Ein bisschen priderapport

Har lyckats sneaka åt mig en dator i Pride Park en stund, så här följer en kort liten rapport. Gårkvällens schlagerkväll var samma höjdare som vanligt, (vilket känns i halsen idag,) även om den kändes kortare än vanligt. Eller om det bara berodde på att tiden gick fort? Ganska många inte särskilt otippade namn som Måns Zelmerlöw, Marija Serifovic, Nanne, After Dark, Drömhus, Jill Johnson, Sonja Aldén och Sarah Dawn Finer, ett par mindre förväntade, t.ex. i form av isländska Silvia Nott, Cyndee Peters, Forbes och Sofia Källgren som äntligen kom till Pride, men också några namn för de mer hardcore fansen, vilka jag såg som kvällens höjdpunkter; Angel, som återförenades för första gången på många herrans år framförde sin gamla sommarhit Sommaren i city och sin mellolåt Venus Butterfly, Uffe Persson hade skrämts fram och fick framföra sin Nästa weekend i originalkläder och belgiska Liliane StPierre gjorde sin eurovisionfanfavvo Soldiers of love. Kanon! Vill du se lite av vad du missade så har esctoday.com lagt ut ett gäng snuttar från kvällen via YouTube här.

Efteråt råkade vi hamna på SLM. Fantastiskt otippat. SLM är väl kanske inte riktigt min grej, men intressant kan jag sträcka mig till att det var haha... Kön till Patricia var lång och väldigt stillastående...

Liksom kön till datorerna här börjar bli. Ett litet dagens citat till slut, som jag fann i dagens Stockholm City. Under rubriken Onanerande par syntes vid mack rapporterar de om en incident med ett par som sågs onanera på kajen vid Preemmacken vid Norr Mälarstrand igår. Jag avstår från att kommentera händelsen i sig, men när journalisten frågar Björn Engström på polisens länskommunikationsscentral om det var en man och en kvinna svarar han:

Det vet man aldrig under den här veckan, ett par står det i rapporten.

//Fred - som prajdar på

20 schlagerbögar rankar 20 delfinaler

QX har låtit 20 schlagerbögar ranka samtliga delfinaler i Melodifestivalen sedan systemet infördes 2002. På första plats hamnade den fjärde delfinalen från Malmö 2004 med bl.a. Lena Philipssons Det gör ont, After Darks La Dolce vita och Shirley Clamps Min kärlek. En klart värdig vinnare!

Jag fick den stora äran att vara en av de 20 schlagerbögarna och prickade in både ettan och tvåan, den tredje delfinalen i Karlskrona förra året. Min trea och fyra blev fyra och femma. Vi var visst också väldigt överens om att den sämsta deltävlingen var den andra från Sundsvall 2002. Den tyckte jag var allra enklast att placera på listan; den enda delfinalen utan en enda riktigt bra låt. Överhuvudtaget stämmer listan väldigt väl med vad jag tycker.

Med andra ord borde jag alltså vara en genomsnittlig schlagerbög? Är det bra eller dåligt?

//Fred - schlagerbög

Nedräkning melodifestivalen - 3 dagar kvar

Bara tre dagar kvar till första deltävlingen nu! För de flesta är det en merit att ha varit med i Melodifestivalen. Men inte för alla. Suss von Ahn nämner t.ex. inte sitt deltagande med ett ord på sin MySpaceprofil. Och Henrik Wikström, som deltagit som låtskrivare till bl.a. Efharisto, Min kärlek och Etymon säger att Jag pratar helst inte om när jag var med år 2000.

Vadan detta..? Det KAN ha att göra med att de före sitt deltagande år 2000 som Avengers med låten När filmen är slut talade vitt och brett om Melodifestivalen som ett avstamp för deras karriär som duo, om skivsläpp och utlandslansering. Det är väl i och för sig en kanonidé - om man inte använder sina tre minuter åt konstant falsksång och att se allmänt vilsen ut. Dessutom lärde min sångpedagog mig att man absolut inte får klättra på flygeln redan när jag var åtta. Noll poäng och sista plats matchar låtens engelska titel perfekt: When a movie's got a sad end. Nåja, Wikström har väl fått en del återupprättelse sedan dess trots allt, och vi hade riktigt kul hemma i tvsoffan. Men årets deltagare kanske kan se det som ett gott råd; en lagom låg profil kanske inte är så dumt?

