Igår skrev favvobloggaren Ossie om videon till Günther and the Sunshine Girls senaste singel, Sun Trip (Summer Holiday), vilket fick mig att klämma fram ett minne från dimman i lördags natt. Precis som han tycker jag att låten är ganska exakt vad man lärt sig att förvänta från Günther vid det här laget; lättsmält euro med en eller annan hook som fastnar, porrfilmstyska till 132 bpm med en medföljande heterotrashvideo fullknökad med taskig kvinnosyn med glimt i ögat i form av silikonbröst, rumpor och deras bärare som alla bara finns där för Günther. Det var i alla fall vad jag såg och hörde fram till nämnda lördags natt.
På väg hem blev det traditionsenliga burgare med tre polare. Vi var rätt möra och slökollade under tystnad på någon musikkanal som stod på i tvapparaterna som hänger från taket på haket. Efter ett tag dök Günthers video upp. Snart hör vi i öronvrån ett Åhh fy fan så bögigt från ett bord i närheten, där tre brudar runt 17 bast sitter. Det lät varken äcklat eller särskilt nedlåtande, mest fnissigt konstaterande. Que? tyckte vi, men våra vid det här laget stora öron förstod snart att de syftat på scenen här till vänster. Günther får en rejäl sats Nivea Sunlotion i fejjan - och ser ut att gilla det. Sollotion. Ja shit så bögigt. Men inte ett ord om hur the Sunshine Girls vällustigt fullständigt kladdar ner varandra - och under hela videon kladdar på varandra i största allmänhet och på en passiv Günther i synnerhet.
Nope, istället hann de med ytterligare ett bögspel, när man i en sekundkort scen ser tre killar i string gosa med varandra i jacuzzin, medan sexismen som man kan tycka borde ligga dem närmast till hands att reagera på (om man nu måste få ett spel alls) gick dem spårlöst förbi. Är inte säker på om det är bögen eller feministen i mig som borde reagera starkast.
Har precis hört Erik Segerstedts debutsingel, Can't say I'm sorry, som släpps om en vecka. Insåg direkt att jag hade hört den förut, och det inte bara för att den låter som väldigt mycket annat radioanpassat lättlyssnat skval från valfri reklamradiostation.
Efter snabbt bläddrande i musikbiblioteket hittade jag den. Med danske Bryan Rice, som släppte den som tredje singel från sitt debutalbum Confessional i höstas. Den första att inte nå förstaplatsen på danska singellistan. Honom upptäckte jag förresten när jag blev nyfiken på vem den snygge snubben de tapetserat varenda skivbutik i Köpenhamn med var. Väl hemkommen letade jag rätt på hans singellåtar och upptäckte att de var precis lagom intetsägande behagliga för att funka i min iPod ett par veckor och sedan helt glömmas bort.
Det känns inte som särskilt lovande grund för Snygg-Eriks singelkarriär, särskilt inte i kombination med hans kommentar om kommande plattan som släpps om en månad: De låtarna jag har hört är kanonbra. Idoltempo i studion och noll inflytande över materialet med andra ord.
Så, Erik, jag ger dig max en bubblarplats på Trackslistan, och en månad vardera på Rix FMs spellista och i min iPod. OK?
Förresten; Bryan Rices debutsingel toppade Danmarkslistan hösten 2005. Här hörde ingen talas om den förrän det gjordes en cover på den av en annan Idolvinnare, vilken blev en hit över hela Europa. Den vinnaren hette Shayne Ward och låten No promises.
Till sist, ett klipp från Eriks video, där han sitter på ett släp och spelar piano på väg genom Barcelona, och som jämförelse, Bryan Rices original.
//Fred - som fortfarande tycker Snygg-Eriks brorsa är snyggare
Har precis lyssnat på Tracks årssammanställning av årets låtar och störde mig tillräckligt mycket på resultatet för att sätta mig och plita ihop några egna årslistor. Inte helt lätt, men med god hjälp av iTunes statistik över vad jag faktiskt spelat mest och några underkategorier fick jag ihop några listor. Intressant förresten; statistiken över vad jag spelat mest var ganska överraskande läsning. Låtar jag egentligen tycker är bättre har inte spelats såå mycket, och tvärtom.
