Om rövfittor och de där heterosnubbarna

Snackade med en polare på Qruiser idag. Bland annat avhandlades senaste tidens framgångar, eller snarare bristen på sådana, på dejt- och raggfronten i allmänhet och i synnerhet på nämnda community. Han ondgjorde sig bland annat över en heterosnubbe som skrivit och velat ge honom en omgång i rövfittan. Nope, han var inte upprörd varken över erbjudandet, som i sak lät åtminstone hyggligt lockande, eller över att killen var hmm... hetero. Hans gallaspyende gällde ordet rövfitta, som enligt honom är fantastiskt avtändande eftersom en stor del av grejen med killar är just att de inte har nån. Fitta alltså.

Visst, ordet används inte bara av straighta snubbar, men de ÄR för söta, heterograbbsen. För dig som inte har hundra qruiserkoll är communityt enligt dess policy en mötesplats för bögar, flator, bisexuella, transpersoner, queer och deras vänner. En stor del av medlemmarna definierar sig som hetero, till somligas förtret och till de flestas liknöje. Många av dem är säkert hetero enligt en för de flesta acceptabel definition, men sen har vi de där andra...

Joodå... visst är det i många fall himla tragiskt att de sitter i den sits de gör, men det är också intressant och ofta rejält underhållande att iaktta deras små krumbukter. Som att på sin sida undanbe sig kontakt med killar, lägga upp en utfläkt donna i fotoalbumet, alternativt en bild på sig själv upphånglande en brud - för att sedan under cover ragga runt efter, the magic word, diskreta träffar. Med killar.

Innan de konkreta förslagen läggs fram övertalas man om att de är hetero med argumentation av typen jag är hetero... men tycker det är häftigt att suga kuk/men hål som hål/men det är enklare med killar/jag vill bara testa/eller min favorit; jag tänder bara på kukar, inte på killar. Definitioner och fack... de säger inte mycket, men i alla fall, vi snackar total denial.

Tillbaka till rövfittan. Samma killar snackar gärna om dem. Rövfittor. Det blir liksom liiite mer legitimt att bonka på en kille om han har en fitta, såna som man ska bonka på. När polaren gnällde på om att han minsann inte har nån fitta berättade jag en liten episod om ett personligt rekord i upplevd denial.

För länge sen hade jag en kk-relation med en sån där snubbe. Varenda gång vi skulle till kom först den där harangen. En liten disclaimer. Hans version av No animals were harmed during the production of this movie i form av Jo alltså jag är ju hetero men yada yada... Jag nickade och log. My ass. I dubbel bemärkelse.

Det märktes liksom ändå inte när det väl blev åka av - inte förrän han vid ett tillfälle under dirtysnackandet utbrast ett Nu gör jag dig med barn!

Vad säger man? Åh fan? Jag tror inte jag kommenterade det alls.

En story från bingen - första och möjligen sista gången här i bloggen. Enjoy! Det är rätt tacksamt att roa sig på bekostnad av de här snubbarna, så det gör vi så klart, men missa inte bonuspoängen. Sade du att det är grönt att vara icke-hetero idag? Att målen om jämlikhet och lika villkor är nådda? Så länge de här killarna finns är vi inte där.

Andra bloggar om: homosexualitet, Qruiser, garderoben

//Fred - som återgår till Harry Potter

Garderobsinnevånare - de finns ännu överallt

Läste i SvD idag om kinesiskan Angela som berättar om livet som lesbisk i Shanghai, Kina. Kina som enligt artikeln anses vara ett relativt tolerant land gentemot homosexuella, trots att det ännu bara är sex år sedan homosexualitet där ströks från listan över psykiska sjukdomar.

Angela beskriver en tuff verklighet av självförnekelse, utanförskap och marginalisering, där hon bland annat ser det som otänkbart att leva öppet och berätta för sin familj om sin läggning - de skulle inte acceptera.

Det är gott att SvD belyser homosexuellas situation i andra delar av världen, det är absolut nödvändigt för att på sikt kunna förändra den, men glöm inte bort hur många angelor vi ännu har här på hemmaplan. Det är lätt att man slår sig för bröstet om man lever i ett land som faktiskt står i framkant när det till exempel gäller lagstiftning som ger homosexuella lika villkor som andra. Samtidigt har vi långt kvar när det gäller fördomar och attitydförändringar. Angelas röst skulle faktiskt kunna vara svensk.

