Nae... Oldsberg - SVT's julvärd

Inte för att jag är någon tv-människa på julafton. Sedan min lillebror hjärntvättade mig genom att köra Kalle Ankas julafton nonstop under ett år när jag var runt tolv håller jag mig i stort sett borta från tv den dagen. Det borde vara förbjudet att spela in det. Alls. Jag har blivit bestulen en timmes familjegemenskap på julafton!

Men, eftersom tv'n visst ändå alltid står på i bakgrunden så brukar man inte kunna undgå att både se och höra SVT's julvärd. Nu är årets vald: Ingvar Oldsberg. Det är väl ett strålande val? Så folklig man kan bli efter år av På spåret, trots ständigt återkommande rykten om alkoholproblem. Så långt är jag med, men... och nu kommer det snart... fan vad jag kommer få skit för det här:

Göteborgska är inte juligt! Oldsberg för mig är alldeles för mycket tjo, tjim, de e la gôrgôtt och alla är vi goa gôbbar. Eller om det egentligen bara är dialekten som stör mig. Jul... ska vara stämningfullt och intimt... inlindad i sammet av Lotta Bromé. Eller till och med av Ernst. Så... nae... lite besviken är jag allt.

//Fred - julaftonskonservativ

Ei saa peittää - kärlek till finskan

Våra grannar i öst har ett underligt språk. Vacker, kantig och fullständigt obegriplig rappakalja.

Hade Lordi haft någon som helst chans att vinna Eurovision Song Contest om Hard rock hallelujah hade framförts på finska? Förmodligen inte. Trots latex och övrigt effektsökeri hade de förmodligen, som vanligt, fått nöja sig med att slåss i botten och vi hade suttit där överseende leende över ännu ett givet misslyckande, möjligen tacksamma för det pittoreska inslaget. Men jag sörjer trots det att de inte sjöng på finska.

För svensken älskar det finska språket. Inte minst när en finländare talar svenska. Finlandssvenska blev framröstat som en av de vackraste varianterna av svenska för ett tag sedan. Och ärligt talat, hade Mark Levengood blivit lika älskad utan sin sjungande dialekt?

Vad hade Högt över havet varit utan Arja? Försök sjunga "Högt över havet och bort emot land, stämmer frekvensen så räcker jag fram" på riksvenska så vet du. Sanna mina ord!

För att inte tala om Mumintrollen! I stort sett ALLA 30+-are kan återge åtminstone några rader från barndomens barnprogram på vad de tror låter som finlandssvenska.

Men våra kunskaper i finska för övrigt? De är begränsade, och de flesta av dem är ganska logiska och lättförklarade. Det är en merit för varje svensk tolvåring att kunna räkna till tio på finska. De flesta kan få fram ett kiitos eller hyvvää päivää. Sauna och Koskenkorva kan de flesta också identifiera som finska.

Sedan blir det värre. Många av oss kan säkert beställa en öl på åtminstone engelska, tyska, franska eller spanska, medan vi vore helt hjälplösa om vi tvingades göra det på finska. Däremot kan vi livsnödvändigheter som att moi mukkulat betyder hej små knattar.

För att inte tala om klassikern nummer ett: Ei saa peittää. Inpräntad i varje svensk efter timmar på skithuset med blicken fastnaglad i elementet två decimeter längre bort. Jag kanske skulle få klara mig utan den där ölen i Finland, men den dagen en finländare försöker torka sina strumpor på elementet, DÅ är jag beredd!