Konsekvens bör leda till konsekvens

Idag skriver Erik Johansson, eller Prästerik, som han kallar sig som bloggare, ett debattinlägg i tidningen Dagen angående biskoparna Hagberg, Stigberg och Persenius inlägg i SvD förra veckan.

Till att börja med tar han fasta vid samma inkonsekvens som jag gjorde i min kommentar till den artikeln; att man tycker sig både kunna legitimera och försvara en välsignelse av samkönade par samtidigt som man med hjälp av samma argument i samma Bibel försöker säga att samkönade och icke samkönade relationer inte har samma status.

Johanssons förslag till lösning på det är att kyrkan bör erkänna sitt misstag och backa och inte längre välsigna samkönade par (även om han själv envisas med att bara tala om homosexuella par) för att på så sätt på ett trovärdigt sätt kunna driva sin linje i äktenskapsfrågan och därigenom också kunna ha en fortsatt trosgemenskap med fränder över världen.

Om det nu är så här man tolkar sin heliga skrift och samtidigt menar att det är den man bör följa - fine, då är det den vägen man bör gå för att vinna trovärdighet hos de sina.

Men sedan går våra åsikter isär när vi kommer till vigselrätten. För är det den här vägen kyrkan väljer att gå blir den rimliga konsekvensen att man inte heller ska få behålla vigselrätten. Hur man än vänder och vrider på det blir deras ståndpunkt då diskriminerande mot samkönade par vilket inte ska sanktioneras av svensk lag. Därmed bör det inte finnas någon fråga om vigselrätt att diskutera för kyrkan.

Enligt Dagen idag säger Strängnäs stift nej till en könsneutral äktenskapsbalk och menar att man bör avstå vigselrätten om den införs. Den diskussionen borde inte behöva existera alls.

Så återigen, remissförslaget är fel på det - inför civiläktenskap för alla. Låt kyrkan göra som de vill bland de sina, men ge dem inte patent på definitionen av ett äktenskap. För gemene man är inte äktenskapet ett förbund inför Gud - låt detta få rimliga konsekvenser i svensk lag.

//Fred - som tycker det börjar kännas som att prata självklarheter med en vägg

Andra bloggar om: civiläktenskap, hbt, könsneutralt äktenskap, samkönade äktenskap, äktenskapslagstiftningen, vigselrätt, äktenskap

Även hycklande biskopar kan hitta ett korn

Trenne biskopar skriver nu en replik på Sören Juvas och Martin Linds debattinlägg Det är inte kön utan kärlek det hänger på i SvD.

Inlägget innehåller en hel del gibberish med utgångspunkt i en viss skapelseordning och att äktenskapet är knutet till skapelsens fortbestånd. De väljer att helt bortse helt ifrån att man på löpande band viger folk som redan avlat barn, som ibland gjort det till både höger och vänster, och dessutom folk som inte har minsta intresse av, eller ens möjlighet, att överhuvudtaget skaffa barn. Ännu mindre tar man hänsyn till att homo- och bisexuella faktiskt också kan göra barn.

De tycker dessutom att det är helt rimligt att hellre avstå vigselrätten, visserligen inte mig emot, än att jämställa samkönade pars med olikkönade pars status - samtidigt som de på samma bibels grund tycker sig kunna bejaka ett partnerskap mellan samkönade par. Det går tydligen bra att kompromissa med Bibeln, men bara så länge kompromissen diskriminerar till den egna fördelen. Ovanpå det sitter de och spelar snyftande över att förslaget skulle innebära att de tvingas ge upp partnerskapet! Varför inte säga det rakt ut, att tanken på ett äktenskap på lika villkor för alla är motbjudande, istället för att krångla in sig i motsägelser och långsökta omvägar? Hyckleri är ett ord som osökt dyker upp.

Diskriminering förresten. De anser inte att argument av känslo- och symbolkaraktär kan ses som grund för diskriminering. Vilken definition har egentligen kyrkan av ordet diskriminering?

Trots detta kommer de alltså ändå fram till en riktigt vettig slutsats. Man bör införa ett civiläktenskap för alla. Alla par ska först genomgå en borgerlig vigsel eller registrering av sitt äktenskap. Sedan kan den som vill genomgå en ceremoni efter eget val. Då kan kyrkan köra sitt race med fortsatt godtyckligt tolkande av sin heliga skrift tillsammans med de som vill delta i det och vi som inte köper detta har rätt att viga oss på samma villkor oavsett om den vi väljer att leva med är av samma kön eller inte.

Det är den enda rimliga vägen.

