kanske vore väl djärvt, men hur kollar heterosexuella män på andra nakna män..? Nej, jag tänker inte antyda något om deras läggning, men inte fan är det ögonkontakt man får i duschen på gymmet precis. Det vore liiite intressant att se vilket utslag mäns kukmätarinstinkter skulle ge i en sådan undersökning. Det hade kunnat bli en chic rubrik i SvD det.

//Fred - färdig för sängen

Live från barrikaden

Väskan är packad! I morgon drar jag nämligen till Skövde för att bevista RFSLs kongress som äger rum i helgen. Det lär bli intensiva dagar. 17 motioner och åtta propositioner om alltifrån surrogatmödraskap, normalstadgar till asylhantering av HBT-personer ska behandlas på en helg.

I morgon eftermiddag kommer EU-minister Cecilia Malmström att invigningstala och detsamma kommer också en av mina favvobloggare, Karin Långström Vinge, präst i Svenska kyrkan att göra under helgen. K-Online berättar att Sören Andersson förväntas omväljas som förbundsordförande för sjunde gången, men utelämnar det möjliga lilla scoopet att den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis är nominerad till en plats i förbundsstyrelsen.

På lördag blir det fest på vad som rapporteras vara Skövdes största heterohak, klubb Depå på Bogrens Salonger, bl.a. med Mathias Holmgren på scen. Det ska bli... intressant!

Jag hoppas kunna rapportera live på plats, men det hänger på om de har datorer i Skövde eftersom min laptop nyligen gick till de sälla jaktmarkerna (eller var insomnade datorer nu tar sin sista vila) efter lång och trogen tjänst. För den intresserade kommer dock kongressen att streamas live över nätet.

//Fred - finns nu även som aktivist

Vi har alla våra skäl

I Kristianstad har man inlett rättegången mot den skånske nazistledaren Simon Lindberg och en kamrat till honom som står åtalade för misshandel, hot och skadegörelse efter ett besök på en RFSL-lokal under en festkväll förra året.

Lindberg menar att han är oskyldig eftersom han handlade i självförsvar då bögarna angrep honom. Den medåtalade menar att han var för berusad för att minnas något. Lindberg säger:

— Vi gick dit för att diskutera politik. Jag hade blivit inbjuden av en person som uppgav att han var medlem.

Kammaråklagare Christofer Ramkvist tycker att det är ett tydligt fall av hatbrott.

- Vad skulle gärningsmännen rimligen ha för uppsåt med besöket på RFSL annat än att bråka och kränka?

Jag kan komma på minst ett möjligt skäl till. Första gången jag gick på fest i en RFSL-lokal skyllde jag på att jag egentligen varit på väg till en fest i samband med en MUF-kongress men råkat hamna på fel ställe. Eftersom jag var skitskraj över att överhuvudtaget vara där söp jag mig apfull, blev odräglig och ombedd att lämna lokalen. Dock utan att ha varken hotat eller misshandlat någon.

//Fred - såå openminded

Sweet sixteen?

För ett par veckor sedan skrev en kille till mig på Qruiser, Sveriges största HBTQ-community. Han skrev ganska allmänt om det ena och det andra, och fortsatte ett tag trots att jag svarade ganska kort. Jag tyckte nämligen att det kändes lite underligt att snacka med honom, vilket jag också förklarade efter ett tag. Efter det blev det tyst ifrån honom. Tills igår.

Då skrev han igen, men den här gången började han med att skriva att han vet vem jag är och bekräftade det genom att skriva mitt namn. Han berättade att han känt igen mig, eftersom hans familj sedan länge är bekant med min familj, och tyckte att det var häftigt att han hittat mig på Qruiser. Själv kände jag inte igen Micke. Jag har nämligen inte sett honom sedan han var sådär sju, åtta bast. Nu är han 16, går i nian och är öppet homosexuell.

Efter att ha snackat ett tag om gemensamma bekanta kom vi in på våra komma-ut-historier. Han berättade att det inte varit någon särskilt stor sak för honom när han kom ut förra året. På hans skola hade man jobbat med bland annat homosexualitet på ett bra sätt tyckte han, och det fanns redan ett par tjejer och en kille som kommit ut. Det gav honom mod att göra samma sak. Så häftigt! När jag var 16 var jag nästan ensam i hela världen om att vara bög. Det var typ Sixten, Jacob, Jonas, jag och en förbannad massa heteros. Den bild jag fått av att vara bög var i stort sett helt och hållet formad av min omgivnings fördomar. Snacka om ett helvete för en stackars vilsen pingstpojke.