Ok, vi börjar med några eurovisionkategorier. Ossie började med de låtarna idag, och det är bara att konstatera; de låtarna tar stor plats men lever liksom sitt eget liv parallellt med annat musiklyssnande och måste därmed få egna kategorier.
Årets pre-Eurovisionlåtar Låtar som var med i de nationella uttagningarna utan att vinna.
1.Saša Lendero - Mandoline (2:a i Slovenien) Gjorde en Nanne i Slovenien - blev folkets favorit, men föll med en hårsmån tack vare juryns röster. Etniskt färgad men klassisk schlager med alla ingredienser en sådan behöver. Ännu bättre i remixversionen.
2.Queentastic - Absolutely fabulous(3:a i Norge) Norska drugor som förmodligen hade sopat mattan på hemmaplan om de bara hade kunnat sjunga live, för det kan de uppenbarligen inte. Studioversionen är däremot ganska oemotståndlig. Nu fick de nöja sig med att turnera runt Europas pridefestivaler och bli en av mina iPodfavvos under ett halvår.
4.Kaye Styles - Profile(6:a i Belgien) Schysst r'n'b-pop som hängde med över hela sommaren i min iPod.
Årets melodifestivallåtar
1. Andreas Johnson- Sing for me Andreas sades sätta sin karriär på spel med mellomedverkan. Jag har dock en känsla av att vi får dras med honom i festivalen i många år framöver. Inte min favorit från början, men helt klart den som hållit bäst i längden. Fick sedan dessutom nytt liv tack vare Soundfactorymixen.
2.Jessica Andersson - Kalla nätter Jo, jag skrattade åt hennes tafatta åmande med en stol i uttagningen i Karlskrona, men jag kan inte bortse från faktum; det här är mellolåten som framför andra om och om igen igen fått mig att cosmoyr ge mig ut på dansgolvet i år.
3.Evan - Under your spell Kom sist i Scandinavium med låten som fick längst liv i min iPod. Hans senaste album spelas fortfarande mycket här, men det känns som om jag är ganska ensam om att tycka att Evan är kanon och förtjänar bra mycket mer uppmärksamhet än han hittills fått.
4. BWO - Temple of love Favoriten från början, som framför allt hade ett framförande som kunnat få Europa att gå i spinn. Tröttnade dock snabbt, så det får räcka med plats fyra här.
Årets Eurovisionlåtar 1. Dima Bilan - Never let you go(Ryssland) Nog för att jag tycker att det var kul att Lordi vann, men det här var min vinnare. En låt som fortfarande håller, och där jag fortfarande tycker att hans halvtaskiga engelska till och med lyfter låten. Bruden som kliver upp ur flygeln är så mycket Eurovision det kan bli. Sist men inte minst; det gör inte precis ont att han är snygg också.
2.Kate Ryan - Je t'adore(Belgien) Sabbade som bekant en given finalplats med ett riktigt surt framförande i semin. Jag skonar er från en repris och länkar istället till videon.
3.Anna Vissi - Everything(Grekland) Hamnar främst här på merit av en riktigt schysst remix, Valentino & Christodoulos Siganos Remix, som var något av ett anthem för sommaren 2006 för mig. Den fanns visst på YouTube i vad som bara måste vara en hemmaihopklippning av remixen lagd på liveframträdandet och videon.
4. Mihai Traistariu - Tornero(Rumänien) Inte minst för det klimax han gav schlagerkvällen på Stockholm Pride då han som final på kvällen fick Sveriges samlade homos att för full hals improvisera rumänska låten igenom med ett ylande Tooorneeeero som crescendo.
Årets låtar Tänkte först ha en kategori för svenska låtar, men insåg att jag tvärtemot tracksröstarna (54% av låtarna där var svenska), tycker att det varit ett ganska trist svenskt år. Så, jag hoppar över den och gör en kategori med årets låtar oavsett nationalitet. Löjligt svårt att göra listan rimligt lång, den hade lätt rymt 20 låtar till, men i alla fall, här följer topp 10!
