Dagens skämskudde...

...skickas över till Myndigheten för skolutveckling som har tagit fram Lexin, en kombination av lexikon och ordböcker tänkta att användas i invandrarundervisningen. På hemsidan finns ett onlinelexikon där man kan översätta ord från svenska till ett antal andra språk och vice versa. Jättefint! Åtminstone tills man söker på ordet pojkvän som förklaras som en flickas manlige partner.

Ehh va? Nu blir det jobbigt. Om jag skaffar en pojkvän blir alltså såväl jag som han flickor? Heter det bara pojkvän om partnern är manlig, eller gäller det om han fjollar loss emellanåt också? Eller blir vi inte bara flickor om vi blir ihop, utan dessutom manliga flickor?

//Fred - potentiell butchflata?

Andra bloggar om: Lexin, Myndigheten för skolutveckling, heteronormativitet, diskriminering

Gör något flatigt!

Idag skriver DN om hur gaykunder blir bemötta som konsumenter. Enligt rapporten Våningssäng på bröllopsresan, skriven av Kristina Börjeson, informatör för Fritt fram, är många homo- och bisexuella osäkra på hur de kommer att bli bemötta på grund av sin läggning. Bland annat berättar ett killpar om hur personalen flydde ut på lagret när de skulle shoppa barnvagn.

Det är inte särskilt ofta jag haft anledning att klargöra min läggning i egenskap av kund, men de gånger det behövts har det oftast gått smidigt. Det har till exempel aldrig varit några problem när man påtalat att man faktiskt vill ha en dubbelsäng på hotellrummet trots att båda är killar. Däremot laggar hotellens intern-tv på HBT-fronten. Det har hänt mer än en gång att man mötts av ett meddelande på skärmen som säger Välkomna herr och fru... Mouhaha...

Jag kan faktiskt bara påminna mig ett enda tillfälle då min läggning verkligen påverkat mig negativt som konsument. Jag fick ett presentkort på att man fick åka finlandsfärja med sin partner till reducerat pris. Det lät schysst, så jag och min dåvarande pojkvän nappade. När jag ringde för att boka biljetter gick allt fint. Tills jag skulle uppge våra namn. Då tog det tvärstopp. Först blev det tyst i luren. Sedan började tjejen i andra änden njaeaeae jomen alltså... det gäller ju bara riktiga par.

Jag blev tvärförbannad och bad att få tala med någon överordnad. Jag kopplades vidare och fick tala med en man som menade att det tydligt framgick av annonsen att erbjudandet gällde en kvinna och en man. Vilket ju inte ALLS var tänkt att vara diskriminerande, men gjorde man inte på det sättet så skulle ju vilka polare som helst kunna åka billigt. Är inte det förresten ett riktigt puckat argument? Är det helt otänkbart att en tjej och en kille är polare? I det läget lade jag i alla fall ner - det blev ingen resa. Vill dock minnas att företaget faktiskt blev anmält för den kampanjen.

Nyligen var jag med om en annan händelse som får funka som en liten solskensmotvikt. Jag och några polare skulle på inflyttningsfest hos ett tjejpar och ville köpa med oss en blomma. Vi visste inte riktigt vad vi ville ha för blomma, men berättade för expediten att den skulle vara till just en inflyttningsfest. Hon fortsatte fråga vad festens värdar tycker om och har för stil hemma. Det hade vi lite dålig koll på och så jag svarade lite på skoj att De är flator, så gör något flatigt. Varpå hon utan att blinka med ett leende svarade att hon nog skulle kunna fixa det - och skred till verket alltmedan vi stod som fågelholkar och såg på. Way to go florister!

//Fred - som nu vet att ett arrangemang av suckulenter och stenar är vad florister menar är flatigt

Ett äktenskap - helt (o)lika för alla

Idag slår alla de stora tidningsdrakarna (DN, SvD, Aftonbladet, Expressen) stort upp nyheten om att Homosexuella får gifta sig i kyrkan sedan Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalat att Svenska kyrkan är beredda att förrätta civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella. Han slår sig för bröstet och understryker att det inte finns någon annan kyrka av samma storlek, syftande på Svenska Kyrkans på pappret ca 7 miljoner medlemmar, som gjort samma ställningstagande. Ungefär här förväntas Sveriges samkönade par och övriga homo- och bisexuella ställa sig upp och jubla för att sedan ödmjukt niga och buga tacksamt över denna ynnest. Jag känner mig dock inte alls på humör för varken jubel eller tacksamhet.

