Frihet och jämlikhet - vår tids största lögner?

Såg ett skönt inlägg på Tjuvlyssnat:

En tjej ~25 går in på Ica och har sitt barn, iklädd en rosa mössa, i en sittvagn. En äldre dam kommer fram och lutar sig mot barnet.
Damen: Nämen gud, vilken söt liten flicka!
Tjejen: Tack, men det är en pojke.
Damen (tittar upp och fnyser lite): Men varför har han då en rosa mössa?
Tjejen (svarar trött): För att han är bög.

Ett klockrent svar på en korkad och ack så könsnormativ fråga tyckte jag, men när man börjar läsa kommentarerna till inlägget blir man liite trött. Här följer ett litet axplock:

- Kul nu, trist om ett par år när ungen blir mobbad på rasterna för att föräldrarna ska vara så jefla könsrättvisa och duktiga…

- Stackars barn som får lida för att mamma vill göra revolt mot könsrollerna. Vad spelar det för roll om könen har en färg kopplad till sig? Det är ju ett bra sätt att skilja på pojkar från flickor i ung ålder. Eller är målet att göra alla asexuella?

- Blir så trött på såna personer som tjej-25. Varför ska hennes barn behöva lida för att hon måste stå upp mot könsnormerna. Man får inte glömma att könen ÄR olika, vi är fan inte som robotar. Att rosa är en tjejfärg och blått är en killfärg ser inte jag något problem i. Eller vi kanske ska börja byta om i samma omklädningsrum när vi ändå håller på…

Här handlar det om mycket större perspektiv än rosa mössor. Man hör ofta resonemang om var vi står idag som slår sig för bröstet för hur frigjorda vi är, om individens frihet till egna val, om mäns och kvinnors jämlikhet på arbetsmarknaden, ja till och med modet förespråkar att hitta sin personliga stil inom rådande trender. Men motsägelsefullt nog motarbetar vi detta så gott vi kan. När det gäller barn och könsnormer är det tydligen fortfarande rena väggen och stockkonservatism som gäller. Varför köper vi cementerandet av sådana normer?

För det råder ingen tvekan om att det är det som sker, man knuffas in i normen från dag ett. Killar ska kläs i blått och ha superhjältar på bröstet medan de leker macholekar och tjejer ska vara gulliga eller i värsta fall sexiga i rosa medan deras leksaker fostrar dem till bimbos och hemmafruar. Frågar du Svensson på gatan säger han förmodligen att jag har fel, vi HAR ju kommit längre än så, men det räcker att ta en titt i vilken leksakskatalog som helst, eller random klädbutiks barnavdelning för att motbevisa det. För att inte tala om kommentarerna ovan. Gränsen mellan vad som är för killar och för tjejer är av armerad betong.

Det handlar överhuvudtaget inte om att göra politiskt korrekta statements eller att på trots göra tvärtemot rådande norm, men vad är det vi vill ha? Är vi individer eller bara kön? Vems är felet om ett normöverskridande barn "får lida"?

Det spelar ingen roll hur många gånger motsatsen upprepas; vi är inte jämlika, definitivt inte frigjorda och individens frihet är förbannat begränsat - och vi gör tydligen dessutom vad vi kan för att behålla det så.

//Fred - normativitetstrött