Känns liiite trist att bara bjuda på falsksång, så det får bli en låt till idag. Men en låt som har en röd tråd till Avengers. Von Ahn har precis som Wikström också annan melloanknytning; hon har körat på flera melodifestivallåtar på skiva. Ovan nämnda Wikströmbidrag t.ex. Hon är dessutom ena halvan av duon KaZu, vars andra halva deltog i melodifestivalen 1986.

Ett riktigt guldår. Konkurrensen med Lena Philipsson, Style, Sound of Music och Anna Book var hård, vilket ledde till att Karin Risberg hamnade utanför finalen trots en riktigt bra låt, Stopp stopp stanna, skriven av Kee Marcello och Peo Thyrén. Den är alldeles för bra för att glömmas:

//Fred - som laddat med bubbel inför lördagen

Let's dance - till värsta schlagern

Jag tänkte faktiskt låta bli att skriva om det, det kändes som om jag var sista schlagerfjollan i sajberspejs att vakna, men det går inte att göra våld på sin natur. Eller våld på sitt nörderi. Jag måste helt enkelt nämna Markoolios och Linda Bengtzings hyllning till schlagerklyschor och tonartshöjningar, Värsta schlagern. Ett sjuttiotal spelningar på en knappt vecka talar sitt tydliga språk - någon vill ha Melodifestival! Tror för övrigt det är flest antal spelningar för en låt på en vecka på väääldigt länge.

Det är ännu tre veckor kvar till avspark, men i veckan slängdes ännu en liten godbit ut i alla fall; startordningen. Inte mycket att höja på ögonbrynen över där, jokrar och tippade favoriter fick startnumren 1 och 8, först och sist ut i heaten alltså. Möjligen att man i så fall ser Irma & Uno som favvos. Tråk. Men vad fan, om helvetet får för sig att frysa kanske kanske kanske de lyckas golva på samma skala Linda och Markoolio.

Missade förresten Let's dancepremiären i fredags, vilket är brukligt med det mesta som sänds de kvällarna. Tänker dock ta igen skadan(?) i morgon. Förra säsongen funkade nämligen Let's dance fint som bakistv. Verkar dock som upplagt för en repris, eller vad sägs om följande scenario: Folk stör sig fördärvade över att Lasse Brandeby envist håller sig fast fram till finalen, trots att han inte kan dansa eller ens gör framsteg. Det kan helt enkelt inte gå på något annat sätt. Grattis Lasse.

En sista iakttagelse innan jag hänger mig åt kvällens festande; Visst känns det ok att kalla Agnes för Idol-Agnes och de andra för Idol-Ola, Idol-Erik osv, men att samtliga deltagare i Let's Dance verkar få stå ut med epitetet Let's dance känns rätt fånigt. Let's dance-Malou, Let's Dance-Lasse och Let's dance-Patrik. Är deras tidigare karriärer utraderade?

//Fred - som kör Värsta schlagern. Igen.

Jo, nog är jag en schlagerfjolla...

Nu gör den sig påmind igen. Den där schlagergenen som tydligen inte kan betvingas. Samma visa varenda år. I slutet av maj står schlager en upp i halsen och några schlagerfria månader följer. Trots det... idag när listan över nästa års låtar släpptes och Bert börjat rasa är det bara att inse: schlagercykeln startar om och jag sitter som klistrad på den.

Den 28 låtar långa listan känns vid en första anblick lite ospännande med förväntade artister som Andreas Lundstedt (Move), Magnus Carlsson (Live Forever), Jimmy Jansson (Amanda), Andreas Johnson (A Little Bit Of Love) och Nanne (Jag måste kyssa dig). Igen. Lätt gäspning. Inte ens en comeback av Anna Book (Samba Sambero) får förväntningarna att go wild. Inte än i alla fall, men det är ju som sagt några månader kvar.