Det är visserligen jättefint och åtminstone i viss mån berömvärt att ligga i framkant bland världens kyrkor i den här frågan, men hur kan man tala om ett äktenskap på samma villkor som för heterosexuella samtidigt som man säger att begreppet "äktenskap" ska vara förbehållet äktenskapet mellan man och kvinna?

Äktenskapet är alltså lika för alla, men ändå inte alls? Är det inte lika så är det inte lika, hur man än krumbuktar sig. Det handlar med andra ord fortfarande om ett b-äktenskap för ickeheterosexuella. Han motiverar detta med samma gamla ökenargument som Svenska kyrkan idisslat allt sedan frågan först kom på tapeten: Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna.

Jamen SJÄLVKLART är det kraftfullt förknippat med relationen man/kvinna efter århundraden av uteslutande av samkönade par! På samma sätt som slaveriet en gång var en djupt förankrad tradition som av just den anledningen fortgick i århundraden. Men på vilket sätt motiverar alla dessa år av diskriminering att man fortsätter på samma sätt?

Kan inte låta bli att tycka att förslaget låter som ett framkrystat och ganska desperat försök att få behålla vigselrätt med juridisk giltighet och samtidigt tillfredsställa den del av opinionen som inte skrapar på ställningstagandets vackra yta.

Jag tröstar mig med att detta åtminstone innebär ett steg i rätt riktning. Kalla mig gärna otacksam, men olika är inte synonymt med lika, hur man än försöker bolla med orden, så något jubel blir det dock inte från mitt håll i alla fall. Heder dock åt de röster inom Svenska kyrkan som faktiskt talar mitt språk.

//Fred - som dessutom föredrar att tala om samkönade vigslar framför "homovigslar"

Kvinnor - den här är för er

Nej, det händer väl ganska sällan att jag skriver om kvinnofrågor och jämställdhet mellan kvinnor och män här. Frågan ligger dock väldigt nära de jag åtminstone knuffas lite om ifrån min barrikad - de som handlar om likaberättigande, om rätten att vara den man är utan att diskrimineras.

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Behövs den?

Det talas ofta om att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Det påståendet stämmer förmodligen, men det är samtidigt ett farligt påstående eftersom det lätt kan få oss att tro att vi är framme vid målet. Vilket också vore att blunda för det som är uppenbart; att vi fortfarande har en lång väg kvar dit.

Lönenivåerna är fortfarande inte lika för män och kvinnor. Utseendeidealet, som säger att man måste vara smal, sexig och ha stora bröst för att räknas, vilket gör att många mår mycket dåligt. Kvinnovåldet, som trots att det måste räknas som ett av vår tids största samhällsproblem, knuffas ständigt i skymundan. Hedersvåldet, som i första hand drabbar kvinnor.

Det här är inte kvinnofrågor. De är mina och dina frågor, man som kvinna som whatever. De måste lösas för vår skull. Internationella kvinnodagen behövs i högsta grad.

Har haft en låt ringande i öronen sedan jag läste Tove Nandorfs text i DN i morse, En Vogues (här tillsammans med Kelly Clarkson) moderna klassiker Free your mind :

//Fred - kvinnosaksman

Kd om homoäktenskap

SCB gjorde tidigare i år en undersökning om svenska folkets inställning till vigsel mellan samkönade par. Den visar att 46% är positiva till samkönade äktenskap, 31% är negativa och 23% är tveksamma.

Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Yvonne Andersson, som sitter med i äktenskapsutredningens referensgrupp, menar att de 46 procenten är en svag opinion och kommenterar så här:

Både kulturellt, religiöst och historiskt har äktenskapet inneburit relationen mellan en man och en kvinna. Det är en väl avgränsad definition som är djupt förankrad bland väldigt många människor som man nu på oprecisa grunder vill förändra.

Eh..? Så det faktum att diskrimineringen av samkönade par skett under lång tid är ett argument för att behålla det på det sättet?

