Hatbrott med yxa

En kvinnlig anställd på RFSLs kontor på Sveavägen i Stockholm överfölls idag oprovocerat och inför flera vittnen av en man med yxa. Han var tydligen där som besökare, men efter några frågor om verksamheten drog han alltså fram en yxa. Kvinnan rapporteras dock må efter omständigheterna bra. Hur bra nu det kan vara. Fy fan vad förbannad jag blir!

Förbundsordföranden Sören Andersson menar att det är svårt att se det som något annat än ett hatbrott:

...om man packar ner en yxa och beger sig hit är det ju svårt att utgå från något annat än att det är just ett hatbrott.

Och jo, det är svårt att inte ge honom rätt i det konstaterandet. Ger man sig av från Göteborg med en yxa till RFSLs lokal i Stockholm, med låst dörr flera våningar upp i huset, skaffar sig en ursäkt för att bli insläppt och slår yxan i skallen på den som står närmast så är det ingen slump att han har hamnat just där. Även om raljerande sådana spekulationer tydligen förekommer i bloggosfären. Skrämmande!

Inte minst i ljuset av beskedet häromdagen att hatbrottskursen inte längre kommer att vara en del av polisutbildningen från och med våren 2008. HUR kan det motiveras?

Uppdatering: De första förhören ger enligt SvD vid handen att det verkligen rör sig om ett hatbrott. Mannen ska ha sagt att han ansåg att RFSL sponsrade bögar och att det därför var rätt att ge sig på dem. Attacken var alltså riktad mot RFSL, inte den utsatta kvinnan personligen.

Andra bloggar om: hatbrott, RFSL

Media: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

//Fred - förbannad som fan

Kongressrapport

Inte helt otippat blev det inget bloggat från Skövde. Det fanns liksom ingen tid att leta rätt på en dator och i ärlighetens namn kändes det väl inte såå högprioriterat heller. Förhandlingarna var intensiva och den lilla tid som fanns över var inte särskilt svår att fylla.

Det har varit en bra helg! Besluten togs, med något litet undantag, i enligt mitt tycke helt rätt riktning efter goda men förvånansvärt få diskussioner. Besluten innebär bland annat att RFSL inte längre utläses Riksförbundet för sexuellt likaberättigande utan istället Riksförbundet för homo-, bisexuellas och transpersoners rättigheter, att kongress från och med nästa år kommer att hållas vartannat år och att vi har infört normalstadgar för lokalavdelningarna. De prioriterade områdena under det kommande året blir könsneutralt äktenskap, HIV och hälsa, asylfrågan och internationellt arbete.

Ett stort antal politiker och andra gäster har talat under helgen. EU-minister Cecilia Malmström utlovade fortsatt arbete mot diskriminering, bland annat med orden Lagstiftning som ger grund för diskriminering får inte ske. Intressant med tanke på äktenskapsutredningen. Den tråden tog Vänsterpartiets Lars Ohly upp när han utlovade att hans parti inte ställer upp på en äktenskapslag som ger utrymme för diskriminering och som symbol för detta överlämnade en bröllopstårta (som för övrigt var riktigt smarrig). Till folkets jubel belönades han för detta med en kyss av förbundsordförande Sören Andersson.

Talet som gjorde mest intryck på mig var dock det från Karin Långström Vinge, präst i Svenska Kyrkan och tillika en av de bloggskribenter jag regelbundet läser. Med min bakgrund i Pingstkyrkan har jag länge varit minst sagt skeptisk till kristna. Jag delar inte hennes tro, men hon har åtminstone fått mig att se att alla kristna inte motsvarar bilden jag haft, och ännu viktigare; att tro att det faktiskt finns möjlighet att mötas.

