Prideångest - eller Bögkultur, vad är det?

Idag är det exakt en månad kvar innan startskottet för årets Stockholm Pride och jag börjar så smått få en släng av prideångest. Det verkar nämligen som om polarna kommer att dissa en vecka i grusgropen i år. Det flyttas, åks till Barcelona, gås på bröllop och vaktas höns(!). Vilket ser ut att ge mig alternativen att åka själv (ehh nej) eller lägga ner helt i år. Vilket känns riktigt surt. För jag hör nämligen till dem som fortfarande ser Pride som en av årets absoluta höjdpunkter. Till och med till dem som faktiskt tycker att det var kanon när Samantha Fox dök upp, att tanken på om Lena Ph dyker upp i år eller inte kittlar och till dem som förmodligen skulle välja bort julafton till förmån för schlagerkvällen om jag blev tvungen att göra det valet.

Ingen som har minsta koll på HBTQ-hörnet av bloggosfären lär ha missat de senaste veckornas debatt i svallvågorna efter releasen av Bögjävlar (Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson (red), Petter Wallenberg, Roger Wilson). Jag har inte hunnit läsa den ännu (men den dimper ner i brevinkastet vilken dag som helst), så jag gör inte anspråk på att bemöta den. Dock är diskussionerna om dess innehåll väldigt intressanta och har gjort mig riktigt sugen på boken. Jag fastnar särskilt vid resonemangen omkring begreppet bögkultur. Det är knappast första gången det är på tapeten, men så gott som varje gång reagerar jag på samma sätt. Jag förstår helt enkelt inte.

Ofta angrips begreppet utifrån, med perspektivet att det har ett mycket specifikt innehåll som man inte riktigt vill kännas vid eller åtminstone inte känner sig delaktig i. Antingen stolt eller bittert - aldrig neutralt konstaterande. Angrips, för jag kan faktiskt inte påminna mig att jag någonsin läst en hyllningstext tillägnad svensk bögkultur. Redan här är jag borttappad. Är jag bög så måtte jag väl vara en del av bögkulturen, om det nu finns en sådan? Vare sig jag är det som den delvis konstruerade schablonen som festar loss till schlager med bar vaxad överkropp alternativt tajt topp och lågt skurna jeans eller om jag gör helt andra val en lördag kväll eller för all del, under en vecka i månadsskiftet juli/augusti, om vi nu ska ta just den delen av tillvaron som en indikator på kulturell tillhörighet.

Jag ser fortfarande en lördagkväll på Lino som en potentiell höjdpunkt på veckan (även om jag snabbt skulle kunna peka ut ett antal baksidor där också) - hade jag inte gjort det hade jag inte gått dit. Det finns andra arenor. Skulle jag trots det inte hitta någon hade jag väl fått göra något åt saken. Och hade jag hellre passivt sörjt utanförskapet på Lino än letat rätt på, eller motat in, ett eget hörn hade just det valet varit mitt bidrag till bögkulturen.

Man kan säkert med utgångspunkt i detta härmed betrakta mig, eller rent av avfärda mig, som mainstream - lättroad och lättköpt. Eller kanske bara lyckligt lottad som till stor del kan finna tillfredsställelse i befintligt kulturutbud. Eller också lägger man ner försöken att stoppa ned folk i trånga fack, skiter helt i att förminska dem till förutsägbara stereotyper och åtminstone försöker se dem som de individer de är i en oändlig variation av positioner mellan olika strukturer (om än som delar av ett större sammanhang) - och framförallt; slutar se sig själv som ett maktlöst offer.

Någonstans just här närmar vi oss dock det som faktiskt verkligen kan ses som ett problem: Att vi inte är herre över vilken bild som ges av oss. Som individer, och som bögar, om vi nu tvunget måste buntas ihop till en sådan grupp. Bilden av vem jag förväntas vara formas stenhårt av media och dess genomslagskraft ger avtryck överallt, om det så handlar om politisk debatt eller om det vardagliga mötet med människor i min närmiljö - och den bilden är allt annat än mångfacetterad. Om det nu finns en bögkultur består den av summan av alla bögars bidrag till den, vare sig man vill eller inte. Att tillkännage sin del i den måtte väl stärka möjligheterna att själv få definiera bilden av sig själv snarare än om man fruktlöst försöker ställa sig utanför den och peka på delarna av den man inte identifierar sig med?

Till sist; tillbaka till Pride. Det är inte möjligt att göra ett arrangemang som tillfredsställer alla, men jag tycker att Pride utvecklats till ett riktigt schysst smörgåsbord. Visst står mainstream i fokus, men man kan trots det i hög grad göra veckan till vad man vill att den ska vara. Räcker inte det ser jag gärna andra mer nischade arrangemang - men som alternativ och komplement till Pride, inte som en ersättning.

Röster om Bögjävlar:
Dexo - Bögsörjan - The trilogy; Henrik Tornberg - Är bögjävlarna the only gays in the village?; Antigayretorik - Recension av Bögjävlar; Anders Wallner - Stockholm Pride är mer än era fördomar, Bögjävlar.

Andra bloggar om: Bögjävlar, Stockholm Pride, bögkultur, homosexualitet

//Fred - vars bidrag till bögkulturen ikväll består av en sexpack Heineken och Marvel Ultimate Alliance

Garderobsinnevånare - de finns ännu överallt

Läste i SvD idag om kinesiskan Angela som berättar om livet som lesbisk i Shanghai, Kina. Kina som enligt artikeln anses vara ett relativt tolerant land gentemot homosexuella, trots att det ännu bara är sex år sedan homosexualitet där ströks från listan över psykiska sjukdomar.

Angela beskriver en tuff verklighet av självförnekelse, utanförskap och marginalisering, där hon bland annat ser det som otänkbart att leva öppet och berätta för sin familj om sin läggning - de skulle inte acceptera.

Det är gott att SvD belyser homosexuellas situation i andra delar av världen, det är absolut nödvändigt för att på sikt kunna förändra den, men glöm inte bort hur många angelor vi ännu har här på hemmaplan. Det är lätt att man slår sig för bröstet om man lever i ett land som faktiskt står i framkant när det till exempel gäller lagstiftning som ger homosexuella lika villkor som andra. Samtidigt har vi långt kvar när det gäller fördomar och attitydförändringar. Angelas röst skulle faktiskt kunna vara svensk.

Vilken effekt har till exempel de röster som i äktenskapsfrågan i förtäckta ordalag säger att homosexuella inte är ok på en homosexuell individ i garderoben? Annars räcker det att läsa kommentarerna till artikeln för att inse orsaken till att många fortfarande aldrig kommer ut ur garderoben ens här i Sverige. Hon har ju faktiskt inte ens kysst en man eller pojke utan har alltid bara varit bland flickor. Hon kan omöjligt veta om hon är lesbisk eller inte. Som om homosexualitet är ett tillstånd av förvirring. Eller måste heterosexuella också kyssa någon av sitt eget kön för att säkert veta att de är hetero?