//Fred - som firar in helgen

Tidigare blogginlägg i äktenskapsfrågan

Andra bloggar om: samkönade äktenskap, homosexualitet, könsneutralt äktenskap, civiläktenskap, äktenskapslagstiftningen

Fuck fejkade biologiska faktum!

Där kom den äntligen, repliken på äktenskaputredningen ifrån de mer konservativa tyckarna i frågan, i form av ett debattinlägg hos DN under rubriken Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel. Bakom det står Yvonne Andersson, Alf Svensson och Ingegerd Troedsson med flera borgerliga politiker.

Deras argumentation är till stora stycken ganska förväntad. Som väntat innehåller det till exempel en hel del prat om barnens bästa - men som vanligt från ett mycket märkligt perspektiv. De väljer nämligen att helt bortse från det faktum att ett stort antal barn lever i familjer med föräldrar av samma kön. Barnens bästa gäller bara på villkor att barnet har heterosexuella föräldrar. Ett samkönat äktenskap kan aldrig säkerställa barnets intresse säger de, men motiverar aldrig på vilket sätt de menar att det inte skulle ske.

Lite mer otippat gör de också alla som fått barn via sperma- och äggdonatorer till bigamister! Finns en tredje part inblandad i barnalstrandet baseras inte längre äktenskapet på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt! Jesus... det kriminaliserandet var sannerligen ett nytt grepp!

Sedan har vi det där biologiska faktumet som åsyftas i rubriken. Man säger att äktenskapet i grunden är en institution för att säkerställa reproduktionen. Allvarligt talat? Jag skulle vilja se statistik över vilka motiv folk har för att gifta sig i Sverige år 2007. Jag har en känsla av att antalet som anger att de gör det för att kunna skaffa barn är... rätt låg. De talar om en pågående debatt om att ge äktenskapet ett nytt innehåll. Om utgångspunkten är att äktenskap finns till för barn alstrande så HAR det redan ett nytt innehåll! Folk i allmänhet ingår inte äktenskap för att få lov att alstra barn!

När de ändå håller på med exkluderandet passar de dessutom på att utesluta infertila par: Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Vilket ju också skulle omöjliggöra äktenskap på ålderns höst.

De talar också om ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och om att visa respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga. Det är helt sant att en konservativt kristen grupp erkänner den definitionen av ett äktenskap - liksom att de i möjligaste mån bör respekteras. Men exakt vad är det som säger att den respekten bäst ges genom att utesluta samkönade par och deras barn, och inte genom att införa ett juridiskt äktenskap som är lika för alla, som sedan kan kompletteras med önskad religiös ceremoni?

Sist i inlägget framför de en oro för att en könsneutral äktenskaplagstiftning ska leda till en polarisering mellan kulturella och religiösa grupper i vårt mångkulturella samhälle, vilket skulle kunna leda till motsättningar. Något som inte hindrade Spanien, ett land med 10% invandrare, att införa ett samkönat äktenskap 2005. Det är mycket underligt att argumentera med att "eftersom de är intoleranta måste vi förebygga genom att vara ännu mer intoleranta".

Deras argumentation bygger till stor del på en fransk undersökning. En undersökning som slår fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning. Fine! Låt äktenskapet ligga till grund för familjebildning. Oavsett om familjen består av olikkönade eller samkönade par.

Andra bloggar om: äktenskapsutredningen, äktenskapslagstiftningen, samkönade äktenskap

//Fred - som fortfarande väntar på ett enda vettigt argument från Yvonne & co

Martin Lind - en schysst snubbe

Jag har ju skrivit en hel del tidigare om min ståndpunkt i äktenskapsfrågan; att man borde införa civiläktenskap för alla. Den linjen följde ju nu inte Hans Regner i sitt förslag till en ny äktenskapslag, även om den ju föreslår ett könsneutralt äktenskap. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalade att Svenska Kyrkan visserligen kan tänka sig att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men just ett partnerskap. Äktenskapet ska vara reserverat för relationen kvinna/man. Han visar sig dock inte vara den talesman för hela Svenska kyrkan som artikeln framställde honom som.

Idag får han en replik från Martin Lind, biskop i Linköping. Han menar att det inte finns några teologiska skäl mot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Bibeltexterna känner inte till samkönade äktenskap av det enkla skälet att sådana ej förekom när texterna skrevs. ... Ordningar får färg och form utifrån den faktiska verkligheten. Men allt skall ses med kärleken som överordnat riktmärke. ... Kan kyrkan välsigna partnerskap, kan kyrkan också kalla partnerskap äktenskap.

