Mobil extas
Jag har varit ute och kollat efter ny mobiltelefon idag. Den gamla, som inte var särskilt gammal, försvann nämligen i mellandagsreavimlet häromdagen när jag var nere i Skåne. Det är helt sjukt hur en sådan sak faktiskt får proportioner av katastrofdimension. För så kändes det när jag kallsvettig ringde för att spärra. Jag var socialt stympad, en rejäl bit av mitt liv hade brutalt huggits bort.
Alla telefonnummer och adresser, som jag inte hade någon annanstans. Min kalender, med påminnelser, helt oumbärlig för en förvirrad tidsoptimist. Min väckarklocka. Mitt nödinternet. Alla mina bilder. Bilderna!! För att inte tala om hur ensamt och avslaget det kändes runt tolvslaget på nyårsafton när alla andra ringde runt, skickade och fick högvis med sms.
Därför kändes extasen minst lika stor som katastrofen nyss när syrran ringde upp nerifrån Skåne. Hon hade bäddat om sängen jag sovit i när jag var nere och hälsade på. Och där hittat... min mobil! Som visst inte alls försvunnit i reavimlet som jag antagit! Funderar nästan på att öppna nyårets överblivna skumpa och fira!
//Fred - nästan löjligt überhappy