Åtta av tio mail jag får hit till bloggen handlar om precis samma sak. Antingen kommer de från osäkra och undrande homosexuella i garderoben - eller från individer med allt från lättare fördomar till rent hat. Jag skulle vilja tillägna artikeln hela världens angelor.

Andra bloggar om: homosexualitet, garderoben, Kina

Källa: Svd

//Fred - ute ur sin garderob i alla fall

Pojkvänsåtervinning all over again

I Aftonbladet idag ger dejtingkonsulten (värsta titeln huh) Marie Hagberg supertipsen om hur man raggar som ett proffs och får drömprinsen på fall. Wee liksom... äntligen!

Det mesta är dock rätt förutsägbart - en massa föga revolutionerande och ofta inte så lite heteronormativt yada yada om hur glada kvinnor är som magneter på män, att män, no shit, gillar att bli uppskattade och att en rejäl urringning minsann gör susen. Ända fram till det sista lite degrading, eller vad säger ni kvinns, om allt annat misslyckas... – ta själv initiativet till att kontakta de som fångar din blick. Vi har hört det förut och det mesta går ganska enkelt allt överföra till en kärlekstörstande bögs agenda.

Applicerandet på bögvärlden tar dock tvärstopp redan när man kommer till hennes näst sista tips, som får bli dagens citat;

Återvinn pojkvänner
Ordna en fest, frukost eller vad som helst och be alla singeltjejer du känner att ta med en före detta pojkvän som du inte längre är hemligt förälskad i.

Och skillnaden mot vilken fest som helst med bögpolarna skulle bli att..? Hmm... och den motsatta regeln, att bara få ta med någon som varken jag eller de andra singelgrabbarna har varit ihop med, dejtat eller knullat, vore den ens genomförbar? Dagens i-landsproblem?

Anm: Dejtingtipsen finns bara tillgängliga för PLUS-medlemmar, här.

//Fred - som guppar runt i ankdammen med sina och andras ex, gamla dejter och avlagda knull

He ain't heavy - he's my brother

Det blev en sedvanligt blöt midsommarafton. Kanske till och med blötare än vanligt om man i begreppet plockar in både spriten, badet och allt jefla regn. I år kändes det dessutom som om det fanns större anledning än vanligt att gå hårt på nubbarna. All cred till festfolket, de gjorde vad de kunde med hopplöst bortregnade förutsättningar, men mina tankar var till stora delar ändå någon helt annanstans.

Dagen innan knöt nämligen min lillbrorsas bästa kompis fast badrocksskärpet i dörrhandtaget till badrumsdörren, slängde det över dörren och hängde sig i det. 18 bast. Game over. Inga förklaringar - och frågorna är hur många som helst. Det går knappt att ta till sig. Ännu mindre att förstå. Hur kan en kille på 18 bast, som dessutom gav intryck av att vara mer levande än de flesta, se framtiden så svart?

Fan vad tankarna går runt. Jag har ju själv varit där. Tänk om jag hade gått hela vägen den där gången? Jag tror inte någon hade förstått något. Vad vet man egentligen om sina närmaste? Hur de egentligen mår, när dörren är stängd och lampan är släckt?

Det funkar fint som en påminnelse om hur viktigt det är att krama sin syster och sin bror medan man fortfarande kan. Att visa hur viktiga de är. Det är så otäckt lätt att ta saker för givet.

Jag tror på att den där kramen, de där uppskattande orden eller den där lilla kärlekshandlingen kan ha helt avgörande betydelse. Samtidigt ger just den tanken dåligt samvete. Den gör riktigt förbannat jävla ont idag. Vi, jag, måste bli bättre på att visa vad vi känner för de vi verkligen håller av.

Min stora starka lillebror är liten idag och jag känner mig förbannat för många mil ifrån honom. Tur det finns telefoner. Ring din brorsa, du också.

//Fred - lite låg

Homosexualitet är synd

För ett tag sedan såg jag via en blogg en reklamspot för boken Homosexualitet är synd, skriven av pastor Maria Hallman. Till en glad poplåt försöker Maria sälja sin bok genom att gång på gång avfyra ett påklistrat leende, glatt slå ut med armarna, slänga med håret och sommaridylliskt stappla runt i högklackat på en stenig strand. Jag har sett den flera gånger sedan dess - den är nämligen underhållning på hög nivå. Missa den inte! Mer parodi blir det inte utan att vara parodi.

Vad är det egentligen hon säger med det bildspråket? Wee... homosexualitet är synd! Vad kul! eller Tjoho, ääntligen kan vi stämpla bögjävlarna! eller kanske Jag är en stolt sociopat och har ingen aaaning om vad ordet empati innebär! Tanken på att det hela skulle kunna röra sig om ett skämt fanns där - åtminstone tills igår, för då låg den där på hallmattan. I ännu ett anonymt vitt kuvert. Ännu ett sånt där litet spöke från min frikyrkobakgrund.

Den här gången var jag dock, efter den ehh... säljande reklamspoten, tillräckligt nyfiken för att sätta mig och läsa. Men alltså... det var inte lätt. Jag har med stort intresse läst andra böcker som med utgångspunkt i kristen tro argumenterar om homosexualitet, men det här är mer eller mindre bara rappakalja. Ett hopkok av vetenskapliga belägg utan referens, personliga åsikter som läggs fram som om de vore sanningar, bibelcitat och rena fördomar. Det vimlar av lösa trådar som läggs ut utan att argumenteras för eller ens följas upp.

Hon drar sig till exempel inte för att utan minsta tvekan konstatera att onani ger ångest och kan leda till homosexualitet, eller att mänskligheten bara existerat i 6000 år - och därmed avfärda allt vad vetenskap heter - samtidigt som hon låter en vetenskap hon väljer att inte ge referens till bevisa att homosexualitet inte har något med arv att göra.

Nej, jag pallade faktiskt knappt att läsa hela boken rakt igenom, men anledningen till att hon tvingades ge ut den på eget förlag är solklar. Det har inget att göra med vad hon i reklamspoten martyriskt framhåller som ett kontroversiellt innehåll. Den är helt enkelt för kass, både innehållsmässigt och språkligt.

De stora frågorna efter att ha läst boken har inte med hennes argumentation att göra utan om varför hon överhuvudtaget har skrivit den, och för vem. Och vad hände med kärleken, som ska vara störst? Med guden som älskar syndaren? De skymtar inte ens i boken. Jag trodde nog att jag skulle bli upprörd av boken, men trots hennes kategoriska dragande av homosexualitet i dynga är jag det faktiskt nästan mest å kristnas vägnar.

Tack förresten till min anonyma biblioteksbidragare! Det är tveksamt om dina små paket har avsedd effekt, men de är helt klart underhållande - på sitt sätt.

Andra bloggar om: Maria Hallman, homosexualitet

//Fred - som kollar reklamspoten en gång till

Nobels fredspris till Pentagon

Enligt SvD har man vid Pentagon diskuterat möjligheten att tillverka en hormonbomb som skulle göra män homosexuella - en bögbomb.