RFSL fick också en ny styrelse under den för sjunde gången omvalde Sören. På pappret ser det riktigt bra ut tycker jag, även om den har en lite väl röd färg för att jag ska känna mig riktigt nöjd. Förbundssekreterare Hans Boskär är kommunfullmäktigeledamot för (s) i Örebro, Madelaine Vilgren landstingfullmäktigeledamot för desamma i Östergötland och Peter Frejhagen är politisk handläggare för den socialdemokratisa riksdagsgruppen. Lägg därtill den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis och summa fyra förbundsstyrelseledamöter är röda medan såvitt jag vet ingen av de övriga kan ges politisk färg utifrån aktivt arbete.

Den traditionsenliga kongressfesten som hölls på Bogrens salonger var riktigt nice bortsett från ett riktigt b karaokeliknande framträdande av Mathias Holmgren. Bland annat gjorde jag och stormumriken, Sören, under kvällen ett väldigt improviserat test av hur HBT-vänligt Skövde är. Efter att ha checkat möjliga flyktvägar placerade vi oss på väl synlig plats på Harrys och var typ väldigt gosiga. Folk höjde knappt på ögonbrynen. Där och då var vi nästan lite besvikna, men betyget är helt klart gott till Skövde.

För min egen del noterar jag också att jag nog kan glömma det där med att jag bloggar anonymt. Under helgen kom en handfull personer oberoende av varandra fram för att på ett eller annat sätt kommentera min blogg. Vet en så vet alla är ett nog så passande talessätt i sammanhanget. Men nåja, det känns faktiskt som om det spelar mindre roll.

//Fred - helt slut efter helgens arbete, eller om det efter är lördagens päronkonjak

Live från barrikaden

Väskan är packad! I morgon drar jag nämligen till Skövde för att bevista RFSLs kongress som äger rum i helgen. Det lär bli intensiva dagar. 17 motioner och åtta propositioner om alltifrån surrogatmödraskap, normalstadgar till asylhantering av HBT-personer ska behandlas på en helg.

I morgon eftermiddag kommer EU-minister Cecilia Malmström att invigningstala och detsamma kommer också en av mina favvobloggare, Karin Långström Vinge, präst i Svenska kyrkan att göra under helgen. K-Online berättar att Sören Andersson förväntas omväljas som förbundsordförande för sjunde gången, men utelämnar det möjliga lilla scoopet att den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis är nominerad till en plats i förbundsstyrelsen.

På lördag blir det fest på vad som rapporteras vara Skövdes största heterohak, klubb Depå på Bogrens Salonger, bl.a. med Mathias Holmgren på scen. Det ska bli... intressant!

Jag hoppas kunna rapportera live på plats, men det hänger på om de har datorer i Skövde eftersom min laptop nyligen gick till de sälla jaktmarkerna (eller var insomnade datorer nu tar sin sista vila) efter lång och trogen tjänst. För den intresserade kommer dock kongressen att streamas live över nätet.

//Fred - finns nu även som aktivist

After spa

Såå... hemma igen efter att ha tillbringat helgen svassande runt i yukata, badat mig dygnetruntrussinskrynklig, druckit sake och frossat i mat (så gott det nu går när man äter den med pinnar). Jepp, det är ungefär här du ska sitta och blir grön av avund!

Hann med en sväng förbi Huset, RFSLs huvudkontor på Sveavägen i Stockholm på vägen hemåt. Kunde inte låta bli att fnissa förtjust över den ödets ironi som placerat en Lidlbutik i forna gayklubben Tip Tops lokaler. Därmed förs ju en lång tradition vidare: Lokalen marknadsför fortfarande billigt kött och är alltjämt fylld med stapelvaror av diskutabel kvalitet.

//Fred - nöjd med att det finns folk som har vett att lägga konferenser på andra ställen än the average Scandic

Gayklubbar - finns de?

Har funderat en del på ämnet i rubriken. Jag har rört på mig ganska mycket runt om i Sverige, och vid det här laget har jag hunnit besöka ganska många städer. Ofta blir det läge att utforska utelivet när man ändå är där och ofta har jag försökt ta reda på om det finns någon gayklubb i staden.

