Att komma ut - för andra gången

Bruden, ni vet hon som bloggar om brudar, kommer ut i färska numret av QX (som kan laddas ned här). Som sig själv. Efter ett år som anonym bloggare med en växande läsarskara avslöjar hon nu nämligen vem bruden bakom bloggen är i samband med att hon tack vare framgången med sin blogg börjar som krönikör i nämnda tidning.

Hon beskriver i sin blogg att hon börjat känna sig trängd på sistone. Det började bli ohållbart att fortsätta som anonym bloggare och hon hade tröttnat på att ljuga och förvränga sanningen, om än aldrig så lite, för att kunna fortsätta på det sättet. Snacka om att hon fick ett guldtillfälle att ändra på det!

Nu har Sara, som hon ju heter, raderat vissa delar av sin blogg av hänsyn till personer hon skrivit om och annat för att det är personligt. Hon lovar dock att fortsätta i någon form.

Sara har visserligen tre gånger så många läsare som jag har, men jag känner igen mig mycket i det hon skriver. Några betrodda vet vem Fred är i världen utanför bloggvärlden, men sedan... IRL-bekanta kommenterar i bloggen utan att veta vem de kommenterar hos. Jag har hört folk snacka om min blogg och jag har fått bita mig i tungan för att de fått något jag skrivit om bakfoten.

På det stora hela är jag väl ganska sugen på att ge bloggen ett ansikte, men det får vägas mot vad jag vill kunna skriva. Somligt måste definitivt raderas om jag kommer ut. Sådant som ligger väldigt nära, är väldigt personligt och som utlämnar personer i min närhet. Vilket samtidigt är sådant som känts väldigt angeläget att skriva om.

Jag får nog fortsätta fundera, men det börjar kännas som om varje vecka är ett steg mot att komma ut. Igen.

//Fred - från bloggarderoben

Bög bög bög - mitt mantra?

Det droppar in en del mail till rightsaidfred@bredband.net, adressen jag bara använder här på bloggen. Ett tiotal i veckan ungefär. De flesta är riktigt trevliga. Några vill diskutera ett inlägg vidare, andra skickar några uppmuntrande ord och en annan stor grupp är smygbögar som vill prata av sig lite. De allra flesta mailen kommer dock faktiskt från grundskole- och gymnasieelever som vill ha hjälp med någon form av HBT-relaterat skolarbete de håller på med. Det hade jag inte räknat med, men det känns skitkul faktiskt. Jag är skolinformatör!

Men det finns fler som tydligen behöver skriva av sig. Somliga är inte värda att uppmärksammas alls, men följande var lite intressant. Väljer att publicera det och svara på det här, ifall det möjligen finns fler som har samma svåra bryderier.

Hej!
Har läst i din blogg och kan inte låta bli att undra över hur nån kan vara så in i helvete mycket bög rakt igenom!! Jag har aldrig förr träffat på nån som verkar vakna på morgonen varje dag för att konstatera att han är bög för att sedan upprepa det som ett manntra dagarna igenom!! Jag är bög bög bög. Fattar du inte vad det ger för bild till dom som läser?? Det är patetiskt och ser för jävla illa ut!!! Jag är också bög, men jag är det inte i varken första eller andra hand. Tänk efter!!!
Hälsningar Ingemar

Bästa Ingemar!
Tack! Det är lite smickrande att min i dina ögon värdelösa blogg kan irritera så pass mycket att du orkar lägga energi på att skriva ett mail för att påtala detta.

Med utgångspunkt i ditt mail skulle jag dock kunna få för mig att tolka det som att du i första hand är ett ärkepucko. Men det vore ju helgalet, så jag låter bli. Herregud, det är ju bara ett mail! På samma sätt verkar du ha förväxlat mig med min blogg. Jag är inte min blogg. Min blogg skildrar en liten del av mig. Jag har till och med valt att i bloggen fokusera på the gay parts of life. Det är liksom poängen med den. Tydligen verkar jag ha lyckats väldigt väl, eftersom du bara sett de delarna. Att du som varande bög själv tycker att de delarna av mitt och ditt liv är patetiska tycker JAG ser för jävla illa ut. Ha en bra dag!

//Fred - bög bög bög och irriterad men avreagerad

Ni kan slappna av...

...jag är hemma igen! Efter tio dagars skön exil i Skåne är jag tillbaka på hemmaplan igen. Eller om det nu var tvärtom, det känns lite som att åka hem på båda hållen.

I vilket fall som helst, jag har en massa uppdämt bloggbehov som behöver få utlopp, för det här har jag saknat. Har ju tvingats stjäla mig minuter vid de högt uppskattade Internet Expressterminalerna på diverse tågstationer och resecentrum runt om i Skåne för att åtminstone få liite utlopp för skrivklådan.

Så nu vet ni vad som väntar, Fred är tillbaka på plan!