Pappatankar

Läser i Aftonbladet om 21-årige Keith Macdonald som lyckats bli pappa för sjunde gången, alla med olika mammor. Visst, det är höjden av ansvarslöshet, men den stora känslan i min mage är att det är fruktansvärt orättvist.

För jag längtar efter barn. Efter att vara pappa. Och jag vet hur små chanserna är att jag ska kunna bli det. Är man singel och gay är det en svåruppnåelig dröm, om än inte omöjlig. Jag läser till exempel Gaypappans blogg, fascineras, avundas, drömmer och längtar.

En av mina bäst bevarade hemligheter är att jag gjorde en tjej med barn när jag var 17. Då var det självklart att ta bort det. Vi var inte ens tillsammans. Men det bränner fortfarande i hjärtat, jag tänker på det ofta. Som om jag där missade min enda chans.

Jag tror jag skulle bli en bra pappa och jag kommer nog aldrig att sluta hoppas på att en gång få bli det.