Nej, jag tycker fortfarande att det mest rimliga är att skilja kyrkan ifrån juridiken, men lite häftigt är det allt med en biskop som talar mitt språk. Det här är ju precis samma argument jag försökt använda i diskussioner med frikyrkobekanta med rena väggen som resultat. Det ska bli mycket intressant att följa den fortsatta debatten, för det här lär ju knappast få vara sista ordet.

//Fred - som fortfarande undrar varför media framhärdar med att kalla könsneutrala äktenskap för homoäktenskap

Äktenskap FÖR homosexuella

I Svd idag kommenterar Per Olof Widell, medlem i Nätverket för partnerskap, äktenskapsutredningen utlåtande som överlämnades till regeringen förra veckan.

Som homosexuell och kristen är han mycket kritisk och tar avstamp i det faktum att kyrkan inte kan ändra sin lära efter statliga diktat. Han menar att kyrkan inte kan vara statens knähund, men tycker tydligen att det helt ok om förhållandet är det motsatta. Han må ha helt rätt i att staten inte kan diktera kyrkans göranden och tyckanden, men drar helt fel slutsatser av detta i en argumentation som i mina öron andas ett ängsligt självförakt.

Dessutom argumenterar han med hjälp av en populistisk lögn när han säger att följden av att kyrkan skulle tvingas avsäga sig vigselrätten skulle bli att svenska folket förlorar möjligheten till kyrkbröllop i pingst och midsommar, något som "vi homosexuella" skulle komma att få skulden för.

Det om något vore att göra våld på sin lära. Äktenskapet är ju enligt kyrkan en institution dikterad på samma sätt som man menar att samkönade par exkluderas från densamma.

Det är uppenbarligen så att delar av de kristna samfunden verkar ha svårt att köpa utredningens förslag utifrån att man inte kan göra våld på kyrkans lära. Från andra hållet argumenteras att det i ett modernt demokratiskt samhälle inte är ok att göra en diskriminerande uppdelning i a- och b-äktenskap.

Det här är konsekvensen av ett fegt utredningsförslag som istället för att lägga det förvisso mest radikala men samtidigt mest logiska förslaget försöker kompromissa åt alla håll. Så återigen; ta steget fullt ut, sluta kompromissa och skilj en gång för alla religion och juridik åt. Inför civiläktenskap för alla så blir den här diskussionen helt överflödig.

//Fred - plötsligt klarvaken i måndag morgon

Äktenskapsfrågan - varför kompromissa?

Så, då har Hans Regner, enmansutredningen om äktenskapsfrågan, lämnat sitt betänkande till regeringen. Innehållet är det väntade. Samkönade par (varför envisas pressen med att skriva om homosexuella par?) ska inkluderas i äktenskapsbalken, vilket skulle innebära att partnerskapsbalken går på tippen. Så långt är allt väl. Det låter faktiskt till och med riktigt bra!

Men det råder väldigt delade meningar om hur bra förslaget är. Regeringen är splittrad och i fredags uttalade Claes-Bertil Ytterberg att Svenska kyrkan visserligen är beredda att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men man vill kalla det just partnerskap, inte äktenskap. Man vill med andra ord hålla fast vid hierarkin och behålla ett b-äktenskap för samkönade par. De flesta andra trossamfunden går på samma linje, vilket i praktiken, eftersom vigselrätt enligt förslaget inte skulle föra med sig vigselplikt, skulle kunna innebära att samkönade par inte alls kommer att få gifta sig i kyrkan.

Vilket återigen för mig tillbaka till samma fråga: varför kompromissa? Vad är poängen med att in absurdum försöka jämka? Jag kan tycka det är helt ok att samfund inte vill viga samkönade par. Nog borde samfunden ha rätt att bestämma reglerna på sin arena? Men, den rimliga konsekvensen av det borde bli att de inte förrättar vigsel med juridisk giltighet. Det ÄR inte ok att svensk lag ger utrymme för diskriminering. Ännu mindre att man avsiktligen ger det utrymmet.

Jag skrev om det redan i höstas: I ett sekulärt samhälle där vi inte längre har en statskyrka, där folk i allmänhet inte gifter sig för att ingå ett förbund inför Gud, finns ingen anledning att koppla samman de juridiska och de religiösa perspektiven.

Regner stöder vidhållandet av samfundens vigselrätt på en enkät som visar att 49 % föredrar vigsel inom trossamfund. Folk fäster stor vikt vid att deras giftermål omges av vissa ceremonier, att det blir festligt och högtidligt.