Men det finns lite kul i den där listan i alla fall! En låt av favvisarna i The Attic som ska göras tillsammans med en "känd hemlig sångerska". På demon sjöng Drömhus-Therese. Låter spännande, jag gillar det hon gjort tillsammans med Stonebridge.

Och om en låt med titeln (Å) När ni tar saken i egna händer(!) ska framföras av After Dark så börjar det kännas riktigt bra igen. Riktigt melodifestivalbra i alla fall. Särskilt som den tydligen ska låta som en mix mellan Pet Shop Boys version av Go West och Madonnas Sorry. Ett rejält lass glitter, lite spejsiga scenkläder och några par löspattar på det så snackar vi Melodifestival!

Förutom dessa kan man bl.a. se fram emot(?) deltagande av Addis Black Widow (Clubbin), Jessica Andersson (Kom) (kan kjolen verkligen bli ännu kortare i år?), årets förmodligen mest ospännande comeback, Tommy Nilsson (Jag tror på människan), nytt försök från Sonya (För att du finns) och en duett(?) mellan Regina Lund och Fredrik Kempe (Rainbow Star).

Hans förra duettpartner Sanna Nielsen finns också med (Vågar du vågar jag), vilket jag faktiskt märker att jag ser fram emot. Underligt det där... att man byter musiksmak så där en gång om året. Eller riktar om den i alla fall. Sanna & Co är väldigt sällan inbjudna till min iPod annars.

Ahh.... jag känner det nu när jag skrivit... det börjar flöda, eurovisionadrenalinet! När släpps biljetterna?

//Fred - en riktig schlagerfjolla. Ibland.

Melodifestivalnostalgi

Jodå, det blev precis den nostalgiorgie som jag förutspådde igår, när SVT sände Melodifestivalen från 1984 i Minnenas television. Det blev snabbt väldigt uppenbart att vi på senare år blivit väldigt bortskämda med överdådiga shower från stora arenor. Här utspelades finalen, under ledning av Fredrik Belfrage, i en liten studio med en stämning som närmast kan liknas vid ett stillsamt caféprogram.

Koreografi och scenshow verkar ha varit ett i det närmaste okänt begrepp. Bröderna Herreys gyllene skor och dansnummer framstod som oerhört avancerat jämfört med övriga nio deltagare. Vicki Benckerts och Göran Folkestad/Lotta Pedersens försök till att röra sig på scenen hade kommit på skam på klassens timme i vilken mellanstadieskola som helst idag. Folkestad såg för övrigt ut att komma direkt från jobbet på kontoret. Alla nummer framfördes under samma vita plastpalm(!) med samma vita mikrofoner (med sladd) och med hjälp av samma beiga kör. Självklart framfördes allt till livemusik från orkestern under ledning av Curt-Erik Holmqvist.

Allra roligast var alla kläder. Byxdressen måtte t.ex. ha varit väldigt het 1984! Mer att le glatt åt var studiovärdinnornas rogue som såg ut som en brännmärkning... eller Thomas Lewings axelvaddar... för att inte tala om John Ballards fantastiska mintgröna kostym. Komplett med uppkavlade ärmar! Mintgrön måste för övrigt vara den fulaste färg som finns. INGEN kan klä i den.

Bröderna Herreys ja... jag minns att jag, ännu inte ens tonåring, hade en crush på Richard. Hade hans bild på väggen över sängen både länge och väl, där han i sina scenkläder, kompletta med guldsprejade skor, log vackert åt mig när det var sängdags.

Självklart vann de igår också, efter att rösternas fördelats från de åldersindelade jurygrupperna, som trängdes runt cafébord i studion.

Tack SVT!

Schlager overdose

Efter en svår överdos schlager och melodifestival förra veckan hade jag lovat mig själv typ ett vitt halvår, fritt från allt vad schlager heter. Men det ser dock ut att skita sig rejält om bara en liten stund.

Upptäckte nämligen nyss att SVT sänder melodifestivalen från 1984 under rubriken Minnenas television alldeles strax! Shit... det lär bli en nostalgitripp av stora mått tillsammans med bröderna Herreys och de andra. Har lite adrenalinrush nu faktiskt. Haha... I'm such a nerd.

