Vem är man - vem är kvinna?

Läste i Aftonbladet om den indiska medeldistanslöperskan Santhi Soundarajan som blir av med sin silvermedalj från de asiatiska mästerskapen efter ett könstest.

Intressant! Ett könstest?? Vad avgör om man är man eller kvinna? Innehav av kuk respektive fitta? "Rätt" kromosomer? Personnumret? Och vem har rätt att bestämma det? Jag vet åtskilliga killar som är riktiga kärringar och tjejer som är en hel karl, men det skulle aldrig få mig att ifrågasätta deras könstillhörighet. Den är liksom... deras.

För att återgå till det konkreta exemplet ovan. Visst, om det nu skulle vara så att han gett sken av att vara kvinna av det enda skälet att vilja skaffa sig eventuella fördelar i sin idrottsgren - fine, då har man gjort rätt. Men om hon (lite förvirrande, vilket epitet ska man ge?) är en post-op (opererad) transsexuell... blir det en annan sak. Då ÄR hon ju kvinna, om än med en historia som man, och borde då i mina ögon fullt ut accepteras som kvinna.

Jag har liiite svårt att tro att någon skulle göra ett könsbyte för att få idrottsliga framgångar. Skulle det ens ge några fördelar förresten, en hormonbehandling för att bli kvinna är väl att betrakta som ganska fett nedåttjack i dopningssammanhang? Är transsexuella per automatik diskvalificerade från elitidrott? Eller hade hon fått tävla om hon gjort det som man?

//Fred - som inte alls vill vara kvinna, men nästan får lite lust att börja kalla sig kvinna bara för att jävlas och se vad som händer

Varför blir våldsutövande pojkar "män"?

Har haft tanken i huvudet ett tag, och nu tror jag att det är läge att släppa ut den på vädring. Varför blir alltid våldsutövande tonårspojkar beskrivna och refererade till som män eller unga män i medias nyhetsbevakning?

Blir samma personer istället offer i t.ex. en trafikolycka är de i stället pojkar eller möjligen bara ungdomar.

Nej, jag har inte gjort en vetenskaplig kvantitativ studie. Känns inte som om det behövs, slå upp vilken tidning som helst och kolla! Det stämmer jämt.

Metro skriver t.ex. idag om den 15-åriga flickan i Kristianstad som våldtogs i Tivoliparken av en man i samma ålder. Häromdagen skrevs det i alla media om minibussolyckan i Svalöv där bl.a. Lars Ferms son omkom. Bl.a. skrev Aftonbladet att två flickor och två pojkar miste livet i olyckan. Trots att offren var i samma ålder som tidigare nämnde våldtäkts"man".

Jag tycker det ger underliga signaler. Antingen att det är manligt att begå våldsbrott. Eller att barn, pojkar, inte kan begå dem. Varför gör de på detta viset?

Jag kramar inte män!

Orden i rubriken är enligt AB den norske statsministern, Jens Stoltenbergs. När kulturministern, Trond Giske, fyllde 40 häromdagen försökte han få sig en kram av statsministern - men tji! Den gode Jens backade undan för att slippa.

Hans pressekreterare lät hälsa att "Statsministern bara kramar kvinnor" när tidningen Verdens Gang undrade över hans beteende. Chefen för ett norskt resurscenter för män förklarar att Norge inte har någon (manlig) kramtradition, men att det trots allt blir allt vanligare.

Jeez... själv är jag en sucker för kramar. Både att få dem och ge dem. Och definitivt oavsett kön. Självklart kramas det inte runt precis hur som helst. Något måste man allt ha gjort för att göra sig förtjänt av dem. Men polarna får dem jämt, och andra får dem vid behov. Eller om jag bara har lust. Ibland lite grabbigt i kombination med en ryggdunk. Ibland nära och innerligt. Oavsett vilken sorts kram det är tycker jag de är viktiga. Ett så väldigt enkelt sätt att visa närhet, samhörighet eller uppskattning vore det helkorkat att missa. De känns.... självklara.

Har själv aldrig upplevt att någon backat undan, även om responsen inte precis alltid är lika hjärtlig. Hur är det där ute, får du din share av kramar? Är du en runtkramare, eller sparar du dem till öhh... högtidliga tillfällen? Och ni grabbar, spelar mottagarens kön verkligen roll?

//Fred - som tycker att en kram för mycket är bättre än en för lite