torsdag 31 augusti 2006

Varför måste bögar jämt manifestera sin läggning?

Har precis haft en ganska hetsig diskussion med en annan bloggare som undrade varför bögar jämt måste manifestera sin läggning. För han tyckte det var så jobbigt och äckligt att "jämt få det uppkört i ansiktet". Shittihelvete! I mina ögon blästrade han därmed det blå skåpet med bajs. Det finns inte mycket som får igång mig som den åsikten.

Jag frågade vad för slags "manifestationer" det var han syftade på. Jo det var ju att bögar i var och varannan mening måste antyda att de är just bögar. Att de jämt kletar på varandra i offentliga sammanhang. "Typ sånt".

Har du någon gång funderat på hur många gånger per dag du och andra heterosexuella manifesterar er läggning? Förmodligen inte. (Och varför skulle man göra det?) Vad snackas det om på kafferasten på jobbet? På mitt jobb handlar mycket av snacket om familjen. Berit går på om sin man, hans orkidésamling, deras sommarstuga, bilsemestrar till Gardasjön och visar bilder på barnbarnen. Guuud vad jobbigt att få hennes heterosexualitet uppkörd i ansiktet!

Eller under en kväll på krogen med polarna? Shit, där snackar vi manifestation!

Ta en promenad genom centrum en fredag eftermiddag. Försök spotta så många heterosexuella par du kan. Det blir förmodligen ordentligt många. Det syns. Kroppsspråk, ömhetsbetygelser, hur man talar med varandra. Äckligt?

Sitt med penna och papper framför tvn en kväll. Dra ett streck för varje gång du förstår av sammanhanget att personen är heterosexuell. Många streck lär det bli. Eller gör likadant med låttexterna en dag på valfri radiostation.

Heteronormen dominerar, och heterosexualitet manifesteras precis hela tiden och överallt. Vilket ju inte är konstigt, de flesta är ju faktiskt heterosexuella. Det tråkiga är att den är så trång och uteslutande. Diskussionen påminner om den om män vs. kvinnor. Så snart kvinnor i något sammanhang börjar göra sina röster hörda ens i närheten av lika stor utsträckning som männen är det "ett himla tjattrande på kärringarna".

Är du en del av heteronormen lägger du förmodligen inte märke till att den är så förhärskande. Inte förrän någon går emot den. Vi andra märker det hela tiden.

Du får tycka att jag är hur jobbig och äcklig som helst om jag gör som du och hela tiden "manifesterar min läggning", det lär inte få mig att sluta. Jag har rätt, du har fel. Capiche.

//Fred - i affekt

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för en mycket trevlig blog.