Hmm... om vi bortser från problemen i att överhuvudtaget tillverka en sådan bomb; hur tänkte man där egentligen? När man sökte anslag för utvecklandet av bomben menade man att disciplin och stridsmoral i fiendens förband skulle försvagas med hjälp av ett sådant vapen. Typ släpper vi den kommer fienden att gå under av ringmuskelförslitningar? Inte underligt att debatten om homosexuella i försvaret varit het om det är så man resonerar...

Förslaget är visserligen ett idiotiskt hopkok av fördomar, men om man leker med tanken att de skulle ha rätt vore ett globalt massutsläpp vägen till världsfred! Jobba på killar - lyckas ni är Nobels fredspris garanterat ert!

//Fred - med ett leende

Dagens varför man inte ska vara med i Roomservice om man planerar att visa dasen på Qruiser

På skvallersajten Skandalextra kan man just nu för ynka 15 spänn få se Artistens penisragg på nätet:

Artisten, som är omkring 35 år gammal, har länge varit en av landets mer kända och har setts i schlagerfestivaler och i andra offentliga sammanhang. Han lever i Stockholm där han utåt sätt lever i ett lyckligt förhållande sedan en tid men relationen hindrar inte artisten att vara otrogen och bedraga. På nätet försöker han på olika nätsidor ragga genom att skicka nakenbilder på sig och fräcka förslag om sexträffar. Vidare får man veta att artisten tidigare var med i en välkänd grupp men nu uppträder solo.

Visst är det liiite synd om stackaren, att bli uthängd på det sättet för att han roat sig med att visa snoppen på nätet. Men man undrar ju hur snubben tänkte när han först skaffade sig ett alldeles unikt vardagsrum i Kanal 5's Roomservice på bästa sändningstid och sedan satte sig just där när han skulle till att fota dasen. Antingen skiter han fullständigt i att hans kukbilder snurrar runt på nätets alla skvallerforum eller också är han bara jäääävligt klumpig. Ett snyggt vardagsrum har han i alla fall!

//Fred - som ibland föredrar en neutral bakgrund vid fotografering

Sen stockholmsrapport

Ooops... insåg just att tystnaden efter stockholmstrippen kan tolkas som att den blev alltför smarrig för att rapporteras om. Är ledsen över att behöva göra er besvikna - den blev visserligen himla nice, men inte särskilt smarrig. Frånvaron av rapport beror snarare på att jag bakisseg och med alldeles för lite sömn i kroppen ramlade rakt ned i värsta tuffa jobbveckan, och har liksom inte riktigt fått tillfälle att komma ikapp. Förrän nu. Så, en liten rapport är kanske på sin plats?

Efter förfest med grillning på en soldränkt balkong i Stadshagen drog fyra glada bögar till Lino i lördags kväll. Där var det hett... och inte såå mycket folk. Inte inne i alla fall. Ute på gården var det däremot trångt värre. Stötte på en hel del kul folk i form av kompisar från förr, ett ex och några andra ytligare bekantskaper. Det räckte fint för att göra kvällen lyckad - trots att jag lyckades slå någon slags rekord i att bli fetdissad.

Scenario: Jag och ett par polare står i baren och snackar med tre killar jag inte känner eftersom en av mina polare känner en i sällskapet. Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå ut och svalka mig och ta en cigg. En av killarna jag inte känner hänger på. Ett riktigt snyggo dessutom. 174 cm Abercrombie & Fitch-modell typ. Han verkade trevlig dessutom. Vi dösnackade lite om värmen och han kläcker något om att det är så varmt att han oroar sig för hur vattenfast hans smink är. Mest i brist på en bättre replik kontrade jag med att ge en halvlam komplimang om att det väl inte vore så farligt när man ser så bra ut som han. Varpå killen snabbt synar mig uppifrån och ned och säger att Sånt beror ju alltid på vad man jämför med och tittar sedan demonstrativt bort. Jesus... vad är det med stockholmsbögarna? Och hur full av sig själv är det tillåtet att vara? Landsortsbögars fördomar om stockholmsditona kanske får ett eget inlägg en dag, men for now får ni nöja er med ett exempel på hur de ibland besannas.

Well well... långt ifrån alla är sådana och händelsen drunknade i kvällens positivare upplevelser. Söndagen blev minst lika het och tillbringades med sol och bad hela dagen med följden att det var en pina att sitta ned på tåget på väg hemåt på kvällen.

//Fred - utvilad, men fortfarande solbränd som fan

Lägesrapport

Kanske dags för en liten lägesrapport? Vad har hänt sedan sist? Skattepengarna har dimpt ner. Fred har skaffat nytt nick på QX. Det har varit en grymt tuff jobbvecka, men nu börjar semester torna upp sig vid horisonten. Inte långt kvar nu! Hoppas bara sommarvädret håller i sig. Även om det inte måste vara fullt så varmt, 30 grader är nästan lite att ta i. Efter ett par dagar av wokning på balkongen har jag hunnit inta en intressant gyllenbrun ton med en liten hint av rosa. Snyggt som fan.

Sitter just nu på tåget på väg mot Stockholm. Ikväll blir det Lino och i morgon väntar med största sannolikhet bakissolande på Kärsön. Beware... Om helgen inte blir alltför smarrig så återkommer jag med rapport när jag är hemma igen!

//Fred - on the move

Om transor i barnprogram

Läste en himla öhh... intressant insändare i Metro på väg hem från jobbet idag. Eftersom lusten att besvara den hunnit bli alldeles obetvinglig kommer den här i sin helhet tillsammans med mitt svar:

Transvestiter ska inte leda barnprogram

Vad är det som händer egentligen? Jag satt tillsammans med min son Emil och tittade på barnprogram i lördags morse när Sveriges mest kända transvestit Babsan (Lars-Åke Wilhelmsson) helt plötsligt och olämpligt, enligt min mening dyker upp som programledare för ett underprogram till Blubb.

Hur lämpligt är det egentligen att ha "henom" som programledare? Visst, barn tänker inte på samma sätt som vi vuxna, men det betyder väl inte att de ska tvingas sitta och se på sådant. Barn (killar) är unga och kan lätt få för sig att de själva ska springa runt i högklackat och rosa peruk och vifta med en trollstav, och jag tror inte att jag är ensam om just den åsikten.

Personligen tycker jag hellre att barn ska se på Björnes magasin och de andra klassiska programmen. Visst, det sägs att it's ok to be gay, men inte i barnprogram! När ska TV4 agera? Skäms på er!

D Kimmegren, Södertälje

Bästa D Kimmegren i Södertälje!

Det enda som egentligen hänt är att du tydligen fått ett helt gäng saker om bakfoten och sedan bestämt dig för att riva upp himmel och jord för deras skull.

Nej, du är inte alls ensam om åsikten att barn, både killar och tjejer faktiskt, är unga och skulle kunna få för sig att vilja springa omkring med en rosa peruk och vifta med en trollstav efter att ha sett Babsan på tv. Det kan ju faktiskt, precis som du säger, verka rätt lattjo för ett barn! Att leka är en central del av att-vara-barn-prylen - och ett viktigt led i upptäckandet av omvärlden och sig själv.

