Nedräkning melodifestivalen - 2 dagar kvar

Snart där! Missa dock inte att bidragen i Jönköping presenteras av Carolina Norén på P4 redan i morgon kl 21.06! Jag beklagade i en kommentar häromdagen att det inte blir något nedräkningsinlägg om Lizette Pålsson den här veckan, eftersom hennes Sången över havet inte fanns utlagd på YouTube. Det var då. Nu har Eurofivestar ordnat den saken. Vilken kille! Så, vi kör:

Lizette började sin karriär som en fjärdedel av sånggruppen Stage Four. De övriga medlemmarna är väl inte heller helt okända; Lisa Nilsson, Andreas Lundstedt och Peter Jöback. Hon har deltagit i mello två gånger. 1990 blev hon sexa med Sången över havet och 1992 blev hon tvåa, fem poäng bakom Christer Björkman, med Som om himlen brann. Jag hade riktigt svårt för de låtarna. Eller kanske snarare, jag hade riktigt svårt för hennes röst.

Några år senare skaffade sig en polare en karaokemaskin. Den skulle invigas ordentligt, så han bjöd in ett gäng som garanterat inte skulle behöva trugas att greppa micken. Han lyckades bra. Frågan var snarare om det inte skulle bli hård konkurrens om den.

Kvällen var inne, alla var laddade och på plats, barskåpet var välfyllt och stämningen hög. Tills vi insåg att fanskapet till karaokemaskin var död. Stendöd. Snacka om antiklimax! Det var inte precis läge att lägga ned, så vi tog till en nödlösning. Mikrofonerna kopplades till stereon och showen kunde börja, med sång till favvolåtarna. Ganska snart kom vi på att det vore ännu roligare och en större utmaning om man inte bara sjöng låtarna utan också försökte imitera artisterna. Karaokemaskinens död glömdes snart.

Ungefär samtidigt som vi insett att vi hade en hundraprocentig Thomas Anders (Modern Talking)-soundalike i gänget och börjat gå över till att sjunga ur schlagerbiblioteket försvann värden iväg. Han skulle bara upp till vinden en sväng..? Det smusslades en hel del när han kom tillbaka innan han greppade micken, satte igång stereon och fucking VAR Lizette Pålsson! Hans Som om himlen brann var en i det närmaste perfekt imitation (tyckte vi åtminstone med den promillehalt vi hade då).

Hemligheten var heliumtuben han plockat fram. Snart ville alla göra Lizette, och snart kom någon på att Sången över havet var ännu roligare eftersom den gav utrymme för riktigt fläskiga heliumvibraton. Kvällen urartade sedan i en orgie av smurfhitifiering av varenda låt vi kunde komma på. Det var fantastiskt kul - på ett sätt som förmodligen måste upplevas för att fullt ut förstås.

Så, Lizette är typexemplet på hur schlager och hatkärlek kan ligga väldigt nära varandra. Trots att jag har väldigt svårt för henne blir jag fortfarande alldeles varm och lycklig varje gång jag hör Sången över havet.

//Fred - karaokeaddict