Om våldsmän och bögsex

Satt som vanligt och läste den lokala gratistidningen Extra Östergötland (för övrigt samma tidning som nyligen publicerade den uppmärksammade rubriken Åkte fast med knark uppstoppat i muttan) på bussen på väg till jobbet i morse. En notis började så här:

NORRKÖPING En natt i slutet av oktober blev en man dubbelt hotad utan kårhuset Trappan. Han jobbade under kvällen som discjockey på kårhuset. Under kvällen hade han pekat ut en 24-årig kille för vakten, som då avvisade denne. 24-åringen ska ha uppträtt hotfullt mot discjockeyn.

Så långt inget anmärkningsvärt. Den nyheten finns förmodligen i olika varianter i vilken lokalblaska som helst efter valfri helg. Men fortsättningen...

Medan vakten förde ut den hotfulle ska dennes bror ha kommit fram till DJ-båset och sagt att discjockeyn skulle bli knullad när han kom ut från lokalen. Detta tolkade han som att killarna skulle slå honom... ...Nu är den 24-årige Norrköpingsbon misstänkt för olaga hot. Han förnekar brottet.

Meh... vänta lite nu. Till att börja med, med risk för att avslöja mig som en mossig farbror som inte hänger med i ungdomarnas tugg, men har bli knullad gått och blivit synonymt med att få stryk?

Och när blev hot om bögsex ett gångbart verktyg för våldsmän? Inte för att det låter som ett särskilt effektivt sådant heller. Inte alla gånger i alla fall. Jag känner fler än en som på nolltid gladeligen slagit nämnde 24-åring på käften om det inneburit att han sluppit vänta tills han kommit ut från lokalen med att bli påknullad. Ok, nu överdrev jag. Lite.

//Fred - som funderar på om vi ska behöva reclaima bögsexet också

Om förtäckta hot och illa dold hets

Följande inlägg presenterades av bloggaren sofia W för en stund sedan:

jag tycker det är konstigt att bögar alltid måste presentera sig som bögar. sofia undrar varför?

jag menar jag säger inte hej, jag är hetrosexuell; för det är jag. men varför denna märkliga presentation, det förstår inte jag. I övrigt bryr jag mig inte om vem som ligger med vem: var och en har sin payback att göra på olika sätt en dag. Sofia

Inlägget kommer att läggas åt sidan senare.

Eftersom jag reagerade på innehållet, det stämmer inte alls med min verklighet, och sofia skriver i inlägget att det kommer att tas bort valde jag att göra en skärmdump.

Jag kommenterade det med att jag trots att jag känner en stor krets bögar, både som nära vänner och ytliga bekanta, och dessutom mött ett stort antal genom arbete aldrig mött någon bög som presenterat sig på det sättet, vilket besvarades med att ALLA hennes många bögbekanta gör så.

Så långt allt väl, jag känner inte hennes umgängeskrets och diskutera kan man väl alltid. Men sedan tas inlägget bort och jag får följande kommentar i ett av mina inlägg , vilket jag också besvarade där:

jag tänker klippa inlägget för nu, men jag återkommer. mvh sofia
..........................
...dubblar
kanske blir du bekymrad, men jag kanske finns närmare än du tror R S Fred, och visst är det som jag säger till stora delar. och det tror jag du också vet. Mvh sofia

Jag tycker detta luktar riktigt illa! VARFÖR skulle jag bli bekymrad? Vari ligger intresset i var sagda bloggare finns? Och ni andra, hur många bögar har ni träffat som presenterat sig som just bögar?

Fred - lite illa berörd

Eru bög eller?

Var nere på stan igår kväll och kollade på matchen på storbild. Det var ett väldigt drag, och när slutsignalen gick kan det nästan liknas vid extas. Det blev ett par öl till efteråt, men sedan var det dags att gå hem.

Det hade hunnit bli ganska mörkt, men det var svalt och behagligt. Efter knappt hundra meter ropade ett par killar efter mig: "Eyy... vänta!". Jag kände igen dem från fotbollen, de hade suttit strax intill oss, ett par ganska dragna killar i övre tonåren som såg ut att ha utländsk härkomst.

Obehagligt! De var knappt 20 meter bort, det var mörkt, jag hade hunnit lämnat stojet i centrum bakom mig. Hann tänka tusen tankar. Vart skulle jag springa om det behövdes? Fanns någon i närheten? Hade jag något av värde på mig? Ville de bara typ tigga cigg eller skulle jag bli rånad?

De var snart i fatt. Den ene sa: "Eyy len, eru bög eller?". Shit shit shit. Paniken växte så det gjorde ont i magen. De hade suttit intill oss under hela matchen, förmodligen hade vi sagt något som fått dem att förstå det. Skulle jag chansa och springa direkt? Nä så fan heller! Jag fick fram ett "Ja..." medan jag var på helspänn, beredd att springa eller slåss.

Var på den ene säger "Fan, coolt!" samtidigt som de börjar gå därifrån.

Kvar står jag som en fågelholk. Förvirrad, men lättad så klart, och inte minst, lite skamsen över mina fördomar.

Homohat

Såg precis filmen Mordet på Matthew Shepard på tv. Den bygger på en sann historia om 21-årige Matthew som blir svårt misshandlad och lämnad att dö av två killar. Orsaken? Han var homosexuell. Bara därför.

Det som hände Matthew var inte unikt. Den händer om och om igen. Mord. Misshandel. Utan annan anledning än att offret är homosexuell.

Jag gråter sällan när jag ser en film, men nu var inte tårarna långt borta. Den ligger nära.

För tanken finns där i huvudet hela tiden. Nästa gång kan det vara jag.

Jag har bara ett liv. Jag tänker inte låta den risken begränsa mitt liv. Jag tänker hålla min eventuella pojkvän i handen på väg hem från bion. Jag tänker stå kvar i telefonkatalogen. Jag tänker ta en kvällspromenad trots att det mörkt.

Men tanken finns där hela tiden. Nästa gång kan det vara jag.