Även om det nu skulle vara så att lille Emil också i högre ålder visar ett lite större intresse för de högklackade än vad pojkar i allmänhet gör, på vilket sätt skulle det vara mer olämpligt än om han får för sig att dra runt en snigel i ett snöre? Inte för att det skulle vara särskilt illa det heller, om det nu vore något som fick honom att må bra.

Sedan är det ju faktiskt så att världen är full av företeelser som trots att de kan fascinera och inspirera faktiskt inte är smittbärande. Enligt ditt resonemang skulle man till exempel inte kunna ta med barnen på cirkus eller låta dem se Lars Adaktusson flimra förbi i tvrutan utan att riskera att se dem för tid och evighet förvandlas till clowner med taskiga frillor.

Eller kände du kanske själv suget att plocka fram de lårhöga sylvassa tillsammans med de små silkiga där framför tvn i lördags morse? Det är visserligen inte riktigt samma sak som barns nyfikenhet, lekfullhet och upptäckarlusta, men hey, slappna av och släpp loss ändå! Om du tillåtit dig själv att i lite större utsträckning lyssna på vad du själv vill och inte bara på vad andras onödiga konventioner säger att man bör vilja så kanske både du och Metros läsare sluppit hetsa upp sig alldeles i onödan?

Vad som än ligger bakom din reaktion så ser dock barnen förmodligen Babsan som en kul barnprogramledare i rosa peruk. Punkt. Vilken tur att barn inte tänker på samma sätt som "vi" vuxna!

//Fred - öppensinnad

Fuck fejkade biologiska faktum!

Där kom den äntligen, repliken på äktenskaputredningen ifrån de mer konservativa tyckarna i frågan, i form av ett debattinlägg hos DN under rubriken Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel. Bakom det står Yvonne Andersson, Alf Svensson och Ingegerd Troedsson med flera borgerliga politiker.

Deras argumentation är till stora stycken ganska förväntad. Som väntat innehåller det till exempel en hel del prat om barnens bästa - men som vanligt från ett mycket märkligt perspektiv. De väljer nämligen att helt bortse från det faktum att ett stort antal barn lever i familjer med föräldrar av samma kön. Barnens bästa gäller bara på villkor att barnet har heterosexuella föräldrar. Ett samkönat äktenskap kan aldrig säkerställa barnets intresse säger de, men motiverar aldrig på vilket sätt de menar att det inte skulle ske.

Lite mer otippat gör de också alla som fått barn via sperma- och äggdonatorer till bigamister! Finns en tredje part inblandad i barnalstrandet baseras inte längre äktenskapet på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt! Jesus... det kriminaliserandet var sannerligen ett nytt grepp!

Sedan har vi det där biologiska faktumet som åsyftas i rubriken. Man säger att äktenskapet i grunden är en institution för att säkerställa reproduktionen. Allvarligt talat? Jag skulle vilja se statistik över vilka motiv folk har för att gifta sig i Sverige år 2007. Jag har en känsla av att antalet som anger att de gör det för att kunna skaffa barn är... rätt låg. De talar om en pågående debatt om att ge äktenskapet ett nytt innehåll. Om utgångspunkten är att äktenskap finns till för barn alstrande så HAR det redan ett nytt innehåll! Folk i allmänhet ingår inte äktenskap för att få lov att alstra barn!

När de ändå håller på med exkluderandet passar de dessutom på att utesluta infertila par: Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Vilket ju också skulle omöjliggöra äktenskap på ålderns höst.

De talar också om ett erkännande av den tusenåriga definition ordet äktenskap har och om att visa respekt gentemot de grupper som ser äktenskapet som något viktigare än enbart en juridisk fråga. Det är helt sant att en konservativt kristen grupp erkänner den definitionen av ett äktenskap - liksom att de i möjligaste mån bör respekteras. Men exakt vad är det som säger att den respekten bäst ges genom att utesluta samkönade par och deras barn, och inte genom att införa ett juridiskt äktenskap som är lika för alla, som sedan kan kompletteras med önskad religiös ceremoni?

Sist i inlägget framför de en oro för att en könsneutral äktenskaplagstiftning ska leda till en polarisering mellan kulturella och religiösa grupper i vårt mångkulturella samhälle, vilket skulle kunna leda till motsättningar. Något som inte hindrade Spanien, ett land med 10% invandrare, att införa ett samkönat äktenskap 2005. Det är mycket underligt att argumentera med att "eftersom de är intoleranta måste vi förebygga genom att vara ännu mer intoleranta".

Deras argumentation bygger till stor del på en fransk undersökning. En undersökning som slår fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning. Fine! Låt äktenskapet ligga till grund för familjebildning. Oavsett om familjen består av olikkönade eller samkönade par.

Andra bloggar om: äktenskapsutredningen, äktenskapslagstiftningen, samkönade äktenskap

//Fred - som fortfarande väntar på ett enda vettigt argument från Yvonne & co

Tävla och vinn närabögenprylar!

Jepp, nu är de äntligen på här! De öhh... väldigt efterfrågade närabögenfanprylarna! Bara för er trogna fans har jag tagit fram ett gäng sketsnygga pins med nya loggan i en begränsad förstaupplaga!
Så, vad göra för att lägga beslag på en av en av dessa dyrgripar?

Hur enkelt som helst! Du svarar bara på de tre simpla frågorna (svaren kan du säkert om du hängt med här ett tag, annars finns de i bloggen), sedan motiverar du varför just du ska få den stora äran att få göra gratisreklam spankulera runt med bloggsveriges snyggaste logga - så är du med och tävlar om en av tio pins!

Svaren och adressen dit du vill ha din pin skickad mailar du till rightsaidfred@bredband.net och din smöriga motivering lämnar du som en kommentar här i inlägget!

1. Vad får min kvinnliga kollega med de många och konservativa åsikterna heta när hon omnämns i bloggen?

2. För en dryg månad sedan hade Fred närkontakt med ett gäng bloggläsare i form av... vad?

3. Från början låg Närabögenupplevelser inte hos Blogger, utan var då?

Sista tävlingsdatum? Hmm... framåt jul? Om jag lyckats skrapa ihop tio svar då vill säga. Eller ok, vi säger en vecka, senast den 8 juni!

//Fred - mannen, myten, legenden

Om bögar, män och aliens

I juninumret av QX påstår Ronny Larsson att vår crush på englandsettorna Maroon5's sångare Adam Levine intensifieras efter att han sagt att han önskar att han vore bög eftersom förhållanden mellan män verkar mer okomplicerade och att det inte uppstår kommunikationskrockar som i heteroförhållanden.

Ehh... Jag börjar snarare klökas när en heterograbb häver ur sig att Det kanske inte vore så dumt att vara bög, kombinerat med en drömmande blick som säger allt om hans föreställning av en tillvaro där man slipper fundera över toalettringar, PMS eller över var pizzakartonger och smutsiga underkläder bör hamna, tillsammans med en snubbe att dricka bärs framför Tipsextra med, som man kan knulla på när man... eller nä förresten, han kommer inte så långt som till det sista.