Visst har man tillämpat en "väl avgränsad definition" genom att låta äktenskapet vara exklusivt mellan man och kvinna, men på vilket sätt skulle det vara ett försvar för att behålla den så snäv? Att det är på samma sätt som med slaveriet, som var kulturellt och historiskt djupt förankrat bland väldigt många människor?

Om rättvisa och inkluderande nu är "oprecisa grunder", vilken grund behövs i så fall för att förändra?

Var finns värdegrunden i skolan?

Lärarnas Riksförbund har precis släppt en rapport, Yttrandefriheten i skolan, om elevernas attityder, värderingar och läsvanor. Intressant läsning, men framför allt visar redovisningen av en undersökning man gjort bland niondeklassare på ganska skrämmande siffror när det gäller värderingar och attityder:

- En av tio tycker inte att alla individer har lika människovärde.
- En tredjedel (33%) tycker det pratas alldeles för mycket om nazismen och judeutrotningen.
- Var femte elev (18%) tycker att homosexualitet är en sjukdom.

Jag tycker det här är allvarliga siffror. Särskilt i ljuset av valresultatet där t.ex. Sverigedemokraterna vinner mark. Skolorna måste ta sitt ansvar. Jag tror nog att det i viss mån arbetas med dessa frågor, men det är tydligen inte nog.

I gällande läroplan, Lpo 94, står att Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. Det är dags att leva upp till de fina orden! Nu!

Man behöver konkreta handlingsplaner, inte vackra ord i ett styrdokument. En värdegrund i praktiken - inte bara på pappret. Det räcker inte med en temadag om året eller andra punktinsatser. Tanken måste genomsyra skolvärlden.

När det gäller HBT-delen av problemet visade RFSLs kommunundersökning 2006 att bara 14 kommuners skolplaner överhuvudtaget nämner något om att förmedla allas lika värde oavsett sexuell läggning.

Det är dags att ge skolpersonalen verktyg och metoder för att kunna arbeta mot kränkningar och diskriminering och för värderingar som värnar om allas lika värde. Det borde vara en självklar och stor del av lärarutbildningen, liksom att den ges till befintlig personal. Den är inte det idag.

Ett första steg kanske vore att höja statusen för läraryrket? Skolan är vår framtid. Har svårt att se hur man kan motivera den nedprioritering av den som gjorts alltför länge nu.

Vad tänker ni göra, Alliansen?

Ett äktenskap - lika för alla

Jag har alltid drömt om att en dag gifta mig. Eller ja, nästan alltid i alla fall. Ibland har drömmen känts alltför långt borta för att jag skulle kunna uppbåda modet att hålla den riktigt nära. Han med stort H har inte dykt upp ännu, men drömmen lever. Även om jag idag i vilket fall som helst inte hade haft möjligheten att gifta mig.

För jag underkänner partnerskapslagen. Jag tycker den är diskriminerande. Den innehåller visserligen samma paket av juridisk bindning och skydd som äktenskapslagen. Men det svider att det faktum att jag riktar min kärlek till en annan man gör att jag inte omfattas av samma lag som alla andra. Varför finns det två lagar med samma effekt om inte för att markera att det är skillnad på folk och folk? För att tydligt visa att det finns ett a- och ett b-äktenskap?

Kyrkan påstår att äktenskapet är ett av Gud instiftat förbund mellan man och kvinna, och mellan man och kvinna endast. Jag tycker inte att det argumentet håller. Idag är äktenskapet en självklar del av svensk och västerländsk kultur och tradition, på samma sätt som andemeningen av budorden är det. Få i min bekantskapskrets har gift sig för att ingå ett förbund inför Gud.

En äktenskapsutredning pågår som bäst för att bereda inför en ny äktenskapslagstiftning. Som jag förstått det är ett av utredningens fokus att utreda möjligheterna till en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det låter ju bra så långt!

Men nu kommer nästa problem. Vem ska ha rätt att viga? Som det är idag har ju religiösa samfund rätt att själva utse vigselförättare. Dessa har rätt att neka till att viga t.ex. homosexuella par. Är det rätt att en lag i Sverige, där lagen ska vara lika för alla, tillåter det? Jag kan inte se det.