Fine! Låt folk välja sina ceremonier. Det är inget som skulle uteslutas genom införandet av ett civiläktenskap för alla. Det skulle gå fint att komplettera det civilt invigda äktenskapet med en ceremoni. Om det innebär att ha ett ståtligt kyrkbröllop, att sluta ett förbund inför Gud, att kröna dagen med att tillsammans göra tandemsnöänglar eller något helt annat vore helt upp till var och en. Fullständig valfrihet, inga behov av kompromisser och vi vore helt jämlika i lagens bokstav.

Varför driver ingen den linjen?

Läs mer här: DN, SvD.

//Fred - frågande

Ett äktenskap - helt (o)lika för alla

Idag slår alla de stora tidningsdrakarna (DN, SvD, Aftonbladet, Expressen) stort upp nyheten om att Homosexuella får gifta sig i kyrkan sedan Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalat att Svenska kyrkan är beredda att förrätta civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella. Han slår sig för bröstet och understryker att det inte finns någon annan kyrka av samma storlek, syftande på Svenska Kyrkans på pappret ca 7 miljoner medlemmar, som gjort samma ställningstagande. Ungefär här förväntas Sveriges samkönade par och övriga homo- och bisexuella ställa sig upp och jubla för att sedan ödmjukt niga och buga tacksamt över denna ynnest. Jag känner mig dock inte alls på humör för varken jubel eller tacksamhet.

Det är visserligen jättefint och åtminstone i viss mån berömvärt att ligga i framkant bland världens kyrkor i den här frågan, men hur kan man tala om ett äktenskap på samma villkor som för heterosexuella samtidigt som man säger att begreppet "äktenskap" ska vara förbehållet äktenskapet mellan man och kvinna?

Äktenskapet är alltså lika för alla, men ändå inte alls? Är det inte lika så är det inte lika, hur man än krumbuktar sig. Det handlar med andra ord fortfarande om ett b-äktenskap för ickeheterosexuella. Han motiverar detta med samma gamla ökenargument som Svenska kyrkan idisslat allt sedan frågan först kom på tapeten: Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna.

Jamen SJÄLVKLART är det kraftfullt förknippat med relationen man/kvinna efter århundraden av uteslutande av samkönade par! På samma sätt som slaveriet en gång var en djupt förankrad tradition som av just den anledningen fortgick i århundraden. Men på vilket sätt motiverar alla dessa år av diskriminering att man fortsätter på samma sätt?

Kan inte låta bli att tycka att förslaget låter som ett framkrystat och ganska desperat försök att få behålla vigselrätt med juridisk giltighet och samtidigt tillfredsställa den del av opinionen som inte skrapar på ställningstagandets vackra yta.

Jag tröstar mig med att detta åtminstone innebär ett steg i rätt riktning. Kalla mig gärna otacksam, men olika är inte synonymt med lika, hur man än försöker bolla med orden, så något jubel blir det dock inte från mitt håll i alla fall. Heder dock åt de röster inom Svenska kyrkan som faktiskt talar mitt språk.

//Fred - som dessutom föredrar att tala om samkönade vigslar framför "homovigslar"

En fortsatt diskriminerande äktenskapslag

Det har skrivits en del om förslaget från utredningen om könsneutralt äktenskap som kommer att läggas fram i mars. Bl.a. i K-online, RFSL's nättidning, idag, och på SVT Nyheter igår.

Precis som redan tidigare läckt ut kommer utredningen att föreslå att partnerskapet avskaffas till förmån för ett könsneutralt äktenskap. Men kyrkans vigselrätt föreslås finnas kvar och varje enskild präst kommer att ges möjlighet att välja om han/hon vill viga samkönade par eller inte. En kompromiss med de röster inom kyrkan som är starkt emot samkönade äktenskap med andra ord.

Förslaget förväntas få en majoritet i riksdagen då Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet ställer sig bakom det. Moderaterna avvaktar medan Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställer sig kritiska till kompromissen. Kristdemokraterna... ja, ni fattar.

Jag förstår inte hur det kan vara försvarbart att tillåta kyrkan fortsätta utöva myndighet, och i synnerhet inte när den är diskriminerande, som den är nu. Jag går helt på Vänsterpartiets linje (vilket förresten måste vara första gången någonsin). Man vill nämligen, exakt som jag tyckte i ett inlägg i höstas, att vigselrätten ska tas bort från de religiösa samfunden och ersättas med civiläktenskap som kan kompletteras med en religiös ceremoni.