Men resonemanget bygger på en fet jävla myt. Man har inte relationer med kön, man har i första hand relationer med individer. Det är i det mötet krockar kan uppstå. Att man sedan attraheras av individer av ett visst kön är en helt annan sak. Killar är aliens. Var och en på sitt sätt. Somliga är riktigt heta och ganska fantastiska, men fortfarande - aliens. Obegripliga och oemotståndliga på samma gång.

Jag hade inte blivit ledsen alls om Levine verkligen vore bög - han är en rätt het alien. Men det skulle inte göra någon skillnad. Han vore fortfarande en alien.

//Fred - vars crush inte intensifierats

De bögeriframkallande barnprogrammen

Nu verkar den polska barnombudsmannen Ewa Sowinska ha tagit sitt förnuft tillfånga sansat sig något. En ledande sexolog har nämligen bedömt att Tinky Winky och hans handväska inte har någon negativ psykisk inverkan på barn, vilket fått henne att backa från sina farhågor om att hans handväska skulle göra polska barn till bögar.

Men stackars Ewa är ju långtifrån hemma ännu! Det finns ju fler barnprogram att ta en närmare titt på, så varför inte hjälpa henne lite på traven med att spåra misstänkta företeelser och deras tänkbara inverkan på oskyldiga barnasinnen?

Barbapapa - Jo, jag nämnde ju honom redan i det förra inlägget. Han är ju rosa, och alla veeet ju att rosa är en färg för brudar och bögar. För att inte tala om det faktum att han kan ta vilken form som helst.

Smurfarna - Hur funkar det egentligen där borta i Svampbyn i det Glömda Landet? Är den en enda stor och go polyamorös familj runt den enda kvinnan, Smurfina? Eller har hon ett monogamt förhållande med Heterosmurfen medan de övriga knullar varandra blå(!)?

Bananer i pyjamas - Två rejält tilltagna fallossymboler i nattkläder. Behöver jag säga mer?

Och hur är det nu egentligen med Batman och Robin? Dessutom lär Dr Snuggles, professor Balthazar och björnen Paddington också vara bögar, om jag nu blev det genom barnprogrammen.

Media: DN, SvD

//Fred - lite barnprogramsnostalgisk

Ny logga!

Har hållit på och funderat bra länge nu på hur en schysst logga för bloggen skulle kunna se ut. Den förra kändes inte helt rätt och lite trist dessutom. Men projektet har gått trögt. Idéerna har inte regnat precis... Dessutom är det ett handikapp att inte riktigt ha kompetensen att omsätta lysande logoidéer till en motsvarande logoverklighet. Nu har jag dock pillat lite och äntligen lyckats fått till en logga jag tror kan funka!

En tatuering sitter så nära bögen den kan komma, och snubben på bilden fick säkert en rejäl upplevelse när han insåg att handbojorna bara var till för att hålla honom på plats medan nålen jobbade. Eller nåt.
Så, vad tycks?

//Fred

Polacker på krigsstigen

Den polska regeringens iver att motarbeta homosexualitet börjar ta sig riiiktigt intressanta yttringar. Att de motarbetar pridefirande och som nyligen, uttalat att man tänker sparka lärare som "marknadsför" homosexualitet är visserligen vidrigt så det räcker och blir över - men samtidigt ganska väntade aktioner med tanke den hållning man deklararerade redan från början. Men nu jävlar tar de i med hårdhandskarna ordentligt... och sätter Teletubbies i skottgluggen!

Barnombudsmannen Ewa Sowinska har nämligen uppmärksammat det faktum att Tinky Winky är längre än de andra teletubbiesarna - och trots det bär han/hon/den handväska! Vilket hon kommenterar med orden Jag har hört att det kan vara en dold homosexuell insinuation.

Så nu har hon tillsatt en utredning för att ta reda på om detta hemska handväskbärande av en lång lila teletubby uppmuntrar barn att bli homosexuella. Om så skulle vara fallet kommer hon att rekommendera tv-kanalerna att sluta sända programmet.

Snälla, kan inte någon berätta för henne att Barbapappa är rosa och kan forma sig till precis. vad. som. helst. och om vilka associationer det kan tänkas ge en livlig fantasi?

Pinsamt Polen!

Media: DN, Expressen Aftonbladet

//Fred - som drämmer handväskan i bordet

Närabögenupplevelser fyller ett år!

Idag är det ett år sedan jag tråksurfade runt och hamnade på Aftonbladets hemsida där jag fick syn på att man kunde testa att blogga hos dem. Eftersom jag inte hade något bättre för mig reggade jag mig och började testa lite. Tolv inlägg på tre dagar - sedan var jag fast och det har bara rullat på.

Det var bra att börja på Aftonbladets blogg. Dess communityliknande upplägg gjorde att man fick mycket respons på det man skrev och det var lätt att skapa nya kontakter. Efter ett tag kändes dock bloggbyn lite för trång och sandlådetendenserna alltför uttalade vilket ledde till flytten hit till Blogger vid nyår (därav bristen på kommentarer i äldre inlägg - de ligger kvar hos AB). Ett lyckat val, såhär i backspegeln. Möjligheterna att utforma sin blogg som man vill är större, jag har större antal läsare, och fler av dem kommer verkligen hit för att de vill läsa det jag skrivit, inte för att de råkat snubbla in.

Från början hade bloggen ett annat namn, men blev Närabögenupplevelser framåt höstkanten. Det tog ett bra tag att hitta ett namn som kändes riktigt bra, men när det väl dök upp satt det som en smäck. Det lär inte bli fler namnbyten.

En annan utveckling under året har varit att jag skrev helt anonymt från början och var väldigt hemlig. Efter hand har jag dock kommit fram till policyn som gäller nu; jag skriver under pseudonym här i bloggen, men mina bekanta vet vem som ligger bakom den liksom mer betrodda trogna läsare. Hemlighetsmakandet blev bara jobbigt - det är roligare så här.

Precis som det står i rubriken har det blivit allt ifrån mer eller mindre meningslöst ordbajs, som t.ex. det här favvoinlägget, till allvarligaste allvar, som min komma-ut-historia som jag är särskilt nöjd med att äntligen ha skrivit ner.

Året har gått fantastiskt fort, samtidigt som det känns lite som om jag alltid bloggat. Tidigare skrev jag inte mer än nödvändigt. Det kändes trist när jag trots allt var tvungen, och jag tyckte inte att jag hade något att skriva när inköpslistorna var klara. Det kanske låter lite pretto, men att upptäcka skrivandet har varit lite av en minirevolution för mig. Som att upptäcka en ny dimension av mig själv. Det är kul att skriva och jag kan faktiskt.

Om året ska summeras måste jag också nämna den riktiga bonusvinsten; alla jag har lärt känna längs vägen. Har hittat några riktiga guldkorn som lett till kontakt utanför bloggvärlden, men lika viktiga är ni andra som återkommer hit, kommenterar regelbundet eller bara läser. Ni är guld!

Framtiden då? Jag lär ju tveklöst fortsätta skriva i alla fall och jag har en del planer i stort och smått. Tanken är dock att lägga större fokus på lustfyllt skrivande - vad jag vill, när och hur ofta jag vill, för att jag vill. Det är lätt att sätta press på sig själv att skriva om det eller det och så eller så ofta, men då försvinner grunden; att skriva för att det är kul.

