Om bögar, män och aliens

I juninumret av QX påstår Ronny Larsson att vår crush på englandsettorna Maroon5's sångare Adam Levine intensifieras efter att han sagt att han önskar att han vore bög eftersom förhållanden mellan män verkar mer okomplicerade och att det inte uppstår kommunikationskrockar som i heteroförhållanden.

Ehh... Jag börjar snarare klökas när en heterograbb häver ur sig att Det kanske inte vore så dumt att vara bög, kombinerat med en drömmande blick som säger allt om hans föreställning av en tillvaro där man slipper fundera över toalettringar, PMS eller över var pizzakartonger och smutsiga underkläder bör hamna, tillsammans med en snubbe att dricka bärs framför Tipsextra med, som man kan knulla på när man... eller nä förresten, han kommer inte så långt som till det sista.

Men resonemanget bygger på en fet jävla myt. Man har inte relationer med kön, man har i första hand relationer med individer. Det är i det mötet krockar kan uppstå. Att man sedan attraheras av individer av ett visst kön är en helt annan sak. Killar är aliens. Var och en på sitt sätt. Somliga är riktigt heta och ganska fantastiska, men fortfarande - aliens. Obegripliga och oemotståndliga på samma gång.

Jag hade inte blivit ledsen alls om Levine verkligen vore bög - han är en rätt het alien. Men det skulle inte göra någon skillnad. Han vore fortfarande en alien.

//Fred - vars crush inte intensifierats

De bögeriframkallande barnprogrammen

Nu verkar den polska barnombudsmannen Ewa Sowinska ha tagit sitt förnuft tillfånga sansat sig något. En ledande sexolog har nämligen bedömt att Tinky Winky och hans handväska inte har någon negativ psykisk inverkan på barn, vilket fått henne att backa från sina farhågor om att hans handväska skulle göra polska barn till bögar.

Men stackars Ewa är ju långtifrån hemma ännu! Det finns ju fler barnprogram att ta en närmare titt på, så varför inte hjälpa henne lite på traven med att spåra misstänkta företeelser och deras tänkbara inverkan på oskyldiga barnasinnen?

Barbapapa - Jo, jag nämnde ju honom redan i det förra inlägget. Han är ju rosa, och alla veeet ju att rosa är en färg för brudar och bögar. För att inte tala om det faktum att han kan ta vilken form som helst.

Smurfarna - Hur funkar det egentligen där borta i Svampbyn i det Glömda Landet? Är den en enda stor och go polyamorös familj runt den enda kvinnan, Smurfina? Eller har hon ett monogamt förhållande med Heterosmurfen medan de övriga knullar varandra blå(!)?

Bananer i pyjamas - Två rejält tilltagna fallossymboler i nattkläder. Behöver jag säga mer?

Och hur är det nu egentligen med Batman och Robin? Dessutom lär Dr Snuggles, professor Balthazar och björnen Paddington också vara bögar, om jag nu blev det genom barnprogrammen.

Media: DN, SvD

//Fred - lite barnprogramsnostalgisk

Ny logga!

Har hållit på och funderat bra länge nu på hur en schysst logga för bloggen skulle kunna se ut. Den förra kändes inte helt rätt och lite trist dessutom. Men projektet har gått trögt. Idéerna har inte regnat precis... Dessutom är det ett handikapp att inte riktigt ha kompetensen att omsätta lysande logoidéer till en motsvarande logoverklighet. Nu har jag dock pillat lite och äntligen lyckats fått till en logga jag tror kan funka!

En tatuering sitter så nära bögen den kan komma, och snubben på bilden fick säkert en rejäl upplevelse när han insåg att handbojorna bara var till för att hålla honom på plats medan nålen jobbade. Eller nåt.
Så, vad tycks?

//Fred

Polacker på krigsstigen

Den polska regeringens iver att motarbeta homosexualitet börjar ta sig riiiktigt intressanta yttringar. Att de motarbetar pridefirande och som nyligen, uttalat att man tänker sparka lärare som "marknadsför" homosexualitet är visserligen vidrigt så det räcker och blir över - men samtidigt ganska väntade aktioner med tanke den hållning man deklararerade redan från början. Men nu jävlar tar de i med hårdhandskarna ordentligt... och sätter Teletubbies i skottgluggen!

Barnombudsmannen Ewa Sowinska har nämligen uppmärksammat det faktum att Tinky Winky är längre än de andra teletubbiesarna - och trots det bär han/hon/den handväska! Vilket hon kommenterar med orden Jag har hört att det kan vara en dold homosexuell insinuation.

Så nu har hon tillsatt en utredning för att ta reda på om detta hemska handväskbärande av en lång lila teletubby uppmuntrar barn att bli homosexuella. Om så skulle vara fallet kommer hon att rekommendera tv-kanalerna att sluta sända programmet.

Snälla, kan inte någon berätta för henne att Barbapappa är rosa och kan forma sig till precis. vad. som. helst. och om vilka associationer det kan tänkas ge en livlig fantasi?

Pinsamt Polen!

Media: DN, Expressen Aftonbladet

//Fred - som drämmer handväskan i bordet

Närabögenupplevelser fyller ett år!

Idag är det ett år sedan jag tråksurfade runt och hamnade på Aftonbladets hemsida där jag fick syn på att man kunde testa att blogga hos dem. Eftersom jag inte hade något bättre för mig reggade jag mig och började testa lite. Tolv inlägg på tre dagar - sedan var jag fast och det har bara rullat på.

Det var bra att börja på Aftonbladets blogg. Dess communityliknande upplägg gjorde att man fick mycket respons på det man skrev och det var lätt att skapa nya kontakter. Efter ett tag kändes dock bloggbyn lite för trång och sandlådetendenserna alltför uttalade vilket ledde till flytten hit till Blogger vid nyår (därav bristen på kommentarer i äldre inlägg - de ligger kvar hos AB). Ett lyckat val, såhär i backspegeln. Möjligheterna att utforma sin blogg som man vill är större, jag har större antal läsare, och fler av dem kommer verkligen hit för att de vill läsa det jag skrivit, inte för att de råkat snubbla in.

Från början hade bloggen ett annat namn, men blev Närabögenupplevelser framåt höstkanten. Det tog ett bra tag att hitta ett namn som kändes riktigt bra, men när det väl dök upp satt det som en smäck. Det lär inte bli fler namnbyten.

En annan utveckling under året har varit att jag skrev helt anonymt från början och var väldigt hemlig. Efter hand har jag dock kommit fram till policyn som gäller nu; jag skriver under pseudonym här i bloggen, men mina bekanta vet vem som ligger bakom den liksom mer betrodda trogna läsare. Hemlighetsmakandet blev bara jobbigt - det är roligare så här.

Precis som det står i rubriken har det blivit allt ifrån mer eller mindre meningslöst ordbajs, som t.ex. det här favvoinlägget, till allvarligaste allvar, som min komma-ut-historia som jag är särskilt nöjd med att äntligen ha skrivit ner.

Året har gått fantastiskt fort, samtidigt som det känns lite som om jag alltid bloggat. Tidigare skrev jag inte mer än nödvändigt. Det kändes trist när jag trots allt var tvungen, och jag tyckte inte att jag hade något att skriva när inköpslistorna var klara. Det kanske låter lite pretto, men att upptäcka skrivandet har varit lite av en minirevolution för mig. Som att upptäcka en ny dimension av mig själv. Det är kul att skriva och jag kan faktiskt.