1. Justin Timberlake - SexyBack Egentligen hade flera av låtarna från FutureSex/LoveSounds kunnat platsa på den här listan, men förstasingeln träffade som en rak höger från första sekund. Sex i musikalisk form, omöjlig att sitta stilla till, omisskännligen Timbaland, men nytt, fräscht och tilltalar både hjärnan, dansfötterna och kuken. Årets låt - alla kategorier.
2.Snow Patrol - Chasing cars En brutal påminnelse om vad jag inte har, och som den självspäkare man är därmed helt oemotståndlig. Verkar ha gått de flesta svenskar förbi, ta chansen att reparera skadan nu. Får inte missas.Diffusionmixen gör för övrigt att den funkar på dansgolvet också.
3.Jamelia - Beware of the dog Årets smartaste sampling, av Depeche Modes Personal Jesus, ligger som grund för en av årets absoluta dansgolvsfavvisar. Har fått Depechefans världen över att rasa. Jag älskar också DM, men väljer att se lånet som en hyllning till de allra bästa.
4.Scissor Sisters - I don't feel like dancing Vid det här laget är väl kommentarer överflödiga här? INGEN kan väl ha missat låten som gjorde SS till ett namn i alla svenska hem. Älska eller hata, jag hör definitivt till de förra, I definately feel like dancing. Ta-Dah är dessutom ett av årets bästa album.
5.Robbie Williams - Lovelight Men vad är det med folk? Rudebox är Robbies bästa album hittills, det kryllar av kanonlåtar, om än av väldigt olika slag. Capiche! Lovelight har spelats mest här, men flera andra bubblar utanför den här listan.
6.Rihanna - Unfaithful På ytan en klassisk ballad av ett snitt Whitney och de andra lärt mig att älska. Den här har dock ett annorlunda tema och precis som med Chasing cars här ovan gjorde en remix för dansgolvet låten än större och bredare i min iPod.
7.James Morrison - You give me something Årets debut i min bok. Albumet Undiscovered har gått varmt här under hela året och YGMS är bara en av flera kanonlåtar därifrån.
8.Mika - Relax (Take it easy) Mika hade förmodligen kunnat sno titeln årets debutant om han hade hunnit släppa sitt första album. De första singlarna lovar nämligen mycket gott. Ser väldigt mycket fram emot det släppet. Senaste singeln, Grace Kelly, är låten nummer ett just nu men känns därför svår att jämföra med övriga och får därför, möjligen orättvist, hamna utanför listan. Någon video hittade jag inte, men väl ett liveklipp.
9.Shakira feat. Wyclef Jean - Hips don't lie Låten jag älskade ända tills den nådde punkten när den var så stor att det kändes som om folk verkligen gick in för att döda den genom att spela sönder den. Överallt. Hela tiden. Malpåse nu ett halvår så kanske den kan kännas lika stor igen som den gjorde i våras.
10.Martin Stenmarck - 7milakliv Nu kommer somliga att fnysa föraktfullt, men jag hör till dem som tycker att Martin med 7milakliv fick en välförtjänt och rättvis revansch efter eurovisionfiaskot med Las Vegas förra året. Har dock mest spelat Bassflowmixen.
Avslutningsvis, som sig bör, årets låt:
//Fred - som ägnat eftermiddagen åt hämningslöst listnörderi
Så... väskan är packad och huvudet är fullt! Det innebär att jag (förmodligen) inte kommer att synas här igen förrän nästa vecka, så bit ihop och håll ut! För att få lite mer innehåll än lite se-nu-till-att-sakna-mig-ordentligt-ömkan tänkte jag ge lite musiktips, det var ett bra tag sedan sist. För självklart är iPoden nyuppdaterad för att klara resan!
Tung rotationslistan rymmer t.ex.:
Måndag-Fredag och Sjung halleluja (och prisa Gud) - Orup Förstasingel + albumspår från hans nya album Faktiskt som jag faktiskt gillar, trots att det låter exakt som Orup alltid gjort.
