Konsekvens bör leda till konsekvens

Idag skriver Erik Johansson, eller Prästerik, som han kallar sig som bloggare, ett debattinlägg i tidningen Dagen angående biskoparna Hagberg, Stigberg och Persenius inlägg i SvD förra veckan.

Till att börja med tar han fasta vid samma inkonsekvens som jag gjorde i min kommentar till den artikeln; att man tycker sig både kunna legitimera och försvara en välsignelse av samkönade par samtidigt som man med hjälp av samma argument i samma Bibel försöker säga att samkönade och icke samkönade relationer inte har samma status.

Johanssons förslag till lösning på det är att kyrkan bör erkänna sitt misstag och backa och inte längre välsigna samkönade par (även om han själv envisas med att bara tala om homosexuella par) för att på så sätt på ett trovärdigt sätt kunna driva sin linje i äktenskapsfrågan och därigenom också kunna ha en fortsatt trosgemenskap med fränder över världen.

Om det nu är så här man tolkar sin heliga skrift och samtidigt menar att det är den man bör följa - fine, då är det den vägen man bör gå för att vinna trovärdighet hos de sina.

Men sedan går våra åsikter isär när vi kommer till vigselrätten. För är det den här vägen kyrkan väljer att gå blir den rimliga konsekvensen att man inte heller ska få behålla vigselrätten. Hur man än vänder och vrider på det blir deras ståndpunkt då diskriminerande mot samkönade par vilket inte ska sanktioneras av svensk lag. Därmed bör det inte finnas någon fråga om vigselrätt att diskutera för kyrkan.

Enligt Dagen idag säger Strängnäs stift nej till en könsneutral äktenskapsbalk och menar att man bör avstå vigselrätten om den införs. Den diskussionen borde inte behöva existera alls.

Så återigen, remissförslaget är fel på det - inför civiläktenskap för alla. Låt kyrkan göra som de vill bland de sina, men ge dem inte patent på definitionen av ett äktenskap. För gemene man är inte äktenskapet ett förbund inför Gud - låt detta få rimliga konsekvenser i svensk lag.

//Fred - som tycker det börjar kännas som att prata självklarheter med en vägg

Andra bloggar om: civiläktenskap, hbt, könsneutralt äktenskap, samkönade äktenskap, äktenskapslagstiftningen, vigselrätt, äktenskap

Hatbrott med yxa

En kvinnlig anställd på RFSLs kontor på Sveavägen i Stockholm överfölls idag oprovocerat och inför flera vittnen av en man med yxa. Han var tydligen där som besökare, men efter några frågor om verksamheten drog han alltså fram en yxa. Kvinnan rapporteras dock må efter omständigheterna bra. Hur bra nu det kan vara. Fy fan vad förbannad jag blir!

Förbundsordföranden Sören Andersson menar att det är svårt att se det som något annat än ett hatbrott:

...om man packar ner en yxa och beger sig hit är det ju svårt att utgå från något annat än att det är just ett hatbrott.

Och jo, det är svårt att inte ge honom rätt i det konstaterandet. Ger man sig av från Göteborg med en yxa till RFSLs lokal i Stockholm, med låst dörr flera våningar upp i huset, skaffar sig en ursäkt för att bli insläppt och slår yxan i skallen på den som står närmast så är det ingen slump att han har hamnat just där. Även om raljerande sådana spekulationer tydligen förekommer i bloggosfären. Skrämmande!

Inte minst i ljuset av beskedet häromdagen att hatbrottskursen inte längre kommer att vara en del av polisutbildningen från och med våren 2008. HUR kan det motiveras?

Uppdatering: De första förhören ger enligt SvD vid handen att det verkligen rör sig om ett hatbrott. Mannen ska ha sagt att han ansåg att RFSL sponsrade bögar och att det därför var rätt att ge sig på dem. Attacken var alltså riktad mot RFSL, inte den utsatta kvinnan personligen.

Andra bloggar om: hatbrott, RFSL

Media: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

//Fred - förbannad som fan

Live från barrikaden

Väskan är packad! I morgon drar jag nämligen till Skövde för att bevista RFSLs kongress som äger rum i helgen. Det lär bli intensiva dagar. 17 motioner och åtta propositioner om alltifrån surrogatmödraskap, normalstadgar till asylhantering av HBT-personer ska behandlas på en helg.

I morgon eftermiddag kommer EU-minister Cecilia Malmström att invigningstala och detsamma kommer också en av mina favvobloggare, Karin Långström Vinge, präst i Svenska kyrkan att göra under helgen. K-Online berättar att Sören Andersson förväntas omväljas som förbundsordförande för sjunde gången, men utelämnar det möjliga lilla scoopet att den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis är nominerad till en plats i förbundsstyrelsen.

På lördag blir det fest på vad som rapporteras vara Skövdes största heterohak, klubb Depå på Bogrens Salonger, bl.a. med Mathias Holmgren på scen. Det ska bli... intressant!

