Öppet brev till Tomas Ledin

Nej, man måste inte gilla läget. Och man behöver ta mig fan i ännu lägre grad gilla la la la la la det. Jag är fullständigt fed up på att höra din juvenila uppmaning till handlingsförlamning och uppgivenhet. En tolvåring med minsta förmåga till egenanalys hade rodnat av skam om han blivit påkommen med att skriva en sådan text - medan du istället släpper den på singel! Har du med alla år av livserfarenhet inte mer att dela? Något som kittlar helt andra delar av mig än kräkreflexen?

Jag tror det är hög tid att du spring spring spring spring springer och samlar ihop de där hästarna du släppte fria, för de är helt uppenbarligen inte hemma. Saknar du aldrig känslan av luften i dina lungor? Att känna blodet som pulserar? Så som det gjorde när ambitionen ännu var högre än att klämma ut största möjliga summa ur minsta möjliga insats?

Du borde inte gilla läget. Tag dig samman och ta dig själv på lite större allvar än att låta dig reduceras till ett skämt. Till sinnebilden av någon som överlevt sig själv. Någon som idiotförklarar sina lyssnare. Det är tid nu.

Ja ja ja, du kan lita på mig!