Gigolo och The game of love - Helena Paparizou Två av de få bra spåren på nya albumet, som förutom dessa och tidigare singeln Mambo mest känns överproducerat och ljummet. De är dessbättre riktigt bra.
You know my name - Chris Cornell Temat till kommande Bondfilmen Casino Royale med den förre Soundgardensången. Lite tuffare än tidigare teman, men med omisskännlig Bondfeeling.
Oh Father (Ali Payami Club Version) och Who (Q-boy) - Linda Sundblad Kanonmix på singeln som väl ingen missat + albumspår som skamlöst men lyckat rippar Madonnas Into the groove och nästan, men bara nästan, lyckas låta Madonna.
Not over yet - Carnival Steel drums (vad fan heter det på svenska?) och visselpipor i skön instrumentallåt med The Knifessampling. Sommarkänsla, det borde passa fint i helgen! Ska visst finnas i en vokal version som jag inte lyckats hitta.
Something kinda oooh och I think we're alone now -Girls Aloud Nya spår på de högljudda tjejernas nya best of-album. Den förra en av årets absoluta partylåtar, den senare en milt uppdaterad version av Tiffanys 80-talshit.
Nobody else like you (Soundfactory Radio Edit) och Calling for you - Evan Evan gör snygga ballader - men jag gillar dem alltid bäst när de gått ett varv i Soundfactorys mixer och fått ett beat. När ska han få slå igenom på riktigt? Ganska oemotståndligt för ett popsnöre.
Go West - West End Girls Jag vet. Som obotligt PSB-fan borde jag spy på detta, men jag tycker det är helt oemotståndligt. Dessvärre bara släppt som bonusspår på den japanska utgåvan av deras album. Obegripligt.
Lovelight, Kiss me och She's Madonna - Robbie Williams I mitt tycke de tre bästa från hans senaste album. Två covers som han lyckas göra helt och hållet till sina, samt ett spår producerat av ovan nämnda PSB.
Nog med recensioner, gillar du ovanstående har du förmodligen också utbyte av:
Faith (Lenny B.'s Faithful Radio Edit) - Leana Perfect girl - Kim Wilde Pull shapes - The Pipettes Land of a thousand words - Scissor Sisters This is not real love - George Michael feat. Mutya Buena Rock Steady (Junkyard Mix) - All Saints My love (No Rap Version) - Justin Timberlake Chasing cars (Diffusion Radio Edit) - Snow Patrol I don't know why (I love you) - Brand New Heavies
Ahh... det där får räcka en stund, ut och jaga, dags att sova en stund innan det är dags att dra!
Ja det har faktiskt känts så idag, som om julafton kommit ett par månader för tidigt. Det var länge sedan jag såg så mycket fram emot ett nytt album som jag gjort med Robbie Williams nya album Rudebox ett bra tag nu, och idag fick jag äntligen möjlighet att kolla om det kunde leva upp till förväntningarna. Tänkte därför prova nåt nytt och leka skivrecensent!
Jag tyckte visserligen att han var snyggast av TakeThattarna redan då när det begav sig, och han har gjort riktigt hyggliga album tidigare också. Men ärligt talat, innan jag fick ett fett hallelujahmoment när jag såg honom live i Stockholm för ett par år sedan sträckte sig mitt Robbieintresse inte mycket längre än till hans leende, hans rumpa och hårdpluggande av några av hans hits, i synnerhet Feel, Supreme och den underskattade No regrets.
Men inför det här albumet har nästan allt förhandsskvaller talat för att han gjort ett helt album till mig. Dels har vi de tre smakproven som redan funnits att tillgå ett tag. Förstasingeln, titelspåret, har väl ingen missat. Rudebox har fått mycken skit, kanske mycket beroende på att han återigen gjort något helt oväntat. Fansen har inte känt igen sig. Lite underligt, eftersom han byggt en karriär på att överraska. Själv tycker jag att den är en av årets bästa låtar alla kategorier i hård konkurrens med en och annan Sexyback.
