Melodifestivalen Gävle - facit

Jodå, jag tippar tydligen rätt bra, även om jag hellre sett att tipsen inte stämde. After Dark floppade och Sarah Dawn Finer blev mycket riktigt kvällens joker. Det enda positiva med att After Dark åkte ut var att (Åh) när ni tar saken i egna händer kunde bli kvällens låt på Lino.

Där har du också orsaken till att mellorapporteringen inte blev blixtsnabb den här helgen - den har nämligen tillbringats i kungliga hufvudstaden. Först melodifestivalkollande med polare jag träffar alltför sällan, och sedan utgång på nämnda Lino. Linobesöket började faktiskt ganska illa, eftersom jag inte fick med mig förfestfolket dit, men det vände dock snabbt till en kanonkväll.

Det blev nämligen lite otippat första gången jag förde över bloggvärldskontakter till Världen Utanför och träffade folk jag lärt känna via bloggen, eftersom jag råkade på ett par av mina favvobloggare där. HonkenPonken och Tennis C vet hur man festar och kan sina schlagers. Tack för en kanonkväll!

Men allvarligt, hur kunde Sarah Dawn Finers I remember love gå direkt till Globen? Jodå, hon har en schysst pipa, och det finns sammanhang där jag hade tyckt att låten vore helt ok. En mellofinal i Globen hör dock inte till de tillfällena. För mig är mellokollandet tajt förknippat med partystämning, och då blir en låt som den, särskilt med ett sent startnummer, en kanontillfälle för kisspaus. Uppenbarligen har större delen av svenska folket ett annat upplägg. Sitter man ensam hemma i soffan och minns kärleken? För inte är det en sådan låt som får igång en schysst lördagkväll i alla fall.

Nåja, jag tröstar mig med att det i alla fall ser ut att bli en hyggligt bred final, om än med viss tyngdpunkt på balladfacket. Andra Chansen kan med lite flyt dessutom jämna ut det förhållandet något.

//Fred - som fortsätter att göra Stockholm dagen ut

Melodifestivalen Gävle - ett första omdöme

Shit vad det går fort! Redan framme vid melodifestivalens sista deltävling, sedan har vi hört alla låtarna, och därmed låten som så småningom kommer att vinna. Enligt Aftonbladet har vi dock hört låtarna redan. De börjar tydligen bli desperata i jakten på de riktiga skandalerna, som hittills uteblivit.

1. För kung och fosterland - Magnus Uggla
Nej... jag klarar helt enkelt inte av killen. Han låter som han alltid gjort, som den uppkäftige tonåringen mitt under sin revolt, trots att han för länge sedan passerat de 50, med samma woohooo-körer och ompa-ompa som han alltid använder. Tröttnar folk aldrig på honom? Jag gjorde det någon gång på 80-talet, men det går inte att förneka, det sitter som ett migränanfall vare sig man vill eller inte. Texten handlar om ett par som konsumerar sig ur sina problem. Jag skulle behöva en jävla massa shopping för att fixa det här.

2. Vi hade nåt - Emile Azar
Det är klart man faller för historian om killen som tar sig från ingenstans till mello, och hans viktnedgång är imponerande. Men låten är inte lika imponerande. Refrängen påminner faktiskt lite om Westlifes World of our own och precis som det mesta Westlife gjort är den sympatisk utan att beröra någonstans.

3. Vågar du, vågar jag - Sanna Nielsen
Sannas musik ligger ljusår ifrån vad jag vanligtvis lyssnar på, och hur ocreddigt det än är att påstå det; Sanna är schlager och jag älskar det. Hennes Hela världen för mig är ett farligt underskattat coming-out-anthem. Vågar du, vågar jag är även den en klassisk schlager i år och jag tror det kan funka, en gång till.

4. Tror på dig - Caroline af Ugglas
Nej, det här tror jag inte på. Det är inte min kopp te alls, och jag har svårt att se vem som ska rösta på det här. Möjligen kan hon plocka poäng på att hon är stor en personlighet, beroende på hur den utnyttjas på scenen.

5. (Åh) när ni tar saken i egna händer - After Dark
I morgon tar After Dark hjälp av Sveriges gör-det-själv-elit för att få fram det dubbelbottnade i texten. Martin Timell satsar på kaklet och Mat-Tina använder fingret. Jag tycker onanitricket känns onödigt billigt, särskilt med ovan nämnda inblandade i kletet. Jag hade säkert köpt det här även, och förmodligen ännu mer, med en helt annan text. Det är inte helt fel att dra paralleller till Village People och Go West. Stämningen med allsångsrefräng och en manskör med tryck känns igen, men en kopia är det definitivt inte. Ingen vinnare heller är jag rädd. Får otäcka minnen av hur det gick för Nina & Kim...

6. I remember love - Sarah Dawn Finer
Fantastisk röst har hon utan tvekan. Synd att hon inte fick en lika fantastisk låt att matcha den med. Det börjar lovande, och jag gillar gospelkören, men där jag hade velat höra en fet höjning och riktigt crescendo mynnar den ut i ingenting. Det är dock snyggt och proffsigt, det räcker faktiskt en bit. En joker i leken?

7. La musica - Verona
Det snackas om Verona som ett nytt namn. Men jag har vissa förväntningar. Hennes cover på Matia Bazars Ti sento var nämligen en av 2005 års mest spelade låtar hos mig. Aftonbladet och SvD vill ha det till att detta låter som Kate Ryans Je t'adore från förra året, men tycker det låter betydligt mer av Paradisios sommarhit Bailando, om man nu måste leta likheter med befintliga låtar. Hade mello hållits i juli och jag hade kollat på storbild direkt från barbequen på playan hade jag tokröstat. Nu känns det svalare, i flera bemärkelser.

8. A little bit of love - Andreas Johnson
Förra veckan gick Sebastian till final med en låt som luktar Andreas Johnson lång väg. Om Andreas valde mellan den låten och A little bit of love så valde han fel. Det är inte dåligt, det är radiovänlig poprock, men det är ingen ny Sing for me direkt. Så trots att han inte har en dålig låt så lever den inte upp till förväntningarna efter jättehiten Sing for me. Det kan vara farligt...

Så hur blir det nu då? Känns riktigt svårtippat tycker jag. För min del är jag helt på det klara med att jag vill se Sanna och After Dark i Globen, men kunde svenska folket fetdissa Magnus låt förra veckan så... Veckans tips:

Till final: Magnus Uggla och Andreas Johnson
Till andra chansen: After Dark och Sanna Nielsen
Utslagna, i tur och ordning; Sarah Dawn Finer, Verona, Caroline af Ugglas, Emile Azar.

//Fred - som hoppas han har fel