Lite googling leder nästan alltid till att man upptäcker att det faktiskt finns en klubb på orten, så länge man rör sig i landskapens större städer. I de tre största städerna finns kommersiellt drivna klubbar. Stockholm har ett helt gäng, Lino, Connection, Patricia m.fl. Göteborg har Gretas och Gossip och Malmö har Wonk (namedroppandet är förmodligen inte komplett). På mindre orter är klubbarna oftast drivna ideellt och oftast i regi av RFSL. Örebro har sitt Orlando, i Piteå finns Nordstjärnan, Linköping har Club Joy och grannen Norrköping Seaside för att ta några exempel. På några ställen finns "vanliga" ställen med uttalat mixad publik och andra arrangerar särskilda gaykvällar.

Men... när man ger sig ut på stan för att försöka hitta dit vet ingen var de ligger! Inte ens taxichaffisarna, som annars brukar vara ett säkert kort om man är vilse i en främmande stad. Ibland beror det på att klubbarna ligger lite off jämfört med a-lägena, men inte alltid. Att de gör det gissar jag har flera skäl. Ideellt drivna klubbar har förmodligen en hård ekonomisk verklighet, eller också man kanske har valt ett mer undanskymt läge för att få vara mer fredade? Ganska illa om svaret är det sista alternativet, men jag är rädd att det kan vara så.

För många är en gayklubb en fristad där man utan förbehåll kan vara sig själv, utan att behöva undra över hur andra skulle reagera om man visar intresse för någon av samma kön. Idag är det thank God vanligare att den tröskeln sänkts. Allt fler känner att de vågar synas som bög eller flata på vilket Statt eller Harrys som helst. Man känner sig tryggare, och starkare för den delen, man bryr sig inte lika mycket om det skulle finnas någon som inte gillar läget, att det faktiskt finns homo- och bisexuella överallt.

Så, hur är det nu, har du koll på gayklubbsläget i din stad? Och har du sett till några modiga homon och bin på stadens klubbar?

Var finns värdegrunden i skolan?

Lärarnas Riksförbund har precis släppt en rapport, Yttrandefriheten i skolan, om elevernas attityder, värderingar och läsvanor. Intressant läsning, men framför allt visar redovisningen av en undersökning man gjort bland niondeklassare på ganska skrämmande siffror när det gäller värderingar och attityder:

- En av tio tycker inte att alla individer har lika människovärde.
- En tredjedel (33%) tycker det pratas alldeles för mycket om nazismen och judeutrotningen.
- Var femte elev (18%) tycker att homosexualitet är en sjukdom.

Jag tycker det här är allvarliga siffror. Särskilt i ljuset av valresultatet där t.ex. Sverigedemokraterna vinner mark. Skolorna måste ta sitt ansvar. Jag tror nog att det i viss mån arbetas med dessa frågor, men det är tydligen inte nog.

I gällande läroplan, Lpo 94, står att Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. Det är dags att leva upp till de fina orden! Nu!

Man behöver konkreta handlingsplaner, inte vackra ord i ett styrdokument. En värdegrund i praktiken - inte bara på pappret. Det räcker inte med en temadag om året eller andra punktinsatser. Tanken måste genomsyra skolvärlden.

När det gäller HBT-delen av problemet visade RFSLs kommunundersökning 2006 att bara 14 kommuners skolplaner överhuvudtaget nämner något om att förmedla allas lika värde oavsett sexuell läggning.

Det är dags att ge skolpersonalen verktyg och metoder för att kunna arbeta mot kränkningar och diskriminering och för värderingar som värnar om allas lika värde. Det borde vara en självklar och stor del av lärarutbildningen, liksom att den ges till befintlig personal. Den är inte det idag.

Ett första steg kanske vore att höja statusen för läraryrket? Skolan är vår framtid. Har svårt att se hur man kan motivera den nedprioritering av den som gjorts alltför länge nu.

Vad tänker ni göra, Alliansen?