Vilken effekt har till exempel de röster som i äktenskapsfrågan i förtäckta ordalag säger att homosexuella inte är ok på en homosexuell individ i garderoben? Annars räcker det att läsa kommentarerna till artikeln för att inse orsaken till att många fortfarande aldrig kommer ut ur garderoben ens här i Sverige. Hon har ju faktiskt inte ens kysst en man eller pojke utan har alltid bara varit bland flickor. Hon kan omöjligt veta om hon är lesbisk eller inte. Som om homosexualitet är ett tillstånd av förvirring. Eller måste heterosexuella också kyssa någon av sitt eget kön för att säkert veta att de är hetero?

Åtta av tio mail jag får hit till bloggen handlar om precis samma sak. Antingen kommer de från osäkra och undrande homosexuella i garderoben - eller från individer med allt från lättare fördomar till rent hat. Jag skulle vilja tillägna artikeln hela världens angelor.

Andra bloggar om: homosexualitet, garderoben, Kina

Källa: Svd

//Fred - ute ur sin garderob i alla fall

Ett homo på jobbet - the sequel

Kommer ni ihåg homot på jobbet? Har funderat en hel del på honom. Under månaden som har gått har jag sett ovanligt lite av honom. Han har helt uppenbart gjort sig omvägar och besvär för att slippa träffa på mig. Jag har faktiskt fått lite dåligt samvete över det, trots att jag inget gjort. Känns så onödigt om han springer runt och är rädd för något som aldrig kommer att hända. Idag hände i alla fall äntligen något som förhoppningsvis innebär slutet på detta.

Jag gick för att kopiera några papper, men kopiatorn var upptagen. Av honom. Han hejade men blev märkbart stirrig. Ingen annan var i närheten, så jag tänkte att det är lika bra att ta tillfället i akt, även om jag inte visste vad jag skulle säga. Jag fick fram ungefär Du... det där med att vi sågs i Stockholm... det stannar mellan oss om det är så du vill ha det. Jag har ingen anledning att snacka runt om det. Kände mig lite fånig. Visste ju inte ens säkert att jag uppfattat saken rätt.

Men han log, sade Tack, vad skönt! och gick sedan snabbt därifrån.

Det verkade som om jag sagt the magic words, så jag hoppas saker härmed kan återgå till det normala.

Ett homo på jobbet

Nånstans bland alla intryck från Pride glömde jag nästan bort en lite kul sak, ända tills idag på jobbet. En av kvällarna, jag minns inte vilken, men jag tror det var dimmigt ute eller nåt i alla fall, stötte jag på ett bekant ansikte någonstans bland bögar och bajamajor.

Det tog några sekunder innan jag kopplade vem han var. Det där är för övrigt ett litet helvete i sig i ankdammen bögvärlden i allmänhet och under Pride i synnerhet; alla känner varandra på ett eller annat sätt. Varit ihop, dejtat, spanat på, snackat skit om, festat med eller bara knullat, eller något av redan nämnda med min polare, mitt ex osv osv, till slut blir det lite svårt att hålla reda på vem som är vem. Vem ska kindpussas, vem ska iggas?

I alla fall... det var kanske inte såå konstigt att jag inte kopplade vem han var först. Killen är nämligen av mina kollegor. Fel person på fel, eller kanske jävligt rätt, plats. Han stelnade till för en sekund och dröp sedan iväg fortare än en avlöning. Intressant...

Idag har han i alla fall lagt stor energi på att inte träffa på mig på jobbet och gjort sitt bästa för att inte möta min blick om han trots allt gjort det. Eftersom arbetsplatsen är ganska liten kan han ju försöka fortsätta med det i längden.

Undrar lite hur han tänker. Är han rädd att jag ska outa honom? Eller går han, God forbid, runt och skäms?

Ska bli intressant att se vad som händer där. Jag har ganska kul åt det i alla fall, även om det kanske är lite synd om honom. :)