Den vägen vore den enda rimliga, den enda som skulle innebära att äktenskapet i juridisk mening vore lika för alla så länge kyrkan inte fullt ut accepterar samkönade äktenskap. Kyrkans skulle fortfarande ha utrymme att hålla sina ceremonier för de som vill och får, men utan att ha stöd för fortsatt diskriminerande i svensk lag.

Tänk efter ett varv till beslutsfattare, det här är inte ok!

//Fred - vänsterpartist in denial?

Kd om homoäktenskap

SCB gjorde tidigare i år en undersökning om svenska folkets inställning till vigsel mellan samkönade par. Den visar att 46% är positiva till samkönade äktenskap, 31% är negativa och 23% är tveksamma.

Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Yvonne Andersson, som sitter med i äktenskapsutredningens referensgrupp, menar att de 46 procenten är en svag opinion och kommenterar så här:

Både kulturellt, religiöst och historiskt har äktenskapet inneburit relationen mellan en man och en kvinna. Det är en väl avgränsad definition som är djupt förankrad bland väldigt många människor som man nu på oprecisa grunder vill förändra.

Eh..? Så det faktum att diskrimineringen av samkönade par skett under lång tid är ett argument för att behålla det på det sättet?

Visst har man tillämpat en "väl avgränsad definition" genom att låta äktenskapet vara exklusivt mellan man och kvinna, men på vilket sätt skulle det vara ett försvar för att behålla den så snäv? Att det är på samma sätt som med slaveriet, som var kulturellt och historiskt djupt förankrat bland väldigt många människor?

Om rättvisa och inkluderande nu är "oprecisa grunder", vilken grund behövs i så fall för att förändra?

Ett äktenskap - lika för alla

Jag har alltid drömt om att en dag gifta mig. Eller ja, nästan alltid i alla fall. Ibland har drömmen känts alltför långt borta för att jag skulle kunna uppbåda modet att hålla den riktigt nära. Han med stort H har inte dykt upp ännu, men drömmen lever. Även om jag idag i vilket fall som helst inte hade haft möjligheten att gifta mig.

För jag underkänner partnerskapslagen. Jag tycker den är diskriminerande. Den innehåller visserligen samma paket av juridisk bindning och skydd som äktenskapslagen. Men det svider att det faktum att jag riktar min kärlek till en annan man gör att jag inte omfattas av samma lag som alla andra. Varför finns det två lagar med samma effekt om inte för att markera att det är skillnad på folk och folk? För att tydligt visa att det finns ett a- och ett b-äktenskap?

Kyrkan påstår att äktenskapet är ett av Gud instiftat förbund mellan man och kvinna, och mellan man och kvinna endast. Jag tycker inte att det argumentet håller. Idag är äktenskapet en självklar del av svensk och västerländsk kultur och tradition, på samma sätt som andemeningen av budorden är det. Få i min bekantskapskrets har gift sig för att ingå ett förbund inför Gud.

En äktenskapsutredning pågår som bäst för att bereda inför en ny äktenskapslagstiftning. Som jag förstått det är ett av utredningens fokus att utreda möjligheterna till en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det låter ju bra så långt!

Men nu kommer nästa problem. Vem ska ha rätt att viga? Som det är idag har ju religiösa samfund rätt att själva utse vigselförättare. Dessa har rätt att neka till att viga t.ex. homosexuella par. Är det rätt att en lag i Sverige, där lagen ska vara lika för alla, tillåter det? Jag kan inte se det.

Jag ställer mig till att börja frågande till att kyrkan, som ju idag är skild från staten, överhuvudtaget ska ha rätt till myndighetsutövande. Att deras myndighetsutövande dessutom är diskriminerande är riktigt illa. Svensk lag ska INTE ge mandat till diskriminerande myndighetsutövande.

Hur löser man detta? En könsneutral lagstiftning hindrar ju inte automatiskt kyrkan från att med lagens hjälp särbehandla bl.a. homosexuella. Jag har ett radikalt förslag:

Skulle man kunna tänka sig att införa civiläktenskap för alla, med offentligt utsedda vigselförättare? Den som ville kunde fortfarande ingå äktenskap i samband med valfri ceremoni, med den skillnaden att den juridiska biten skiljs från ceremonin och kyrkan. Ett förbund med Gud borde väl kunna ingås utan inblandning av staten och juridiken, om det nu är det man vill göra?

Enda riktigt stora skillnaden mot idag vore införandet av rättvisa, att lagen vore lika för alla.

Eller vad säger ni..?

//Fred - giftaslysten