Det var bara vita lögner

Vilken dag! Det är verkligen vår på riktigt. Eller till och med nästan sommar på en gång. Efter jobbet satt jag och några kollegor kvar i solen ett tag innan det var dags att dra hemåt. Vi småpratade lite och bara njöt efter en hel dag inom fyra väggar.

Plötsligt ringde en av kollegornas mobil. Hon svarade. Det framgick tydligt att det var hennes pojkvän i andra änden. Hon sade:

Du, jag sitter fast i ett möte just nu, jag ringer tillbaka när vi är klara, det tar väl nån halvtimme.

Så fort hon lagt på undrade en annan kollega om varför hon ljugit. Den tilltalade småskrattade lite roat och förklarade att hon visste vad pojkvännen ville prata om, och att hon inte tyckte att det var läge att göra det just nu inför oss. Särskilt inte som det var så skönt i solen. Den förklaringen köpte inte kollegan som frågat. En lögn är en lögn menade han, och sådana är aldrig ok, i synnerhet inte i ett förhållande. Tur inte Berit var där. Det hade kunnat bli riktigt hett. Jag tyckte det började kännas som läge att njuta av solen någon annanstans, och dessutom hade jag en tid att passa. På väg därifrån funderade jag över hur ok en vit lögn egentligen är. Jag fick ganska snart möjlighet att ta ställning i praktiken.

En dryg timme senare gick jag genom centrum på väg hem. Helt plötsligt stod han bara där. Killen jag var på dejt med för en dryg vecka sedan. Vi har snackat ett par gånger sedan dess, men inte setts. Kul! Tills han frågade om jag kom direkt från jobbet. Ett sanningsenligt svar hade kunnat lyda ungefär så här:

Ehh... nej. Jag gick ett brev dagen efter att vi setts om att en tidigare partner tydligen har klamydia. Har precis varit på könsmottagningen och kollat mitt testresultat.

Men nej, det kändes inte riktigt som ett smart drag att komma med det andra gången jag träffar Mr Potentiell Vårförälskelse. Även om testet var helt grönt. Så jo, jag kom visst direkt från jobbet trots allt.

Jodå, vita lögner är heeelt ok ibland.

//Fred - helt grön

Sex, HIV och ansvar

Den senaste snackisen verkar vara den 22-åriga tjejen i Göteborg som sålt sex till åtminstone ett hundratal män, trots att hon vet att hon har HIV.

Det är ju odiskutabelt att hon gjort fel, men ändå, det stör mig att alla dessa män framställs som oskyldiga offer för hennes illvilliga smittspridande.

Här skulle det passa fint med en utläggning om det hemska med prostitution, en stilla undran över om männen trodde de träffat en oskuld och sedan krydda med en moralkaka om hur männen sedan förmodat gick hem till sina fruar och flickvänner igen. Men jag hoppar över det.

Det räcker att vi går till dig och mig. Varför är det så svårt att ta eget ansvar? Att se sin egen roll? Face it, har du sex med en ny partner tar DU en risk. Skulle du dra på dig en könssjukdom är det tråkigt, men det finns ingen att skylla på.

Ett exempel: För ett tag sedan var en polare helt vansinnig över att han fått klamydia. Men han var inte förbannad över att han utsatt sig för en risk och åkt dit; han var skitsur på den han fått det av!

Jag är varken en moralkärring eller en pryd oskuld, men inse, riskerna och ansvaret är allas, leker du så gäller lekens regler DIG.

Wake up and smell the coffee!