Om året ska summeras måste jag också nämna den riktiga bonusvinsten; alla jag har lärt känna längs vägen. Har hittat några riktiga guldkorn som lett till kontakt utanför bloggvärlden, men lika viktiga är ni andra som återkommer hit, kommenterar regelbundet eller bara läser. Ni är guld!

Framtiden då? Jag lär ju tveklöst fortsätta skriva i alla fall och jag har en del planer i stort och smått. Tanken är dock att lägga större fokus på lustfyllt skrivande - vad jag vill, när och hur ofta jag vill, för att jag vill. Det är lätt att sätta press på sig själv att skriva om det eller det och så eller så ofta, men då försvinner grunden; att skriva för att det är kul.

Så, stor fanfar för året som har gått och för ett nytt år av nya närabögenupplevelser!

//Fred - som firar med ett glas rött efter jobbet

Hatbrott med yxa

En kvinnlig anställd på RFSLs kontor på Sveavägen i Stockholm överfölls idag oprovocerat och inför flera vittnen av en man med yxa. Han var tydligen där som besökare, men efter några frågor om verksamheten drog han alltså fram en yxa. Kvinnan rapporteras dock må efter omständigheterna bra. Hur bra nu det kan vara. Fy fan vad förbannad jag blir!

Förbundsordföranden Sören Andersson menar att det är svårt att se det som något annat än ett hatbrott:

...om man packar ner en yxa och beger sig hit är det ju svårt att utgå från något annat än att det är just ett hatbrott.

Och jo, det är svårt att inte ge honom rätt i det konstaterandet. Ger man sig av från Göteborg med en yxa till RFSLs lokal i Stockholm, med låst dörr flera våningar upp i huset, skaffar sig en ursäkt för att bli insläppt och slår yxan i skallen på den som står närmast så är det ingen slump att han har hamnat just där. Även om raljerande sådana spekulationer tydligen förekommer i bloggosfären. Skrämmande!

Inte minst i ljuset av beskedet häromdagen att hatbrottskursen inte längre kommer att vara en del av polisutbildningen från och med våren 2008. HUR kan det motiveras?

Uppdatering: De första förhören ger enligt SvD vid handen att det verkligen rör sig om ett hatbrott. Mannen ska ha sagt att han ansåg att RFSL sponsrade bögar och att det därför var rätt att ge sig på dem. Attacken var alltså riktad mot RFSL, inte den utsatta kvinnan personligen.

Andra bloggar om: hatbrott, RFSL

Media: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

//Fred - förbannad som fan

My life in Jeopardy

Den lilla timeouten gjorde att Åsiktstorped-Mickes jeopardydattning fick ligga på hyllan ett tag. Nu är den dock nedplockad, upputsad och redo att publiceras.

Den går ut på att likt karaktärerna i en av hans favoritböcker, Microserfs av Douglas Coupland, presentera sig med de sju Jeopardykategorier man skulle ha bäst utgångsläge att knäcka i. Det tog ett tag tag att klämma fram de sista, men jag tycker nog jag fick ihop det rätt bra till slut. Så här ser min spelplan ut:

1. Eurovision Song Contest Det är väl lika bra att avhandla det på en gång. Jag tror jag skulle fixa det ämnet bra mycket bättre än de flesta, och de senaste månadernas bloggande kanske kunde fått dig att ana att den här kategorin skulle finnas med här.

2. Tidsoptimism Jodå, jag kan varenda trick i boken. Hur man inbillar sig att man hinner med disken de där fem minuterna man har på sig innan man bör gå till bussen. Hur många snoozningar man hinner med utan att det går ut över frulle, dusch och övriga morgonbestyr. Hur man gör en effektiv krisplan om snoozedosen överskrids. Hur man får "det där ska vara klart om en vecka" att bli synonymt med "jag har en hel jävla evighet på mig". Det mest fantastiska är hur många gånger jag trots allt faktiskt hinner i tid.

3. B-skräck på film Jag älskar film och skulle kunna framhålla smakriktningar som skulle få mig att framstå som en finsmakare. Men... det finns inte mycket som får en att varva ner lika effektivt efter en hård vecka på jobbet som att se ett gäng snygga men korkade highschoolkids en efter en mer eller mindre schablonmässigt brutalslaktas i mörka källare under regniga nätter. Det där kan förmodligen låta rätt illa, och kan säkert sönderanalyseras hur mycket som helst - men låt bli. För min del är en dos underhållningsvåld just bara en skön dos eskapistiskt underhållningsvåld.

4. Trackslistan - de första tio åren Musikintresset är stort och brett och statistik i alla dess former har en fantastisk förmåga att fastna i mitt huvud. När de områdena kombineras kan resultatet bli nörderi på riktigt hög nivå. Under Tracks första tio år hade jag stenkoll. Listorna skrevs noggrant ned och jag gjorde egen statistik utifrån dem. Jag håller fortfarande rätt bra, men bredare listkoll, men det som fastnade under de åren sitter där det sitter. Jag kan t.ex. fortfarande rabbla vilka placeringar i stort sett vilken låt som helst hade på listan '87.

5. Rättstavning Johodå, jag är faktiskt en jävel på att stava. Skriver väl hyggligt överhuvudtaget, men jag stavar mer eller mindre aldrig fel - vilket lett till att jag jämt får korrekturläsa bekantskapskretsens litterära alster av olika slag.

6. Laktosinnehåll i livsmedel Det här är ett ganska nyvunnet kunskapsområde efter en diagnos på lite senare dagar. Inte för att jag tagit så väldigt stora intryck av den, det är svårt att lära gamla hundar att sitta och lidandet för ignorans av den uppnår inte alls dimensionerna av vad motsvarande försakande av livets goda skulle innebära. Trots det - koll har jag.

7. HBT i media 2006/07 Sedan jag började blogga har jag fått riktigt schysst koll på nyhetsflödet i det ämnet, allt från meningslöst skvaller om vem som är bög till politisk debatt. Visst hade jag av självklara skäl viss koll redan innan, men bloggandet har gett en chans att reagera på debatt och händelser och inte längre bara konstatera och se på - en drivkraft att ytterligare dammsuga efter stoff. Den stora lärdomen av det är väl faktiskt tyvärr att vi trots framsteg har långt kvar innan vår plats är given och självklar på samma villkor som andras.

Eftersom jag är så sent ute har väl redan de flesta hunnit utmanas, men om någon av mina läsare mot förmodan sluppit undan: consider yourself dattad!

//Fred - hemma igen

Han är tillbaka!

Sådär, nu får det vara nog med bloggvila! Abstinensen har börjat göra sig ordentligt påmind och jag har en del nya idéer. Dessutom är det ganska vältajmat med en comeback med tanke på att bloggen faktiskt fyller ett år i morgon! Mer om det i morgon...


Har precis tillbringat helgen nere i Skåne. Fantastiskt intensivt som vanligt. Har hunnit shoppa bort halva lönen, spana in bögutbudet på the local bögklubb, vara på utomhusbarndop i regn, igga Mors dag hemma hos mor, slentrianragga på Qruiser, spendera nätter i en för kort bäddsoffa och lite schizigt längta hem och samtidigt längta efter en fast tillvaro i Skåne. Mycket att sortera, men så har jag också ett par timmars hemresa på tåg att döda senare idag.

//Fred - tillbaka på banan

Förlåt mig, ty jag har försummat min blogg

Jo, jag vet. Jag har varit väldigt frånvarande här några dagar. Kände mig lite bloggsliten efter den senaste tidens projekt och insåg att jag behövde lite timeout för att hämta ny lust och inspiration, vilket tajmat fint med sommarens ingång och andra lockelser. Har dock inga som helst planer på att lägga ner bloggandet, därtill är jag alldeles för addicted. Känner redan att suget börjar komma tillbaka, så räkna med en återkomst med full kraft inom kort!