Så, stor fanfar för året som har gått och för ett nytt år av nya närabögenupplevelser!

//Fred - som firar med ett glas rött efter jobbet

Hatbrott med yxa

En kvinnlig anställd på RFSLs kontor på Sveavägen i Stockholm överfölls idag oprovocerat och inför flera vittnen av en man med yxa. Han var tydligen där som besökare, men efter några frågor om verksamheten drog han alltså fram en yxa. Kvinnan rapporteras dock må efter omständigheterna bra. Hur bra nu det kan vara. Fy fan vad förbannad jag blir!

Förbundsordföranden Sören Andersson menar att det är svårt att se det som något annat än ett hatbrott:

...om man packar ner en yxa och beger sig hit är det ju svårt att utgå från något annat än att det är just ett hatbrott.

Och jo, det är svårt att inte ge honom rätt i det konstaterandet. Ger man sig av från Göteborg med en yxa till RFSLs lokal i Stockholm, med låst dörr flera våningar upp i huset, skaffar sig en ursäkt för att bli insläppt och slår yxan i skallen på den som står närmast så är det ingen slump att han har hamnat just där. Även om raljerande sådana spekulationer tydligen förekommer i bloggosfären. Skrämmande!

Inte minst i ljuset av beskedet häromdagen att hatbrottskursen inte längre kommer att vara en del av polisutbildningen från och med våren 2008. HUR kan det motiveras?

Uppdatering: De första förhören ger enligt SvD vid handen att det verkligen rör sig om ett hatbrott. Mannen ska ha sagt att han ansåg att RFSL sponsrade bögar och att det därför var rätt att ge sig på dem. Attacken var alltså riktad mot RFSL, inte den utsatta kvinnan personligen.

Andra bloggar om: hatbrott, RFSL

Media: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

//Fred - förbannad som fan

My life in Jeopardy

Den lilla timeouten gjorde att Åsiktstorped-Mickes jeopardydattning fick ligga på hyllan ett tag. Nu är den dock nedplockad, upputsad och redo att publiceras.

Den går ut på att likt karaktärerna i en av hans favoritböcker, Microserfs av Douglas Coupland, presentera sig med de sju Jeopardykategorier man skulle ha bäst utgångsläge att knäcka i. Det tog ett tag tag att klämma fram de sista, men jag tycker nog jag fick ihop det rätt bra till slut. Så här ser min spelplan ut:

1. Eurovision Song Contest Det är väl lika bra att avhandla det på en gång. Jag tror jag skulle fixa det ämnet bra mycket bättre än de flesta, och de senaste månadernas bloggande kanske kunde fått dig att ana att den här kategorin skulle finnas med här.

2. Tidsoptimism Jodå, jag kan varenda trick i boken. Hur man inbillar sig att man hinner med disken de där fem minuterna man har på sig innan man bör gå till bussen. Hur många snoozningar man hinner med utan att det går ut över frulle, dusch och övriga morgonbestyr. Hur man gör en effektiv krisplan om snoozedosen överskrids. Hur man får "det där ska vara klart om en vecka" att bli synonymt med "jag har en hel jävla evighet på mig". Det mest fantastiska är hur många gånger jag trots allt faktiskt hinner i tid.

3. B-skräck på film Jag älskar film och skulle kunna framhålla smakriktningar som skulle få mig att framstå som en finsmakare. Men... det finns inte mycket som får en att varva ner lika effektivt efter en hård vecka på jobbet som att se ett gäng snygga men korkade highschoolkids en efter en mer eller mindre schablonmässigt brutalslaktas i mörka källare under regniga nätter. Det där kan förmodligen låta rätt illa, och kan säkert sönderanalyseras hur mycket som helst - men låt bli. För min del är en dos underhållningsvåld just bara en skön dos eskapistiskt underhållningsvåld.

4. Trackslistan - de första tio åren Musikintresset är stort och brett och statistik i alla dess former har en fantastisk förmåga att fastna i mitt huvud. När de områdena kombineras kan resultatet bli nörderi på riktigt hög nivå. Under Tracks första tio år hade jag stenkoll. Listorna skrevs noggrant ned och jag gjorde egen statistik utifrån dem. Jag håller fortfarande rätt bra, men bredare listkoll, men det som fastnade under de åren sitter där det sitter. Jag kan t.ex. fortfarande rabbla vilka placeringar i stort sett vilken låt som helst hade på listan '87.

5. Rättstavning Johodå, jag är faktiskt en jävel på att stava. Skriver väl hyggligt överhuvudtaget, men jag stavar mer eller mindre aldrig fel - vilket lett till att jag jämt får korrekturläsa bekantskapskretsens litterära alster av olika slag.

6. Laktosinnehåll i livsmedel Det här är ett ganska nyvunnet kunskapsområde efter en diagnos på lite senare dagar. Inte för att jag tagit så väldigt stora intryck av den, det är svårt att lära gamla hundar att sitta och lidandet för ignorans av den uppnår inte alls dimensionerna av vad motsvarande försakande av livets goda skulle innebära. Trots det - koll har jag.

7. HBT i media 2006/07 Sedan jag började blogga har jag fått riktigt schysst koll på nyhetsflödet i det ämnet, allt från meningslöst skvaller om vem som är bög till politisk debatt. Visst hade jag av självklara skäl viss koll redan innan, men bloggandet har gett en chans att reagera på debatt och händelser och inte längre bara konstatera och se på - en drivkraft att ytterligare dammsuga efter stoff. Den stora lärdomen av det är väl faktiskt tyvärr att vi trots framsteg har långt kvar innan vår plats är given och självklar på samma villkor som andras.

Eftersom jag är så sent ute har väl redan de flesta hunnit utmanas, men om någon av mina läsare mot förmodan sluppit undan: consider yourself dattad!

//Fred - hemma igen

Han är tillbaka!

Sådär, nu får det vara nog med bloggvila! Abstinensen har börjat göra sig ordentligt påmind och jag har en del nya idéer. Dessutom är det ganska vältajmat med en comeback med tanke på att bloggen faktiskt fyller ett år i morgon! Mer om det i morgon...


Har precis tillbringat helgen nere i Skåne. Fantastiskt intensivt som vanligt. Har hunnit shoppa bort halva lönen, spana in bögutbudet på the local bögklubb, vara på utomhusbarndop i regn, igga Mors dag hemma hos mor, slentrianragga på Qruiser, spendera nätter i en för kort bäddsoffa och lite schizigt längta hem och samtidigt längta efter en fast tillvaro i Skåne. Mycket att sortera, men så har jag också ett par timmars hemresa på tåg att döda senare idag.

//Fred - tillbaka på banan

Förlåt mig, ty jag har försummat min blogg

Jo, jag vet. Jag har varit väldigt frånvarande här några dagar. Kände mig lite bloggsliten efter den senaste tidens projekt och insåg att jag behövde lite timeout för att hämta ny lust och inspiration, vilket tajmat fint med sommarens ingång och andra lockelser. Har dock inga som helst planer på att lägga ner bloggandet, därtill är jag alldeles för addicted. Känner redan att suget börjar komma tillbaka, så räkna med en återkomst med full kraft inom kort!

