Fred bloggar valkortisar

Ahh... tillbaka efter en stilla bloggvecka! Kan inte fullständigt ignorera att det varit val, så det får bli några kortisar om det till att börja med. Det är alltså dags att se tillvaron genom blå glasögon i fyra år framöver, vare sig man vill eller inte. Ganska skönt... rött har aldrig varit min färg.

- Så fort jag ser Fredrik Reinfeldt måste jag mota bort en bild av mumintrollet som mitt undermedvetna envisas med att mata fram. Undrar vad det säger om mig. Och om Fredrik.

- Sverigedemokraterna fick 22,3% i kommunfullmäktigevalet i Landskrona. Det är otäckt. På riktigt.

- Nationalsocialistisk front, NSF, valkampanjade på torget här förra helgen, bl.a. genom att vräka ur sig dynga om invandrare. Efteråt tog de sig en pizza på en lokal pizzeria, lika mångkulturell som pizzerior ofta är. Så openminded av dem.

- Undrar om sossarna efter 117 år äntligen vågar välja en kvinnlig partiledare. Det vore inte en dag för tidigt, men frågan är vem det skulle bli i så fall. Hmm... jag är nog alldeles för mycket ickesosse för att ens kunna hitta någon jag vill se på platsen. Oavsett kön.

- QX väljer att vinkla sin analys av valutfallet utifrån antalet öppna HBT-ledamöter. (Fem kommer in, två åker ut.) Känns rätt fånigt. Jag tror inte att förmågan att driva en bra HBT-politik sitter i vilken läggning man har.

- Desto större anledning i så fall att frossa i kristdemokraternas tillbakagång! Jag hoppas resultatet innebär att Yvonne Andersson försvinner från riksdagen. Någon som vet? I så fall ska det firas.

- Till sist; jag är nöjd med att alliansen vann, men största anledningen till att de gjorde det var förmodligen inte att folk tyckte att deras valmanifest var så fantastiskt. Snarare att de var alternativet till ytterligare fyra år med Persson.

Snygga politiker får fler röster

Läste följande på texttv idag:

"Snygga politiker lyckas bättre i politiken
än fula visar ny forskning från svenska och
finska forskare.

I undersökningen fick 2.800 personer betygsätta
utseendet hos 1.900 kandidater i allmänna val
i Finland. Betygen jämfördes sedan med kandidater-
nas framgångar i valen 2003 och 2004.

Resultatet visade att kandidater med högt betyg
fick fler röster än de med lågt skönhetsbetyg.

Forskarna ska nu undersöka om skönhetseffekten
gäller även för svenska riksdagsledamöter,
uppger Rapport."

Om man antar att forskningsresultatet verkligen har fog för sig är det ganska skrämmande. Min första tanke var att mitt liv och min tillvaro styrs av folk som jämställer riksdagsvalet med Big Brother. I så fall ligger det nära till hands att, riktigt politiskt inkorrekt, fråga sig om det verkligen är rimligt med allmän rösträtt!

Men det finns ju faktiskt fler tolkningar. Kan det t.ex. vara så att vi har lättare att ta åt oss av vad en fysiskt attraktiv person har att säga? Att utseendet i sig inger förtroende? Eller att man, hemska tanke, överhuvudtaget inte bryr sig om budskapet utan helt och håller ser riksdagsvalet som en skönhetstävling?

Det finns tack och lov en del som pekar på att forskarna har fel. Göran Persson har t.ex. åtminstone jag riktigt svårt att se som attraktiv, ändå har han och hans parti röstats fram val efter val. Å andra sidan har jag svårt att förstå att någon överhuvudtaget vill rösta på honom. Har när jag tänker efter svårt att nämna ens några riktigt hunkiga politiker på hög nivå. Men det kanske säger mest om min smak?