Ta det som ett hot eller ett löfte - vi ses här igen mer eller mindre snart! Att åtminstone några verkar ha hunnit sakna mig funkar fint som bränsle. Tack!

//Fred - som vill sakna liiite mer först

Tillbaka till rötterna

Så, efter en riktigt intensiv period, då min blogg lite oplanerat transformerades till en fabulös schlagerblogg är det hög tid att plocka ner eurovisionskylten för i år. Till mångas glädje kanske. Har ju insett att det nog inte riktigt har gått att känna igen sig här på sistone om man kommit hit för att läsa det vanliga allmänbögiga ordbajset och homodebatterandet.

För min del har jag haft riktigt kul och dessutom aldrig förut haft besökssiffror som ens liknar de jag haft den senaste veckan. Nu börjar dock en rätt ordentlig eurovisionmättnad infinna sig så på det stora hela känns det riktigt skönt att gå tillbaka till mina bloggrötter. Jag kan till och med sträcka mig till att både lova och svära att det kommer att bli minimalt av allt vad schlager heter här ett bra tag framöver. Åtminstone till framåt en viss torsdagkväll i början av augusti.

På kortare sikt ser jag fram emot fyra dagars långhelg, med som det verkar, en hel del bloggtid om ett par arbetstimmar. Resten av dagen tänker jag passa på att vara lite mallig över att jag åtminstone för en dag lyckats knipa förstaplatsen på Bloggportalens topplista över de mest besökta HBT-bloggarna. Grattis åt mig!
//Fred - som biter ihop inför de sista timmarna jobb innan helg

Fred - han med den stora

Måndagar är måndagar, och den här var inget undantag. Grymt segt att komma igång, och dessutom är det väldigt mycket jobb just nu. Kompenserade lite genom att gå ut och käka sushi på vägen hem. Där fick jag lite oväntat dagens bästa garv. Jag blev nämligen tvungen att besöka toaletten. Det var kö.

Bakom mig stod en kvinna och hennes son i fem- sexårsåldern. Sonen höll låda hela tiden och kommenterade och frågade om allt han såg och tänkte. Förmodligen hade han hållit på och tugga ganska länge, för mamman svarade honom bara kort och lite irriterat.

Snart blev det min tur. Genom dörren hörde jag pojken fortsätta prata. Jag var ordentligt nödig, så det skvalade på rätt bra. Då hör jag pojken som med inlevelse säger:

- Mamma, det hörs att han kissar med stor snopp!

Jag var som sagt trött och lite sliten och kunde inte låta bli att börja asgarva. Vilket förmodligen hördes ut, för där var det nu alldeles tyst.

När jag kom ut minuten senare var mamman och pojken borta. Men de kvarvarande i kön såg roade ut. Sushin smakade riktigt bra!

//Fred - som kissar med stor

Förbannade fariséer!

Det är många år sedan jag hade något närmare samröre med Pingstkyrkan nu. Ja, om man bortser ifrån det faktum att halva släkten ju är medlemmar då. Å andra sidan var det rätt länge sedan jag hade något närmare samröre med dem också.

Trots det gör de sig påminda ibland, de bekanta från den eran. Förra året damp det t.ex. ner ett brev. Ett par handskrivna sidor från en av handstilen och innehållet att döma äldre kvinna som helt uppenbarligen mycket väl vet vem jag är. Hon skrev att hon har nöd för mig och att jag måste förstå att jag är på väg mot helvetet. Hon argumenterade utifrån de bibelord hennes likar brukar använda emot homosexualitet. Romarbrevet 1:26-27 och 1 Korintierbrevet 6:9-10 i synnerhet. Det enda utrymme hennes brev gav till försoning var att jag återgick till "den rätta vägen". Hon avslutade helveteshoten med att jag alltid finns i hennes böner och signaturen En församlingssyster. Jodå, brevet var anonymt.

Igår hände det igen. På hallmattan låg ett gult madrasserat kuvert med min adress handskriven på. Jag blev så klart nyfiken och undrade vad det var. Jag väntade inget paket. Så jag öppnade.

Inuti låg en bok. Ingen hälsning, ingen förklaring alls. Bara en bok. Med titeln Glimtar av nästa liv och undertiteln 25 personer berättar om sina näradödenupplevelser. Que..? Varför har jag fått den boken..? Jag kollade på baksidan. Och då föll poletten ner. Utgiven av Gospel Media stod det. My God(!)... att de aldrig ger sig.

Jag behöver inte läsa en rad av boken för att veta exakt vad den innehåller. Folk som varit nära döden berättar om hur de antingen mött Jesus och alla hans änglar eller fan själv och alla hans småjävlar. Alltsammans med ett stort mässande Vänd om till den rätta vägen medan tid ännu är ekande i bakgrunden. Det är ta mig fan så man nästan spyr på fläcken!

Är jag otacksam över deras omtanke nu? Glöm det! Det stör mig enormt att folk jag inte känner tror sig veta hur det är ställt med min själ och vart min kompass är inställd och ovanpå det tycker sig ha rätt att delge mig den åsikten utan att ens klara av att stå för att de har den.

Jag diskuterar gärna, men anonyma fördömanden förklädda till omtanke betackar jag mig för.

//Fred - som dessutom har lite noja och undrar om bokens titel anspelar på bloggens namn

Shopping som Prozac

Jo, jag vet. Det har varit lite taskigt med uppdateringen av bloggen den här veckan, men jag har haft häcken full (i den trista meningen) hela veckan. En fantastisk massa jobb. Vilket gjorde att jag när fredagen igår äntligen kom, och dessutom sammanföll med lönedag kände att jag var tvungen att tröstshoppa lite. När nu veckan varit som den varit så behövdes det rätt rejält mycket tröst, så jag kom hem med en ny vårgarderob och en ny mobil.

Satt och lekte med den senare hela kvällen igår. Eller rättare sagt, så länge jag lyckades hålla mig vaken. En Sony Ericsson K800i. Har en känsla av att vi kommer att bli riktigt goda vänner, vilket jag inte riktigt blev med företrädaren, en Samsung. Kameran är riktigt schysst. Får se om det kommer att märkas här på bloggen. Det är i alla fall helt klart roligare att fota när det finns chans att se vad bilderna föreställer, vilket inte var en självklarhet med bilderna från förra mobben. Dessutom är den snygg och ser nästan ut som ett syskon till min iPod där de ligger bredvid varandra.

Nåja, efter 14 timmars sömn i natt känner jag mig ganska fit igen. Förvänta er lite högre bloggaktivitet i helgen. Har en hel massa schlager att ta igen t.ex. Först på tur är Makedonien.

//Fred - prylbög. Också.

Martin Lind - en schysst snubbe

Jag har ju skrivit en hel del tidigare om min ståndpunkt i äktenskapsfrågan; att man borde införa civiläktenskap för alla. Den linjen följde ju nu inte Hans Regner i sitt förslag till en ny äktenskapslag, även om den ju föreslår ett könsneutralt äktenskap. Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalade att Svenska Kyrkan visserligen kan tänka sig att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men just ett partnerskap. Äktenskapet ska vara reserverat för relationen kvinna/man. Han visar sig dock inte vara den talesman för hela Svenska kyrkan som artikeln framställde honom som.

