Ångrar jag något?

Det är min tur att ta över stafettpinnen i Blogstafetten! Ämnet jag fått av Himmel eller helvete lyder:

Om du fick leva om ditt liv, finns det något som du skulle välja att göra annorlunda?
Motivera hur du tänker vare sig ditt svar är ja eller nej.

Mitt spontana svar på den direkta frågan är utan tvekan nej. Det blir värre att motivera ställningstagandet. Inte för att motiven saknas, utan för att de faktiskt utgör en stor del av min livsfilosofi, och den har jag aldrig skrivit någon programförklaring till. Det finns också risk för att en sådan skulle kunna bli väldigt lång, men jag ska göra ett försök till en hanterbar sammanfattning.

Till att börja med är det ju min väg fram till idag i form av egna beslut, vägval, tillfälligheter, arv och andras inflytande som format mig till den jag är och på det stora hela är jag faktiskt ganska nöjd med den jag är och var jag står idag. De val jag gjort kan alltså inte ha varit såå tokiga trots allt. Att gå tillbaka och ändra något vägval skulle dessutom med stor sannolikhet få konsekvenser för den jag är idag av dimensioner jag omöjligtvis kan överblicka. Den vid en första anblick positiva konsekvensen av ett annat val än de jag redan gjort skulle ju kunna medföra ett stort antal negativa.

Sedan försöker jag leva efter tanken på att livet är idag och i morgon. Inte igår. Gårdagen har varit, jag kan inte ändra på den och jag kan inte leva om den. Ibland känns den mindre lyckad, men inte desto mindre, den har passerat. Det bästa jag kan göra är att ta lärdom av den inför i morgon. Det händer ibland att folk frågar om man lever efter något motto, en devis som en ledstjärna i tillvaron. Jag brukar svara att mitt är no regrets - they don't work. Det är inte alltid lätt att tänka så, men jag tror på att jag mår bra av att bara försöka.

Jag är till och med lite rädd för motsatsen. Att fastna vid det som varit och allt jag inte gjort och leva med en massa om-ändå-jag-haden istället för att vara glad åt det jag faktiskt uppnått och ta vara på möjligheten jag har idag. Bitterhet är ett otäckt gift. Låter man den ta över är till slut allting för sent. Livet är nu och det pågår hela tiden, det är där jag vill lägga min energi. Frågeställningen och jag går med andra ord på fullständig kollisionskurs.

Det här får också tjäna lite som inspiration för ämnet jag bollar vidare till Bloggliv:

De flesta av oss lever med någon slags dröm om något vi skulle vilja göra eller uppnå. Den där sorten som vi, om vi känner efter, önskar hett, men inte riktigt tror på. Nu är det slutdrömt för din del. Jag vill se en konkret handlingsplan för hur du skulle kunna uppnå din dröm nu, på en vecka. Vilken är din dröm? Vilka möjligheter finns, vilka hinder måste övervinnas?

//Fred - här och nu