Jag tänker ofta på Anna. Anna är lika gammal som jag och bodde en tvärgata ifrån mig i villaförorten där jag växte upp. Vi gick i samma klass igenom hela grundskolan och kände varandra väl på det sätt man gör med någon man egentligen inte har så mycket gemensamt med men umgås dagligen med i nio år. För vi var olika. Anna var sportig och cool. Jag var inte det. Anna var tillsammans med klassens snyggo i nian. Jag fick nöja mig med att spana på honom i duschen efter gympan. Trots olikheterna snackade vi en del, för vi hade musikintresset gemensamt och var de enda som slaviskt följde Trackslistan. Efter skolavslutningen i nian sågs vi inte på femton år. Inte förrän vi sprang på varandra i Pride Park häromåret.

Det blev en lång fika tillsammans på Chokladkoppen, för det fanns mycket att prata om. Som om hur det hade varit om vi redan då vetat att den andre är homosexuell. Hur mycket skit vi hade sluppit om man visste att det fanns en ventil. Men också om hur det inte alls fanns på kartan eftersom det inte fanns några referenser. Inget som kunde säga oss vem vi var på ett sätt vi kunde identifiera oss med. Under det samtalet kändes det lite som om en trasig bit ur det förflutna blev lite helare. För trots allt - hon fanns där även om jag inte visste.

Det kändes riktigt gott att höra Micke berätta. Det finns hopp och har tydligen hänt en del sedan jag gick i skolan. Åtminstone på en del ställen, för det är knappast solsken överallt. Skolverkets rapport Kränkningar i skolan - förekomst, former och sammanhang från 2003 (som överhuvudtaget är intressant men skrämmande läsning) visade bland annat att 82% av Sveriges skolelever uppger att homosexuella relationer aldrig eller enbart någon enstaka gång tagits upp i sex- och samlevnadsundervisningen. RFSLs kommunundersökning som kom förra året visar att bara 14 kommuners skolplaner överhuvudtaget nämner något om att förmedla allas lika värde oavsett sexuell läggning.

Skolvärlden måste vakna. Det finns väldigt mycket kvar att jobba med innan alla har det som Micke.

//Fred - back in the loop

Äktenskap FÖR homosexuella

I Svd idag kommenterar Per Olof Widell, medlem i Nätverket för partnerskap, äktenskapsutredningen utlåtande som överlämnades till regeringen förra veckan.

Som homosexuell och kristen är han mycket kritisk och tar avstamp i det faktum att kyrkan inte kan ändra sin lära efter statliga diktat. Han menar att kyrkan inte kan vara statens knähund, men tycker tydligen att det helt ok om förhållandet är det motsatta. Han må ha helt rätt i att staten inte kan diktera kyrkans göranden och tyckanden, men drar helt fel slutsatser av detta i en argumentation som i mina öron andas ett ängsligt självförakt.

Dessutom argumenterar han med hjälp av en populistisk lögn när han säger att följden av att kyrkan skulle tvingas avsäga sig vigselrätten skulle bli att svenska folket förlorar möjligheten till kyrkbröllop i pingst och midsommar, något som "vi homosexuella" skulle komma att få skulden för.

Det om något vore att göra våld på sin lära. Äktenskapet är ju enligt kyrkan en institution dikterad på samma sätt som man menar att samkönade par exkluderas från densamma.

Det är uppenbarligen så att delar av de kristna samfunden verkar ha svårt att köpa utredningens förslag utifrån att man inte kan göra våld på kyrkans lära. Från andra hållet argumenteras att det i ett modernt demokratiskt samhälle inte är ok att göra en diskriminerande uppdelning i a- och b-äktenskap.

Det här är konsekvensen av ett fegt utredningsförslag som istället för att lägga det förvisso mest radikala men samtidigt mest logiska förslaget försöker kompromissa åt alla håll. Så återigen; ta steget fullt ut, sluta kompromissa och skilj en gång för alla religion och juridik åt. Inför civiläktenskap för alla så blir den här diskussionen helt överflödig.

//Fred - plötsligt klarvaken i måndag morgon