Idag får han en replik från Martin Lind, biskop i Linköping. Han menar att det inte finns några teologiska skäl mot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Bibeltexterna känner inte till samkönade äktenskap av det enkla skälet att sådana ej förekom när texterna skrevs. ... Ordningar får färg och form utifrån den faktiska verkligheten. Men allt skall ses med kärleken som överordnat riktmärke. ... Kan kyrkan välsigna partnerskap, kan kyrkan också kalla partnerskap äktenskap.

Nej, jag tycker fortfarande att det mest rimliga är att skilja kyrkan ifrån juridiken, men lite häftigt är det allt med en biskop som talar mitt språk. Det här är ju precis samma argument jag försökt använda i diskussioner med frikyrkobekanta med rena väggen som resultat. Det ska bli mycket intressant att följa den fortsatta debatten, för det här lär ju knappast få vara sista ordet.

//Fred - som fortfarande undrar varför media framhärdar med att kalla könsneutrala äktenskap för homoäktenskap

Det var bara vita lögner

Vilken dag! Det är verkligen vår på riktigt. Eller till och med nästan sommar på en gång. Efter jobbet satt jag och några kollegor kvar i solen ett tag innan det var dags att dra hemåt. Vi småpratade lite och bara njöt efter en hel dag inom fyra väggar.

Plötsligt ringde en av kollegornas mobil. Hon svarade. Det framgick tydligt att det var hennes pojkvän i andra änden. Hon sade:

Du, jag sitter fast i ett möte just nu, jag ringer tillbaka när vi är klara, det tar väl nån halvtimme.

Så fort hon lagt på undrade en annan kollega om varför hon ljugit. Den tilltalade småskrattade lite roat och förklarade att hon visste vad pojkvännen ville prata om, och att hon inte tyckte att det var läge att göra det just nu inför oss. Särskilt inte som det var så skönt i solen. Den förklaringen köpte inte kollegan som frågat. En lögn är en lögn menade han, och sådana är aldrig ok, i synnerhet inte i ett förhållande. Tur inte Berit var där. Det hade kunnat bli riktigt hett. Jag tyckte det började kännas som läge att njuta av solen någon annanstans, och dessutom hade jag en tid att passa. På väg därifrån funderade jag över hur ok en vit lögn egentligen är. Jag fick ganska snart möjlighet att ta ställning i praktiken.

En dryg timme senare gick jag genom centrum på väg hem. Helt plötsligt stod han bara där. Killen jag var på dejt med för en dryg vecka sedan. Vi har snackat ett par gånger sedan dess, men inte setts. Kul! Tills han frågade om jag kom direkt från jobbet. Ett sanningsenligt svar hade kunnat lyda ungefär så här:

Ehh... nej. Jag gick ett brev dagen efter att vi setts om att en tidigare partner tydligen har klamydia. Har precis varit på könsmottagningen och kollat mitt testresultat.

Men nej, det kändes inte riktigt som ett smart drag att komma med det andra gången jag träffar Mr Potentiell Vårförälskelse. Även om testet var helt grönt. Så jo, jag kom visst direkt från jobbet trots allt.

Jodå, vita lögner är heeelt ok ibland.

//Fred - helt grön

Oj! Glömde...

En ny undersökning gjord vid Kinsey-institutet visar att kvinnor tittar mer på mäns nedre regioner än vad männen tittar på kvinnors kroppar.

Man lät män och kvinnor titta på avklädda bilder av det motsatta könet och följde sedan deras blickar för att se var det hamnade. Det visade sig att män i huvudsak studerade ansikten, medan kvinnors kollade in de nedre regionerna. Slutsatsen är att kvinnor tittar på könsorgan i större utsträckning än vad män gör.

Eller också glömde man att kolla om killarna överhuvudtaget var intresserade av att kolla in en naken brud..? Mouhaha... vilken miss det vore. Hade jag satts att kolla in bilder på nakna brudar hade jag helt klart gjort mitt allra bästa för att undvika att låta blicken falla på muttan. Euww euww euww...

Oavsett... det verkar vara en ruskigt heteronormativ undersökning det där. Hur kollar homosexuella män in andra män i jämförelse..? Eller dito kvinnor? Och det kanske vore väl djärvt, men hur kollar heterosexuella män på andra nakna män..? Nej, jag tänker inte antyda något om deras läggning, men inte fan är det ögonkontakt man får i duschen på gymmet precis. Det vore liiite intressant att se vilket utslag mäns kukmätarinstinkter skulle ge i en sådan undersökning. Det hade kunnat bli en chic rubrik i SvD det.

//Fred - färdig för sängen

Chattexperimentet avslutat!

Så där, chattexperimentet är alltså avslutat! Wow... det var riktigt lyckat! Är helt slut i händerna och huvudet efter att ha suttit i ett par timmar och skrivit så att fingrarna nästan tagit eld. Det var helt klart en utmaning för simultanförmågan!

26 personer addade sig till min MSN-adress och ett drygt tiotal dök upp för att snacka. Jättekul att få möjlighet att möta er som jag annars bara möter här på bloggen (och några som jag inte alls mött förut) på ett lite annat sätt!

Tack till alla er som dök upp! Nu blir det gyrospizza här!

//Fred - nöjd och hungrig

Kändischat med Fred!

Jodå, jag förstår att ni har undrat. Varför får Erik Segerstedt och Salem al Fakir ha en alldeles egen kändischatt, när inte ens Fred haft någon?

Men goda nyheter, snart är ordningen återställd och er saknad och längtan kan äntligen få nå sitt slut!

Jag bjuder nämligen härmed in alla mina fans, läsare och övrigt löst folk till chattmingel på MSN nu på söndag den 15e april med start kl. 17.00!

En handfull läsare kommenterar varje eller vartannat av mina inlägg, ytterligare ett tiotal gör det regelbundet men mer sällan. Men min besökslogg säger att uppåt ett hundratal läsare läser min blogg flera gånger i veckan eller åtminstone regelbundet - uppenbarligen utan att göra minsta väsen av sig. Dags att ändra på det nu tycker jag! Jag vill veta vilka ni är, så kika in på söndag!

Hur? Adda först rightsaidfred@bredband.net på MSN. Försök sedan bita ihop tills på söndag framåt 17-hugget. Då är det nämligen dags att logga in!

Sedan är det bara att chatta loss, i det stora gruppsamtalet eller privat. Ställ frågorna du aldrig vågat ställa eller kom bara in och hälsa och chattmingla om högt och lågt.

Har du inte MSN? Ladda ner gratis här.

Det här blir intressant.

//Fred - som kanske borde skaffa sig ett liv, men istället odlar myten om sig själv

10 to 1

Blev utmanad av Boobs, och som den viljelöse stackare till blogghora jag är släppte jag glatt och villigt genast allt arbete för att göra honom till viljes. Here it goes:

Tio första

1. Första bästa kompis: Christian. Vi bodde på samma gata och gjorde allt tillsammans till vi blev gamla nog att upptäcka att vi bara umgicks för att vi alltid gjort det.
2. Första bil: En röd Lincoln cab med vit suflett. En riktig goding i storleksordningen 7-8 cm.
3. Första kärlek: Nja, men första spanet får ni: Pär på lekis. Jag tyckte om att klappa hans hår och tyckte han hade fina ögon. Mormor har berättat att jag sagt att han var fin. Inte snäll eller schysst som man brukar säga om kompisar när man är i den åldern. Det är lite coolt.
4. Första husdjur: Katten Tusse. Jag minns honom inte särskilt bra, men jag minns hur syrran tjöt i veckor när han sprungit bort och sedan förblev spårlöst borta.
5. Första semester: Oj... den första minns jag faktiskt inte.
6. Första jobb: Jag städade på sjukhuset på sommarloven under högstadiet. Minns att jag vägrade ha städpersonalens kläder och istället gick runt och moppade i läkarrock.
7. Första köpta skiva: Some great reward - Depeche Mode
8. Första riktiga kärlek: Min första pojkvän. Vi var ett par från första stund vi sågs och fyra år framöver.
9. Första piercing: Det närmaste jag kommit, och kommer att komma, en piercing var när jag rejsade symaskinens nål rakt igenom pekfingret på syslöjden på högstadiet.
10. Första konsert: Bröderna Herrey på Bäckaskogs slott 1984. Richard var såå het!