Ta det som ett hot eller ett löfte - vi ses här igen mer eller mindre snart! Att åtminstone några verkar ha hunnit sakna mig funkar fint som bränsle. Tack!

//Fred - som vill sakna liiite mer först

Tillbaka till rötterna

Så, efter en riktigt intensiv period, då min blogg lite oplanerat transformerades till en fabulös schlagerblogg är det hög tid att plocka ner eurovisionskylten för i år. Till mångas glädje kanske. Har ju insett att det nog inte riktigt har gått att känna igen sig här på sistone om man kommit hit för att läsa det vanliga allmänbögiga ordbajset och homodebatterandet.

För min del har jag haft riktigt kul och dessutom aldrig förut haft besökssiffror som ens liknar de jag haft den senaste veckan. Nu börjar dock en rätt ordentlig eurovisionmättnad infinna sig så på det stora hela känns det riktigt skönt att gå tillbaka till mina bloggrötter. Jag kan till och med sträcka mig till att både lova och svära att det kommer att bli minimalt av allt vad schlager heter här ett bra tag framöver. Åtminstone till framåt en viss torsdagkväll i början av augusti.

På kortare sikt ser jag fram emot fyra dagars långhelg, med som det verkar, en hel del bloggtid om ett par arbetstimmar. Resten av dagen tänker jag passa på att vara lite mallig över att jag åtminstone för en dag lyckats knipa förstaplatsen på Bloggportalens topplista över de mest besökta HBT-bloggarna. Grattis åt mig!
//Fred - som biter ihop inför de sista timmarna jobb innan helg

Fred - han med den stora

Måndagar är måndagar, och den här var inget undantag. Grymt segt att komma igång, och dessutom är det väldigt mycket jobb just nu. Kompenserade lite genom att gå ut och käka sushi på vägen hem. Där fick jag lite oväntat dagens bästa garv. Jag blev nämligen tvungen att besöka toaletten. Det var kö.

Bakom mig stod en kvinna och hennes son i fem- sexårsåldern. Sonen höll låda hela tiden och kommenterade och frågade om allt han såg och tänkte. Förmodligen hade han hållit på och tugga ganska länge, för mamman svarade honom bara kort och lite irriterat.

Snart blev det min tur. Genom dörren hörde jag pojken fortsätta prata. Jag var ordentligt nödig, så det skvalade på rätt bra. Då hör jag pojken som med inlevelse säger:

- Mamma, det hörs att han kissar med stor snopp!

Jag var som sagt trött och lite sliten och kunde inte låta bli att börja asgarva. Vilket förmodligen hördes ut, för där var det nu alldeles tyst.

När jag kom ut minuten senare var mamman och pojken borta. Men de kvarvarande i kön såg roade ut. Sushin smakade riktigt bra!

//Fred - som kissar med stor

Förbannade fariséer!

Det är många år sedan jag hade något närmare samröre med Pingstkyrkan nu. Ja, om man bortser ifrån det faktum att halva släkten ju är medlemmar då. Å andra sidan var det rätt länge sedan jag hade något närmare samröre med dem också.

Trots det gör de sig påminda ibland, de bekanta från den eran. Förra året damp det t.ex. ner ett brev. Ett par handskrivna sidor från en av handstilen och innehållet att döma äldre kvinna som helt uppenbarligen mycket väl vet vem jag är. Hon skrev att hon har nöd för mig och att jag måste förstå att jag är på väg mot helvetet. Hon argumenterade utifrån de bibelord hennes likar brukar använda emot homosexualitet. Romarbrevet 1:26-27 och 1 Korintierbrevet 6:9-10 i synnerhet. Det enda utrymme hennes brev gav till försoning var att jag återgick till "den rätta vägen". Hon avslutade helveteshoten med att jag alltid finns i hennes böner och signaturen En församlingssyster. Jodå, brevet var anonymt.

Igår hände det igen. På hallmattan låg ett gult madrasserat kuvert med min adress handskriven på. Jag blev så klart nyfiken och undrade vad det var. Jag väntade inget paket. Så jag öppnade.

Inuti låg en bok. Ingen hälsning, ingen förklaring alls. Bara en bok. Med titeln Glimtar av nästa liv och undertiteln 25 personer berättar om sina näradödenupplevelser. Que..? Varför har jag fått den boken..? Jag kollade på baksidan. Och då föll poletten ner. Utgiven av Gospel Media stod det. My God(!)... att de aldrig ger sig.

Jag behöver inte läsa en rad av boken för att veta exakt vad den innehåller. Folk som varit nära döden berättar om hur de antingen mött Jesus och alla hans änglar eller fan själv och alla hans småjävlar. Alltsammans med ett stort mässande Vänd om till den rätta vägen medan tid ännu är ekande i bakgrunden. Det är ta mig fan så man nästan spyr på fläcken!

Är jag otacksam över deras omtanke nu? Glöm det! Det stör mig enormt att folk jag inte känner tror sig veta hur det är ställt med min själ och vart min kompass är inställd och ovanpå det tycker sig ha rätt att delge mig den åsikten utan att ens klara av att stå för att de har den.

Jag diskuterar gärna, men anonyma fördömanden förklädda till omtanke betackar jag mig för.

//Fred - som dessutom har lite noja och undrar om bokens titel anspelar på bloggens namn

Shopping som Prozac

Jo, jag vet. Det har varit lite taskigt med uppdateringen av bloggen den här veckan, men jag har haft häcken full (i den trista meningen) hela veckan. En fantastisk massa jobb. Vilket gjorde att jag när fredagen igår äntligen kom, och dessutom sammanföll med lönedag kände att jag var tvungen att tröstshoppa lite. När nu veckan varit som den varit så behövdes det rätt rejält mycket tröst, så jag kom hem med en ny vårgarderob och en ny mobil.

Satt och lekte med den senare hela kvällen igår. Eller rättare sagt, så länge jag lyckades hålla mig vaken. En Sony Ericsson K800i. Har en känsla av att vi kommer att bli riktigt goda vänner, vilket jag inte riktigt blev med företrädaren, en Samsung. Kameran är riktigt schysst. Får se om det kommer att märkas här på bloggen. Det är i alla fall helt klart roligare att fota när det finns chans att se vad bilderna föreställer, vilket inte var en självklarhet med bilderna från förra mobben. Dessutom är den snygg och ser nästan ut som ett syskon till min iPod där de ligger bredvid varandra.

Nåja, efter 14 timmars sömn i natt känner jag mig ganska fit igen. Förvänta er lite högre bloggaktivitet i helgen. Har en hel massa schlager att ta igen t.ex. Först på tur är Makedonien.

//Fred - prylbög. Också.

