Melodifestivalnostalgi

Jodå, det blev precis den nostalgiorgie som jag förutspådde igår, när SVT sände Melodifestivalen från 1984 i Minnenas television. Det blev snabbt väldigt uppenbart att vi på senare år blivit väldigt bortskämda med överdådiga shower från stora arenor. Här utspelades finalen, under ledning av Fredrik Belfrage, i en liten studio med en stämning som närmast kan liknas vid ett stillsamt caféprogram.

Koreografi och scenshow verkar ha varit ett i det närmaste okänt begrepp. Bröderna Herreys gyllene skor och dansnummer framstod som oerhört avancerat jämfört med övriga nio deltagare. Vicki Benckerts och Göran Folkestad/Lotta Pedersens försök till att röra sig på scenen hade kommit på skam på klassens timme i vilken mellanstadieskola som helst idag. Folkestad såg för övrigt ut att komma direkt från jobbet på kontoret. Alla nummer framfördes under samma vita plastpalm(!) med samma vita mikrofoner (med sladd) och med hjälp av samma beiga kör. Självklart framfördes allt till livemusik från orkestern under ledning av Curt-Erik Holmqvist.

Allra roligast var alla kläder. Byxdressen måtte t.ex. ha varit väldigt het 1984! Mer att le glatt åt var studiovärdinnornas rogue som såg ut som en brännmärkning... eller Thomas Lewings axelvaddar... för att inte tala om John Ballards fantastiska mintgröna kostym. Komplett med uppkavlade ärmar! Mintgrön måste för övrigt vara den fulaste färg som finns. INGEN kan klä i den.

Bröderna Herreys ja... jag minns att jag, ännu inte ens tonåring, hade en crush på Richard. Hade hans bild på väggen över sängen både länge och väl, där han i sina scenkläder, kompletta med guldsprejade skor, log vackert åt mig när det var sängdags.

Självklart vann de igår också, efter att rösternas fördelats från de åldersindelade jurygrupperna, som trängdes runt cafébord i studion.

Tack SVT!