Nio senaste

1. Senaste alkoholdrycken: Hmm... löjligt svår fråga. Påskaftonskvällen var blöt, så den senaste alkoholdrycken jag drack lär ha varit den kvällens sista drink, men vilken var det? Sorry, kanske hade fixat det under hypnos, men nu, nae...
2. Senaste bilfärd: När jag åkte med brorsan och hämtade pizza häromkvällen.
3. Senaste filmen du såg: Såg om Daredevil häromkvällen. En blind Ben Affleck i rött läder är inte alls lika illa som det kan låta.
4. Senaste ringda telefonsamtal: Alldeles nyss, ett kort jobbsamtal.
5. Senaste bubbelbadet: I januari. Utomhus på Hasseludden Yasuragi.
6. Senaste kyss: Hmm.... Jag var faktiskt på min första dejt på en halv evighet igår. Den var... lyckad. *sade han nöjt leende*
7. Senaste gången du grät: När jag sympatigrät med en mycket olycklig vän nyligen.
8. Senaste måltiden: Mikrad fiskgratäng nyss på lunchen. Helt ok, men ingen höjdare.
9. Senaste spelade cd: Shock value - Timbaland

Åtta har du nånsin

1. Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej. Polarna finns liksom inte på marknaden för potentiella ragg eller pojkvänsmaterial.
2. Blivit kär vid första ögonkastet? En gång. Se Första riktiga kärlek.
3. Fastnat med blicken i någons urringning? Om något hos en brud fångar min blick är det en schysst klyfta. Jag älskar bröst in a very gay way.
4. Fått ditt hjärta krossat? Njee... det är att ta i, men rejält trampat på i alla fall.
5. Sagt att du älskar någon utan att mena det? För mig är Jag älskar dig väldigt starka ord. Nej, jag har aldrig sagt dem utan att mena dem.
6. Haft ett one night stand? Men hallå... vad är det för fråga? Vilken blir nästa? Om jag andats? Ge mig en enda bra anledning till att en snygg man i sina bästa år skulle nöja sig med högerhanden! Inte? Tänkte väl det.
7. Busringt till någon? Hmm... njee... inte i den klassiska meningen i alla fall.
8. Stulit något? Jo, som en del i tonårsprylen när gränser skulle testas och grupptrycket var rättesnöret.

Sju spårlöst försvunna

1. Mina svarta läderhandskar - förmodligen kvarglömda på bussen
2. Min dialekt - lika bra det skulle några säga, men jag saknar den faktiskt.
3. Min Energiejeansjacka - letade runt hela lägenheten när det var schysst väder förra veckan, men icke...
4. Senaste lönen - pengar rullar ruskigt fort en ledig vecka.
5. Den söta lilla flickan - ja vart fan tog hon vägen?
6. Kd - vore spårlöst borta om det var riksdagsval idag. Riktigt synd! (Vilket borde få ett helt eget blogginlägg).
7. Kebabpizzan - från favvopizzerian på hörnets meny. Stor sorg tills jag insåg att gyrospizzan är ännu bättre.

Sex saker du gjort idag

1. Pimplat kaffe. Var ruskigt svårtstartad idag.
2. Sprungit till bussen.
3. Satt igång larmet på jobbet. Precis vad man inte behöver på morgonen.
4. Funderat över hur på det är ok att vara efter första dejten.
5. Filat på några kommande blogginlägg.
6. Jobbat lite, med betoning på lite.

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Min iPod - alltid.
2. Kuken - ursäkta min franska.
3. Sovmorgnar - jag hatar inte mycket, men morgonmänniskornas tyranni är en sådan sak.
4. Min skivsamling
5. Min blogg - har hunnit bli riktigt fäst vid den.

Fyra personer du kan berätta allt för

Den frågan funkar inte riktigt med min bloggpolicy; att utelämna namn. Men det finns ganska exakt fyra personer jag kan berätta precis allt för. Ni vet vilka ni är och jag är väldigt glad att ni finns.

Tre val

1. Blått eller rött? Definitivt blått. Jag klär bäst i blått och tycker att blått känns cleant och fräscht.
2. Sommar eller vinter? Sommar! Vintern är bara en passersträcka mot nästa sommar
3. Choklad eller chips? Choklad! Helst lite mörkare. I forntiden hade jag svarat chips, men jag har svullat bort suget efter dem sedan dess.

Två saker att göra innan du dör

1. Att lära mig spela ett instrument ordentligt. Sörjer att det inte blivit av hittills.
2. Att se betydligt mer av världen. Den är stor.

En sak du ångrar

1. Nej, jag tror på att lära sig av sina misstag, men inte på att ångra sig.

Skickar vidare till Cara Mia, Kim den skamlöse, Snopptastic Hanna och Stan som behöver få lite fart på sin blogg.

//Fred - måndagsseg en tisdag

Ibland är överarmar precis som bröst

Fick en retorisk fråga i en kommentar på mitt förra inlägg om ifall jag möjligen fascineras av överarmar. Visst har han rätt. Jag tror visserligen inte att drömkillen har en rad fysiska egenskaper som måste prickas av, men ett par schyssta överarmar måste onekligen räknas som en bonus.

Hans kommentar fick mig lätt rodnande att minnas en händelse från när jag var alldeles nyutkommen. Så kära läsare, bara för er, lite offentlig förnedring:

Jag hade varit ute och festat och träffat en kille. Vi bestämde oss för att ses på en fika dagen därpå. Han var en stor kille. Byggartypen, vilket egentligen inte är riktigt min kopp the. Lite too much liksom. Men han var snygg, trevlig och en schysst merit tyckte jag, nyutkommen och överväldigad av allting som jag var då. Det var en varm sommardag när vi slog oss ner på en uteservering för att fika och han var klädd i en mörkblå t-shirt som satt som en kroppsmålning. Han var lättpratad och vi hade riktigt trevligt, men jag hade väääldigt svårt att slita blicken och tanken ifrån det där stället där t-shirtens ärm övergick i hud. Shit vilka överarmar!

Till slut kände jag mig tvungen att kommentera dem. Han tackade för komplimangen, skrattade lite och sa:

Jag satt just och tänkte att nu vet jag hur brudar menar när de säger att det ibland känns som om killar pratar med deras bröst.

Jag bara dog. Jag tyckte det var fruktansvärt pinsamt, och insåg inte där och då, grön som jag var, att han förmodligen fått mig precis dit han ville. Jag repade mig dock snabbt och vi fortsatte att ses ett tag tills han visade sig vara en skitstövel av rang. Jag hade dock insett att man med lite god illvilja skulle kunna se storleken på hans överarmar som kompensation för annat, som i lika hög grad som hans överarmar var stora, inte var det.