Kommande singeln Lovelight sticker inte ut lika hårt, och ärligt talat, efter första lyssningen var jag ganska besviken. Den kändes... slät. Har dock lärt mig att inte döma för snabbt. Klokt, för Lovelight är en grower! Den växer sig på och har fastnat som klister. Frågan är om den inte är för bra för de svenska listorna if you know what I mean.
Tredje låten man fått smaka på förhand är en cover på en åttiotalshit. Kommer du ihåg Stephen "TinTin" Duffy? Han var med i originaluppsättningen av Duran Duran och lyckades få ett par mindre solohits här i Sverige 1985. Störst av dem var Kiss me, som bl.a. nådde 11e plats på Trackslistan, och det är just den som Robbie nu gör till sin. Han gör ingenting för att dölja originalets ursprung i 80-talet, tvärtom, den låter nästan MER 80-tal än originalet, med en synthblippande produktion som bara den är ren skär nostalgi. Tillsammans med en lätt uppitchning kan den inte bli något annat än en hit.
Mer då: Det innehåller ett par covers till, nämligen en av senare års mest udda hits , Manu Chaos King of the bongo och ett bortglömt Human Leaguespår, Louise. Den förra älskar eller hatar man. Jag hörde till den förra kategorin när originalet kom och det blir nog ett revivalvarv för den nu. Han tar dessutom hjälp av mina gamla husgudar Pet Shop Boys i ett par låtar. We're the Pet Shop Boys, en ordentligt udda låt där Robbie bl.a. namedroppar titlar på PSB-hits och ett av plattans bästa spår She's Madonna. Lägg därtill produktionshjälp av William Orbit och att han kommer undan med att i Dickhead nämna titeln ett oändligt antal gånger. Om inte det räcker tror jag ta mej fan t.o.m. att han samplar the Smiths (eller har jag fel?). Med de ingredienserna kan det knappt bli fel. Summan blir definitivt större än de ganska spretiga delarna.
Jag undrar hur hans gamla fans tar emot albumet, men här lär den vara en favorit ett bra tag framöver.
Nej, man måste inte gilla läget. Och man behöver ta mig fan i ännu lägre grad gilla la la la la la det. Jag är fullständigt fed up på att höra din juvenila uppmaning till handlingsförlamning och uppgivenhet. En tolvåring med minsta förmåga till egenanalys hade rodnat av skam om han blivit påkommen med att skriva en sådan text - medan du istället släpper den på singel! Har du med alla år av livserfarenhet inte mer att dela? Något som kittlar helt andra delar av mig än kräkreflexen?
Jag tror det är hög tid att du spring spring spring spring springer och samlar ihop de där hästarna du släppte fria, för de är helt uppenbarligen inte hemma. Saknar du aldrig känslan av luften i dina lungor? Att känna blodet som pulserar? Så som det gjorde när ambitionen ännu var högre än att klämma ut största möjliga summa ur minsta möjliga insats?
Du borde inte gilla läget. Tag dig samman och ta dig själv på lite större allvar än att låta dig reduceras till ett skämt. Till sinnebilden av någon som överlevt sig själv. Någon som idiotförklarar sina lyssnare. Det är tid nu.
På väg hem blev det traditionsenliga burgare med tre polare. Vi var rätt möra och slökollade under tystnad på någon musikkanal som stod på i tvapparaterna som hänger från taket på haket. Efter ett tag dök Günthers video upp. Snart hör vi i öronvrån ett Åhh fy fan så bögigt från ett bord i närheten, där tre brudar runt 17 bast sitter. Det lät varken äcklat eller särskilt nedlåtande, mest fnissigt konstaterande. Que? tyckte vi, men våra vid det här laget stora öron förstod snart att de syftat på scenen här till vänster. Günther får en rejäl sats Nivea Sunlotion i fejjan - och ser ut att gilla det. Sollotion. Ja shit så bögigt. Men inte ett ord om hur the Sunshine Girls vällustigt fullständigt kladdar ner varandra - och under hela videon kladdar på varandra i största allmänhet och på en passiv Günther i synnerhet.
