Manshatarfika

Igår ringde en polare. Tja slyna, lust att ses efter jobbet i morrn (läs idag), ta en latte och hata män? Jag var inte svårövertalad. Inte för att jag hatar män, för det är väl egentligen snarare precis tvärtom. Men det är ganska skönt att på lagom stort allvar åtminstone låtsas det en stund tillsammans med någon som också varit singel alldeles för länge. Klia varandra lite på ryggen, berätta för varandra om hur fantastiska vi är och om hur lite världen och alla män med den förtjänar oss. Sådana är reglerna. Allt är alla andras fel. Något annat finns inte.

När vi så sågs på favvohaket idag sabbade han allt redan från början genom att med äckligt tindrande ögon berätta att senaste dejtprojektet börjar kännas riktigt lyckat. Wtf! Alltså, missförstå inte nu, det finns få jag unnar lika mycket att äntligen hitta rätt, men att berätta det genom att rigga en traditionell manshatarfika för att sedan brutalslakta den! Nae...

Sedan gick det bara utför. När det blev min tur att ge en lägeskoll sade jag självklart, helt regelenligt, precis som det är. Att det händer precis nada på den fronten. Jag har inte träffat någon som känns så pass intressant och ingen har visat något som helst intresse för mig heller. Plats för ryggkliande med andra ord. Istället fick jag en menande blick och så började han med att dra upp killen från i lördags, som bjöd på drinkar hela kvällen. Men herregud, han ville ju bara ligga! Ny menande blick. Sedan började han rada upp. Alla ikonerna på din QX-sida när du fyllde häromveckan? Bah... mina polare och en massa despofolk jag aldrig träffat. Snubben som gav en komplimang på tåget för ett tag sen? De anonymt budade blommorna på Alla hjärtans dag? Killen som tog kontakt på QX efter Linospektaklet? Jag försökte avfärda i samma takt. För gammal. För ung. För snygg. För ful. Han hade tubsockor. Han är tre äpplen hög. Han bor med sin morsa. I fucking Gävle. Vid det här laget skrattade vi rätt rejält båda två, och jag hann inse att han inte var helt ute och cyklade redan innan han konstaterade att jag kommer att få leva som ihoptorkad nucka tills kloningsrevolutionen tar fart på riktigt.

Jo. Jag får nog fan skärpa till mig. Ordentligt.

//Fred - som dock tänker ha noggrann regelgenomgång innan det blir tal om manshatarfika igen

Kvinnor vill ha - men män väljer?

Jag har flera tjejbekanta som ofta och gärna använder begrepp som patriarkatets förtryck och könsmaktsordning. Ärligt talat har det inte, åtminstone inte hittills, känts helt enkelt att fullt ut ta till sig vad de talar om. Kanske för att jag är man och inte behövt ta konsekvenserna. Kanske för att jag dessutom är bög och varit fullt upptagen med att ducka för och mota tillbaka försök att sätta sig på "min" grupp. Förstått har jag nog inte gjort i alla fall, inte mer än det mest uppenbara:

Att lönenivåerna fortfarande inte är jämlika. Att kvinnor ofta framställs som objekt i t.ex. reklam. Att kvinnor i skrämmande hög grad utsätts för våld av män. Saker som vi självklart måste göra något åt. Men sedan, när det talats om att en könsmaktsordning genomsyrar hela samhället och uppmuntrar ovanstående förtryck in i sublimaste detalj, har jag varit ganska lost.

Men jag har fått flera tankeställare på sistone, och idag fick jag en till. I Metros pappersupplaga kommenterar sexrådgivaren och författaren Katerina Janouch idag en undersökning som visar att kvinnor vill ha män som andra kvinnor också finner attraktiva med orden Kvinnor vill ha de män som andra kvinnor vill ha och kvinnor vill ha de män som väljer snygga kvinnor.

Undersökningens resultat lämnar jag därhän just nu, men jag reagerar på att en välkänd och etablerad sexrådgivare år 2007 omnämner kvinnor som passiva objekt som vill ha, och män som aktiva subjekt som väljer vad de vill ha. Jag hoppas hon är felciterad, eller möjligen, bara uttryckt sig klumpigt.

//Fred - som kanske börjar vakna

Sveriges 100 sexigaste män

Plaza Kvinna har visst publicerat årets lista över Sveriges 100 sexigaste män. Första platsen intas av Mando Diaos sångare Gustaf Norén. Ok, jag kan faktiskt köpa att han skulle inkassera några poäng på en sådan skala även om den långt ifrån skulle räcka till en förstaplats, om man nu skulle orka göra en sådan lista.

Men sedan... Magnus Betnér? Petter? Gustaf Fridolin?? Peter Swartling???

Ehh... listan får det att låta som om det är sexigt att överhuvudtaget exponeras i media. I Världen Utanför, ni vet den som finns bortom Blogg- och Medialand, räcker det ofta med att sticka näsan utanför dörren för att hitta någon sexigare än, säg Fridolin. Så ok heterokvinnor (om ni nu ställer upp på den listan), you can have 'em all! Vi har uppenbarligen inte mycket som kan liknas vid gemensam smak, och det kan väl knappast räknas som annat än good for me.

//Fred - som tydligen åtminstone kan få fortsätta drömma om en alldeles egen hunk

Varför blir våldsutövande pojkar "män"?

Har haft tanken i huvudet ett tag, och nu tror jag att det är läge att släppa ut den på vädring. Varför blir alltid våldsutövande tonårspojkar beskrivna och refererade till som män eller unga män i medias nyhetsbevakning?

Blir samma personer istället offer i t.ex. en trafikolycka är de i stället pojkar eller möjligen bara ungdomar.

Nej, jag har inte gjort en vetenskaplig kvantitativ studie. Känns inte som om det behövs, slå upp vilken tidning som helst och kolla! Det stämmer jämt.

Metro skriver t.ex. idag om den 15-åriga flickan i Kristianstad som våldtogs i Tivoliparken av en man i samma ålder. Häromdagen skrevs det i alla media om minibussolyckan i Svalöv där bl.a. Lars Ferms son omkom. Bl.a. skrev Aftonbladet att två flickor och två pojkar miste livet i olyckan. Trots att offren var i samma ålder som tidigare nämnde våldtäkts"man".

Jag tycker det ger underliga signaler. Antingen att det är manligt att begå våldsbrott. Eller att barn, pojkar, inte kan begå dem. Varför gör de på detta viset?