Jag ställer mig till att börja frågande till att kyrkan, som ju idag är skild från staten, överhuvudtaget ska ha rätt till myndighetsutövande. Att deras myndighetsutövande dessutom är diskriminerande är riktigt illa. Svensk lag ska INTE ge mandat till diskriminerande myndighetsutövande.

Hur löser man detta? En könsneutral lagstiftning hindrar ju inte automatiskt kyrkan från att med lagens hjälp särbehandla bl.a. homosexuella. Jag har ett radikalt förslag:

Skulle man kunna tänka sig att införa civiläktenskap för alla, med offentligt utsedda vigselförättare? Den som ville kunde fortfarande ingå äktenskap i samband med valfri ceremoni, med den skillnaden att den juridiska biten skiljs från ceremonin och kyrkan. Ett förbund med Gud borde väl kunna ingås utan inblandning av staten och juridiken, om det nu är det man vill göra?

Enda riktigt stora skillnaden mot idag vore införandet av rättvisa, att lagen vore lika för alla.

Eller vad säger ni..?

//Fred - giftaslysten

Jag - en bögjävel

Ahh... där kom det! Jag hann blogga i mindre än ett dygn innan någon med hjälp av mitt första inlägg, enkel matematik och en tredje okänd faktor räknade ut min stoooora hemlighet: Jag är en bögjävel, och enligt kommentaren borde jag dö på grund av det.

Jag är inte överraskad. Det är inte precis första gången jag möter sådant i en eller annan form. Särskilt inte när det kan framföras anonymt. Men frågan är vad det är som får någon att skriva så. Eller att ens tycka så. Hat? Okunskap? Brist på empati?

Jag vet vem jag är och är trygg i min identitet. Jag har faktiskt svårt att ta åt mig av dylika påhopp. Men ändå, det är lite intressant att fundera över den där tredje faktorn. Vad är det som gör någon beredd att lägga så mycket energi på att hata en grupp människor för att de riktar sin kärlek till någon av samma kön?

Någon säger att det äckligt. På vilket sätt undrar jag? Jag tycker att kärlek är vackert. Om du tänker på vad jag (eventuellt) gör i mitt sovrum så blir det än mer obegripligt. Jag skulle nämligen inte ens drömma om att klura över vad ett heterosexuelt par gör i sängen. Det är liksom inte intressant. Du har förresten säkert sett mig förut. På stan. I din skola. På ditt arbete. Jag såg din blick. Det fanns inget äckel i den. Du såg en vanlig kille. Kanske lite mer välklädd än de flesta. Kanske till och med attraktiv. Du visste det inte. Att jag är bög.

Du kanske menar att det är onaturligt. Hur kan något som kan beläggas till så långt tillbaka i mänsklighetens historia man kan komma betecknas som onaturligt? Ah... du tänkte på fortplantningen, att vi ska för människosläktet vidare. Upplysningsvis har jag till att börja med heterosexuella föräldrar. Heterosexuella orsakar att en viss andel hela tiden föds som homosexuella! Och visst, jag och andra homosexuella kommer förmodligen inte i någon större utsträckning kunna få biologiska barn med våra respektive partners. Men så vitt jag kan se är det inte ett faktum som verkar leda till mänsklighetens utplåning. Tvärtom, jordens befolkning ökar i raketfart.

Adam och Eva? Just ja, det sägs att Gud skapade dem först. Det utesluter inte att han också skapade homosexuella, eller hur? Bibeln beskriver också att homosexualitet är en synd. Det gör den bara om man inte orkar läsa grundtexterna. Faktiskt. I vilket fall, jag är som jag är eftersom jag är skapt sådan. Så om jag nu vore skapad av en Gud vore det väldigt underligt om han gett mig en egenskap som i sig skulle leda käpprätt åt helvete.

Hur man kan välja att bli bög? Det kan man inte. Man är det, eller inte. Fick du välja din sexuella inriktning? Inte? Nej, det fick inte jag heller. Det spelar ingen roll om det blir aldrig så modernt att vara bög; du kan inte bli det. Ledsen.

Eller är det något annat som gör att jag förtjänar att dö? Kan någon förklara, jag förstår inte. Jag är, och jag vill bara vara. Nästan som du.