Jag veeet, det är elakt, men det gör det liiite lättare att leva med mitt stirrande debacle och hans egotripp första gången vi sågs.

//Fred - som numera (oftast) spanar mer subtilt

Kongressrapport

Inte helt otippat blev det inget bloggat från Skövde. Det fanns liksom ingen tid att leta rätt på en dator och i ärlighetens namn kändes det väl inte såå högprioriterat heller. Förhandlingarna var intensiva och den lilla tid som fanns över var inte särskilt svår att fylla.

Det har varit en bra helg! Besluten togs, med något litet undantag, i enligt mitt tycke helt rätt riktning efter goda men förvånansvärt få diskussioner. Besluten innebär bland annat att RFSL inte längre utläses Riksförbundet för sexuellt likaberättigande utan istället Riksförbundet för homo-, bisexuellas och transpersoners rättigheter, att kongress från och med nästa år kommer att hållas vartannat år och att vi har infört normalstadgar för lokalavdelningarna. De prioriterade områdena under det kommande året blir könsneutralt äktenskap, HIV och hälsa, asylfrågan och internationellt arbete.

Ett stort antal politiker och andra gäster har talat under helgen. EU-minister Cecilia Malmström utlovade fortsatt arbete mot diskriminering, bland annat med orden Lagstiftning som ger grund för diskriminering får inte ske. Intressant med tanke på äktenskapsutredningen. Den tråden tog Vänsterpartiets Lars Ohly upp när han utlovade att hans parti inte ställer upp på en äktenskapslag som ger utrymme för diskriminering och som symbol för detta överlämnade en bröllopstårta (som för övrigt var riktigt smarrig). Till folkets jubel belönades han för detta med en kyss av förbundsordförande Sören Andersson.

Talet som gjorde mest intryck på mig var dock det från Karin Långström Vinge, präst i Svenska Kyrkan och tillika en av de bloggskribenter jag regelbundet läser. Med min bakgrund i Pingstkyrkan har jag länge varit minst sagt skeptisk till kristna. Jag delar inte hennes tro, men hon har åtminstone fått mig att se att alla kristna inte motsvarar bilden jag haft, och ännu viktigare; att tro att det faktiskt finns möjlighet att mötas.

RFSL fick också en ny styrelse under den för sjunde gången omvalde Sören. På pappret ser det riktigt bra ut tycker jag, även om den har en lite väl röd färg för att jag ska känna mig riktigt nöjd. Förbundssekreterare Hans Boskär är kommunfullmäktigeledamot för (s) i Örebro, Madelaine Vilgren landstingfullmäktigeledamot för desamma i Östergötland och Peter Frejhagen är politisk handläggare för den socialdemokratisa riksdagsgruppen. Lägg därtill den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis och summa fyra förbundsstyrelseledamöter är röda medan såvitt jag vet ingen av de övriga kan ges politisk färg utifrån aktivt arbete.

Den traditionsenliga kongressfesten som hölls på Bogrens salonger var riktigt nice bortsett från ett riktigt b karaokeliknande framträdande av Mathias Holmgren. Bland annat gjorde jag och stormumriken, Sören, under kvällen ett väldigt improviserat test av hur HBT-vänligt Skövde är. Efter att ha checkat möjliga flyktvägar placerade vi oss på väl synlig plats på Harrys och var typ väldigt gosiga. Folk höjde knappt på ögonbrynen. Där och då var vi nästan lite besvikna, men betyget är helt klart gott till Skövde.

För min egen del noterar jag också att jag nog kan glömma det där med att jag bloggar anonymt. Under helgen kom en handfull personer oberoende av varandra fram för att på ett eller annat sätt kommentera min blogg. Vet en så vet alla är ett nog så passande talessätt i sammanhanget. Men nåja, det känns faktiskt som om det spelar mindre roll.

//Fred - helt slut efter helgens arbete, eller om det efter är lördagens päronkonjak

Blåst!

Har precis börjat kvickna till efter att intensivt ha försökt mota förvirrade och slitna hjärnceller på plats sedan jag kom hem från kongressandet i Skövde i går kväll. Det blev dunk ner i soffan så fort jag kom hem och där blev jag visst kvar tills i förmiddags.

Trodde jag klarat att kryssa mig oskadd förbi gårdagens aprilskämtande, ända tills jag lyssnade av mitt mobilsvar när jag vaknat till liv. Där skulle tydligen finnas åtta meddelanden sedan igår, men det visade sig vara sju klick i luren och det åttonde meddelandet började med ett gapskratt innan en polare sade att han tyckte jag skulle lyssna på mitt svarsmeddelande. Que..?

Jag gjorde det. En väldigt formell röst som definitivt inte är min och störande nog ingen jag känner igen säger:

Hej! Du har kommit till (mitt namn)! Jag kan tyvärr inte ta emot ditt samtal eftersom jag är upptagen med att plöja kött på bögkonferens i Skövde. Lämna ett meddelande efter pipet så hör jag av mig så fort jag kan!

Undrar en hel del över vem det är som ska hängas för det här men vill däremot helst inte tänka på vilka de tidigare sju som ringt är. Morsan? Mormor? Chefen? Eller en och samma person som velat försäkra sig om att de hört rätt?

Lärdomen är i alla fall att man inte lägger ifrån sig mobilen den första april (i synnerhet inte i en kongressal med 130 lagom rastlösa kongressombud) och jag borde nog överväga att använda PIN-kod trots att jag aldrig lyckas ta mig förbi den på fyllan.

//Fred - som skriver kongressrapport

Live från barrikaden

Väskan är packad! I morgon drar jag nämligen till Skövde för att bevista RFSLs kongress som äger rum i helgen. Det lär bli intensiva dagar. 17 motioner och åtta propositioner om alltifrån surrogatmödraskap, normalstadgar till asylhantering av HBT-personer ska behandlas på en helg.

I morgon eftermiddag kommer EU-minister Cecilia Malmström att invigningstala och detsamma kommer också en av mina favvobloggare, Karin Långström Vinge, präst i Svenska kyrkan att göra under helgen. K-Online berättar att Sören Andersson förväntas omväljas som förbundsordförande för sjunde gången, men utelämnar det möjliga lilla scoopet att den förre vänsterpartistiske riksdagsmannen Tasso Stafilidis är nominerad till en plats i förbundsstyrelsen.

På lördag blir det fest på vad som rapporteras vara Skövdes största heterohak, klubb Depå på Bogrens Salonger, bl.a. med Mathias Holmgren på scen. Det ska bli... intressant!

Jag hoppas kunna rapportera live på plats, men det hänger på om de har datorer i Skövde eftersom min laptop nyligen gick till de sälla jaktmarkerna (eller var insomnade datorer nu tar sin sista vila) efter lång och trogen tjänst. För den intresserade kommer dock kongressen att streamas live över nätet.

//Fred - finns nu även som aktivist

Vi har alla våra skäl

I Kristianstad har man inlett rättegången mot den skånske nazistledaren Simon Lindberg och en kamrat till honom som står åtalade för misshandel, hot och skadegörelse efter ett besök på en RFSL-lokal under en festkväll förra året.

Lindberg menar att han är oskyldig eftersom han handlade i självförsvar då bögarna angrep honom. Den medåtalade menar att han var för berusad för att minnas något. Lindberg säger:

— Vi gick dit för att diskutera politik. Jag hade blivit inbjuden av en person som uppgav att han var medlem.

Kammaråklagare Christofer Ramkvist tycker att det är ett tydligt fall av hatbrott.

