Nedräkning melodifestivalen - 1 dag kvar
Bara en dag kvar - i morgon är det dags för dagen m som i melodifestival. Om man inte räknar kvällens tjuvstart på P4. Det innebär att det är dags för sista nedräkningsdagen och sista mellominnet innan vi går över i real time.
Jag brukar ofta vara ganska duktig på att pricka in rätt vinnare, även om det inte alls lika ofta betyder att jag tycker att rätt låt vinner. År 2000 hör dock till åren när allt gick fullständigt fel. Jag tippade helt åt helvete och var dessutom fruktansvärt missnöjd när det stod klart att Roger Pontare stod som vinnare med När vindarna viskar mitt namn. Hans vinst toppas inte ens av Martin Stenmarcks vinst fem år senare. Martin är ju åtminstone snygg. Så här i efterhand har jag mjuknat lite. Europa verkar ju gilla tomtar och troll och såå dålig är låten trots allt inte.
Jag tillbringade helgen i Stockholm tillsammans med ett gäng mello- och partysugna bögar. Vi var ganska många som var övertygade om att Friends skulle ta hem segern med sin om-vi-håller-varandra-i-händerna-så-blir-det-säkert-fred-på-jorden-låt När jag tänker på i morgon (som inte finns på YouTube).
Favoriterna var, som ni med schlagerkoll alldeles säkert förstår, helt andra. Tre andra låtar stod för favoritskapet; Javieras latinschlager Varje timma var minut var en. Hannas Anropar försvunnen självklart en annan. Precis som med den danska låten jag skrev om häromdagen kan ett framförande inte bli mycket mer Eurovision än hennes var. På TipTop senare på kvällen blev det allsång när den spelades och alla visste precis hur man tecknar X22. En nionde plats är fortfarande helt obegriplig, men en klassiker måste den trots det redan räknas som.
Den tredje favvon satte igång diskussioner om vems gaydar som var mest finjusterad och om hur mycket E-type-rip man kan ha överseende med. Vi var dock helt överens om att Guide, aka Ronny Thorén, skulle slåss om segern och om inte annat få en fet hit med sin Vi lever här, vi lever nu.
Så blev det inte alls. Han hamnade, rejält distanserad, på en femteplats och det blev helt tyst om låten. Efter en uppitchad cover på Graces filmlåtsklassiker Ingen kan älska som vi föll också Guide i glömska. Så, dagens låt är en av, i mitt tycke, melodifestivalhistoriens mest underskattade:
//Fred - som snart tunar in P4
2 kommentarer:
Låten var väl helt okej, men jag förstår inte varför han står stilla om det rycker så i hans ben. Och så började han springa lite i slutet.. så går det ALLTID då jag börjar skriva före jag har sett klart. Ödet har något emot mig. xD *Återgår till att lyssna på Please Mr.Postman och andra Motown-godingar*
Nee.. han var liite tråkig på scenen, men jag tycker det funkar.
Skicka en kommentar