Frihet och jämlikhet - vår tids största lögner?
Såg ett skönt inlägg på Tjuvlyssnat:
En tjej ~25 går in på Ica och har sitt barn, iklädd en rosa mössa, i en sittvagn. En äldre dam kommer fram och lutar sig mot barnet.
Damen: Nämen gud, vilken söt liten flicka!
Tjejen: Tack, men det är en pojke.
Damen (tittar upp och fnyser lite): Men varför har han då en rosa mössa?
Tjejen (svarar trött): För att han är bög.
Ett klockrent svar på en korkad och ack så könsnormativ fråga tyckte jag, men när man börjar läsa kommentarerna till inlägget blir man liite trött. Här följer ett litet axplock:
- Kul nu, trist om ett par år när ungen blir mobbad på rasterna för att föräldrarna ska vara så jefla könsrättvisa och duktiga…
- Stackars barn som får lida för att mamma vill göra revolt mot könsrollerna. Vad spelar det för roll om könen har en färg kopplad till sig? Det är ju ett bra sätt att skilja på pojkar från flickor i ung ålder. Eller är målet att göra alla asexuella?
- Blir så trött på såna personer som tjej-25. Varför ska hennes barn behöva lida för att hon måste stå upp mot könsnormerna. Man får inte glömma att könen ÄR olika, vi är fan inte som robotar. Att rosa är en tjejfärg och blått är en killfärg ser inte jag något problem i. Eller vi kanske ska börja byta om i samma omklädningsrum när vi ändå håller på…
Här handlar det om mycket större perspektiv än rosa mössor. Man hör ofta resonemang om var vi står idag som slår sig för bröstet för hur frigjorda vi är, om individens frihet till egna val, om mäns och kvinnors jämlikhet på arbetsmarknaden, ja till och med modet förespråkar att hitta sin personliga stil inom rådande trender. Men motsägelsefullt nog motarbetar vi detta så gott vi kan. När det gäller barn och könsnormer är det tydligen fortfarande rena väggen och stockkonservatism som gäller. Varför köper vi cementerandet av sådana normer?
För det råder ingen tvekan om att det är det som sker, man knuffas in i normen från dag ett. Killar ska kläs i blått och ha superhjältar på bröstet medan de leker macholekar och tjejer ska vara gulliga eller i värsta fall sexiga i rosa medan deras leksaker fostrar dem till bimbos och hemmafruar. Frågar du Svensson på gatan säger han förmodligen att jag har fel, vi HAR ju kommit längre än så, men det räcker att ta en titt i vilken leksakskatalog som helst, eller random klädbutiks barnavdelning för att motbevisa det. För att inte tala om kommentarerna ovan. Gränsen mellan vad som är för killar och för tjejer är av armerad betong.
Det handlar överhuvudtaget inte om att göra politiskt korrekta statements eller att på trots göra tvärtemot rådande norm, men vad är det vi vill ha? Är vi individer eller bara kön? Vems är felet om ett normöverskridande barn "får lida"?
Det spelar ingen roll hur många gånger motsatsen upprepas; vi är inte jämlika, definitivt inte frigjorda och individens frihet är förbannat begränsat - och vi gör tydligen dessutom vad vi kan för att behålla det så.
//Fred - normativitetstrött
7 kommentarer:
När jag läste det där tänkte jag spontant att det vore det enda skäl jag har att skaffa barn. Och då skämtar jag inte. Urk.
Det är armerad betong och det är svårt att veta hur man skall agera gentemot sina barn.
Det är på något sätt som om man åker in i detta omedvetet för det är ju inte (åtminstone inte från min sida) några medvetna val jag gör.
Jag kan inte svara på varför jag (vi) knuffas in från dag ett! Vems är felet? Jag har inget svar att ge varför vi följer den så kallade normen... det har bara blivit så. Jag vet, ett hemskt undanglidande svar, men jag har inget annat!
Satan, vad jag fick mycket att fundera på nu såhär på seneftermiddagen... jag som spänt väntar på schlagerlåtarna ikväll... speciellt After Darks...hehehe
Jag är så glad att jag gick in på din blogg just i dag och läste det här... Tack
Im so fucking proud! over my brother. Han är fem år och väljer spontant en rosa tröja med fjärillar för den har fler färger än andra tröjor. Han har dessutom valt sin egna rosa skor. Att han sedan har en batman dräkt till detta tycker jag gör fina kontraster :)
Slår vad om att pojken med rosa mössa kommer att tacka sin mamma när han blir äldre, för att hon uppfostrat honom till en friare och lyckligare människa.
Alltså... det här med att rosa skulle vara flickfärg och blått pojkfärg är bara ett MISSFÖRSTÅND!
Förr i tiden hade alla små barn vita klänningar, både pojkar och flickor. Sedan, i början av 1900-talet, kom handlare i USA på att de skulle kunna tjäna mer om föräldrar var tvungna att köpa olika kläder till pojkar och flickor, för då skulle barnen inte kunna ärva varandras kläder. Man förberedde en stor utgivning av "grattis - till- nya-bebisen-kort" som skulle förankra färguppdelningen och förberedde olika kort för "grattis till gossen" och "grattis till flickan". På tryckeriet förväxlade man korten och tryckte fel: Flickkorten blev rosa och pojkkorten blev blå. Eftersom hela lanseringen var dyr så hade man inte råd att slänga alla kort och börja om...
Tanken var egentligen att pojkfärgen skulle vara rosa -som en mild variant av den maskulina, aktiva, energiska blodsröda färgen.
Flickfärgen skulle vara en ljusare variant av den svala, passiva, feminina mariablå (Jungfru Maria).
Tänk att vi fortfarande går på det!
Gillar kommentaren om att vi inte är robotar, för den hävdar det motsatta. Utgår man ifrån att en färg är ett kön så är det förinprogrammerat, alltså något som en robot skulle göra. Behöver jag säga mer? =)
Skicka en kommentar