- Vad skulle gärningsmännen rimligen ha för uppsåt med besöket på RFSL annat än att bråka och kränka?

Jag kan komma på minst ett möjligt skäl till. Första gången jag gick på fest i en RFSL-lokal skyllde jag på att jag egentligen varit på väg till en fest i samband med en MUF-kongress men råkat hamna på fel ställe. Eftersom jag var skitskraj över att överhuvudtaget vara där söp jag mig apfull, blev odräglig och ombedd att lämna lokalen. Dock utan att ha varken hotat eller misshandlat någon.

//Fred - såå openminded

Sweet sixteen?

För ett par veckor sedan skrev en kille till mig på Qruiser, Sveriges största HBTQ-community. Han skrev ganska allmänt om det ena och det andra, och fortsatte ett tag trots att jag svarade ganska kort. Jag tyckte nämligen att det kändes lite underligt att snacka med honom, vilket jag också förklarade efter ett tag. Efter det blev det tyst ifrån honom. Tills igår.

Då skrev han igen, men den här gången började han med att skriva att han vet vem jag är och bekräftade det genom att skriva mitt namn. Han berättade att han känt igen mig, eftersom hans familj sedan länge är bekant med min familj, och tyckte att det var häftigt att han hittat mig på Qruiser. Själv kände jag inte igen Micke. Jag har nämligen inte sett honom sedan han var sådär sju, åtta bast. Nu är han 16, går i nian och är öppet homosexuell.

Efter att ha snackat ett tag om gemensamma bekanta kom vi in på våra komma-ut-historier. Han berättade att det inte varit någon särskilt stor sak för honom när han kom ut förra året. På hans skola hade man jobbat med bland annat homosexualitet på ett bra sätt tyckte han, och det fanns redan ett par tjejer och en kille som kommit ut. Det gav honom mod att göra samma sak. Så häftigt! När jag var 16 var jag nästan ensam i hela världen om att vara bög. Det var typ Sixten, Jacob, Jonas, jag och en förbannad massa heteros. Den bild jag fått av att vara bög var i stort sett helt och hållet formad av min omgivnings fördomar. Snacka om ett helvete för en stackars vilsen pingstpojke.

Jag tänker ofta på Anna. Anna är lika gammal som jag och bodde en tvärgata ifrån mig i villaförorten där jag växte upp. Vi gick i samma klass igenom hela grundskolan och kände varandra väl på det sätt man gör med någon man egentligen inte har så mycket gemensamt med men umgås dagligen med i nio år. För vi var olika. Anna var sportig och cool. Jag var inte det. Anna var tillsammans med klassens snyggo i nian. Jag fick nöja mig med att spana på honom i duschen efter gympan. Trots olikheterna snackade vi en del, för vi hade musikintresset gemensamt och var de enda som slaviskt följde Trackslistan. Efter skolavslutningen i nian sågs vi inte på femton år. Inte förrän vi sprang på varandra i Pride Park häromåret.

Det blev en lång fika tillsammans på Chokladkoppen, för det fanns mycket att prata om. Som om hur det hade varit om vi redan då vetat att den andre är homosexuell. Hur mycket skit vi hade sluppit om man visste att det fanns en ventil. Men också om hur det inte alls fanns på kartan eftersom det inte fanns några referenser. Inget som kunde säga oss vem vi var på ett sätt vi kunde identifiera oss med. Under det samtalet kändes det lite som om en trasig bit ur det förflutna blev lite helare. För trots allt - hon fanns där även om jag inte visste.

Det kändes riktigt gott att höra Micke berätta. Det finns hopp och har tydligen hänt en del sedan jag gick i skolan. Åtminstone på en del ställen, för det är knappast solsken överallt. Skolverkets rapport Kränkningar i skolan - förekomst, former och sammanhang från 2003 (som överhuvudtaget är intressant men skrämmande läsning) visade bland annat att 82% av Sveriges skolelever uppger att homosexuella relationer aldrig eller enbart någon enstaka gång tagits upp i sex- och samlevnadsundervisningen. RFSLs kommunundersökning som kom förra året visar att bara 14 kommuners skolplaner överhuvudtaget nämner något om att förmedla allas lika värde oavsett sexuell läggning.

Skolvärlden måste vakna. Det finns väldigt mycket kvar att jobba med innan alla har det som Micke.

//Fred - back in the loop

Äktenskap FÖR homosexuella

I Svd idag kommenterar Per Olof Widell, medlem i Nätverket för partnerskap, äktenskapsutredningen utlåtande som överlämnades till regeringen förra veckan.

Som homosexuell och kristen är han mycket kritisk och tar avstamp i det faktum att kyrkan inte kan ändra sin lära efter statliga diktat. Han menar att kyrkan inte kan vara statens knähund, men tycker tydligen att det helt ok om förhållandet är det motsatta. Han må ha helt rätt i att staten inte kan diktera kyrkans göranden och tyckanden, men drar helt fel slutsatser av detta i en argumentation som i mina öron andas ett ängsligt självförakt.

Dessutom argumenterar han med hjälp av en populistisk lögn när han säger att följden av att kyrkan skulle tvingas avsäga sig vigselrätten skulle bli att svenska folket förlorar möjligheten till kyrkbröllop i pingst och midsommar, något som "vi homosexuella" skulle komma att få skulden för.

Det om något vore att göra våld på sin lära. Äktenskapet är ju enligt kyrkan en institution dikterad på samma sätt som man menar att samkönade par exkluderas från densamma.

Det är uppenbarligen så att delar av de kristna samfunden verkar ha svårt att köpa utredningens förslag utifrån att man inte kan göra våld på kyrkans lära. Från andra hållet argumenteras att det i ett modernt demokratiskt samhälle inte är ok att göra en diskriminerande uppdelning i a- och b-äktenskap.

Det här är konsekvensen av ett fegt utredningsförslag som istället för att lägga det förvisso mest radikala men samtidigt mest logiska förslaget försöker kompromissa åt alla håll. Så återigen; ta steget fullt ut, sluta kompromissa och skilj en gång för alla religion och juridik åt. Inför civiläktenskap för alla så blir den här diskussionen helt överflödig.

//Fred - plötsligt klarvaken i måndag morgon

Jag, Balthier och en ledig weekend

Äntligen helg! Och inte bara det. För trots ambitionen att försöka låta bli att boka upp varenda helg till max är det här första helgen på att bra tag som jag lyckats hålla helt fri, och dessutom den enda på ett bra tag framöver. Det tänker jag utnyttja till max. Eller ja, det beror väl på hur man ser det, för planen är att göra så lite nytta som möjligt och bara ägna mig åt mig själv.

Skämma bort mig. Grotta ner mig i soffan med alla fjärrkontroller inom räckhåll. Kolla film. Börja läsa bokreafynden. Käka gott och onyttigt. Bada mig russinskrynklig. Inte umgås med någon annan än snyggingen på bilden, Balthier, och hans polare. Inte i badet då dessvärre, men ändå. Vad säger er gaydar om honom förresten? Med den där korsettprylen och regnbågssmyckena hmm... I vilket fall, han hamnar högt på listan över sexiga snubbar som aldrig funnits och är det närmaste jag kommit en dejt det senaste halvåret.

Ledig helg innebär förmodligen dessutom en hel del bloggande, så vi lär höras snart igen! Nästa helg blir det förresten Skövde! Av alla ställen.

//Fred - som korkar upp en vinare och trevar efter fjärrkontrollen

Äktenskapsfrågan - varför kompromissa?