Nåja, dags att plocka fram ölen ur kylen och bänka sig för andaktstund.

Schlager på Pride

Ok ok ok, jag är seeen, men det är dags för lite Priderapport!

Torsdag på Pride betyder schlager! Ett fullständigt ohämmat frossande i såväl klassiker som bortglömda både låtar och artister, på ett sätt som en oinvigd knappast kan förstå. Att påstå att Pride Park kokar under torsdagkvällen är ingen överdrift. Själv är jag periodarschlagernörd och värderar den här dagen ungefär i nivå med julafton.

Vi var på plats i god tid, väl förfriskade dessutom, för att lägga beslag på platser nära scenen. Det gick fint att knöla sig fram till nära nog bästa position. Väl där lyckades jag spotta ett span jag limmat på för länge sedan bara nån meter bort. Med hjälp av lite artificiellt mod lyckades jag snart tillskansa mig schlager featuring hångel. Vilken bonus! I'm such a slut. Tyckte polarna i alla fall.

Först ut på scen var Elysion från årets melodifestival, som framförde sin Golden star och redan då var det knökfullt med folk, allsång och partystämning. I första akten följde sedan (ordningen lär inte vara korrekt):

Absolutely fabulous - Queentastic (från årets norska uttagning)
Kom och dela min hemlighet - Tina Röklander
Son of a liar - Kina Jaarnek
Fröken Ur sång - Titti Sjöblom (som framförde sin låt för första gången sedan 1974)
Bara hon älskar mig - Blond
Ingenting blir som man vill - Therese Löf
Idag och i morgon - Kikki Danielsson (som helt klart såg ut att ha dragit ner på falukorven.)
Eloise - Arvingarna (vars turnébuss vi senare lyckades spotta utan Globen City Hotel. Hur vi nu hamnade där.)
Superstar - Sibel Tüzün (Visst sjöng hon singback..?)
Etymon - Sonya (som dessutom framförde Evighet som hon sjöng i demoversionen.)

Redan efter första akten började rösten svikta, men det var bara att ladda om. Andra akten var knappast sämre:

Lev livet - Magnus Carlsson (inte helt otippat...)
Varje natt - Lisbeth Jagedal (som tydligen jobbar som hårfrisörska i Värmland. Hur lyckades de gräva fram alla??)
Ett liv med dig - Towe Jaarnek (som hade vunnit uttagningen alla andra år än just 1991. Fick gåshud.)
Aiayeh (The music of the samba) - Simone Moreno
Jag tar det jag vill ha - Sandra Dahlberg (kvällen till ära klädd som en rosa gräddbakelse.)
När vindarna viskar mitt namn - Roger Pontare (kvällens dittills största drag, kanske i dubbel bemärkelse.)
Stjärnorna - Roger Pontare och Shirley Clamp
Kan - Duo Datz (Israel 1991)
Växeln hallå - Janne Lucas (som plockats upp ur en fiskebåt på västkusten.)
Je t'adore - Kate Ryan (som för säkerhets skull sjöng singback. Klokt förmodligen.)
Min kärleksång till dig och Jennie Jennie - Lasse Berghagen
Fantasiaa - Ami Aspelund (Finland 1983)
Lapponia - Monica Aspelund (Finland 1977. Nu blev varje schlagernörd av klass rejält blöt i byxan. Trots hennes blågula tält.)

Sist men absolut inte minst framförde Mihai Traistariu årets eurovisionhit Tornero. Därefter drog vi snabbt iväg för att ta en taxi till Patricia och deras skumparty... Var väldigt glada för VIP-korten, den kön hade man inte velat stå i... alla var där typ.

Natten blev sedan lång och blöt, för att sedan följas av en morgon utan både röst och syn; skummet var nog inte helt hälsosamt för ögonen, men det var bara att ladda om, det var ju bara fredag ännu.

Rapport från Pride!

Sådär, första dagen på Pride har gått, dags att summera lite innan det är dags att ta itu med dagens händelser!