Jag hoppas kunna rapportera live på plats, men det hänger på om de har datorer i Skövde eftersom min laptop nyligen gick till de sälla jaktmarkerna (eller var insomnade datorer nu tar sin sista vila) efter lång och trogen tjänst. För den intresserade kommer dock kongressen att streamas live över nätet.

//Fred - finns nu även som aktivist

Han har två pappor!

QX tipsar idag om ett videoklipp som sprids på världsvida nätet. Klippet är från en barngala i Nederländerna, Kinderen voor kinderen, år 2004 och visar hur elvaårige Terrence framför sin sång Twee vaders (två pappor).

Den handlar om hans liv som adopterad son till två pappor. Om vad de gör tillsammans och hans kärlek till dem. Men också om hur han ibland blir retad i skolan och hur han då rycker på axlarna "So what! I'm their son! It's not ordinary - but for me it's quite ok!"

Den amerikanska högern har tydligen reagerat på klippet: "Thank God we are not living in the Neatherlands" utropas det på sidan American Truth. Själv är jag rätt tacksam för klippet. Utan tvekan dagens måste-se! Gör det du också, här.

//Fred - som kollade klippet med ett stort leende och en glädjetår i ögat

Fred bloggar valkortisar

Ahh... tillbaka efter en stilla bloggvecka! Kan inte fullständigt ignorera att det varit val, så det får bli några kortisar om det till att börja med. Det är alltså dags att se tillvaron genom blå glasögon i fyra år framöver, vare sig man vill eller inte. Ganska skönt... rött har aldrig varit min färg.

- Så fort jag ser Fredrik Reinfeldt måste jag mota bort en bild av mumintrollet som mitt undermedvetna envisas med att mata fram. Undrar vad det säger om mig. Och om Fredrik.

- Sverigedemokraterna fick 22,3% i kommunfullmäktigevalet i Landskrona. Det är otäckt. På riktigt.

- Nationalsocialistisk front, NSF, valkampanjade på torget här förra helgen, bl.a. genom att vräka ur sig dynga om invandrare. Efteråt tog de sig en pizza på en lokal pizzeria, lika mångkulturell som pizzerior ofta är. Så openminded av dem.

- Undrar om sossarna efter 117 år äntligen vågar välja en kvinnlig partiledare. Det vore inte en dag för tidigt, men frågan är vem det skulle bli i så fall. Hmm... jag är nog alldeles för mycket ickesosse för att ens kunna hitta någon jag vill se på platsen. Oavsett kön.

- QX väljer att vinkla sin analys av valutfallet utifrån antalet öppna HBT-ledamöter. (Fem kommer in, två åker ut.) Känns rätt fånigt. Jag tror inte att förmågan att driva en bra HBT-politik sitter i vilken läggning man har.

- Desto större anledning i så fall att frossa i kristdemokraternas tillbakagång! Jag hoppas resultatet innebär att Yvonne Andersson försvinner från riksdagen. Någon som vet? I så fall ska det firas.

- Till sist; jag är nöjd med att alliansen vann, men största anledningen till att de gjorde det var förmodligen inte att folk tyckte att deras valmanifest var så fantastiskt. Snarare att de var alternativet till ytterligare fyra år med Persson.

Redo för Pride?

Well, väskan, eller rättare sagt, väskorna är packade i alla fall. I morgon drar jag till huvudstaden för att partaja loss på Stockholm Pride. För ja, även om det händer massor runt om i stan, med t.ex. en massa seminarier och föreläsningar i Pride House så lär jag nog koncentrera mig på mingel i Pride Park och allt som står på programmet där.

Ska bli intressant att höra invigningstalet av de i sammanhanget något udda talarna Amelia Adamo och Jan Guillou i morgon. Senare under kvällen underhåller Shirley Clamp (är inte hon precis överallt just nu?) och Lill-Babs. Av alla.

Ser ännu mer, eller kanske allra mest, i konkurrens med paraden på lördag, fram emot schlagerkvällen på torsdag. Det brukar vara ett fullständigt brutalt och hejdlöst frossande i schlagerlåtarna och artisterna de flesta utom nördarna (läs en stor andel av veckans besökare) glömt bort.

För att ta ett talande exempel: häromåret utbröt fullständig extas när Bel Air dök upp i sin originaloutfit och framförde sin 1+1=2 komplett med dansstegen från 1985. Säger du "huh..?" platsar du förmodligen inte som schlagernörd. Jag har den singeln. Signerad. Som ett litet mått.

Vilka artister som dyker upp är en hemlighet in i sista stund, men det spekuleras vilt. Kommer Carola äntligen? Lordi? Kate Ryan, singback? Kommer Towa Carson att gråta? Igen?

Och just ja, såg i dag att Darren Hayes är nytt namn på avslutningsgalan på lördag! *slurp*

Vidare rapporter följer...