Martin Lind - en schysst snubbe

Jag har ju skrivit en hel del tidigare om min ståndpunkt i äktenskapsfrågan; att man borde införa civiläktenskap för alla. Den linjen följde ju nu inte Hans Regner i sitt förslag till en ny äktenskapslag, även om den ju föreslår ett könsneutralt äktenskap. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalade att Svenska Kyrkan visserligen kan tänka sig att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men just ett partnerskap. Äktenskapet ska vara reserverat för relationen kvinna/man. Han visar sig dock inte vara den talesman för hela Svenska kyrkan som artikeln framställde honom som.

Idag får han en replik från Martin Lind, biskop i Linköping. Han menar att det inte finns några teologiska skäl mot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Bibeltexterna känner inte till samkönade äktenskap av det enkla skälet att sådana ej förekom när texterna skrevs. ... Ordningar får färg och form utifrån den faktiska verkligheten. Men allt skall ses med kärleken som överordnat riktmärke. ... Kan kyrkan välsigna partnerskap, kan kyrkan också kalla partnerskap äktenskap.

Nej, jag tycker fortfarande att det mest rimliga är att skilja kyrkan ifrån juridiken, men lite häftigt är det allt med en biskop som talar mitt språk. Det här är ju precis samma argument jag försökt använda i diskussioner med frikyrkobekanta med rena väggen som resultat. Det ska bli mycket intressant att följa den fortsatta debatten, för det här lär ju knappast få vara sista ordet.

//Fred - som fortfarande undrar varför media framhärdar med att kalla könsneutrala äktenskap för homoäktenskap

Det var bara vita lögner

Vilken dag! Det är verkligen vår på riktigt. Eller till och med nästan sommar på en gång. Efter jobbet satt jag och några kollegor kvar i solen ett tag innan det var dags att dra hemåt. Vi småpratade lite och bara njöt efter en hel dag inom fyra väggar.

Plötsligt ringde en av kollegornas mobil. Hon svarade. Det framgick tydligt att det var hennes pojkvän i andra änden. Hon sade:

Du, jag sitter fast i ett möte just nu, jag ringer tillbaka när vi är klara, det tar väl nån halvtimme.

Så fort hon lagt på undrade en annan kollega om varför hon ljugit. Den tilltalade småskrattade lite roat och förklarade att hon visste vad pojkvännen ville prata om, och att hon inte tyckte att det var läge att göra det just nu inför oss. Särskilt inte som det var så skönt i solen. Den förklaringen köpte inte kollegan som frågat. En lögn är en lögn menade han, och sådana är aldrig ok, i synnerhet inte i ett förhållande. Tur inte Berit var där. Det hade kunnat bli riktigt hett. Jag tyckte det började kännas som läge att njuta av solen någon annanstans, och dessutom hade jag en tid att passa. På väg därifrån funderade jag över hur ok en vit lögn egentligen är. Jag fick ganska snart möjlighet att ta ställning i praktiken.

En dryg timme senare gick jag genom centrum på väg hem. Helt plötsligt stod han bara där. Killen jag var på dejt med för en dryg vecka sedan. Vi har snackat ett par gånger sedan dess, men inte setts. Kul! Tills han frågade om jag kom direkt från jobbet. Ett sanningsenligt svar hade kunnat lyda ungefär så här:

Ehh... nej. Jag gick ett brev dagen efter att vi setts om att en tidigare partner tydligen har klamydia. Har precis varit på könsmottagningen och kollat mitt testresultat.

Men nej, det kändes inte riktigt som ett smart drag att komma med det andra gången jag träffar Mr Potentiell Vårförälskelse. Även om testet var helt grönt. Så jo, jag kom visst direkt från jobbet trots allt.

Jodå, vita lögner är heeelt ok ibland.

//Fred - helt grön

Oj! Glömde...

En ny undersökning gjord vid Kinsey-institutet visar att kvinnor tittar mer på mäns nedre regioner än vad männen tittar på kvinnors kroppar.

Man lät män och kvinnor titta på avklädda bilder av det motsatta könet och följde sedan deras blickar för att se var det hamnade. Det visade sig att män i huvudsak studerade ansikten, medan kvinnors kollade in de nedre regionerna. Slutsatsen är att kvinnor tittar på könsorgan i större utsträckning än vad män gör.

Eller också glömde man att kolla om killarna överhuvudtaget var intresserade av att kolla in en naken brud..? Mouhaha... vilken miss det vore. Hade jag satts att kolla in bilder på nakna brudar hade jag helt klart gjort mitt allra bästa för att undvika att låta blicken falla på muttan. Euww euww euww...

Oavsett... det verkar vara en ruskigt heteronormativ undersökning det där. Hur kollar homosexuella män in andra män i jämförelse..? Eller dito kvinnor? Och det kanske vore väl djärvt, men hur kollar heterosexuella män på andra nakna män..? Nej, jag tänker inte antyda något om deras läggning, men inte fan är det ögonkontakt man får i duschen på gymmet precis. Det vore liiite intressant att se vilket utslag mäns kukmätarinstinkter skulle ge i en sådan undersökning. Det hade kunnat bli en chic rubrik i SvD det.

//Fred - färdig för sängen

Chattexperimentet avslutat!

Så där, chattexperimentet är alltså avslutat! Wow... det var riktigt lyckat! Är helt slut i händerna och huvudet efter att ha suttit i ett par timmar och skrivit så att fingrarna nästan tagit eld. Det var helt klart en utmaning för simultanförmågan!

26 personer addade sig till min MSN-adress och ett drygt tiotal dök upp för att snacka. Jättekul att få möjlighet att möta er som jag annars bara möter här på bloggen (och några som jag inte alls mött förut) på ett lite annat sätt!

Tack till alla er som dök upp! Nu blir det gyrospizza här!

//Fred - nöjd och hungrig

Kändischat med Fred!

Jodå, jag förstår att ni har undrat. Varför får Erik Segerstedt och Salem al Fakir ha en alldeles egen kändischatt, när inte ens Fred haft någon?

Men goda nyheter, snart är ordningen återställd och er saknad och längtan kan äntligen få nå sitt slut!

Jag bjuder nämligen härmed in alla mina fans, läsare och övrigt löst folk till chattmingel på MSN nu på söndag den 15e april med start kl. 17.00!

En handfull läsare kommenterar varje eller vartannat av mina inlägg, ytterligare ett tiotal gör det regelbundet men mer sällan. Men min besökslogg säger att uppåt ett hundratal läsare läser min blogg flera gånger i veckan eller åtminstone regelbundet - uppenbarligen utan att göra minsta väsen av sig. Dags att ändra på det nu tycker jag! Jag vill veta vilka ni är, så kika in på söndag!

Hur? Adda först rightsaidfred@bredband.net på MSN. Försök sedan bita ihop tills på söndag framåt 17-hugget. Då är det nämligen dags att logga in!

Sedan är det bara att chatta loss, i det stora gruppsamtalet eller privat. Ställ frågorna du aldrig vågat ställa eller kom bara in och hälsa och chattmingla om högt och lågt.

Har du inte MSN? Ladda ner gratis här.

Det här blir intressant.

//Fred - som kanske borde skaffa sig ett liv, men istället odlar myten om sig själv