Kom till Pride Park i Tantolunden i god tid innan det var dags för invigning i går eftermiddags. Hann med ett varv runt alla tält, där företag, och i år samtliga politiska partier utom ett (gissa vilket!) fanns representerade, innan det var dags för invigningstal av Amelia Adamo och Jan Guillou. Det har debatterats hett om valet av Guillou som invigningstalare. Bland annat har det talats om att han själv är homofob och att han representerar en machokultur vi om några borde kämpa emot. Nåväl, Adamo höll ett personligt tal om sina erfarenheter av gayvärlden och Guillou förvånade genom att stryka medhårs i sitt tal, helt utan provokationer. Han talade bland annat om att bögen och homofoben bytt plats som skällsord. En liten hint om var han egentligen står fick man kanske när han sade att ordet homofob kanske används lite väl frikostigt.

Kvällens fortsatte sedan med uppträdande av bl.a. Shirley Clamp som undanhöll oss sina melodifestivalhittar, en hint om att hon dyker upp i kväll igen..? Efter henne var det plats på scen för Lill-Babs. Måste säga att jag, förutom att man ju hört om Claes-Göran och den tuffa bruden i lyxförpackning, aldrig sett henne mer än i förbifarten. Det är liksom inte min kopp te. Blev därför ordentligt imponerad igår kväll när hon fick igång hela Pride Park till allsång och engagemang. Då ska man ha i tanke att medelåldern på Prides besökare knappast når särskilt långt över 30. Snacka om en tuff brud som kan sin sak! Heder!

Jag ramlade i säng redan runt 1 efter hemgång i samband med att parken stängde. Hyggligt nykter till och med.

Ikväll blir det andra bullar dock. Torsdag på Pride betyder schlager! Mellan 18 och 22 ska det serveras schalgerartister och deras låtar från melodifestival och eurovision. Hemlighetsmakeriet är stort om vilka som kommer att medverka, men idag har det läckt ut åtminstone ett par namn till; rumänen Mihai Traistariu som sjöng Tornero i Eurovision i våras och Arja Saijonmaa tänker försöka göra om den grymma succé hon gjorde förra året.

Snart dags att göra sig vacker och ladda för en lång kväll med massor av schlager, dyr öl och, verkar det som, regn. Efter schlagerextas i Pride Park blir det schlagerfest på Hamburger Börs för min del, men bl.a. uppträdande av Elena Paparizou och Andreas Lundstedt.

Redo för Pride?

Well, väskan, eller rättare sagt, väskorna är packade i alla fall. I morgon drar jag till huvudstaden för att partaja loss på Stockholm Pride. För ja, även om det händer massor runt om i stan, med t.ex. en massa seminarier och föreläsningar i Pride House så lär jag nog koncentrera mig på mingel i Pride Park och allt som står på programmet där.

Ska bli intressant att höra invigningstalet av de i sammanhanget något udda talarna Amelia Adamo och Jan Guillou i morgon. Senare under kvällen underhåller Shirley Clamp (är inte hon precis överallt just nu?) och Lill-Babs. Av alla.

Ser ännu mer, eller kanske allra mest, i konkurrens med paraden på lördag, fram emot schlagerkvällen på torsdag. Det brukar vara ett fullständigt brutalt och hejdlöst frossande i schlagerlåtarna och artisterna de flesta utom nördarna (läs en stor andel av veckans besökare) glömt bort.

För att ta ett talande exempel: häromåret utbröt fullständig extas när Bel Air dök upp i sin originaloutfit och framförde sin 1+1=2 komplett med dansstegen från 1985. Säger du "huh..?" platsar du förmodligen inte som schlagernörd. Jag har den singeln. Signerad. Som ett litet mått.

Vilka artister som dyker upp är en hemlighet in i sista stund, men det spekuleras vilt. Kommer Carola äntligen? Lordi? Kate Ryan, singback? Kommer Towa Carson att gråta? Igen?

Och just ja, såg i dag att Darren Hayes är nytt namn på avslutningsgalan på lördag! *slurp*

Vidare rapporter följer...