Så, då har Hans Regner, enmansutredningen om äktenskapsfrågan, lämnat sitt betänkande till regeringen. Innehållet är det väntade. Samkönade par (varför envisas pressen med att skriva om homosexuella par?) ska inkluderas i äktenskapsbalken, vilket skulle innebära att partnerskapsbalken går på tippen. Så långt är allt väl. Det låter faktiskt till och med riktigt bra!

Men det råder väldigt delade meningar om hur bra förslaget är. Regeringen är splittrad och i fredags uttalade Claes-Bertil Ytterberg att Svenska kyrkan visserligen är beredda att förrätta ett civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella, men man vill kalla det just partnerskap, inte äktenskap. Man vill med andra ord hålla fast vid hierarkin och behålla ett b-äktenskap för samkönade par. De flesta andra trossamfunden går på samma linje, vilket i praktiken, eftersom vigselrätt enligt förslaget inte skulle föra med sig vigselplikt, skulle kunna innebära att samkönade par inte alls kommer att få gifta sig i kyrkan.

Vilket återigen för mig tillbaka till samma fråga: varför kompromissa? Vad är poängen med att in absurdum försöka jämka? Jag kan tycka det är helt ok att samfund inte vill viga samkönade par. Nog borde samfunden ha rätt att bestämma reglerna på sin arena? Men, den rimliga konsekvensen av det borde bli att de inte förrättar vigsel med juridisk giltighet. Det ÄR inte ok att svensk lag ger utrymme för diskriminering. Ännu mindre att man avsiktligen ger det utrymmet.

Jag skrev om det redan i höstas: I ett sekulärt samhälle där vi inte längre har en statskyrka, där folk i allmänhet inte gifter sig för att ingå ett förbund inför Gud, finns ingen anledning att koppla samman de juridiska och de religiösa perspektiven.

Regner stöder vidhållandet av samfundens vigselrätt på en enkät som visar att 49 % föredrar vigsel inom trossamfund. Folk fäster stor vikt vid att deras giftermål omges av vissa ceremonier, att det blir festligt och högtidligt.

Fine! Låt folk välja sina ceremonier. Det är inget som skulle uteslutas genom införandet av ett civiläktenskap för alla. Det skulle gå fint att komplettera det civilt invigda äktenskapet med en ceremoni. Om det innebär att ha ett ståtligt kyrkbröllop, att sluta ett förbund inför Gud, att kröna dagen med att tillsammans göra tandemsnöänglar eller något helt annat vore helt upp till var och en. Fullständig valfrihet, inga behov av kompromisser och vi vore helt jämlika i lagens bokstav.

Varför driver ingen den linjen?

Läs mer här: DN, SvD.

//Fred - frågande

Manshatarfika

Igår ringde en polare. Tja slyna, lust att ses efter jobbet i morrn (läs idag), ta en latte och hata män? Jag var inte svårövertalad. Inte för att jag hatar män, för det är väl egentligen snarare precis tvärtom. Men det är ganska skönt att på lagom stort allvar åtminstone låtsas det en stund tillsammans med någon som också varit singel alldeles för länge. Klia varandra lite på ryggen, berätta för varandra om hur fantastiska vi är och om hur lite världen och alla män med den förtjänar oss. Sådana är reglerna. Allt är alla andras fel. Något annat finns inte.

När vi så sågs på favvohaket idag sabbade han allt redan från början genom att med äckligt tindrande ögon berätta att senaste dejtprojektet börjar kännas riktigt lyckat. Wtf! Alltså, missförstå inte nu, det finns få jag unnar lika mycket att äntligen hitta rätt, men att berätta det genom att rigga en traditionell manshatarfika för att sedan brutalslakta den! Nae...

Sedan gick det bara utför. När det blev min tur att ge en lägeskoll sade jag självklart, helt regelenligt, precis som det är. Att det händer precis nada på den fronten. Jag har inte träffat någon som känns så pass intressant och ingen har visat något som helst intresse för mig heller. Plats för ryggkliande med andra ord. Istället fick jag en menande blick och så började han med att dra upp killen från i lördags, som bjöd på drinkar hela kvällen. Men herregud, han ville ju bara ligga! Ny menande blick. Sedan började han rada upp. Alla ikonerna på din QX-sida när du fyllde häromveckan? Bah... mina polare och en massa despofolk jag aldrig träffat. Snubben som gav en komplimang på tåget för ett tag sen? De anonymt budade blommorna på Alla hjärtans dag? Killen som tog kontakt på QX efter Linospektaklet? Jag försökte avfärda i samma takt. För gammal. För ung. För snygg. För ful. Han hade tubsockor. Han är tre äpplen hög. Han bor med sin morsa. I fucking Gävle. Vid det här laget skrattade vi rätt rejält båda två, och jag hann inse att han inte var helt ute och cyklade redan innan han konstaterade att jag kommer att få leva som ihoptorkad nucka tills kloningsrevolutionen tar fart på riktigt.

Jo. Jag får nog fan skärpa till mig. Ordentligt.

//Fred - som dock tänker ha noggrann regelgenomgång innan det blir tal om manshatarfika igen

Ett äktenskap - helt (o)lika för alla

Idag slår alla de stora tidningsdrakarna (DN, SvD, Aftonbladet, Expressen) stort upp nyheten om att Homosexuella får gifta sig i kyrkan sedan Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås, uttalat att Svenska kyrkan är beredda att förrätta civilrättsligt giltigt partnerskap för homosexuella. Han slår sig för bröstet och understryker att det inte finns någon annan kyrka av samma storlek, syftande på Svenska Kyrkans på pappret ca 7 miljoner medlemmar, som gjort samma ställningstagande. Ungefär här förväntas Sveriges samkönade par och övriga homo- och bisexuella ställa sig upp och jubla för att sedan ödmjukt niga och buga tacksamt över denna ynnest. Jag känner mig dock inte alls på humör för varken jubel eller tacksamhet.

Det är visserligen jättefint och åtminstone i viss mån berömvärt att ligga i framkant bland världens kyrkor i den här frågan, men hur kan man tala om ett äktenskap på samma villkor som för heterosexuella samtidigt som man säger att begreppet "äktenskap" ska vara förbehållet äktenskapet mellan man och kvinna?

Äktenskapet är alltså lika för alla, men ändå inte alls? Är det inte lika så är det inte lika, hur man än krumbuktar sig. Det handlar med andra ord fortfarande om ett b-äktenskap för ickeheterosexuella. Han motiverar detta med samma gamla ökenargument som Svenska kyrkan idisslat allt sedan frågan först kom på tapeten: Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna.

Jamen SJÄLVKLART är det kraftfullt förknippat med relationen man/kvinna efter århundraden av uteslutande av samkönade par! På samma sätt som slaveriet en gång var en djupt förankrad tradition som av just den anledningen fortgick i århundraden. Men på vilket sätt motiverar alla dessa år av diskriminering att man fortsätter på samma sätt?

Kan inte låta bli att tycka att förslaget låter som ett framkrystat och ganska desperat försök att få behålla vigselrätt med juridisk giltighet och samtidigt tillfredsställa den del av opinionen som inte skrapar på ställningstagandets vackra yta.

Jag tröstar mig med att detta åtminstone innebär ett steg i rätt riktning. Kalla mig gärna otacksam, men olika är inte synonymt med lika, hur man än försöker bolla med orden, så något jubel blir det dock inte från mitt håll i alla fall. Heder dock åt de röster inom Svenska kyrkan som faktiskt talar mitt språk.

//Fred - som dessutom föredrar att tala om samkönade vigslar framför "homovigslar"